Skogskatt.
Katten Jam och Tom åkte tillbaka från Lilla Särholmen. De skulle hem till Daga. Jam frågade chauffören om han var född i Sverige. Inte riktigt. Jag var nio år när jag kom, sa chauffören. Han berättade att de kom från Iran. Där är det värsta styret man kan tänka sig. De fria valen är fuskade med. Det är religiöst styre. De tycker sig få uppdrag av Gud, och lyssnar ingenting till folket. Jam undrade om Iran gränsar till Kina. Det gjorde det inte. Afghanistan. Pakistan. Irak och Armenien. Kanske några länder till. Han undrade hur chauffören såg på Palestina Israel konflikten. Ärligt talat avskyr jag Palestinier. Men jag hatar Israel mest. Chauffören ville visa en video med Israels regeringschef. För första gången i historien säger någon att dödandet skall maximeras. Sjukhus skolor. Skyddsrum skulle bombas. USA:s utrikesminister stod bredvid. Hon sade ingenting. Fru Clinton. Tom tänker tillbaka på när han var med i ”Levande Historias", styrelse. Det var förbjudet att tala om Palestiniernas lidande. Förintelsen var det enda som gällde. Chauffören sade att konflikten mellan Israel och Palestina funnits i fyra tusen år. Sedan de första profeternas dagar. Vi får vara glada att vi lever i en lugn del av världen, sa Jam.
När de kom in var han fortfarande nedtryckt. Han tänkte på sin barndom. Berätta om någon som haft det sämre än jag, bad han. Jag kan berätta om en söt ung kvinna som var mycket olycklig, sa Tom. Jag kallade henne ”Tuvstarr”. Hon var så lik Bauers målning av en ljushårig flicka som sitter vid en skogstjärn. ”Tuvstarr” sökte för svår ångest. Hon såg ut som, just det, Tuvstarr. Hon kunde inte gå ut när hon inte såg perfekt ut i spegeln. Hon halkade efter i skolan eftersom hon stannade hemma lika ofta som hon gick dit. Det blev likadant i terapin. Hon kom. Sen kom hon inte. Så höll det på. Jag blev glad när jag hörde hennes små klackar trippa mot golvet i korridoren. Hennes lockiga långa blonda hår var hängande eller uppsatt beroende på hur hon mådde. Det tog lång tid att vinna hennes förtroende. Hon var spröd som en frusen videkvist. Jag förstod tidigt att hon varit utsatt för övergrepp. Hon berättade förstås om sina föräldrar. Mest om sin tjocka mamma som tydligen var gränslös mot lilla Susanne, Tuvstarr. Efter tre år var Susanne för gammal för gymnasieskolans Ungdomsrådgivning. Jag fick henne aldrig att prata om det jobbigaste men kanske kunde jag ge henne lite tro på människorna. Många unga flickor i Susannes situation ”dansar en sommar” och är förbrukade när de är arton år. Tuvstarr var lika vacker och strålande när hon var tjugo som när hon var sexton. Hur har hon det nu?
Jam blev sömnig men somnade inte. Han var missnöjd med att allt han talade om blev terapi, i Toms ögon. Jam visste inte om han trodde helt på honom. Ta till exempel politik. Hans diskussioner med Chauffören. Vad hade det med hans uppväxt att göra. Han tänkte på sin barndom. Han grubblade ofta på vem hans Pappa varit. En gång hade Jams Mamma sluppit ur sig att Pappan var hälften Norsk skogskatt. Han visste inget om Norska skogskatter, men det stärkte hans tro på att Pappan var speciell. Pappa hade varit svart. Då stämde inte teorin om att Pappan varit grå. Troligen inte i alla fall. Tänk om hans gråa syskon bara var halvsyskon. Så vitt han visste fanns inga skogskatter på Slangö. Alltså hade han kommit med badgäster från staden. En svart skogskatt från staden, var hans nya teori. Varför var han så extremt intelligent? Det var plågsamt. Särskilt när man inte visste varför. Syskonen var helt vanliga katter. Mamman också. Det fanns bara en förklaring. Pappan var mycket intelligent. Jams begåvning var inte bara en längtan efter bekräftelse. Det var också genetiskt. Pappan var troligen en vetenskapskatt. Hade det enbart skapat en allmän intelligens hos Jam, eller spelade det även roll för hans intresseområden.
Kunde Pappan vara politiker. Var han inne mer på vetenskap. Var det religion, och världsåskådning, som var hans område? Tom satt vid datorn. Plötsligt försvann kontakten med internet. Han ringde Telia. Efter långa resonemang berättade telefonrösten att de hade stängt så dags på helgen. Han såg uppgiven ut. Nu kan jag inte göra det jag tänkt göra, sa han. Jag är inte nöjd med Telia. De borde meddela när det är ett allmänt fel. Jag borde ha ett kontantkort för surfning liggande. Finns det kort som räcker mer än innevarande månad? Jam tänkte på sitt. Han ville veta mer om sin Pappa. Kunde han vara religionsvetare inom Universitetet. Tänk om hans område var litteratur. Kanske skrev han romaner och noveller. Noveller hade väl fått högre status nu, sedan Nobelpristagaren var mest känd för sina noveller. Kanske hans Pappa skrev noveller. Jam hade tänkt på att börja skriva. Tom var en lustig figur att skriva om. Kanske kunde han skriva sagor för vuxna. Kunde Tom vara en slags huvudperson. Kunde Jam ge sig själv en roll i dessa noveller? Toms löjliga beteenden mot barn vore något att börja med. Den fjantiga kaninen. Hans hela person var som en seriefigur, tyckte Jam. Han bestämde sig för att börja skriva.
