Solstol

Solstol.

Katten Jam och kaninen Ida satt på altanen. Tom låg i en solstol. Ida baddade Toms panna med vatten. Jam höll fram ett glas att dricka ur. Tom hade gått igenom en kris. Psykos skulle hans syskon sagt. Tom mådde illa. Han reste sig och gick bakom Friggeboden. Han kräktes. Ida var orolig. Jam bekymrad. Det var morgon. Solen började värma frön öster. Några stora ekar skuggade. Björken vid garaget tog också sol. Tom kom tillbaka. Han satte sig i solstolen igen. En sak ytterligare bekymrade Tom. Hans texter på datorn var plötsligt borta. Det var det första han tänkte på när livet återvände. Plötsligt slog det honom. Det var virusprogrammet igen antagligen. Han hade svarat ja på alla frågor om att ta bort. Han trodde att programmet bara tog fram onödiga filer. Så var det tydligen inte. Han fick fram ”återställning av borttagna filer”. Det skulle ta fyra timmar. Fyra nervösa timmar. Programmet arbetade. Ida tittade på honom. Du mår inte bra, konstaterade hon. Jam var nervös. Tom brukade vara tryggheten själv. Nu hade han varit helt borta. Tom såg sig kring. De satt på altanen i Daga. Det nya huset. Huset var inte nytt, men det var nytt för honom. Det var byggt 1937. Taket var nyss omlagt. Det hade Tom och hans vänner gjort. 

Tom spelade i ett rockband. Han blev nära vän med trummisen och gitarristen. De hjälpte till med taket. Tom mådde fortfarande illa. Han drack en mugg vatten. Han sjönk tillbaka i solstolen. Ida satt vid hans sida. Hon började bli lugnare. Hon tittade på Jam, och frågade om han kunde sitta hos Tom en stund? Vill du ha kaffe frågade hon Tom? Ja tack, svarade han. Ida gick in i huset. Hon värmde vatten i vattenkokaren. Gjorde i ordning en stor kopp näskaffe. Hon gick ut till Tom med det. Tom började må mer som vanligt. Han tackade för kaffet. Ida hade med en kokt potatis till sig själv. Hon kände sig moderlig och frågade Jam om han ville ha mjölk. Ja tack, svarade han. Jag vill ha kattmat samtidigt, svarade han. Ida försvann in i köket. Genom fönstret kunde hon se ut på Tom och Jam. Hon öppnade en burk med kattmat. Det var en ny sorts konservöppnare. Genial tyckte hon. Varför säljs den gamla sorten? Det är väl sam med manuell växellåda i bilar. Varför vill inte alla ha automat? Toms bil stod på parkeringsplatsen. Det var en Peugeot cabriolet. Den var automatväxlad. Ida gick ut med kattmaten. Allting började kännas som vanligt. Jam åt sin kattmat. Ida mumsade potatis. Tom grubblade. Han tog upp mobilen. Ringde datorspecialisten Nils. Ingen svarade. Han mailade istället. 

Skrev att flera bibliotek var borta ur datorn. Nils ringde. Tom berättade att ett återställningsprogram arbetade. Jag har dålig erfarenhet av det, sade Nils. Ibland fungerar det. Ibland inte. Nåja, vad är väl en bal på slottet, tänkte Tom. Det var ju bara hundra nittio noveller som var borta. Ida pustade ut. Jam åt sin mat. Tom var som vanligt. Solen hade stigit på himmelen. Den stod nu över ekarna och den stora björken. Det värmde. Kan vi ta en promenad, undrade Ida. ”Hurra”, utbrast Jam. Ok, sade Tom. Jag skall bara byta byxor först. Han hade på sig de svarta jeansen. Tom försvann in i huset. Han blev borta en stund. Ida och Jam började tala med varandra under tiden. De pratade om Tom. Ida var lätt chockad av det som hänt. Bara att glömma och gå vidare, tyckte Jam. Han tog på lurarna. Stevie Wonder hördes. ”Superstition”. Det var Spotify. Den musik de lagt upp på datorn fanns automatiskt på mobilen. Det var egentligen Toms musik, men det gick bra även för Jam. De tog bilen till badet. Rättare sagt till parkeringen vid kommunalbadet. Tom ställde sig på första platsen. Dörrarna på en tvådörrars bil är så stora. Det fanns mest svängrum på första platsen längst ut. Han låste bilen. Jam och Ida hade suttit på passagerarplatsen. Utan bälte. Det var för stort. 

Tom tittade upp mot Solegården. Arbetet med den var nog klart. Eftersom det fanns gott om parkeringsplatser nu. De gick ned mot järnvägsspåren. Den röda lampan lyste och grindarna var nedfällda. Ett tåg från Braeborg passerade. Sällskapet gick över spåren. De gick mot kommunalbadet. Gräset var ansatt och skött. Huset som varit en kiosk stod kvar. En sandstrand fanns nere vid vattnet. Bryggorna var nya. Hopptornet hade tre våningar. Våra vänner fortsatte förbi badet. De kom in i en gles skog. Asp var blandat med björk och hassel. Det var sen sommar. Tidig höst. Björkarnas blad var gula. Oxlarna var röda och orange. Lingon växte på marken. De passerade en liten äng mot spåren. Vissnade blåklockor och klöver växte där. Gullmora och hundkex. Långt gräs. Gult och grönt. Ida tittade ut över sjön. De gick ut på en brygga. Abborrar och mört simmade i stim i vattnet. Vi fortsätter längre bort, sade Tom. Han såg på Ida och Jam. Jag tycker om er, slutade han.