Gungan

Gungan.

Kaninen Ida satt i gungan. Tom sköt på. Katten Jam stod vid rishögen. En igelkott försvann in i sitt hål. En svart orm ringlade iväg, in i riset. Ida skuttade ur gungan. Hon ville upp på vedbodtaket. Hon tog täten. Boden var röd med vita knutar. Jam tog av lurarna. Han förstod vad Ida ville. De hjälptes åt med stegen. Den hängde på väggen bak på vedboden. Gjord i björk. Ganska gammal och rutten. De reste den mot taket. Ida klättrade upp först. Jam kom efter. Tom stod kvar på marken. Ida tog upp slangbellan ur fickan. Jam gjorde likadant. De sköt över huset. Grus som de samlat på vägen. När de träffade en trädstam hördes det. ”Pang”, lät det. Tom ville gå till badet. Jam ville hellre gå till myren. Myren bestämde Ida. De tog stegen ned. Hjälptes åt att hänga upp den. Vänta här så går jag ned och packar ryggsäcken, sade Tom. Det börjar ta på gruset på gången, tänkte han. Undra om det är här de plockat? Det får de inte. Han gick in i huset. Ännu ingen vaken, konstaterade han. Ryggsäcken stod i hallen. Han packade en matsäck till picknick. Han tog på ryggsäcken, och gick ut. Han gick upp åt tomten. Nu satt Jam i gungan. Ida sköt på. Jam hade lurarna på. Det var Michael Jackson. Jam hoppade ur gungan när Tom kom. De gick uppför backen. Passerade den nya tomten med många fruktträd. Kom till sagoträdgården. De kikade in. 

Ingen var hemma. Jam tog täten. Han sprang fram till Guldfiskdammen. Tom hade tänkt på det. Han tog av ryggsäcken. Rotade fram två skivor bröd. Ida tog en brödbit. Hon kastade lite i vattnet. Fiskarna åt. Ida berättade. Guldfisken är ovanlig på så sätt att den blir tam och väldigt orädd i ett akvarium. Det är inte svårt att få guldfisken att kunna äta ur handen och tom vilja bli klappad. Utseendet hos Guldfiskar varierar mycket eftersom det finns så många olika framkorsade varianter och färger av arten Guldfisk. Den smala och mer robusta guldfisken är lättskötta och trevliga akvariefiskar som vill ha så gott om utrymme som möjligt och bra cirkulation i akvariet. Ett tips är att hålla sig borta från de mest ”sönderkorsade” guldfiskvarianterna som i vissa fall till och med har svårt att simma. Mycket intressant, tyckte Tom. Urtråkigt, tyckte Jam, som tagit av lurarna. Han ville gå vidare. Demonstrativt tog han på lurarna igen, och började gå. Det var sensommar. Björkarna var gula. Alm och ask skiftade mot rött. Asparna var kala. Björkarnas torra löv singlade som ett evigt regn genom skogen. Jam drog iväg. Han ångrade att han tagit av lurarna vid dammen. Den uppblåsta Ida, tänkte han. Hon tror visst att hon vet allting. Han stannade vid en fläck av mjuk mossa. Han inväntade dem. När de kom var han beredd. Han tog av lurarna och började tala.  

Ett svart hål är en koncentration av massa med ett så starkt gravitationsfält att ingenting, inte ens ljuset, kan övervinna kroppens gravitation. Materia eller ljus som kommer in innanför det svarta hålets händelsehorisont förblir där och kan aldrig komma ut igen, förutom eventuellt oerhört långsamt i form av Hawkingstrålning. Mycket intressant, tyckte Tom. Ida sade ingenting. Hon bara gick vidare. Träden började krympa. Marken blev tuvig. Nu fanns det enbart små tallar. Små köttätande växter trivdes bland tuvorna. Sileshår. Röda och gula. Torkade insekter satt fast i växternas klet. Ida väntade in dem. De följde stigen. Den ringlade sig mellan tuvorna. Längst ut på myren låg en tjärn. I kanterna växte Andnate. Små gröna blad på dammens yta. Det blev glesare ut mot mitten. Där kunde man se ned mot bottnen. Det växte något brunt ludd där nere. Allt beror på var det växer, sade Ida. Hon kände ett behov av att föreläsa. Hon började. Om inget annat växer så växer ogräset i alla fall. Ogräs är sällan gräs utan det är växter som växer på fel plats. I en trädgård är en växt planterad i rabatt, medan samma växt betecknas som ogräs i en annan trädgård. Alla ogräs går att bekämpa genom rensning. En del arter kan ta år att bekämpa. Men med envishet kan även det allra värsta ogräset bekämpas. 

Intressant, tyckte Tom. Jam hade lurarna på. Han gick före. De närmade sig andra sidan myren. Det surrade i luften. Det var kraftledningar i luften över dem. Jam hörde inte det. Han lyssnade till ABBA. Ida skrek till. Massor av lingon, sade hon. Vi måste plocka. Ge mig en påse Tom. Jam är väl för lat för att hjälpa till. Jam satte sig i den mjuka mossan. Han lade sig ned. Tittade upp mot himmelen. Ida plockade lingon. Tom satte ned ryggsäcken på marken. Han knackade Jam på axeln. Vill ni fika nu, undrade Tom? Ida hade övergått till svamp. Hon hittade både taggsvamp och kantareller. Hjälp mig plocka, utbrast hon. Jam fortsatte att skåda upp mot himmelen. Jag tycker om er trots att ni är knäppa, slutade Tom.

Gungan

Gungan.   

