Frukost

Frukost.

Katten Jam och Kaninen Ida var klara med frukosten. Tom smuttade på sitt kaffe. De satt under äppelträdet. Det blommade ymnigt. Vita blommor. Syrenerna trivdes mot grannens tomt. Det var vinröda blommor. Några var vita. Jam ville gå till västerstranden. Då packar jag picnik först, menade Tom. Han gick in i huset. Sköljde av disken och ställde i diskhon. Han packade ryggsäcken. Tog med badgrejer för säkerhets skull. Han hade kortbyxor och t-tröja. Det räckte i värmen. Jam och Ida kom in. Hon bytte till sin blommiga sommarklänning. Tom tog på ryggsäcken. Träningsskorna med kardborreband. De älskade han. De smög sig ut för att inte väcka familjen. De gick vägen mot friluftsområdet. Vid grinden växte blåhallon rikligt. Ida plockade och åt. De smakade inget särskilt. Ida tänkte på söderhavet. Hon berättade. James Cook was an 18th century explorer and navigator whose achievements in mapping the Pacific, New Zealand and Australia radically changed western perceptions of world geography. As one of the very few men in the 18th century navy to rise through the ranks, Cook was particularly sympathetic to the needs of ordinary sailors. Mycket intressant, tyckte Tom. Ursäkta jag skall bara spy lite, sade Jam. 

De gick stigen mot den stora stranden. Marken var klädd av ljung. Den blommade rosa och rött. Markerna var vattensjuka där. Träden var små och förkrympta. Enarna smög efter marken. Doftande pors fanns här och där. De kom fram till utsiktsplatsen. Där fanns ett bord med bänkar. Jam ville vila en stund. De satte sig på bänkarna. Jam var på mycket dåligt humör. Vill ni höra om strängteorin på Franska, undrade han? Det ville de inte. Tom ville släta ut konflikten. Vi vet att du är duktig Jam, sade han. Du måste låta Ida komma fram lite också. Ida var färdig med samtalet. Hon tog på lurarna. Toms musik i Idas lurar också. Hon såg på läpparna att Jam och Tom diskuterade. George Harrison lät i hennes öron. ”My sweet Lord”. ”It wont take long my Lord”. ”Really want to see You”. Hon tog av lurarna. Jag vill gå till stranden nu, utbrast hon. Tom och Jam avbröt samtalet. De följde stigen. Björnbärsbuskar var svarta av bär. De plockade och åt. Ängen hade sandjord. Gräset var glest och kort. Enbuskar kröp efter marken. Blåklockor samlades i öar. Gullmora blandades med violer och rödklint. Jam ville bada vid stora stranden. De vek av åt söder. Små lila blomster tog över. Uppåt bergen fanns hundkex och högt gräs. Vass avgränsade stranden. Jam ville sitta i sanden. Tom vägrade. 

Han tog av ryggsäcken, och lade den på marken. Tog upp badtyget, och bredde ut det på gräset. Jam började sjunga. Han älskade Dan Andersson. Han sjöng. Omkring tiggaren från Luossa satt allt folket i en ring, och vid lägerelden hörde de hans sång. Och om bettlare och vägmän och om underbara ting och om sin längtan sjöng han hela natten lång. Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången, det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt. Vackert, sade Tom. Ida sade ingenting. Hon tyckte att det låtit gräsligt, men det var inte läge för att kritisera Jam. Hon tog av sin fina sommarklänning, och satte på bikinin. Jam satt på tyget. Han var osäker på om sången hade dugt för att platta till Ida. Jag kan också berätta om svarta hål, försökte han med. Ida begav sig ned mot vattnet. Det var en sådan där sandstrand där det är grunt flera hundra meter ut. Hon sprang ut i vattnet. Långt ute kastade hon sig fram. Hon simmade och njöt. Livet är underbart, tänkte hon. Även Tom tänkte bada. Han tog på sina ljusblå badshorts. 

Jam var butter. Kom nu Jam, uppmanade Tom honom. Du sjunger bra. Jag kan lära dig spela också. Vill du lära dig gitarr eller keyboard, undrade han. Vill du lära dig keyboard så går det lätt. Det har vi ju. Gitarr går att skaffa. Synd att jag sålde min Stratocaster. Jam började tina upp. Han bytte till badbyxor. Gitarr i så fall, sade han. De gick ned mot vattnet. Jam kände med tassen först. Det var lagom. Ida vi kommer, skrek han plötsligt, och sprang i. Tom kom efter. Jag är glad igen, ropade Jam, och rusade ut mot det djupa. Jam är verkligen speciell, tänkte Tom. Jag har insett en ny sak om universum, skrek Jam. Han var snart ute hos Ida. De plaskade och skvätte på varandra. Jag tycker om dig trots allt Ida, ropade han. Andra människor på stranden ryckte till. Han simmade. Det var utan tvekan något han var bäst på. Ida tog efter så gott hon kunde. De skvätte på varandra. Tom kom ut. Ida ville bli snurrad och kastad. Tom tog henne i tassarna och snurrade. Han kastade henne. ”Plums”, lät det. Hon skrattade och ville mer. Då ville Jam också. Tom grep honom i tassarna och snurrade. Han kastade Jam iväg. De hade så roligt tillsammans. Tänk, sade Ida. Vi älskar varandra!

Frukost

Frukost. 

