söndag 30 november 2014

Sig


Sig.

Kaninen Ida vaknade. Gäspade och sträckte på sig. De var ute med segelbåten. Hon satte sig upp, och såg sig kring. Katten Jam sov. Det ryckte i morrhåren. Han drömmer nog om möss, tänkte hon. Hon hade sitt röda nattlinne på. Tom sov. Han vred sig i sömnen. Agnes sov. Barnen också. Hon steg upp, och bytte till en ljusgrön kjol, och en mörkgrön tröja. Gick ut och satte sig. Matskålen var tom. Hon tänkte på Toms arbetsliv. I skolan praktiserade han på bygget av polishuset. Han fick vara med en ingenjör. Lärde sig mycket om bygge. Det andra arbetet var på Mammans bageri. Han plockade skorpor i påsar. Där arbetade annars bara tanter. Sedan blev det hamnen. Första jobbet lossade han fiskmjöl. Säckarna sprack och det luktade där efter. På en bananbåt tjänade man bättre. Samtidigt med studierna var han teaterledare på en fritidsgård. Ungdomarna fick diskutera och improvisera. Efter det fick han mycket fortbildningsjobb på skolor och sjukhus. Några gånger sov han över hos en äldre sjuksköterska. Ibland hos klinikchefen. En rar kvinna. En gång var han med på hennes sommarställe. Hon hade äkta Karl Larssonmålningar på väggarna. Hennes Pappa kände honom ganska väl. 

När Eva skulle födas ville Tom ha ett fast arbete. Han blev lärare för struliga ungdomar på gymnasiet. Gruppen bara växte och växte. Det var ingen självklarhet fick han veta. Efter två terminer erbjöds han att få starta en ny verksamhet. En verksamhet för ungdomar som inte kunde vara i grupp. Han fick en syo, och tre kuratorer till hjälp. De startade i ett hörn av ett gammalt fint hus. Där hade Toms Mamma gått i skolan. Det låg en jazzklubb i huset. Efter några år fyllde de huset med verksamheter. Jam gäspade, och sträckte på sig. Han satte sig upp, och såg sig runt. Idas plats var tom. Han tog av pyjamasen, och satte på en blå tröja, och shortsen. Sockar, och träningsskor. Gick ut i båten. ”Hurra”, utbrast Ida. Hans skålar var tomma. Ida ville ta ett morgondopp. Hon bytte till bikinin. Satte sig på båtkanten, och kände på vattnet. Det var lagom och friskt. Hon kastade sig i. Gnistrande rent och klart. Bara lite för mycket maneter. Simmade tillbaks till båten, och kom upp. Hon var uppåt. Jag kan berätta om maneter, förklarade hon. Maneter är en klass inom stammen nässeldjur. Maneter lever i havet och har en livscykel som omfattar en växling mellan två olika utvecklingsstadium, ett fastsittande polypstadium och ett frisimmande medusastadium. 

Den frisimmande medusan är klockformad eller skivformad och består till stor del av vatten. Det som ger maneten dess form, bärande struktur, är ett hydrostatiskt skelett kallat mesoglea som innehåller vatten och kollagen. Munnen är placerad på undersidan och omgiven av ett antal munarmar och längs kanten finns en krans av tentakler. Maneter simmar genom att pumpvis, genom rytmiska sammandragningar av kroppshålan, åstadkomma en jetstråle som för dem i kroppriktningen, och de följer ganska passivt havsströmmar. Intressant, påstod Jam. Han var tveksam till vad han tyckte om Idas prat. Tom vaknade. Gäspade, och sträckte på sig. Satte sig upp, och såg sig kring. De smås platser var tomma. Tog av nattröjan, och satte på en ny. Shortsen och sockar. Träningsskor. Ida höll just på att tappa tålamodet. Hur länge tänker den fine herrn sova idag? Tom gick ut i båten. Välkommen, sade hon. Det är inte natt än åtminstone. Tom gick in igen. Han rotade fram mat till Jam, och Ida. Satte på vatten till kaffe. Serverade de små. Hällde upp mjölk till Jam. De åt under tystnad. Tom satte sig bekvämt med sitt kaffe. Smuttade sakta. Jam var klar med maten, och övergick till mjölken. Han sörplade. 

Jag vill tala om religion, sade han. Han började. Ursprunget till religionen voodoo kan spåras tillbaka till afrikanska religioner bland fon- och ewe-talande folk och är sannolikt flertusenårigt. Religionen är närmast att betrakta som en hybrid av en mängd traditioner och trosinriktningar vilket gör den mycket dynamisk och också ibland svår att få grepp om. Till Västindien kom voodoo med slavskeppen och fick snabbt fäste bland den ofria befolkningen. Även där fortsatte religionens former att utvecklas och fick snart starka inslag av katolicism. Till exempel börjar en vanlig haitisk voodooceremoni som en katolsk mässa och övergår alltmer till att anta formen av andedyrkan. Måhända är ursprunget till detta att de franska herrarna i kolonin St. Domingue, som Haiti hette fram till självständigheten artonhundra fyra, försökte undertrycka voodoo och tvångskristna sina slavar. För att undvika de straff som slavarna visste hotade om de avslöjades med att tjäna andarna försökte de kanske lura européerna genom att få ceremonin att se förvillande lik ut de riter som de "borde" ägna sig åt. Mycket intressant, tyckte Tom. Ida nös. Ni verkar vara goda vänner idag? Vi är alltid vänner, slutade de små!

Rygg


Rygg.

Katten Jam gäspade. Han krökte rygg och sträckte på sig. Det var morgon i skogen. Han satte sig upp, och såg sig kring. Ida låg på sin plats och sov. Tom sov också. Ställde sig upp och tog av pyjamasen. Kläderna låg på en stol. Tog på en tunn tröja. En mörkblå. De ljusblå shortsen, och svarta sockar. Tog ett skutt upp på byrån vid fönstret. Tittade ut. Himmelen var blå. Tog ett skutt ned, och såg på Ida. Ovanligt att hon sover. Hon gnydde i sömnen. Drömmer nog om maskrosblad, tänkte han. Han öppnade dörren försiktigt. Gick ut i övre hallen. Det var svalt där. Stängde dörren efter sig, och gick fram till trappan. Den var nymålad och fin. Ljusblå. Tassade ned till hallen, och gick in i köket. Vedluckan stod öppen. De hade eldat igår kväll. Dörren till vardagsrummet var öppen. Han gick in dit, och lade sig på soffan. Den öppna spisen såg inbjudande ut. Några förkolnade pinnar låg på botten. Tänkte på Toms Mamma. Hon blev allt mindre social. Jämfört med Toms Pappa hade hon alltid varit folkskygg. Ute på öarna stannade han var tionde meter och talade med folk. Han kände alla, och pratade gärna, och länge. I sin ungdom spelade han dragspel och orgel. Han skrev dikter och sånger. 

Han var avvikande mot andra på öarna. Klädde sig i fina stadskläder, när han inte arbetade. Han var fiskare som alla andra, men tålde inte sjön. Han stod för matlagningen ombord, men tvingades sluta. På öarna fanns det tre saker att välja på, om man inte tålde sjön. Snickare, målare, och tullare. Tullare krävdes utbildning att bli. Han hade inte pengar så det räckte. Blev målare, och flyttade till staden. Där träffade han en kvinna han blev kär i. Hon rökte och drack. Det tålde han inte. Efter två år skilde de sig. Skilsmässa var skamligt förr. I varje fall på öarna. Han var nedstämd i flera år. Åkte så en dag ut för att bada. Såg en underbart vacker kvinna. Eftersom han var mycket social, tog han kontakt. De bestämde att ses igen. Blev kära, och gifte sig efter några år. Fick två barn. Först en flicka. Sedan en pojke. Det var under kriget. Sex år senare fick de en son igen. Ett sladdbarn. Tom. Tom föddes bredvid ett systembolag. De flyttade till ett stort hus i väster, invid skogen, när han fyllde fyra år. Där var skog intill. Han växte upp mycket i skogen. Pappan arbetade på de stora varven. Där byggdes världens största båtar. Han var ofta ledig på vintrarna. Då hade han tid att vara med Tom. De var ute i skogarna. På vintern åkte Tom skidor, och skriskor, på dammar. På våren och sommaren var de ute med båten. 