Tom var liten. Bara fyra år. Han vaknade. Han låg i soffan tillsammans med sin bror. I sängarna låg Mor och Far. De sov ännu. Hans bror sov också. Han sträckte på sig. Det var varmt i rummet. Han gick upp. Han hade sin rutiga pyjamas på sig. Den han fått på sin födelsedag. Han var född i början av april. Nu var det slutet av juli. Han hade fått nya kortbyxor innan de åkte till Floda. Han tog av pyjamasen. Han tog på sina nya kortbyxor, och en liten tunn tröja. Samma kläder som han hade igår. Han ser sig runt i rummet. Den lilla svarta kaminen har luckan öppen. Igår rensade Pappa kaminen. En liten svart låda går att dra ut på undersidan av kaminen. Den hade varit full av aska. Pappa tömde askan i rabatten utanför huset. ”Det är bra näring”, hade Pappa sagt. Mamma snarkade. Hans bror vred sig i sömnen. Pappa gäspade. Han var på väg att vakna, tänkte han. Han öppnade dörren till sovrummet. Sval luft slog emot honom. Golvet knarrade lite när han gick ut. Han tittade på dörren till klädgarderoben. ”Där inne finns malar”, hade Mamma sagt. Han var rädd för malar. Han tittade ned för trappan. Han ville inte väcka någon. Då kunde de bli arga. Det visste han. Han gick tillbaka och stängde sovrumsdörren. 
 
Han visste vilka trappsteg som knarrade värst. Han höll sig i räcket och försökte väga så lite som möjligt. Han kom ned i hallen. Det hade inte knarrat så farligt. Han gick ut i köket. Han tittade på järnringen och ryste. Det syntes hur stor luckan är. En lucka i golvet, och ett fruktansvärt hål under. Han kände sig rädd. Vem som helst kunde öppna luckan när som helst. Mamma, Pappa, Mormor. Till och med hans bror kunde öppna luckan. Farbror Uno hade aldrig öppnat luckan, men han kunde säkert. Han tittade bort, och försökte glömma luckan. Det gick inte så bra. Där nere luktade sten, jord, och damm. Han visste att där fanns spindlar. Stora som möss hade brodern sagt. Han gick runt luckan fram till skafferiet. Han öppnade dörren. Där i mitten, stod ett fat med en skål på. Det var hans filbunke. Det var svalt i skafferiet. Han tog fram skålen och ställde på bordet. Stängde skafferidörren. Han hämtade en tallrik, och en sked. Det var en djup tallrik. Han öste upp filbunke från skålen till sin egen tallrik. Hälften var lagom. Han ställde in resten på fatet i skafferiet. Han slickade på skeden, och tog lite socker ur skålen. Han strödde försiktigt över filbunken. Sedan åt han. Han älskade filbunke. 
 
Dörren till Mormors rum var stängd. Asklådan var utdragen ur kaminen. Mormor har nog också rensat sin kamin, tänkte han. Hon hade kommit ut på kvällen. Varit för sig själv, som vanligt, och eldat lite. Det var varmt igår, så det behövde nog inte eldas. Även Mormor eldar kanske för trevnaden, tänkte han. Han sköljde av skålen och torkade sig om munnen. Gick ut i hallen, och öppnade dörren till verandan. Några flugor vaknade till liv, och började surra frenetiskt. Pelargonierna blommade. Rött och rosa. En tidning låg uppslagen på bordet. ”Skymningstid”, läste han. Han låste upp dörren. Det jamade utanför. Så katten har varit ute i natt. Annars har den ju sin plats på verandan. Han steg ut, och gick några trappsteg ned. Han satte sig. Katten strök sig mot honom. Den började surra. Sedan sprang den in och började äta ur sin skål. Han gick in och stängde till hallen. ”Katten kan hålla sig på verandan”, tänkte han. Solens strålar silades genom de stora björkarnas blad och grenar. Det var på andra sidan vägen. Häcken var full av vita klockor. Det var en klängerväxt som trivdes här. Ängen var full med blommor. Pappa ville ha det så. Han slog med lie ibland. 
 
Blåklockor stod i stora grupper. Gullvivor fanns här och där. Klöver trivdes där gräset inte var så högt. Lupiner rosa och blå samlades kring brunnen. Gullregnsträden tyngdes av sina prunkande gula blomklasar. I rabatten växte skära rosor. Det var gammaldags doftande rosor. Tom såg gullriset stå högt i rabatten vid huset. Blomflugor samsades med bin och humlor. Flugorna kunde stå helt stilla i luften. Deras vingar syntes inte. Så fort fladdrade de. Flugsnappare virvlade i luften. De hade ett bo i häcken, med tre små söta ägg. Han reste sig. Katten var mätt och lade sig på sin plats. Den var trött efter nattens övningar. Han gick ned för trappan. Han gick ned till grusgången, och sneddade runt huset. Till baksidan. I mossan på berget kröp flera svarta skogssniglar. Han tyckte inte om sniglar. De skulle snart skrämmas bort av solen. En igelkottunge hade kommit fram ur rishögen. Den sprang upp när han kom, och försvann in i ett hål. En svart orm vilade på berget. Där kom solen åt. Den hade stigit ovan björkarna nu. Han gick fram till sin gunga. Han satte sig. Det var en platta att sitta på, som Pappa gjort av en bred planka. Han började gunga. Han tog högre och högre fart. Till slut gick det inte att gunga högre. Han tänkte på livet. Hur annorlunda allting blivit. Änglarna sa ju att resan skulle bli lätt. Han visste inte om det var en dröm. Det var nog ingen helt vanlig dröm. Han gungade. Han gungade högre än någonsin förr.