Katten Jam och Tom åt frukost. Tom drack en kopp kaffe som vanligt och åt en banan. Jam tänkte på sin Pappa. Är skogskatter generellt intelligenta, undrade Jam. Tom visste inte. Jams Pappa var hälften Norsk skogskatt. Pappan var professor inom litteratur, hade Jam kommit fram till. Troligen hade han fått Nobelpriset i första hand för sina satiriska noveller. Jam tänkte själv börja skriva. Tom var en seriefigur, tyckte Jam. Jam hade inte fullt lämnat sina tidigare intresseområden, men nu hade litteratur och datorspel tillkommit. Tom visste absolut ingenting om datorspel. Om litteratur tyckte han sig inte veta mycket. Han tyckte emellertid att hans liv var som en oändligt lång serie noveller. Efter frukosten gick han och lade sig. Han halvsov. Efter en stund sov han. Han drömde om sin ungdom. ”Du har en beundrare”, sa Tobbe. De var på Lundbys skridskobana och lekte parsista. Han tittade sig omkring. Eva tittade på honom. När han tänkte efter så hade hon sökt sig till honom hela tävlingen. Eva, en av de två sötaste flickorna på skolan. Hon var ju ihop med Håkan. Vid spårvagnshållplatsen efteråt smekte han henne. På kvällen träffades de. När de skiljdes följde han henne till hennes port nära Kyrkbytorget. Han dansade hem i natten. Det var hans livs lyckligaste stund. 

De stod utanför biblioteket. Lotta hade en radio. ”She loves You” och ”Can´t buy me love”, sjöng The Beatles. De lekte sanning och konka hemma hos Lotta. Lotta var en bra tjej, men hon var inte särskilt snygg. Det var synd. Lena hade långt ljust hår. Hon var lika snygg som Eva. Hon var ihop med Inge. Håkans bästis. Det var Inge och Håkan som ordnade fester och det var de som la beslag på de snyggaste tjejerna. Lena ville Tom någonting. Hon och hennes kompis Sofie tog honom mig sig ut. De stannade utanför Lenas port nära Evas. Lena kysste honom. Deras läppar möttes. Han förstod ingenting. Eva och Lena. Skolans två snyggaste tjejer. Håkans och Inges. De var Toms nu. ”Varför är du inte med oss”? Varför är du i jämt kyrkbyn”, undrade Olle”. Det är där tjejerna finns, svarade han uppriktigt. ”Vad är det för mening med att bara leva i Färjenäs, bara lyssna på engelsk musik, fantisera att vi skall bli kolgruvearbetare och tycka synd om oss själva, när allting finns om hörnet”. ”Jag tycker att du skall lyssna på Jimi Hendrix och skaffa dig tjejer. Hendrix spelar på Cirkus nästa helg. Följ med mig dit så skall du få höra Pete Townsends överman”. Pete Townsend var gitarrist i det engelska storbandet ”The Who”. 

Jam satt vid datorn och spelade ivrigt. Tom hade vaknat. Varför spelar du Jam, frågade han. Han tyckte inte om Jams olika flyktbeteenden. På Danmarksbåten kunde du i alla fall vinna. Här vinner du ingenting. Det är bara ett slöseri med tid. Han kunde inte nå Jam. Han gick tillbaka till sängen och lade sig. Han dåsade. Minnena kom över honom igen. Han mindes när han lärde sig åka utförsskidor. Det var i nionde klass. Han var femton år. Det var hans första fjällresa. I bussen fanns elever från hans skola och elever från Rävlanda. ”I´m a singel girl. Nobody wants me and nobody takes the time to go slowly”. Han satt invid fönstret och tittade ut I en svart skog som dånade förbi utanför bussens fönster. Det var en flicka på andra sidan i bussen som lyssnade på radio. Hon var söt. Liten, spröd med ljust hår och blåa ögon. Det var tomt bredvid honom på ytterplatsen mot gången. Hon kom och satte sig bredvid honom. ”I´m a singel girl”. Det var en vacker låt. På hemresan hade han förstås glömt henne. Det hade gått en hel vecka. Han satt bredvid Gitte. Hon var mörk, lång och vacker. De var tillsammans. Flickan från Rävlanda satt längre bak, Hon grät. En papperslapp skickades fram. Hon hade skrivit en dikt om hur mycket hon älskade honom. Vad skulle han göra. Om han ändå hade kunnat stoppa den lilla i fickan och ta med henne hem. Han såg henne aldrig mer. 

Jam hade misslyckats igen. Han bad Tom att spela. Tom hörde inget. Han sov. Jam blev upprörd. Han ruskade liv i honom. Varför vill du aldrig lära dig något nytt, väste Jam. Han gnuggade sig i ögonen. Jag lär mig mycket nytt, svarade han. Ta synten till exempel. Jag lär mig en ny låt allt som oftast. Jam kände sig lite nedtryckt. Synt var något Tom kunde, som Jam inte behärskade. Dags för morgonpromenaden sa han. Han grep sina vandringsstavar. Eftersom det var tidigt tog han på sin tunna sommarjacka. Han hade en likadan blå. Synd att den försvann i flytten, sa han. Jam hade sina vanliga kortbyxor på sig. De gick genom parken. Om min Pappa var Nobelpristagare i litteratur, borde inte jag då ha lätt för att skriva, undrade Jam. Vad vill du skriva, sa Tom. Jag vill skriva revolutionerande noveller, svarade Jam. Allvarliga och samtidigt roliga. Jag har tänkt mig att de skall handla om ”Herr Tom" och Jam. Hur de vänder och vrider på verklighet och vardag. Herr Tom är en lustig figur. Hans fjantighet mot barn ligger i förgrunden, har jag tänkt mig. Lovar du att inte skriva om vetenskap, religion, och politik. Jag kan ingenting lova, svarade Jam. Jag kan bara lova att det blir komiskt. Tom lät sig nöja med detta.