De flyttade till ett radhus, när Tom var tolv år. Mamman började arbeta. Hon var kontorist. Det var bra för henne, att stå på egna ben. Hon var osocial. Släktingar var ett nödvändigt ont. Vänner hade hon inte. Hon blev chef på jobbet. Tom flyttade hemifrån sexton år gammal. Mamman och Pappan bytte till en lägenhet. Pappan gick bort efter några år. Hon trivdes i lägenheten ensam. När Jam ringer, kan hon säga. Varför ringer du så tidigt, och varför så ofta? Klockan var tio och trettio. Han hade ringt tre gånger på en månad. Hon lever med sin hemtjänst, och det räcker väll? Ida sträckte på sig. Gäspade. Satte sig upp i bädden. Såg sig kring. Jams plats var tom. Hon hade ett gult nattlinne. Hennes kläder låg på en stol. Hon gick dit och bytte till en röd kjol, och en rosa blus. Knästrumpor. Hon öppnade dörren, och gick ut i övre hallen. Där var svalare. Gick ned för trappan till hallen. Verandan var tom. Tom var också hennes matskål. Gick in i köket. Ingen där. Dörren till vardagsrummet stod öppen. På soffan låg Jam, och halvsov. ”Hurra”, utbrast hon, när hon såg honom. De kramades. Hon satte sig i den mjuka fåtöljen. I den öppna spisen låg några förkolnade vedträn på botten. 

De gick ut till verandan. Pelargonierna blommade. En var vissen, och brun. Ida hämtade vatten till den. Jam öppnade ytterdörren, och hakade upp den mot väggen. De satte sig på trappan. Den var grå och slät. Solen hade börjat värma. Den tog sig igenom björkarnas blad och grenverk, på andra sidan vägen. I rabatten utmed huset växte gullris frikostigt. I rabatten mot ängen trivdes de gammaldags rosorna. Ängen var inte slagen på länge. Det tackade ängsblommorna för. Gullvivor delade plats med blåklockor, och styvmorsvioler. Blåklint och lupiner runt brunnen. Humlor och blomflugor surrade och sög nektar. Vid grinden fanns lövträd. Hassel och lönn. Aspar och en liten bok. Tom vaknade. Han gäspade och sträckte på sig. Kysste Agnes på pannan. Reste sig upp, och tittade på barnen. Tom var lycklig!

lördag 29 november 2014

Volanger


Volanger.

Kaninen Ida vaknade. Hon gäspade och sträckte på sig. Det var tidig morgon, ute på ön. Satte sig upp i bädden. Hon hade ett rött nattlinne med volanger. Såg sig runt. Jam låg i sin säng och sov. Snarkade. Gnydde i sömnen. Han drömmer nog om möss tänkte hon. Hennes kläder låg i fåtöljen en bit bort. Hon reste sig, och gick dit. Bytte till en mörkgrön kjol, och en ljusgrön tröja. Randiga knästrumpor. Tennisskor. Det var kallt på golvet. Tom sov lugnt och stilla. Agnes också. Hon tänkte på ett sommarställe de haft. Gunnarsjö socken i Västergötland ingick i Marks härad och är sedan nittonhundra sjuttioett en del av Varbergs kommun. Hon tittade till barnen. De sov lugnt i sina sängar. Rummet var ljust och skönt. Fönstret var åt söder. Hon skuttade ut i köket. Där fanns en gammal vedspis, som man kunde laga mat på. En vedkorg stod på golvet. Den var fylld till hälften. Golvet var av breda lackade bräder. Det var snyggt. Vid spisen var det klinkers, som tålde brännbart material. Skåpluckorna var ljust blåa upptill. Nedtill var de grå. De var målade med skumplastrulle, men såg sprutlackade ut. Tapeterna var vita med ett gammaldags blått mönster i. På ett ställe var golvet bränt. Ett vedträ hade nog ramlat ut. 

Golvet var slipat av en firma. De hade något knep. Brädorna hade varit limmade till masonit plattorna som låg på. En ful brun yta hade blivit resultatet. På andra våningen fanns tre rum och ett extra kök. Tom och Jam hade byggt en toalett. Den hade ljusblå väggar, och mörkblått golv. Köket hade sjuttiotals färger. Mittrummet hade ett stort snyggt fönster, med falska spröjs. Jam sträckte på sig. Gäspade, och såg sig kring. Idas plats var tom. Satte sig upp. Tog av pyjamasen. Tog på en tröja, och shortsen. Strumpor och träningsskor. Det var kallt på golven. Solen hade inte värmt upp ännu. Han gick ut i köket. ”Hurra”, utbrast Ida. De satte sig på verandan. Körsbären var mogna. Flera träd vilade sig mot ladan. Jag kan berätta om körsbär, sade Ida. Körsbär är stenfrukten för vissa arter i plommonsläktet. Dessa arter bildar ingen systematisk grupp. Stenen, kärnan, kan vara en centimeter stor och ligger inbäddad i bärets röda eller gul-röda fruktkött. Den sprids av fåglar och av människor som uppskattar den aromatiska frukten. Intressant, kommenterade Jam. Egentligen var han tveksam till vad han tyckte om Idas allt öppnare berättande, och prat överhuvudtaget. 

Jag kommer osökt att tänka på en berömd katt, sade Jam. Schrödingers katt är ett tankeexperiment framlagt nittonhundra trettiofem av Erwin Schrödinger för att visa på brister i teorin om kvantmekaniken vid tillämpning på makroskopiskt plan, men det har populärt kommit att misstolkas som ett exempel på problemet med osäkerhet i observationer som uppkommer av att någon faktiskt observerar. Schrödingers paradoxala illustration av kvanttillstånd, som han själv betecknade som fånigt, går ut på att en katt placeras i en sluten stålkammare. I stålkammaren placeras även en bit radioaktivt ämne med femtio procents sannolikhet att sönderfalla inom en timme, samt en geigermätare kopplad till en hammare som krossar en flaska cyanid om sönderfall registreras, varvid katten skulle dö, under förutsättningen att cyaniden är placerad utom räckhåll för katten. Efter en timme hänger kattens öde på ett kvantmekaniskt tillstånd med samma sannolikhet för liv och död. Katten är både levande och död samtidigt enligt kvantmekaniskt synsätt. Men, när kammaren öppnas, ser man bara en katt som antingen lever eller är död. Frågan är: När övergår systemet från en blandning av tillstånd till antingen eller? 

Schrödinger ville alltså inte visa på att det verkligen var en levande-död katt, utan han ansåg att kvantmekanikens teori var ofullständig och icke representativ för verkligheten i detta fall. Ida skruvade på sig. Hon längtade efter Tom. Hur länge tänker han sova egentligen, undrade hon? Jam öppnade ytterdörren, och hakade upp den mot väggen. Solen hade stigit. Himmelen var ljust blå. De gick ut, runt huset, och satte sig på berghällen åt söder. Ängen låg öppen och fri. Gräset var glest och halvhögt bara. Där var sandjord. Blommor trivdes. Blåklockor och violer. Rödklöver och blåklint. Hundkex och vita klockor. Gullvivor. Ida och Jam talade om livet. Glädjeämnen och bekymmer. Tom sträckte på sig. Gäspade. Vände sig mot Agnes. Hon var vaken. De kramades. Han steg upp, och klädda sig. Tog på träningsskorna. Tittade till barnen. Gick ut i köket. Tog fram mat till de små, och en frukt till sig själv. Agnes ville inte gå upp ännu. Satte på kaffe. Gick ut på verandan. Dörren stod öppen. Han lade maten på en bricka, och gick runt huset, till de små. De var inne i en diskussion. Tom ville inte störa, men serverade maten. Ni verkar ovanligt sams, tyckte han. Du är välkommen, sade Ida. För mig också, tyckte Jam. Vi älskar dig, slutade de små!

Film


Film.

Kaninen Ida sträckte på sig. Gäspade. Hon vaknade med lurarna på. Det var musik som spelades. ”Sarabande”, från filmen ”Barry Lyndon”. En Stanley Kubrikfilm. De hade visat filmen för Toms vänner. Läkaren och Journalisten. De somnade nästan. Flera år senare hittade Ida en recension. Det stod att åttio procent somnar till filmen. Resterande procent, älskar den. På filmutbildningar världen över, används den mycket. Mest faktiskt. Ida kände sig upprättad. Filmen är som en lång serie underbara målningar. Musiken mycket bra. Handlingen gripande. Det handlar om en klassresa. Kanske behövdes den erfarenheten, för att förstå handlingen. De vackra bilderna behövdes ingen särskild bakgrund, för att se. En annan film de visat var ”Hedvig and the angry inch”. Filmen är också en pjäs som spelas live. Kritikerrosade regissören Farnaz Arbabi, Invasion, står för översättning och regi när Hedwig and the Angry Inch nu för första gången sätts upp på svenska. Hedwig and the Angry Inch är en kultförklarad musikal om dragshowartisten Hedwigs otroliga livsöde. Hon föds som en pojke i Östberlin och hamnar så småningom i USA till priset av en misslyckad könsoperation. Musiken och kostymen är en nostalgisk flirt med sjuttio- och åttio- talens ikoner David Bowie, Lou Reed, Iggy Pop, Debbie Harry, Diana Ross och Yoko Ono. 

