Ida

Ida.

Kaninen Ida vaknade. Hon gäspade, och sträckte på sig. Såg sig runt. Katten Jam låg på sin plats, och sov. I sängarna låg Agnes, och Tom. De sov lugnt, och fridfullt. Barnen låg i soffan, och sov fridfullt. Ida tog ett skutt upp på sängbordet. Hon tittade ut genom fönstret. Himlen var blå. Det såg ut att bli en fin dag. Hon skuttade ned igen. Tog av nattlinnet. Det röda med volanger. Hon tog på en röd kjol, och en rosa blus. Knästrumpor, med röda ringar. Tenniskorna. Det var kallt på golvet. Tittade på den söta svarta lilla kaminen. Den var kall, och släkt. Några vedträn, låg i vedkorgen. Locket på kaminen var av. De hade gjort raketer kvällen innan. Lite staniol låg kvar framme på golvet. Hon kände på dörren. Öppnade den försiktigt, och gick ut i övre hallen. Hon tittade på klädgarderoben, och ryste. Stängde dörren efter sig. Skuttade fram till trappan. Golvet knarrade lite. Trappan var nymålat blå. Hon gick försiktigt ned. Undvek de knarrande trappstegen. Kom lyckligt ned i hallen. Fortsatte ut på verandan. Hennes skål var tom. Konstigt att Tom alltid måste sova så länge. Hon kände sig upprörd, och arg på honom. Fönsterväxterna trivdes. Pelargonier röda, och rosa. Två vita. De blommade yppigt. Hon satte sig bekvämt i en mjuk stol. 

Hon hoppades att i alla fall Jam skulle komma. Jam vaknade, och såg sig kring. Idas plats var tom. Tom och Agnes sov i sängarna. Barnen låg i soffan. De sov lugnt och fridfullt. Jam tog av sin pyjamas, och satte på en blå tröja. Kortbyxor, och svarta sockar. Träningsskor. Han såg raketerna nedanför fönstret. Locket på kaminen var av. Jam öppnade försiktigt sovrumsdörren. Han gick ut i övre hallen. Tittade på klädgarderoben, och rös. Det var Tom som skrämt honom för den. Stängde dörren efter sig försiktigt. Gick fram till trappan. Den var nymålad ljusblå. Det var gjort av Tom. Jam tassade ned för trappan. Han undvek de knarrande trappstegen. Kom lyckligt ned i hallen, och fortsatte ut på verandan. Kramade Ida som kom upp mot honom. Jam skålar var tomma. Han låste upp ytterdörren, och öppnade den. Hakade upp den mot väggen, med en krok. De båda små gick ut, och satte sig i trappan. Den var slät, och grå. Tom hade strukit den med tunn cement. Gullriset trivdes utmed huset. Bin, blomflugor, och humlor delade på nektarn. Gullregnsträden lyste av gula blomklasar. I rabatten mot ängen frodades gammaldags rosor. I ängen fanns gullvivor, och blåsippor. Gräset var högt, och behövde slås. Det var Toms uppgift. Runt brunnen stod lupiner. Rosa, och blå. Det var tidig morgon. Solen började värma lite. Den letade sig fram genom björkarnas blad, och grenverk, på andra sidan vägen. Runt grinden växte lövträd. 

Hassel, och lönn. Bok, och björk. Alm, och al. Det var sensommar. Björkarnas blad var gula. Bladen singlade ned som ett oupphörligt regn. De andra träden skiftade i rött, och orange. På grusgången kröp en svart snigel. Några skogsmyrar släpade på en försvarslös larv. Ida ville gunga. De gick ned för trappan, och fortsatte runt huset. Ida ville berätta om sina konstiga drömmar. Jam svarade. De symboler som dyker upp i drömmen kan vara unikt personliga, mer allmängiltiga eller arketypiska. Den personliga tolkningen har en särskild betydelse för just dig och ingen annan. Symbolen kan samtidigt vara både allmängiltig och arketypisk, och ger då även vidare aspekt och djup åt din dröm. I en affär kan du få tag i det du behöver eller vill ha. Att vara i en affär betyder ofta Möjligheter, Resurser. Baka i ugn. Något är på tillväxt i ditt inre, håller på att mogna, som snart blir ”färdigbakat” och klart att användas eller visas upp för världen. Hur ser du som träd ut? Rötter? Smal ostadig stam? 

Tjock stadig stam? Yvig krona? Bär frukt? Livets bröd, ger kraft och livsförmåga, det som stillar hungern i livet. Du som blomma, du blommar. En blomma bjuder sin skönhet utan att jämföra sig med andra eller vilja vara något annat. Bok. Kunskap, insikt, information i ditt inre. Kometer har funnits i alla tider och folk har varit rädda för jordens undergång. Mardrömmar om kometnedslag (eller bombnedslag) hänförs till katastrofdrömmar och ”katastroftänkande”. Dessa drömmar visar på rädsla för något som hotar att slå sönder din privata värld, ditt privatliv. Stor förändring hotar, och du är rädd för sådan förändring. Rädd att något ska förstöras för alltid. Kometnedslag och bombnedslag är också ganska vanliga barndrömmar. Barns öppna värld slås ofta ned ganska drastiskt av de normer och förbud de förväntas lära sig finna sig i. De får ”krympa ned” sig, lära sig lyda, hålla sig tillbaka, ”utplåna sig” osv, och i deras värld är då katastrofen fullständig.  Mycket intressant, slutade Ida!

Ida

Ida föddes 1871. Hon dog 1955.

