Frukost

Frukost.

Katten Jam och Kaninen Ida var klara med frukosten. Tom smuttade på sitt kaffe. De satt under äppelträdet. Det blommade ymnigt. Vita blommor. Syrenerna trivdes mot grannens tomt. Det var vinröda blommor. Några var vita. Jam ville gå till västerstranden. Då packar jag picnik först, menade Tom. Han gick in i huset. Sköljde av disken och ställde i diskhon. Han packade ryggsäcken. Tog med badgrejer för säkerhets skull. Han hade kortbyxor och t-tröja. Det räckte i värmen. Jam och Ida kom in. Hon bytte till sin blommiga sommarklänning. Tom tog på ryggsäcken. Träningsskorna med kardborreband. De älskade han. De smög sig ut för att inte väcka familjen. De gick vägen mot friluftsområdet. Vid grinden växte blåhallon rikligt. Ida plockade och åt. De smakade inget särskilt. Ida tänkte på söderhavet. Hon berättade. James Cook was an 18th century explorer and navigator whose achievements in mapping the Pacific, New Zealand and Australia radically changed western perceptions of world geography. As one of the very few men in the 18th century navy to rise through the ranks, Cook was particularly sympathetic to the needs of ordinary sailors. Mycket intressant, tyckte Tom. Ursäkta jag skall bara spy lite, sade Jam. 

De gick stigen mot den stora stranden. Marken var klädd av ljung. Den blommade rosa och rött. Markerna var vattensjuka där. Träden var små och förkrympta. Enarna smög efter marken. Doftande pors fanns här och där. De kom fram till utsiktsplatsen. Där fanns ett bord med bänkar. Jam ville vila en stund. De satte sig på bänkarna. Jam var på mycket dåligt humör. Vill ni höra om strängteorin på Franska, undrade han? Det ville de inte. Tom ville släta ut konflikten. Vi vet att du är duktig Jam, sade han. Du måste låta Ida komma fram lite också. Ida var färdig med samtalet. Hon tog på lurarna. Toms musik i Idas lurar också. Hon såg på läpparna att Jam och Tom diskuterade. George Harrison lät i hennes öron. ”My sweet Lord”. ”It wont take long my Lord”. ”Really want to see You”. Hon tog av lurarna. Jag vill gå till stranden nu, utbrast hon. Tom och Jam avbröt samtalet. De följde stigen. Björnbärsbuskar var svarta av bär. De plockade och åt. Ängen hade sandjord. Gräset var glest och kort. Enbuskar kröp efter marken. Blåklockor samlades i öar. Gullmora blandades med violer och rödklint. Jam ville bada vid stora stranden. De vek av åt söder. Små lila blomster tog över. Uppåt bergen fanns hundkex och högt gräs. Vass avgränsade stranden. Jam ville sitta i sanden. Tom vägrade. 

Han tog av ryggsäcken, och lade den på marken. Tog upp badtyget, och bredde ut det på gräset. Jam började sjunga. Han älskade Dan Andersson. Han sjöng. Omkring tiggaren från Luossa satt allt folket i en ring, och vid lägerelden hörde de hans sång. Och om bettlare och vägmän och om underbara ting och om sin längtan sjöng han hela natten lång. Det är något bortom bergen, bortom blommorna och sången, det är något bakom stjärnor, bakom heta hjärtat mitt. Vackert, sade Tom. Ida sade ingenting. Hon tyckte att det låtit gräsligt, men det var inte läge för att kritisera Jam. Hon tog av sin fina sommarklänning, och satte på bikinin. Jam satt på tyget. Han var osäker på om sången hade dugt för att platta till Ida. Jag kan också berätta om svarta hål, försökte han med. Ida begav sig ned mot vattnet. Det var en sådan där sandstrand där det är grunt flera hundra meter ut. Hon sprang ut i vattnet. Långt ute kastade hon sig fram. Hon simmade och njöt. Livet är underbart, tänkte hon. Även Tom tänkte bada. Han tog på sina ljusblå badshorts. 