Inte heller denna film föll Toms vänner på läppen. Ida älskade den. Hon tyckte att det mest tragiska livsödet är att födas i fel kropp. Hon satte sig upp i bädden, och såg sig runt. Jam sov, liksom Tom, Agnes, och barnen. Hon hade sitt röda nattlinne med volanger på. Hennes kläder låg i en stol. Hon bytte till en rosa tröja och en gul kjol. Knästrumpor. I hörnet stod ett akvarium. Ett trekantigt stort. Det var Toms broders. Brodern hade alltid haft akvarier. Nu skötte föräldrarna det. De matade fiskarna med torrfoder. Det var tetror och svärdbärare. Malar och slöjsjärt. Scalarer och ciklider. Några stora barber hade brodern köpt i Afrika. Snäckor höll rutorna rena. Det fanns många olika sorters vattenväxter. En elektrisk pump syresatte vattnet. Förr hade brodern också yngelakvarium. Ida kände på ytterdörren. Den var inte låst. Hon öppnade den, och gick ut. Under trappan låg mycket ved, och plank. Hon hade fortfarande lurarna på sig. ”Let it be”, med The Beatles. Rättare sagt imitationer av Beatles. De fanns ju inte själva på Spotify. Mickael Jackson hade köpt rättigheterna. Hon gick upp för trappan, och ut i trädgården. Hon satte sig i en stol på altanen. Hon hade tennisskorna på. Jam sträckte på sig, och gäspade. Han satte sig upp, och såg sig runt. Idas plats var tom. Tog av pyjamasen, och satte på en liten tröja. Shortsen och sockar. 

I rummet bredvid är ett badrum. Gult kakel. Nygjort och snyggt. Ett badkar, och en tvättmaskin. Ett grönt förhänge gränsade av mot trappan. Där låg också pannrummet, och en toalett. Tom sov, liksom Agnes, och barnen. Jam öppnade ytterdörren, och gick ut. Han gick upp för trappan. ”Hurra”, utbrast Ida. Han satte sig hos henne. Jag tänker på film, sade hon. Jag vill berätta om den bästa film jag sett. Filmen utspelas under sjuttonhundratalet och handlar om den irländske uppkomlingen Redmond Barrys uppgång och fall. Barry tvingas lämna sitt hem efter en misslyckad kärlekshistoria med sin kusin. Han blir soldat i sjuårskriget och senare även preussisk spion och hasardspelare innan han gifter sig med en välbeställd änka och får namnet Lyndon. Han älskas av sin fru men betraktas som en "simpel opportunist" av sin styvson. Barry lever sedan ett utsvävande liv och förslösar sin frus tillgångar innan han utmanas av styvsonen på duell. Intressant, sade Jam och sysslade med sin mobil. Ida pratar för mycket, tänkte han. Trädgården var liten men fin. Tre äppelträd, och två krusbärsbuskar. Rabarber, vita smultron, och rosor i mängd. 

Solen hade börjat värma. I rabatterna fanns rosor, och blåklint. Röda tulpaner. Smultronen kom från landet, där de växte vilt. Jordgubbar i landet. Rabarberna var stora. Stammarna tjocka. Tom vaknade, och gäspade. Han steg upp och klädde på sig. Idas och Jams platser var tomma. Agnes och barnen sov. Han gick ut till de små. Jam var uppåt. Han ville berätta. Rumtid är en sammanslagning av rummet och tiden till en enhet, där tiden bildar en extra fjärde dimension ihop med rummets tre vanliga dimensioner längd, bredd och höjd. En punkt i den fyrdimensionella rumtiden kallas en händelse. Begreppet rumtid introducerades av den tyske matematikern Hermann Minkowski år nittonhundra åtta som ett sätt att ge en geometrisk beskrivning av de förändringar av tid och rum som Albert Einstein formulerade i sin speciella relativitetsteori år nittonhundra fem. Relativistiska fenomen som längdkontraktion och tidsdilation kan beskrivas som att de koordinatsystem som beskriver olika "observatörers" uppfattning av omvärlden, deras referenssystem, är roterade i förhållande till varandra i rumtiden. Mycket intressant, tyckte Tom. Ida gäspade. Är ni hungriga, undrade Tom? Vi är vrålhungriga, svarade Ida. Jam nickade. Ida du är lite tyst, konstaterade Tom. Är ni vänner, undrade han? Vi älskar varandra, svarade de små!

fredag 28 november 2014

Gäspade


Gäspade.

Kaninen Ida sträckte på sig. Hon gäspade. Det var tidig morgon, i skogen. Hon satte sig upp, och såg sig kring. Katten Jam sov lugnt och tungt. Han gnydde i sömnen. Han drömmer nog om möss, tänkte hon. Tom och Agnes sov i sängarna. Barnen låg i kökssoffan. De sov lugnt. Ida hade ett sött rosa nattlinne, med volanger. Hon reste sig upp, och bytte till gul liten tröja, och en röd kjol. Knästrumpor. Hon skuttade fram till fönstret, och såg ut. Himmelen var blå. Skuttade ned, och gick fram till dörren. Öppnade. Sval luft strömmade mot henne. Kom ut i övre hallen. Sköt igen dörren efter sig. Smög sig ned för trappan försiktigt och lugnt. Satte sig på hallgolvet, och tog på sina tennisskor. Gick ut på verandan. Hennes skål var tom. Det var lite för svalt. Hon satte sig, och tänkte på Toms syster. Systern var läkare. Hon hade två döttrar. Den ena var politiker. Den andra trädgårdsmästare. Politikern bodde i landets huvudstad. Hon företrädde ett parti Ida inte sympatiserade med. Systern bodde på en ö. I ett omgjort hus. Gammalt i grunden, men helt renoverat. Det var utbyggt, och helt modernt inuti. Systern var snäll. Hon talade länge i telefon med Tom när han var bekymrad. Ida tänkte på Toms bäste vän. Han var kemiingenjör. På gamla dagar hade han blivit hög chef. Han var ofta ute och reste. Såg fram mot pensionen. 

En annan vän till Tom var kvinna. Hon ringde ofta. Alltid i bilen på väg hem. All annan tid var hon upptagen. Bara hon inte jobbar ihjäl sig. Ida hade i alla fall fått henne att byta arbetsplats. Hon vantrivdes på det förra. Hon bodde i ett snyggt hus nära dem. Hon hade guldfiskar i en damm. En elektrisk pump syresatte vattnet. Ida kände hennes make ganska väl. Han hade ett eget företag. Han hittade tusen flygfotobilder på en vind. Han fick dem. Nu levde han på att sälja dem. Det var han som lärde Jam om Urantiaboken. Han läste den i sin ungdom. På engelska. Jam sträckte på sig. Han gäspade. Det var tidig morgon. Satte sig upp i sängen. Såg sig kring. Idas plats var tom. Tom och Agnes sov i sängarna. Barnen i kökssoffan. Han tog av pyjamasen. Satte på en tunn blå tröja, och shortsen. Svarta strumpor. Han öppnade dörren, och sval luft strömmade mot honom. Stängde dörren försiktigt efter sig. Smög ned för trappan. ”Hurra”, utbrast Ida. De kramades. Några sömniga flugor vaknade, och surrade runt. Det blev snart tyst igen. De satte sig på verandan. Jams skål var tom. Pelargonierna var vackra. Rosa och röda. Några vita. Jam öppnade ytterdörren, och hakade upp den mot väggen. De gick ut och satte sig på trappan. Den var slät och grå. 

Solen började värma. Ängen behövde slås. Runt brunnen trivdes lupiner. Rosa och blå. I ängen fanns gullvivor, och blåklockor. Rödklöver och blåklint. Jag kan berätta om gullvivan, sade Ida. Gullviva, Primula veris, är en art i familjen viveväxter. Det är en gulblommande växt som är en av de mest igenkännbara vårblommorna i Sverige. Gullvivan är Ålands och Närkes landskapsblomma. Intressant, sade Jam. Han tyckte inte om när Ida vek ut sig, men han låtsades som inget. Ida trodde att hennes prat var uppskattat. Hon fortsatte. Gullvivan har djup och smal krona, som är trattlik med i röret inneslutna befruktningsdelar. Hos vissa strävbladiga växter är mynningen försedd med fem små knölar eller fjäll, som bidrar till att stänga den för regn och "objudna gäster" ur insektsvärlden. Jam hostade. Han gick ut mot grinden. Där växte lövträd. Hassel och lönn. En kastanj. Tom sträckte på sig. Gäspade. Satte sig upp i sängen, och såg sig runt. Idas och Jams platser var tomma. Agnes sov. Barnen likaså. 

Han tog av nattröjan. Den var fuktig. Han reste sig upp, och tog på en ny tröja, och shortsen. Sockar. Luckan till kaminen stod öppen. Några förkolnade pinnar låg på botten. Han öppnade dörren, och gick ut i övre hallen. Tittade på klädgarderoben, och gick ned för trappan. Ytterdörren var öppen. Ida satt på trappan. Jam kom stormande. Han kramade de små. Jam ville tala. Big Bang är den mest vedertagna kosmologiska teorin om universums tidiga utveckling. Teorin täcker tidsperioden sedan universum var mycket, mycket ungt och fram till idag. Universums utveckling startade för cirka fjorton miljarder år sedan, då rymden började expandera. Universum var då extremt tätt och varmt, och hela det observerbara universum var koncentrerat i en punkt. Den snabba expansionen har resulterat i vårt nuvarande kalla och glesa universum. Rum, tid och materia uppkom alla vid Big Bang. Mycket intressant, tyckte Tom. Ida nös. Är ni hungriga, undrade han? Vi är vrålhungriga, sade Jam som var på gott humör igen. De gick in i huset. Tom tog skålarna, och gick in i köket. Ni verkar glada. Är vi vänner nu, undrade han? Vi är de bästa vänner, slutade de små!

Lugnt


Lugnt.

Kaninen Ida sträckte på sig. Hon gäspade. Såg sig runt. Katten Jam sov lugnt. Hon satte sig upp, och gäspade igen. Det var tidig morgon, ute vid havet. Hon hade ett gult nattlinne. Reste sig upp, och tog av linnet. Hennes kläder låg på en stol. Tog på en röd kjol, och en rosa liten tröja. Strumpor, och tennisskor. Tom och Agnes sov i sina sängar. Barnen likaså. Robert låg däruppe. Eva därnere. Dörren var hakad en bit på glänt. Väggarna var vita. Målade med en sträv färg. Det var snyggt. Bredvid hennes plats fanns en bänk, med elektriska värmeplattor på. Det var praktiskt. Man kunde laga mat och rå sig själv nu, sedan Tom dragit ut el. Hon trängde sig ut, och tittade på huset. Det var laserat rött, med vita knutar. Förr hade hon sin hage där utanför. Det var innan hon lärde sig tala. Hon mindes fågelungen. Den tydde sig till henne. De blev vänner. Den försökte äta maskrosblad, som henne. Det gick inte så bra. Den ville hellre ha sardiner, och makrill på burk. Helst räkor och små krabbor, som de fångat vid bryggan. Den hade sin viloplats under rosenbusken. Den föddes på stora husets tak. Hoppade ned, och gömde sig i gräset. Den blev föräldralös. Varför fick de aldrig veta. När den lärde sig flyga, tog den allt längre utflykter. Till slut flyttade den långt bort, och kom aldrig tillbaka. 

Ida såg på körsbärsträdet. Det var utblommat för länge sedan. Det gav några bär. De var plockade nu. Plommonträdet hade vuxit. Äppelträdet trivdes. De växte på stenkistan, och fick rikligt med vatten till rötterna. Tom anlade marken till öster. Han klippte lite mer för varje gång. Snart skulle det bli endast rosenbuskar och gräs. Ida skuttade över vallen, till ängen. Hon hittade några maskrosblad, och åt. Hon var hungrig, och sugen. Hon kom fram till altantrappan. Under altanen växte inget. Där var alltför mörkt. Källardörren stod öppen. Ida skuttade fram, och gick in. Där inne var det mörkt, och fuktigt. Hon såg den uppblåsbara flotten. Den var sönder, visste hon. Hon önskade sig en sådan. Där låg tryckimpregnerat virke, och några åror. I en hylla stod färgburkar. Vattenledningar syntes. Avloppsrör också. Flera par stövlar. Nät och flöten. Spindlar i mängder. Ida skuttade ut. Hon tog sig upp för altantrappan. Hennes skålar var tomma. Hon satte sig bekvämt i en solstol. Himmelen var ljust blå. Det började värma från öster. Hon mindes sin barndom. Jam sträckte på sig. Han gäspade. Satte sig upp i bädden, och såg sig runt. Idas plats var tom. Tom, Agnes, och barnen sov. Tog av pyjamasen, och satte på en tunn tröja. En blå. Shorts och sockar. Träningsskor. Gäspade. 

Det var tidig morgon. Han tittade på dubbelsängarna. De var skickligt byggda, och snyggt lackade. Robert hade sparkat av sitt täcke. Dörren var upphakad på glänt. Jam trängde sig ut. Krusbärsbuskarna bar fortfarande frukt. Han plockade några. Det var både gula och röda bär. Han smög över ängen. Hoppades på möss. Gräset var ganska högt. Styvmorsvioler samlades mot berget. Gullvivor spred sig. Rödklöver fick fäste. I rabatten syntes blåklint, och gula tulpaner. Den stora stenen var täck av lava. Han kom fram till altantrappan. Tog sig upp. ”Hurra”, utbrast Ida. Jams skålar var tomma. Han satte sig hos henne. Jam bjöd på krusbär. Ida tog till orda. Krusbär är namnet både på en buske och dess bär. Det vetenskapliga namnet kommer av latinets uva, druva, och crispus, krusig, vilket syftar på att den har bär och krusiga blad, krusbär. En namnsynonym är Ribes grossularia och för bären stickelbär. Krusbär är ätliga, och busken odlas för bärens skull. Växten kommer ursprungligen från Kaukasus och Västasien. Odlingen av krusbär tycks ha kommit igång på allvar först på femtonhundratalet. 

I Norden började det odlas först på slutet av sextonhundratalet. Under artonhundratalet som var krusbärsodlingens glanstid sedan man i England tagit fram nya storfruktiga former, fanns vid den tiden runt tusen olika sorter i odling. Vid nittonhundratalets början kom den amerikanska mjöldaggsvampen till Europa och ödelade mycket av förädlingsarbetet. Numera finns det sorter som är resistenta mot mjöldagg. I Sverige stöter man på krusbärsbusken i markerna ganska långt från bebyggelse, men det är osäkert om det någonsin funnits vildväxande i landet eller om den enbart förvildats eller blivit kvar från övergivna trädgårdar. Jam skruvade på sig. Ida tar allt större plats, tänkte han. Kan vi inte tala om religion nu, undrade han? Visste du att ateism också är religion? Det visste inte Ida. Tom sträckte på sig. Han gäspade. Satte sig upp i sängen, och såg sig runt. Jams och Idas platser var tomma. Han gick ned för stegen. Tog av nattröjan, och satte på en ren. En blå. Tog på shortsen, och sockar. Träningsskor. Agnes sov. Barnen också. Han öppnade dörren. Det var svalt ute. Han gick över ängen, och bergslätten. Tog altantrappan i några kliv. ”Hurra”, utbrast Ida. Jam hälsade belevat. Hur ser du på religion, undrade Jam? Kärlek, slutade Tom!

torsdag 27 november 2014

Kring


Kring.

Kaninen Ida gäspade. Hon satte sig upp i bädden. Såg sig kring. Katten Jam sov i sin säng. Tom och Agnes sov i de stora sängarna. Deras sängar varv fina. Gjorda i järn. Svartmålade med guldknoppar. Hon hade ett gult nattlinne på. Gick upp ur bädden, och tog av linnet. Tog på den storblommiga sommarklänningen. Randiga knästrumpor, och tennisskor. Smög försiktigt ut i köket. Satte sig på verandan. Skålen var tom. Fönstren behövde tvättas. Pelargonierna frodades. De blommade i rött och rosa. En ny var vit. Hon tog på lurarna. Lyssnade på musik. ”Blott en Dag”. Sonja Aldén. ”Barndomshemmet”. Sven-Ingvars. ”Emigrantvisor”. ”Drömmen om Elin”. Tommy Körberg. Jam sträckte på sig. Gäspade. Satte sig upp. Tog av pyjamasen. Hans kläder låg i den mjuka fåtöljen. Satte på en tunn blå tröja, och kortbyxor. Strumpor. Han gick in till barnen. De sov i sina sängar. Det var ett fint rum, tyckte han. Ängsblommor på tapeterna. En hög gammal byrå av ek. Fönster i söder. Han tyckte mycket om barnen. Gick tillbaka till rummet. Kaminsluckan stod öppen. Några förkolnade vedträn låg på botten. Vedkorgen var nästan tom. De brukade få ved av Toms broder. Jam tyckte mycket om honom. Han var där igår, och lämnade ved. Jam gick ut i köket.

Ida fick syn på honom. Hon tog av lurarna, och rusade fram. De kramades, och satte sig sedan på verandan. De talade om livet. Glädjeämnen och bekymmer. Tom gäspade. Han vaknade, men låg kvar i sängen, och tänkte på brodern, som varit hos dem igår. Han tyckte mycket om brodern. Brodern hade en skogsfastighet. Den låg vid vägens slut. Även GPS:n hade svårt att hitta. Han hade ett stort hus, och fem mindre. En mycket stor lada, och en stor vedbod. En extra fyrhjulsdriven bil. En traktor, och en vedsläp. Ladan var full av verktyg, och maskiner. Han skötte skogen. Gallrade och fällde träd. Drog hem träd, och sågade bräder. Byggde ut vedboden på gammaldags vis, fast det nog inte behövdes. Han hade solpaneler stående mot väggen, på en ram som Tom hjälpt honom med. Ett växthus så klart, med gurkor, tomater, och annat. Trädgården var full med svarta, och röda, vinbär. Äpplen och fruktträd, förstås. Tom gäspade. Han sträckte på sig. Satte sig upp i sängen. Tog av nattröjan. Tog på en ny blå, och jeansshortsen. Agnes sov. Han tittade till barnen. De älskade små sov förstås djupt. Gick ut i köket. Ida såg honom. ”Hurra”, utbrast hon. Han kramade de båda små.  Till frukosten skall vi äta även vinbären som vi fick igår, sade Tom. Jag kan berätta om vinbär, sade Ida.

Hon berättade. Röda vinbär, Ribes rubrum, är en buske inom vinbärsläktet och familjen ripsväxter. Det är även namnet på frukterna som hänger i små klasar från buskarna, som blir en till två meter höga. Växten förekommer mest i buskage och på steniga ställen över hela landet. I odling har den förekommit åtminstone trehundra år. Bären är cirka en halv centimeter i diameter och kan användas till att göra gelé, saft eller sylt. Bladen kan användas till att göra vin. Mycket intressant, tyckte Tom. Jam kunde hålla sig för skratt. Tom öppnade kylskåpsdörren. Han tog fram mat till de små, och en frukt, till sig själv. Gjorde kaffe. Jam begärde ordet. Han sade. Växthuseffekten är en grundläggande egenskap hos jordens klimat. Den påverkar balansen mellan inkommande solstrålning och utgående värmestrålning. När vi talar om växthuseffekten i samband med klimatförändringar menar vi ofta en förstärkning av den för livet på jorden livsnödvändiga och naturliga växthuseffekten. Mycket intressant, tyckte Tom. Ida gnagde på sin potatis. Jam åt sin kattmat. En halv burk, räckte till frukost.

Jam fortsatte sin föreläsning. Största delen av den inkommande solstrålningen passerar genom atmosfären och värmer upp jordytan. Den uppvärmda jordytan sänder i sin tur ut värmestrålning vars passage till del effektivt hindras av växthusgaserna i atmosfären. Spännande, tyckte Tom. Ida hade övergått till moroten. Tom smuttade på kaffet. Nu återstår bara de svarta vinbären, sade han. Jag vet en del om svarta vinbär, sade Ida och var glad igen. Svartvinbärssylt med nektarin och vanilj är en annorlunda och smakrik sylt med goda och fräscha ingredienser. Med nektariner, svarta vinbär och vaniljstång skapar man en otroligt god sylt! Intressant, tyckte Tom. Jam sörplade mjölk. Ida var klar med maten. Vad skall vi göra idag, undrade hon? Vad vill du Jam frågade Tom? Vad tänker du rösta på, undrade Jam? Varför frågar du nu? Det är fyra år kvar till valet. Jag tänkte på växthuseffekten. Betyder den ingenting för dig? Den betyder mycket men nu pratade vi om vad vi skall göra idag? I så fall vill jag gå till stora stranden, sade Jam. För övrigt tycker jag att du skall rösta grönt, sade han. Tom hämtade ryggsäcken. Han packade ned badgrejer och mat. Är vi vänner nu, undrade han? Vi är de bästa vänner i världen, svarade de små. Bra för jag älskar er, slutade Tom!

Pigg


Pigg.

Kaninen Ida sträckte på sig. De var vid havet. Hon kände sig omedelbart pigg. Satte sig upp i bädden. Hon hade ett grönt nattlinne på sig. Hon såg sig runt. Jam sov i sin bädd. Han snarkade. Reste sig upp, och bytte till en gul jumper. En röd tunn kjol. Dörren stod på glänt. Hon trängde sig ut. Plommonträdet hade blivit mycket större i år. Det stora huset syntes nästan inte. Hon skuttade ut på den lilla ängen. Knaprade maskrosblad, i farten. Fortsatte mot trappan till östra altanen. Under altanen växte inte mycket. Där var skuggigt och mörkt. Dörren till källaren var där. Den stod halvöppen. Ida skuttade in. Det var mörkt och fuktigt. Bland alla källargrejer, låg en uppblåsbar flotte. En sådan som Ida önskat sig länge. Där fanns stövlar och fiskenät. I en hylla fanns gamla färgburkar, och kemikalier. Fem nya gröna dunkar för bensin låg där. Typiskt Tom att skaffa så många, tänkte hon. Dels var det nog till lilla båten. Dels till segelbåten. Den hade en utombordsmotor på åtta hästkrafter. Där fanns rörkopplingar för vatten. De hade funderat på att sätta in en varmvattenberedare. Det hade bara inte blivit av. Fyra fina åror låg där. Tryckimpregnerade plank. Avloppsrören kopplades ihop här. Från duschrummet och köket. 

De försvann ned i marken utanför. Gick till en stenkista nere på tomten. Spindlar fanns i mängder. Usch, tyckte Ida. Hon snubblade över stövlar, när hon tog sig ut. Hon gick upp för trappan till altanen. Satte sig i en solstol. Det var tidig morgon. Himmelen var ljus, och blå. Hennes skål var tom. Hon halvsov, och tänkte på morötter. Jam sträckte på sig. Han satte sig upp i bädden. Såg sig runt. Idas plats var tom. Tom och Agnes låg i sina sängar, och sov. Barnen likaså. Tog av pyjamasen, och tog på en tunn tröja. En blå. Shortsen och svarta strumpor. Jam tog på träningsskor. Det kändes ovant, men träning ger ju färdighet. Han trängde sig ut. Det var lite svalt, men solen hade börjat värma. Fruktträden hade vuxit mycket sista åren. Jam tassade över den lilla åsen där avloppsröret gick ned i marken på väg mot stenkistan. Bland buskarna åt öster växte brännässlor. Inte så trevligt, tyckte Jam. Tom klippte gräset lite mer för varje år. Det skall nog bli fint så småningom, tänkte han. Han tassade fram bland ängsblommor till altantrappan. Han hoppade upp. ”Hurra”, utbrast Ida. De kramades. Jams skålar var tomma. Ida var hungrig. Hon berättade. Potatisen har heta och farliga släktingar. Den goda knölen hör till samma familj som chili, paprika, äggplanta och tobak. Däremot är den inte släkt med sötpotatis.  

Det är skillnad på potatis och potatis. Färskpotatis innehåller mer vatten än en fullmogen vinterpotatis. En annan skillnad är att färskpotatis skördas under tillväxten när bladen är gröna, medan vinterpotatisen får ligga kvar och mogna i jorden efter att bladen har vissnat. Det gör att vinterpotatisen får ett kraftigare skal som sen skyddar potatisen och gör att den håller längre. I september och oktober skördas all höst- och vinterpotatis. Den har fått mogna i jorden och är tålig med ett lite hårdare skal. Efter skörd flyttas den in i kyllager så att den ska hålla och kunna njutas i matlagningen hela vintern. Färskpotatissäsongen inleds i maj och pågår fram till augusti. Jam skruvade på sig. Han tyckte inte om Idas föredrag. Han satte sig i alla fall bekvämt. Ida och han talade om livets glädjeämnen och bekymmer. Solen värmde där på östra sidan huset. Oxlarna var på väg att bilda en hög häck, mot grannen. Tom sträckte på sig. Han satte sig upp i sängen. Jams och Idas platser var tomma. Han klättrade ned för stegen. Gäspade. Tog av nattröjan, och satte på en ren. Han tog på jeansshortsen, och träningsskorna. Agnes sov. Barnen också. 

Öppnade dörren, och gick ut. Körsbärsträdet blommade. Det var svalt ute. Rosenbuskarna blommade. Snart har jag anlagt hela utmarken, tänkte han. Gick mot östra altanen. Uppför trappan. ”Hurra”, utbrast Ida. Alla tre kramades. Jam hade behärskat sig. Nu ville han berätta något viktigt. Nu när Tom var med. Han berättade. Kadiatu, tolv år, var den första ebolapatienten som blev frisk och kunde lämna Röda Korsets fältsjukhus i Kenema i Sierra Leone. Vi vill se många fler överlevare. Men för det krävs personal och pengar. Vi behandlar de sjuka, kör smittade till sjukhus, informerar i byar och städer om smittoriskerna, tar hand om döda kroppar, sanerar hem och delar ut nödhjälp. Mycket viktigt och intressant, tyckte Tom. Ida såg tomt framför sig. Kanske det är dags för en tur till Bryssel igen, sade hon. De gick in i stora huset. Satte sig på västeraltanen. Fjorden låg öppen. En motorskuta tuffade sakta norr ut. Den stora ön på andra sidan, belystes starkt av solen. Gräset i gropen behövde klippas. Ängsblommor trivdes. Är vi vänner nu, undrade Tom. De njöt av utsikten. Vi är de bästa vänner, svarade de små!

onsdag 26 november 2014

Skogen


Skogen.