Katten Jam och Tom åkte tillbaka från Lilla Särholmen. De skulle hem till Daga. Jam frågade chauffören om han var född i Sverige. Inte riktigt. Jag var nio år när jag kom, sa chauffören. Han berättade att de kom från Iran. Där är det värsta styret man kan tänka sig. De fria valen är fuskade med. Det är religiöst styre. De tycker sig få uppdrag av Gud, och lyssnar ingenting till folket. Jam undrade om Iran gränsar till Kina. Det gjorde det inte. Afghanistan. Pakistan. Irak och Armenien. Kanske några länder till. Han undrade hur chauffören såg på Palestina Israel konflikten. Ärligt talat avskyr jag Palestinier. Men jag hatar Israel mest. Chauffören ville visa en video med Israels regeringschef. För första gången i historien säger någon att dödandet skall maximeras. Sjukhus skolor. Skyddsrum skulle bombas. USA:s utrikesminister stod bredvid. Hon sade ingenting. Fru Clinton. Tom tänker tillbaka på när han var med i ”Levande Historias", styrelse. Det var förbjudet att tala om Palestiniernas lidande. Förintelsen var det enda som gällde. Chauffören sade att konflikten mellan Israel och Palestina funnits i fyra tusen år. Sedan de första profeternas dagar. Vi får vara glada att vi lever i en lugn del av världen, sa Jam.
När de kom in var han fortfarande nedtryckt. Han tänkte på sin barndom. Berätta om någon som haft det sämre än jag, bad han. Jag kan berätta om en söt ung kvinna som var mycket olycklig, sa Tom. Jag kallade henne ”Tuvstarr”. Hon var så lik Bauers målning av en ljushårig flicka som sitter vid en skogstjärn. ”Tuvstarr” sökte för svår ångest. Hon såg ut som, just det, Tuvstarr. Hon kunde inte gå ut när hon inte såg perfekt ut i spegeln. Hon halkade efter i skolan eftersom hon stannade hemma lika ofta som hon gick dit. Det blev likadant i terapin. Hon kom. Sen kom hon inte. Så höll det på. Jag blev glad när jag hörde hennes små klackar trippa mot golvet i korridoren. Hennes lockiga långa blonda hår var hängande eller uppsatt beroende på hur hon mådde. Det tog lång tid att vinna hennes förtroende. Hon var spröd som en frusen videkvist. Jag förstod tidigt att hon varit utsatt för övergrepp. Hon berättade förstås om sina föräldrar. Mest om sin tjocka mamma som tydligen var gränslös mot lilla Susanne, Tuvstarr. Efter tre år var Susanne för gammal för gymnasieskolans Ungdomsrådgivning. Jag fick henne aldrig att prata om det jobbigaste men kanske kunde jag ge henne lite tro på människorna. Många unga flickor i Susannes situation ”dansar en sommar” och är förbrukade när de är arton år. Tuvstarr var lika vacker och strålande när hon var tjugo som när hon var sexton. Hur har hon det nu?
Jam blev sömnig men somnade inte. Han var missnöjd med att allt han talade om blev terapi, i Toms ögon. Jam visste inte om han trodde helt på honom. Ta till exempel politik. Hans diskussioner med Chauffören. Vad hade det med hans uppväxt att göra. Han tänkte på sin barndom. Han grubblade ofta på vem hans Pappa varit. En gång hade Jams Mamma sluppit ur sig att Pappan var hälften Norsk skogskatt. Han visste inget om Norska skogskatter, men det stärkte hans tro på att Pappan var speciell. Pappa hade varit svart. Då stämde inte teorin om att Pappan varit grå. Troligen inte i alla fall. Tänk om hans gråa syskon bara var halvsyskon. Så vitt han visste fanns inga skogskatter på Slangö. Alltså hade han kommit med badgäster från staden. En svart skogskatt från staden, var hans nya teori. Varför var han så extremt intelligent? Det var plågsamt. Särskilt när man inte visste varför. Syskonen var helt vanliga katter. Mamman också. Det fanns bara en förklaring. Pappan var mycket intelligent. Jams begåvning var inte bara en längtan efter bekräftelse. Det var också genetiskt. Pappan var troligen en vetenskapskatt. Hade det enbart skapat en allmän intelligens hos Jam, eller spelade det även roll för hans intresseområden.
Kunde Pappan vara politiker. Var han inne mer på vetenskap. Var det religion, och världsåskådning, som var hans område? Tom satt vid datorn. Plötsligt försvann kontakten med internet. Han ringde Telia. Efter långa resonemang berättade telefonrösten att de hade stängt så dags på helgen. Han såg uppgiven ut. Nu kan jag inte göra det jag tänkt göra, sa han. Jag är inte nöjd med Telia. De borde meddela när det är ett allmänt fel. Jag borde ha ett kontantkort för surfning liggande. Finns det kort som räcker mer än innevarande månad? Jam tänkte på sitt. Han ville veta mer om sin Pappa. Kunde han vara religionsvetare inom Universitetet. Tänk om hans område var litteratur. Kanske skrev han romaner och noveller. Noveller hade väl fått högre status nu, sedan Nobelpristagaren var mest känd för sina noveller. Kanske hans Pappa skrev noveller. Jam hade tänkt på att börja skriva. Tom var en lustig figur att skriva om. Kanske kunde han skriva sagor för vuxna. Kunde Tom vara en slags huvudperson. Kunde Jam ge sig själv en roll i dessa noveller? Toms löjliga beteenden mot barn vore något att börja med. Den fjantiga kaninen. Hans hela person var som en seriefigur, tyckte Jam. Han bestämde sig för att börja skriva.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar