Solstol

Solstol.

Katten Jam och Kaninen Ida satt i solstolar i trädgården. Ida var upprörd. Jam var sur. Det är inte länge sedan du började tala. Nu verkar det som du vill ta över helt. Jam var irriterad. Både Tom och jag får stå i skymundan, medan du breder ut dig. Det var tidig morgon. Tom sov fortfarande. Han och Agnes låg i sovrummet på första våningen. Barnen sov i var sitt rum där uppe. Jam och Ida låg i lilla rummet på första våningen. Men nu satt de i trädgården, under äppelträdet. Det blommade med vita vackra blommor. Gräset var högt och blandat med ängsblommor. Körsbärsträden sköt massor av rotskott. De skulle slås ned när Tom slog gräset med lie så småningom. Tom vaknade. Han sträckte på sig. Steg upp och gick fram till fönstret. Himlen var blå. Det skulle bli en fin dag. Han tog av pyjamasen. Speglade sig i garderobsspegeln. Det var fyra garderober. Alla hade spegeldörrar. Han tog på jeansshortsen. En grön t-shirt. Strumpor. Han gick ut ur sovrummet. Stängde försiktigt efter sig. Hans älskade Agnes sov lugnt och fridsamt. Han stannade till i vardagsrummet. Det var reparerat av honom själv. 

Nedre halvan av väggen var vit. Sedan satt tunna trälister som han satt dit. De var vitmålade. Övre halvan var tapetserad i gult. Överst satt en bord med intressant mönster. Han var nöjd med resultatet. Dörren till köket var återställd till ursprunget. Stöpplat i grönt. Han gick in i köket. Det var också i ordning gjort av honom själv. Skåpluckorna var målade i grått nedtill och blått upptill. Målat med en nylonrulle. Det blev som sprutlackerat. Tapeterna var gammaldags vita och blå. Alla kuloledningar och hörn var vitmålade. Mycket proffsigt. Han öppnade kylskåpet. Tog fram en potatis till Ida. Kattmat till Jam. En banan till sig själv. Han tappade upp vatten i värmaren. Tog fram näskaffe ur ett skåp. En stor mugg ur ett annat. Blandade till. Lade kattmaten i en skål. Slog upp röd mjölk i en annan. Lade alltsammans på en bricka. Gick ut köksvägen. Rundade huset. Fick syn på Ida och Jam. ”Hurra”, skrek Ida. Äntligen, sade Jam. Tom ställde ned brickan på marken. De kramades. Solen stod i öster. De satt nu på rätt sida av huset. Den värmde fast den ännu stod lågt. Tom serverade maten. Ida fick sin kokta potatis. Jam sin kattmat och mjölk. 

Tom satte sig vid bordet med trädgårdsstolarna. Han åt sin banan och läppjade på kaffet. Vad skall vi göra idag, undrade Ida? Först skall vi äta färdigt, svarade Tom. Här finns mycket blåklockor på ängen, tyckte Ida. Vad vet ni om blåklockor, undrade hon. Jam fick mycket att stå i. Tom blickade upp mot skyn. Ida berättade. Liten blåklocka eller blåklocka är en växt med blå blommor. Blåklockan är vanlig över hela Norden och växer rikligt i framför allt brokigt blomstersmyckade "ängsbackar" och "örtbackar", som man kallar de varmaste och torraste delarna av den nordiska ängsmarken. På dessa platser framlockar högsommarens sol ett rikligt blomsterliv där blåklockan ofta förekommer.

Artepitetet rotundifolia i växtens vetenskapliga artnamn betyder "rundbladig" och syftar på de rundat hjärtlika eller njurlika bladen i de rosetter som bildas under växtens första år. De bygger genom sitt näringsarbete upp växtens underjordiska, mångåriga grensystem, varifrån de blommande och fruktsättande skotten ska utvecklas. På detta skott finns däremot endast små och smala blad, eftersom deras huvuduppgift inte är näringsarbetet. Mycket intressant, ansåg Tom. Fullkomligt oviktigt, tyckte Jam. Däremot är vetenskapliga frågor intressanta och viktiga, tyckte han. Vad tänker du på undrade Ida snällt? Jag tänker just nu på blodtryck, sade Jam. Han föreläste. 

Att drabbas av lågt blodtryck eller blodtrycksfall är vanligtvis ofarligt. Många gånger känner den drabbade inte av det låga blodtrycket alls och är helt symtomfri. Det finns dock ett antal olika symtom som förknippas med lågt blodtryck och de kan ge stora besvär. Även om att ha lågt blod tryck är i sig inte farligt kan däremot en del av symtomen vara besvärande och t.o.m. farliga. Blodtrycksfall kan drabba vem som helst t.ex. om man ställer sig upp lite för häftigt är det inte ovanligt att man drabbas av yrsel eller känner att det svartnar för ögonen. Är man dessutom trött eller har ätit för dåligt blir effekterna av ett blodtrycksfall så mycket värre. Om man lider av lågt blodtryck och utsätts för ett blodtrycksfall uppstår de symtom som förknippas med hypotension. Mycket intressant, tyckte Tom. Ida sniffade i vinden. Förr hade jag lågt blodtryck, sade Tom. Nu har jag högt. Jag äter medicin mot det. Ida var klar med sin potatis. Jam hade bara lite mjölk kvar. Tom tog det sista kaffet. Ida har blivit besvärlig, klagade Jam. Ida skuttade ut på ängen. Jag tycker att hon blivit lite mer utåtriktad, sade Tom. Det är bra. Vi är i Söderhavet, ropade hon. Hon klättrade upp i äppelträdet. Palmerna är höga här, utbrast hon. Mannar kom hitåt! Jag siktar ett fartyg vid horisonten. Gör kanonerna redo. Hon är bara gullig, sade Tom. Jag älskar er båda.

Solstol

Solstol.

Katten Jam och kaninen Ida satt på altanen. Tom låg i en solstol. Ida baddade Toms panna med vatten. Jam höll fram ett glas att dricka ur. Tom hade gått igenom en kris. Psykos skulle hans syskon sagt. Tom mådde illa. Han reste sig och gick bakom Friggeboden. Han kräktes. Ida var orolig. Jam bekymrad. Det var morgon. Solen började värma frön öster. Några stora ekar skuggade. Björken vid garaget tog också sol. Tom kom tillbaka. Han satte sig i solstolen igen. En sak ytterligare bekymrade Tom. Hans texter på datorn var plötsligt borta. Det var det första han tänkte på när livet återvände. Plötsligt slog det honom. Det var virusprogrammet igen antagligen. Han hade svarat ja på alla frågor om att ta bort. Han trodde att programmet bara tog fram onödiga filer. Så var det tydligen inte. Han fick fram ”återställning av borttagna filer”. Det skulle ta fyra timmar. Fyra nervösa timmar. Programmet arbetade. Ida tittade på honom. Du mår inte bra, konstaterade hon. Jam var nervös. Tom brukade vara tryggheten själv. Nu hade han varit helt borta. Tom såg sig kring. De satt på altanen i Daga. Det nya huset. Huset var inte nytt, men det var nytt för honom. Det var byggt 1937. Taket var nyss omlagt. Det hade Tom och hans vänner gjort. 

Tom spelade i ett rockband. Han blev nära vän med trummisen och gitarristen. De hjälpte till med taket. Tom mådde fortfarande illa. Han drack en mugg vatten. Han sjönk tillbaka i solstolen. Ida satt vid hans sida. Hon började bli lugnare. Hon tittade på Jam, och frågade om han kunde sitta hos Tom en stund? Vill du ha kaffe frågade hon Tom? Ja tack, svarade han. Ida gick in i huset. Hon värmde vatten i vattenkokaren. Gjorde i ordning en stor kopp näskaffe. Hon gick ut till Tom med det. Tom började må mer som vanligt. Han tackade för kaffet. Ida hade med en kokt potatis till sig själv. Hon kände sig moderlig och frågade Jam om han ville ha mjölk. Ja tack, svarade han. Jag vill ha kattmat samtidigt, svarade han. Ida försvann in i köket. Genom fönstret kunde hon se ut på Tom och Jam. Hon öppnade en burk med kattmat. Det var en ny sorts konservöppnare. Genial tyckte hon. Varför säljs den gamla sorten? Det är väl sam med manuell växellåda i bilar. Varför vill inte alla ha automat? Toms bil stod på parkeringsplatsen. Det var en Peugeot cabriolet. Den var automatväxlad. Ida gick ut med kattmaten. Allting började kännas som vanligt. Jam åt sin kattmat. Ida mumsade potatis. Tom grubblade. Han tog upp mobilen. Ringde datorspecialisten Nils. Ingen svarade. Han mailade istället. 

Skrev att flera bibliotek var borta ur datorn. Nils ringde. Tom berättade att ett återställningsprogram arbetade. Jag har dålig erfarenhet av det, sade Nils. Ibland fungerar det. Ibland inte. Nåja, vad är väl en bal på slottet, tänkte Tom. Det var ju bara hundra nittio noveller som var borta. Ida pustade ut. Jam åt sin mat. Tom var som vanligt. Solen hade stigit på himmelen. Den stod nu över ekarna och den stora björken. Det värmde. Kan vi ta en promenad, undrade Ida. ”Hurra”, utbrast Jam. Ok, sade Tom. Jag skall bara byta byxor först. Han hade på sig de svarta jeansen. Tom försvann in i huset. Han blev borta en stund. Ida och Jam började tala med varandra under tiden. De pratade om Tom. Ida var lätt chockad av det som hänt. Bara att glömma och gå vidare, tyckte Jam. Han tog på lurarna. Stevie Wonder hördes. ”Superstition”. Det var Spotify. Den musik de lagt upp på datorn fanns automatiskt på mobilen. Det var egentligen Toms musik, men det gick bra även för Jam. De tog bilen till badet. Rättare sagt till parkeringen vid kommunalbadet. Tom ställde sig på första platsen. Dörrarna på en tvådörrars bil är så stora. Det fanns mest svängrum på första platsen längst ut. Han låste bilen. Jam och Ida hade suttit på passagerarplatsen. Utan bälte. Det var för stort. 

Tom tittade upp mot Solegården. Arbetet med den var nog klart. Eftersom det fanns gott om parkeringsplatser nu. De gick ned mot järnvägsspåren. Den röda lampan lyste och grindarna var nedfällda. Ett tåg från Braeborg passerade. Sällskapet gick över spåren. De gick mot kommunalbadet. Gräset var ansatt och skött. Huset som varit en kiosk stod kvar. En sandstrand fanns nere vid vattnet. Bryggorna var nya. Hopptornet hade tre våningar. Våra vänner fortsatte förbi badet. De kom in i en gles skog. Asp var blandat med björk och hassel. Det var sen sommar. Tidig höst. Björkarnas blad var gula. Oxlarna var röda och orange. Lingon växte på marken. De passerade en liten äng mot spåren. Vissnade blåklockor och klöver växte där. Gullmora och hundkex. Långt gräs. Gult och grönt. Ida tittade ut över sjön. De gick ut på en brygga. Abborrar och mört simmade i stim i vattnet. Vi fortsätter längre bort, sade Tom. Han såg på Ida och Jam. Jag tycker om er, slutade han.