Katten Jam sträckte på sig. Han var på sommarstället i skogen. Han satte sig upp. Såg sig kring. Ida sov i sin bädd. Tom låg i sängen och sov. Agnes låg bredvid. Hon sov. Han reste sig upp. Skuttade upp till fönstret. Såg på himmelen. Den var blå. Han hoppade ned igen. Han tog av pyjamasen. Satte på en tunn tröja, och shortsen. Han gick ut i övre hallen. Sval luft strömmade mot honom. Sköt igen dörren efter sig försiktigt. Gick fram till trappan. Den var nymålad igår av Tom. Snyggt ljusblå. Han tassade sakta ned till hallen nere. Dörren till verandan var stängd. Han öppnade dörren, och tittade in. Skålarna var tomma. Gick tillbaks till hallen. Dörren till vardagsrummet stod öppen. Gick in dit, och tänkte på Toms farbror. Han brukade alltid sitta i den sköna fåtöljen, när han var på besök. Jam tog tillfället i akt, och hoppade upp i den, och satte sig bekvämt. Den öppna spisen hade några förkolnade pinnar på botten. Den var inte använd på länge. Den användes ofta när Toms farbror levde. Jam tyckte mycket om honom. Han hette Uno. Hans närmste vän hette Knut. De fäktades alltid med pekfingret. Det slutade alltid med att man blev kittlad på magen. Det tyckte Jam om. Uno älskade fina stora bilar. Oftast Amerikanska. Uno var rastlös. Han kunde aldrig stanna hos en flickvän. 

Till slut emigrerade Uno till Australien. Där trivdes han, av breven att döma. En natt tappade han kontrollen över bilen, i en tunnel. Ida sträckte på sig. Hon satte sig upp. Jams plats var tom. Barnen sov i kökssoffan. Tom och Agnes sov i sängarna. Hon hade sitt röda nattlinne, på sig. Ställde sig upp, och bytte till en gul kjol, och en rosa blus. Dörren stod på glänt. Hon hade drömt att trädgården var full av maskrosblad. Gick ut i övre hallen. Där var lite svalare, än i sovrummet. Några sömniga flugor vaknade och surrade runt en stund. Lade sig till ro igen. Hon skuttade försiktigt ned för den nymålade trappan. I nedre hallen fick hon syn på Jam, där han satt i fåtöljen. Hon rusade in till honom. De kramades, och satte sig på golvet. De talade om livet, bekymmer, och glädjeämnen. Ida blev sömnig. Hon gick över till soffan, och lade sig. Hon halvslumrade. Jam satte sig på verandan. Han tog på lurarna. Det var Roy Orbison. ”Anything You Want, You Got It”. Tom sträckte på sig. Han satte sig upp i sängen. Agnes låg bredvid. Hon sov lugnt. Barnen sov i sin säng. Han reste sig upp, och såg ut genom fönstret. Han tog av nattröjan, och bytte till en ny. Tog på jeansshortsen, och svarta sockar. Kaminsluckan var stängd. Han öppnade sovrumsdörren. Sval luft strömmade mot honom. Han tittade på klädgarderoben, och gick fram till trappan. Den var nymålad och fin. 

Han undvek de knarrande trappstegen, och gick försiktigt ned. Han kom ned i hallen. Gick ut på verandan, och såg Jam sitta där. Jam tog av lurarna. De kramades. Gick in i köket. Var är Ida, undrade Tom? Då kom hon in i köket. Jag har någonting att berätta, sade hon. Det handlar om maskrosblad. De går att äta även för människor. Samma sak med rötterna. Men för att nu hålla oss till bladen. De är rätt beska, men späda är förstås minst beska. I sallad använder man med fördel vanlig salladsdressing och låt bladen dra i den ett tag, plus att man inte tar bara maskrosblad utan blandar med annat. I matlagning så kan man nog ta med dem i t.ex. soppa och lite allt möjligt där man kan använda bladgrönt, men även där blanda med annat och inte ta bara maskrosblad, för det kan bli lite väl mycket. Soppa på maskrosblad, nässlor, lök och t.ex. potatis eller morötter är väl inte fel, t.ex. Mycket intressant, tyckte Tom. Jam skruvade på sig. Jag vill ha min vanliga mat, ansåg han. Tom gick fram till skafferiet. Han öppnade dörren och rotade på hyllorna. Jams mat var slut i skåpet. 

Han gick ned i källaren. Där fanns kattmat i mängder. Tog med tre burkar upp, och ställde in två i skåpet. Serverade mat till de små. Tog fram en banan, till sig själv. Satte på kaffevatten. Ida blev klar först. Jam hade mjölken kvar. Han gjorde ett uppehåll, och började tala. Den som bekänner sig till islam kallas muslim. Islam är idag världens näst största religion, efter kristendomen, med omkring en och en halv miljarder utövare eller tjugoen procent av mänskligheten. Det finns två större grenar av islam. Sunni med niohundra femtio miljoner anhängare, och shia med etthundra trettio miljoner anhängare, samt en mindre, ahmadiyva med tjugo miljoner anhängare. Mycket intressant, ansåg Tom. Ida hostade. Jam övergick till mjölken. Han sörplade. Tom smuttade på sitt kaffe. Jam blev färdig med mjölken. Tom plockade undan disken. Han sköljde ur skålarna, och sin kaffemugg. Tycker vi om varandra nu, undrade Tom? Vi älskar varandra, svarade de små!

Skogskatt


Skogskatt.

Katten Jam sträckte på sig. Han gäspade stort. Han hade drömt om sin barndom. De bodde under fiskaren Bos stuga. Jams Mamma var svart. De tre syskonen var gråa. Vem som var hans Pappa visste han inte. Troligen en badgästkatt. Eftersom Jam var ganska långhårig trodde han att Pappan var en Norsk skogskatt. Det fanns inga skogskatter på ön. Alltså bör han ha kommit med badgäster. Bo var snäll. Han matade dem med fiskrens och kattmat. Jam tyckte bäst om fiskrens. Jam kände tidigt att någonting fattades, i tillvaron. Då sprang han in till grannen. Där fanns två små barn som var snälla. De hette Eva och Robert. Pappan i huset hette Tom. Frun Agnes. Jam tydde sig till dem. Jam ville lära sig tala. Det ville inte syskonen. Inte heller hans Mamma. Jam kände sig avvikande. Hos Toms familj var det annorlunda. En dag frågade Tom om Jam fick flytta till dem? Bo tyckte det var bra att Jam fick ett nytt hem. Jam flyttade. Barnen hade två lekkamrater. De var också snälla mot Jam. Den dagen Tom fick honom gick de ned mot hamnen. På vägen stannade de vid dammarna. Där levde grodor. Dammarna var fyllda med yngel. Klumpar med svans. Fyra ben växte ut. Färdiga små grodor kröp upp ur dammen. I vattnet levde också vattenskalbaggar. De simmade runt, och borrade ned sig i dyn. 

På ytan sprang skräddare. Vattenytan buktade ned, men gav aldrig vika. Jam kände på vattnet. Andnate växte i kanterna. Små gröna blad. Jam ville hoppa ut, men Tom räddade honom. Han blev bara våt om tassarna. De fortsatte vägen fram. Marstrands fästning syntes i fjärran. De kom till piren. Därute satt Bo. Han höll på med sina tinor, och nät. Tom hälsade, och tog till orda. Jo, Jam bor ju mycket hos oss nu, började han. Jag har märkt det, svarade Bo. Vi undrar om Jam får flytta till oss? Det får han gärna, svarade Bo, och skrattade. Det är bara bra om han får ett nytt hem, och han trivs ju hos er. ”Hurra”, utbrast Jam. Bra nu bor han hos oss, sade Tom. Hem gick de vägen längs stranden. Det var egentligen tomtmark, men här hade fiskarna alltid gått. De vek av före bos stuga. Jam gäspade. Han satte sig upp i bädden. Han såg sig runt. Ida sov. Tom och familjen också. Han reste sig upp. Kläderna låg i den bekväma fåtöljen. Han tog av pyjamasen. Tog på en tunn tröja, och kortbyxor. Han gick försiktigt ut i köket, och fortsatte ut på verandan. Hans skålar var tomma. Han satte sig bekvämt, och tittade ut genom fönstren. Solen var uppe, och började värma. Pelargonierna blommade i rosa och rött. En var vit, och vacker. 

Han såg ned över ängen. Han öppnade ytterdörren, och reglade upp den mot väggen. Gick och satte sig söder om huset. I det lilla gula huset åt öster, hade en gammal man bott. Det var han som ”spottade i träskon”. Det var ett uttryck, som betydde lat. Nu var där nya människor. De var snälla och trevliga. Ida sträckte på sig. Hon gäspade. Hon satte sig upp i bädden, och såg sig i kring. Jams plats var tom. Agnes och Tom sov i sina sängar. Hon hade sitt röda nattlinne på sig. Barnen låg i rummet innanför. Hon reste sig upp, och tog av nattlinnet. Tog på en gul kjol, och en rosa liten tröja. Hon skuttade in i barnens rum. De sov lugnt. Rummet var fint, tyckte hon. Tapetera hade små ängsblommor. Fönstret var åt söder. Förutom barnens sängar var där en gammal hög byrå, i ek. En köksstol, och fyra garderober. Fyllda mest med skräp. Hon gick tillbaks in i rummet. Det hade fönster både åt söder, och väster. De storas sängar var i järn, med guldknoppar. En braskamin, var ganska ny. Den stod i hörnet. Bredvid var en byrå i björk. På den stod en TV, med färg. Kläderna låg i en mjuk fåtölj. På andra sidan sängarna stod en bokhylla från IKEA. Framför bokhyllan en köksstol. 