En kvinna hette Ida Kristensson. Hennes Pappa hette Anders. Han var född artonhundra fyrtiotvå. Mamman hette Olena Magnusdotter, och hon var född artonhundra fyrtiotre. När Anders och Olena gifte sig, övertog han ”hennes” släktgård, i Västra Röd, Harestad. Gården hade gått i arv, i flera hundra år. Det var här som den välkände ”Tysken på Röd” – många Röröbors ”anfader” huserade. Ida hade sex syskon. Tre systrar, och tre bröder. Själv var hon mellanbarn. Det var en mycket svår förlossning. Olena var nära att dö. Ingen trodde att barnet skulle överleva. De hämtade en läkare långtifrån. Det kostade massor, men Anders älskade verkligen, sin hustru, och ville göra allt för henne. Olena överlevde, och mot all förmodan, den tidigt födda Ida. Ida blev för alltid, sedd som det ”lilla” och älskade barnet, trots att hon inte alls var yngst. Ida tydde sig mycket till sin Mor. Hon fick göra så, eftersom hon var ”svag”. Olena var mycket skicklig på att sy, och brodera. Anders köpte en ny symaskin till henne. En sådan som man trampar. Hypermodern då. Svart med guldfärgsinläggningar. De var ju lite ”rika”. 

Ida älskade att titta på när hennes Mamma sydde. Hon tänkte, ”en dag skall jag också sy”. Olena broderade. Ida såg, och lärde. De tvättade ofta i en å som rann nära gården. Ida hjälpte till, så gott hon kunde. När hon blev lite äldre ville Mor att hon skulle passa småsyskonen. Klas, och Laura, de minsta, tyckte sig ha två mammor. Ida gjorde vad man önskade. ”Då tycker nog Mamma mer om mig”, tänkte hon. Hon lärde sig brodera fint. Hon lärde sig passa barn. Hon lärde sig tvätta. Hon lärde sig sy. När Ida var lite större, var det hon som sydde kläder till sina syskon. Då blev det hon och Pappa. Det var Ida och Anders som om kvällarna gick ut runt gården, och inspekterade. Bara hennes katt var lika uthållig. Den katten var lik Ida, på många sätt. När den föddes, under lagården, var det den som var ynkligast. Ladugården stod på stengrund i hörnen, och inne vid. Ida och hennes lillebror Klas, kikade inunder, och kunde se den lilla kattfamiljen. Hennes storebror Carl ville dränka kattungarna. Ida grät, och hennes tårar räddade livet på den lilla kattungen. Den fick heta Laura, efter Idas minsta syskon. Hon skötte Laura så väl. Katten fäste sig vid Ida, och blev hennes bästa vän i många år.

Varje kväll gick Anders, Ida, och katten Laura, runt gården. Korna betade fridfullt på ängarna. Fåren sprang alltid emot dem när de kom. Små lamm var underbara att se på. Hönsen började bli lugnare i sin inhägnad, när kvällen kom. Kycklingarna vilade i sin bur. Klas och Ida matade kycklingarna med groblad, och annat grönt. Smörblommor stod kvar på ängen där korna betade. Tjuren blängde osäkert, ifrån sin kant. Kvigorna gick fridsamt i sin egen hage. Katterna kilade iväg. Bara Laura var kvar. Vattnet porlade friskt i bäcken. Det var lite brunt, men ändå helt rent. Det var kanske järn från markerna.  Gödselstacken gick hönorna och pickade på förnumstigt. Tuppen sprang och skyndade på de hönor som inte ville gå till sängs. Väl hemma igen gick de in i köket, med katternas skålar. Ida såg det som sin uppgift, att fylla dem med fet mjölk, och sätta ut dem på trappen. Det Ida inte kunde, och aldrig riktigt lärde sig, det var att mjölka. Hur mycket hon än tittade, och prövade, så blev det inte bra. Det var så fysiskt. Kanske påminde det henne på något sätt, om hennes ömtålighet som liten. När katterna fått sina skålar, mumsade Ida lite tunt bröd, med smör på. Till det sval mjölk. Hennes Mamma bakade så bra. Ida ville lära sig att baka tunnbröd, så bra som Mor kunde.

Tillsammans med storasyster Kristin, kröp hon ner i soffan. Det var en kökssoffa som blivit över. De drog isär den och bredde ut sängkläderna. Den var brun med silver i strimmor, målat så fint. Ida sov alltid gott. Hon drömde aldrig hemskt, och behövde aldrig springa till Mamma och Pappa, som flera av hennes syskon. Hon var lycklig. Hennes Pappa, Anders var inte lika lycklig. Gården bar sig inte riktigt. Det var kanske för stort för Anders. Han och Olena, grälade allt oftare. Värst var det på kvällarna. Olena orkade inte med hans oro. Hon bad att få sova. Han visste inte riktigt hur han skulle byta tjurar med grannarna, så att det blev bra. Han kunde inte sälja kalvar, och grisarna, var inte att tala om. Ägg låg och ruttnade till sist. Anders begravdes i bekymmer. Till slut kunde de inte behålla gården. De flyttade till Göteborg, och Anders blev ölutkörare för Lyckholms bryggeri. Familjen flyttade runt en del, men hamnade till slut i Rosenhill, ovanför Mölndalsvägen. Ida kom till Rörö, som piga åt Oskar Bryngelsson. Han hade mist sin unga fru, och var ensam med ett barn. De blev kära och gifte sig. Ida och Oskar fick sju barn. Två av Idas systrar kom också till Rörö. Frida och Kristin. Deras farbror, Olof ”Skomakaren” Magnusson, fanns redan där.