Ida skuttade ut i köket. Hon tittade in på verandan. Ingen Jam fanns där. Ytterdörren stod öppen helt. Hennes skålar var tomma. Hon gick ut, och runt huset. ”Hurra”, utbrast hon då hon såg Jam. De kramades. Han hade sett två möss. De försvann ned i ett hål. Tom tyckte inte om möss. Eftersom Jam inte var bra på att fånga möss, satte Tom ut fällor. Jag kan berätta om möss, sade Ida. Vi har tre olika musarter som kan påträffas inomhus i Sverige, husmus samt större och mindre skogsmus. Husmusen finns överallt där det finns människor. Den håller gärna till i väggar, på vindar eller under golv. Husmusen är en allätare men föredrar frön och spannmål. Husmusen blir maximalt arton månader gammal. Intressant, ansåg Jam. Solen värmde alltmer. De blickade ned över ängen. Gullvivor hade börjat få fäste. De blandades med styvmorsvioler och blåklockor. Är vi vänner, undrade Jam? Vi älskar varandra, slutade Ida!

tisdag 25 november 2014

Tidigt


Tidigt.

Kaninen Ida sträckte på sig. Hon vaknade tidigt, och satte sig upp. Hon hade drömt om sin barndom. Tiden i djuraffären. Hon mindes ingenting tidigare. Hon hade tre syskon, och en snäll Mamma. Mamman var svart. Syskonen gråa. En dag kom en flicka in i affären. Hon kelade med Idas syskon. En man var med flickan. Mannen var Tom. Flickan var Eva. Mannen talade med expediten. Flickan lyfte upp Ida. Hon verkade snäll. Han betalade för Ida. Eva bar henne, ut till bilen. De åkte länge, kändes det som. Ida fick dela rum med Robert. Evas lillebror. I rummet fanns en tvåvåningssäng. Det kliade i Idas tänder. Hon fick morot att äta. Morot och maskrosblad. Det hjälpte inte mot kliandet. Hon började gnaga på tapeterna. Det hjälpte bättre mot klådan. En dag hade Tom fått nog. Ida fick flytta ned i källaren. Hon fick ett eget rum. Det var ett fint rum. Hennes säng var i en öppen garderob. I rummet fanns två vanliga garderober, och två frysar. En röd liten barnstol. På ena sidan rummet låg pannrummet. På andra ett rum med en öppen spis. Ida fick kokt potatis att äta. Det tyckte hon mycket om. En ljusblå trappa ledde upp till första våningen i huset. Tom och Eva satt ofta hos henne. De satt på den lilla barnstolen. Ida var skygg som liten. Hon behövde mycket tid, innan hon ville bli klappad, och kelad med. Det förstod Eva och Tom. Ida såg sig kring. 

Jam sov. Han snarkade. Hon hade sitt röda nattlinne på sig. Hon tog av sig det, och rotade fram en rosa liten tröja. En ljusgrön kjol, och svarta strumpor. Hon öppnade försiktigt köksdörren, och gick ut dit. Det var öppet till verandan. Hon satte sig bekvämt, och tittade ut genom fönstren. Himmelen var ljusblå. Det skulle bli en vacker dag. Hennes skål var tom. Jam vred sig i sömnen. Han gnydde lite. Han vaknade med ett ryck. Musen hade hunnit ned i sitt hål. Det var i skogen. En skogsmus. Den hade sitt hål i mossan. Det var grön mossa. Skogen var tät. Gula blad singlade ned från björkarna, i en jämn ström. Det var ett sensommarregn. Han såg sig kring. Idas plats var tom. Han visste inte var han var. På ön, eller i skogen? Han tog av pyjamasen, och satte på en tunn tröja. De ljusblå shortsen, och sockar. Han gick till Ida, och satte sig bekvämt. Hon blev glad när han kom. De kramades. Ida var uppåt. Hon ville berätta. Kaniner är liksom hästar och kor betande djur. I naturen äter de gräs, ogräs, blad, grenar och växter som de når upp till. När vi har kaniner som husdjur ger man dem hö, grenar och bladgrönsaker för att göra det så likt den naturliga maten som möjligt. På sommaren kan man plocka mycket av kaninens mat utomhus.  

Kaniner ska inte äta fröblandningar, frukt, morötter, knäckebröd, havre, skorpor eller annat som vi människor äter. Man kan ge någon matsked fiberrika pellets varje dag men inte mer. Jam hostade. Han såg på krukväxterna, och längtade efter Tom. Pelargonierna blommade i rosa och rött. En var vit. Solen nådde ännu inte över björkarna på andra sidan vägen. Jam öppnade ytterdörren. Han reglade upp den mot väggen. Han tyckte mycket om Ida, men hon hade börjat prata lite för mycket, tyckte han. Tom vaknade. Han låg i sängen där uppe. Agnes låg bredvid. Han tänkte på första tiden de var tillsammans. Hon kastade små stenar på hans fönster, som alla andra. Hans lägenhet var trevlig. Mycket liten bara. Hyran var låg. Han hyrde i tredje hand. Inredningen var typiskt sextiotal. Soffan vid fönstret var i grön manchester. Sängöverkastet i brun. Prydnadskuddarna grön manchester. Han hade en elorgel som han spelade mycket på. De flög ofta drake på berget. Efter en tid flyttade han hem till Agnes. Hon bodde i en trevlig lägenhet. Lite större än Toms. I början besökte han henne på kvällarna enbart. En dag bad han om en byrålåda till sina underkläder. Sedan bodde han där hos henne. Han reste sig, och såg ut genom fönstret. Himmelen var blå. Det skulle bli en vacker dag. 

Han tog av nattröjan, och bytte till en ren. Han tog på shortsen, och svarta sockar. Såg på barnen som sov tungt i sin säng. Han öppnade försiktigt dörren. Sval luft strömmade mot honom. Han stängde dörren efter sig, och gick fram till trappan. Han undvek de knarrande trappstegen, och tog sig ned. Ida fick syn på honom. Hon blev glad, och rusade fram. Jam kom efter. De kramades. De små var hungriga. Jam ville ändå berätta först. Han berättade om vetenskap. Det är sådan forskning som har publicerats i vetenskapliga publikationer. Vanliga publikationskriterier innefattar att arbetet granskats av oberoende referenter och, eller, av en opponent vid annan institution. Mycket intressant, tyckte Tom. Ida såg fundersam ut. Hon verkade i alla fall inte arg.  Är vi vänner nu, undrade han? Vi älskar varandra, svarade de!

måndag 24 november 2014

Drömt


Drömt.

Kaninen Ida vaknade. Hon hade drömt om söderhavet. En orangutang med unge, klättrade i träd. Skogen de bodde i krympte. Skogsbolag avverkade skogen. Ida ville inte tänka mer på det. Det var för hemskt. Stora marker var kala, där det funnits skog tidigare. Hon var på sommarstället. Hon satte sig upp, och såg sig kring. Alla sov. Familjen låg i tvåvåningssängar. Jams bädd var bredvid Idas. Hon gäspade, och sträckte på sig. Hon hade ett rött nattlinne. Det tog hon nu av sig. Hon tog på sin gula kjol, och en tunn röd tröja. Dörren var upphakad på glänt. Hon ville gå ut, och vänta på att Jam skulle vakna. Hon trängde sig ut, och gick nedåt tomten. Plommonträdet växte och frodades. Körsbärsträdet lika så. De gammaldags rosorna bar rosa blommor. Ida stannade på gräsmattan. Hon letade efter maskrosblad. Det fanns en del, bara man letade. Hon mumsade, och tuggade. Rabarberna var stora. Bladen var stora. Stammarna tjocka. Ida lade sig på rygg. Hon drömde sig bort. Jam vaknade. Han krökte rygg, och sträckte sig. Idas plats var tom. Familjen sov i sina sängar. Jam tog av pyjamasen. Han satte på sig kortbyxor, och en tröja. Trängde sig ut genom dörren, och ropade på Ida. Hon satt under körsbärsträdet. På gräset. Hon hade väntat på Jam. De kramades. Nu väntade de på att Tom skulle vakna. De följde stigen, ut mot berget. 

Stigen omgärdades av Toms gärdesgårdar. Björnbär och hallon trivdes där. Ida och Jam plockade och åt. De satte sig på berget utanför tomten. Buskar och träd var alltför höga. De tog en del av utsikten. Solen värmde något där de satt. En ensam segelbåt kryssade norrut i fjorden. Den stora ön på andra sidan fjorden badade i solljus. Tom sträckte på sig. Han hade drömt om när Agnes och han syntes första gången. De åkte spårvagn. Det var första dagen på utbildningen. Han gick ut genom framdörrarna. Genom mittdörrarna gick en ung kvinna ut. De stannade vid övergångsstället. Hon vände sig emot honom. Då insåg han. Det var hon! De gick in till institutionen. Till samma samlingssal. Efter ett år blev de tillsammans. Tom gäspade. Han satte sig upp i sängen. Tröjan var blöt. Han hade troligen drömt något hemskt också. Han gick ned för stegen. Bytte till en torr tröja. En mörkblå. Satte på jeansshortsen, och sockar. Han tog på träningsskor, och öppnade dörren. ”Hurra”, hördes Ida. Han reglade dörren, efter sig. Även Jam kom fram. De kramades. Tillsammans gick alla tre upp till altanen. Tom gick in i huset. Han öppnade kylskåpsdörren, och rotade fram mat till de små. Han satte på vatten till sig själv. Serverade de små. Ida fick sin potatis, och en morot. Hon berättade.  

Moroten är en tvåårig ört som kan bli nästan en meter hög. Den blommar i juli till augusti med vita blommor under andra året och hela plantan dör efter frösättningen. Morötter odlas för att användas som livsmedel dock normalt som ettåriga, med skörd samma år som sådden. Därför är det många som inte tänker på att den är tvåårig. Mycket intressant, tyckte Tom. Jam hostade. De åt koncentrerat. Ida blev klar med potatisen, och övergick till sin morot. Jam var färdig med kattmaten. Han sörplade mjölk. Tom läppjade på sitt kaffe. Jam ville berätta. Han började. Månen är den enda himlakroppen som människor har färdats till och landat på. Det sovjetiska Lunaprogrammet sände ett flertal obemannade farkoster mot månen under slutet av nittonhundra femtiotalet till nittonhundra sextiotalet, där man till exempel för första gången lyckades utföra en kontrollerad landning på en annan himlakropp med Luna nio år nittonhundra sextiosex. Det skulle dock bli USA med det stora Apolloprogrammet som först lyckades sända människor till månen. Den tjugonde juli nittonhundra sextionio klättrade Neil Armstrong ner på månens yta från Apollo elvas månlandare The Eagle och blev därmed den första människan att besöka en annan himlakropp. 

Efter Apolloprogrammets slut nittonhundra sjuttiotvå avstannade rymdkapplöpningen och månen har sedan dess endast besökts av obemannade rymdfarkoster, men planer och visioner finns från flera länder att på nytt sända människor till månen inom de närmsta decennierna. Mycket intressant, ansåg Tom. Ida nös, och nös. Tom plockade undan disken. Han sköljde av skålarna, och ställde ned i diskhon. Vad vill ni göra nu, undrade han? Jag vill bada, sade Ida. Jag med, sade Jam. Tom gick in och hämtade ryggsäcken. Han packade ned badgrejer och mat. De gick ned för tomten. Gräset i gropen var högt. Det blandades med ängsblommor, av olika slag. Det var styvmorsviol, och gullmora. Rödklöver, och blåklint. Hundkex stack upp högt. Gräset var glest. Jorden mager. De gick mellan taggbuskarna, och kom ut på berget. Björnbär, och hallon växte där. Är ni vänner nu, undrade Tom? Vi är de bästa vänner, svarade de små. Bra, sade Tom. Jag älskar er så. Jag vill att ni aldrig lämnar mig. Vi lämnar dig aldrig, sade Jam. Vi älskar ju dig för alltid Tom!

Runt


Runt.

Kaninen Ida vaknade. Hon såg sig runt. Tom sov. Det gjorde Jam också. Agnes och barnen låg i sina sängar, och sov. De var på sommarstället. I rummet fanns två våningssängar. På golvet var Idas och Jams platser. Hon gäspade och sträckte sig. Det var en liten springa i ytterdörren. Väggarna var vitmålade. Det tyckte hon var snyggt. Från början hade huset varit en målarverkstad åt Agnes broder. Då var de tre familjer som delade på stället. Tom byggde ut huset till måtten för en Friggebod. Han byggde två våningssängar åt familjen. De var snygga i lackat trä. Tom sov däruppe, liksom Robert. Agnes och Eva nedtill. Ida och Jam hade sina platser under fönstren åt väster. Huset hade även ett litet fönster åt öster. Ida tog av nattlinnet, och satte på sig sin gula kjol, och en tunn rosa tröja. Hon hade börjat pröva träningsskor. Lika Toms med kardborreband. Hon trängde sig ut. Plommonträdet hade börjat bära frukt. Gräset i gropen behövde klippas. Hon gick upp till altanen åt öster. Solen värmde lite där. Hon satte sig bekvämt i en solstol. Hon drömde sig bort. När hon var liten var hon väldigt skygg. Endast Tom hade tålamod med henne. Tom och Eva. Hon var Evas kanin. De fick sitta en halv timma, medan hon åt. Först sedan ville hon bli klappad.   

Jam vaknade. Han såg sig kring. Idas plats var tom. Han tänkte på nattens drömmar. Han hade drömt om igelkottar. De bodde i en rishög. En gammal kvinna gav dem mjölk. Jam försökte förklara att de inte tål mjölk. Sedan vaknade han. Jam krökte rygg, och sträckte sig sedan. Klorna kom ut. Han tog av pyjamasen. Tog på kortbyxor, och en tunn liten tröja. Han trängde sig ut genom dörren. Fruktträden hade vuxit mycket i sommar. Gräset behövde klippas. Det var fint med alla ängsblommor, men det var ju en trädgård. Oxlarna mot grannen skiftade i färger. Han kom fram till altantrappan, åt öster. Under altanen växte inget. Det var väl för skuggigt. Uppe på altanen såg han Ida. Hon reste sig ur stolen. De kramades. Ida var glad, men samtidigt lite arg. Hur länge skall Tom sova, undrade hon. Hon satte sig i solstolen igen. Jam satte sig bredvid. Solen började värma över grannens hus. Jam ville berätta något för Ida. Han började. Solen är en relativt vanlig typ av gul stjärna som befinner sig i centrum av vårt solsystem. Solsystemets åtta planeter, varav en är jorden, rör sig i elliptiska omloppsbanor runt solen. Solens utstrålande energi i form av ljus och värme som når jorden är en förutsättning för allt biologiskt liv på planeten jorden och den globala jämvikt som råder sedan miljarder år tillbaka i vädersystem och havsströmmar. Solen är en medelstor stjärna. 

Ida hostade. Hon hade satt i halsen. Hon tog på lurarna. Det var Stevie Wonder. ”I Just Called To Say I Love You”. Hon tyckte om Jam, trots att han var lite knäpp. Några småfåglar besökte dem på altanen. Ida tog av lurarna och berättade. I Sverige var gråsparven vid slutet av artonhundratalet så vanlig att den ansågs vara en landsplåga på olika håll. Även pilfinken var vanlig då. Båda arterna har efterhand spridit sig norrut och häckar idag i Norrbottens kustland och lokalt även i norra Lappland. I takt med jordbrukets ökade specialisering efter nittonhundrafemtio har både gråsparvs- och pilfinksbestånden minskat kraftigt i många jordbruksområden. Nu var det Jam som hostade. Tom vaknade med ett ryck. Han hade drömt om sin ungdom. Tom och hans Pappa skötte båten noga. De var alltid ute tidigt på våren, före alla andra. Det var en mahognybåt. De slipade den noga utvändigt, och lackade. De sjösatte före alla andra. En gång hände en olycka. Båten välte vid sjösättningen. Pappan fick båten över sig. Han skadade ryggen, och hade ont länge. 

Båten kom i alla fall i sjön. De åkte alltid ut tidigt på våren. Små öar i södra skärgården kallade de deras. De såg hur fåglarna byggde fina små bon med stor möda. Styvmorsvioler samlades i små gropar, och ängar. Tom sträckte på sig, och gäspade. Han satte sig upp i bädden. Han låg på övervåningen. Agnes låg under. Försiktigt tog han sig ned för stegen. Han såg ut genom fönstren. Himmelen var blå. Det skulle bli en vacker dag. Han tog av nattröjan, och tog på en ren. Jeansshorts och svarta strumpor. Träningsskorna med kardborreband. Han vände sig om och tittade på Agnes och barnen. Han älskade dem. Öppnade ytterdörren helt, och gick ut. Stängde den efter sig. Äppleträdet växte bra. Gräset behövde tas ned. Det var vackert med ängsblommorna. Gullvivor blandades med rödklöver, och timotej. Björkarna vid vindskyddet regnade gula blad. Han kom fram till altantrappan. Han gick upp. ”Hurra”, utbrast Ida. God morgon, sade Jam. De kramades. Vi är hungriga, påpekade Jam. Tom gick in i huset. Han gick in i köket, och öppnade kylskåpet. Han rotade fram Idas mat. Sedan Jams. De var vänner nu. Älskade varandra!