Jam var butter. Kom nu Jam, uppmanade Tom honom. Du sjunger bra. Jag kan lära dig spela också. Vill du lära dig gitarr eller keyboard, undrade han. Vill du lära dig keyboard så går det lätt. Det har vi ju. Gitarr går att skaffa. Synd att jag sålde min Stratocaster. Jam började tina upp. Han bytte till badbyxor. Gitarr i så fall, sade han. De gick ned mot vattnet. Jam kände med tassen först. Det var lagom. Ida vi kommer, skrek han plötsligt, och sprang i. Tom kom efter. Jag är glad igen, ropade Jam, och rusade ut mot det djupa. Jam är verkligen speciell, tänkte Tom. Jag har insett en ny sak om universum, skrek Jam. Han var snart ute hos Ida. De plaskade och skvätte på varandra. Jag tycker om dig trots allt Ida, ropade han. Andra människor på stranden ryckte till. Han simmade. Det var utan tvekan något han var bäst på. Ida tog efter så gott hon kunde. De skvätte på varandra. Tom kom ut. Ida ville bli snurrad och kastad. Tom tog henne i tassarna och snurrade. Han kastade henne. ”Plums”, lät det. Hon skrattade och ville mer. Då ville Jam också. Tom grep honom i tassarna och snurrade. Han kastade Jam iväg. De hade så roligt tillsammans. Tänk, sade Ida. Vi älskar varandra!

Solstol

Solstol.

Katten Jam och Kaninen Ida satt i solstolar i trädgården. Ida var upprörd. Jam var sur. Det är inte länge sedan du började tala. Nu verkar det som du vill ta över helt. Jam var irriterad. Både Tom och jag får stå i skymundan, medan du breder ut dig. Det var tidig morgon. Tom sov fortfarande. Han och Agnes låg i sovrummet på första våningen. Barnen sov i var sitt rum där uppe. Jam och Ida låg i lilla rummet på första våningen. Men nu satt de i trädgården, under äppelträdet. Det blommade med vita vackra blommor. Gräset var högt och blandat med ängsblommor. Körsbärsträden sköt massor av rotskott. De skulle slås ned när Tom slog gräset med lie så småningom. Tom vaknade. Han sträckte på sig. Steg upp och gick fram till fönstret. Himlen var blå. Det skulle bli en fin dag. Han tog av pyjamasen. Speglade sig i garderobsspegeln. Det var fyra garderober. Alla hade spegeldörrar. Han tog på jeansshortsen. En grön t-shirt. Strumpor. Han gick ut ur sovrummet. Stängde försiktigt efter sig. Hans älskade Agnes sov lugnt och fridsamt. Han stannade till i vardagsrummet. Det var reparerat av honom själv. 

Nedre halvan av väggen var vit. Sedan satt tunna trälister som han satt dit. De var vitmålade. Övre halvan var tapetserad i gult. Överst satt en bord med intressant mönster. Han var nöjd med resultatet. Dörren till köket var återställd till ursprunget. Stöpplat i grönt. Han gick in i köket. Det var också i ordning gjort av honom själv. Skåpluckorna var målade i grått nedtill och blått upptill. Målat med en nylonrulle. Det blev som sprutlackerat. Tapeterna var gammaldags vita och blå. Alla kuloledningar och hörn var vitmålade. Mycket proffsigt. Han öppnade kylskåpet. Tog fram en potatis till Ida. Kattmat till Jam. En banan till sig själv. Han tappade upp vatten i värmaren. Tog fram näskaffe ur ett skåp. En stor mugg ur ett annat. Blandade till. Lade kattmaten i en skål. Slog upp röd mjölk i en annan. Lade alltsammans på en bricka. Gick ut köksvägen. Rundade huset. Fick syn på Ida och Jam. ”Hurra”, skrek Ida. Äntligen, sade Jam. Tom ställde ned brickan på marken. De kramades. Solen stod i öster. De satt nu på rätt sida av huset. Den värmde fast den ännu stod lågt. Tom serverade maten. Ida fick sin kokta potatis. Jam sin kattmat och mjölk. 

Tom satte sig vid bordet med trädgårdsstolarna. Han åt sin banan och läppjade på kaffet. Vad skall vi göra idag, undrade Ida? Först skall vi äta färdigt, svarade Tom. Här finns mycket blåklockor på ängen, tyckte Ida. Vad vet ni om blåklockor, undrade hon. Jam fick mycket att stå i. Tom blickade upp mot skyn. Ida berättade. Liten blåklocka eller blåklocka är en växt med blå blommor. Blåklockan är vanlig över hela Norden och växer rikligt i framför allt brokigt blomstersmyckade "ängsbackar" och "örtbackar", som man kallar de varmaste och torraste delarna av den nordiska ängsmarken. På dessa platser framlockar högsommarens sol ett rikligt blomsterliv där blåklockan ofta förekommer.

Artepitetet rotundifolia i växtens vetenskapliga artnamn betyder "rundbladig" och syftar på de rundat hjärtlika eller njurlika bladen i de rosetter som bildas under växtens första år. De bygger genom sitt näringsarbete upp växtens underjordiska, mångåriga grensystem, varifrån de blommande och fruktsättande skotten ska utvecklas. På detta skott finns däremot endast små och smala blad, eftersom deras huvuduppgift inte är näringsarbetet. Mycket intressant, ansåg Tom. Fullkomligt oviktigt, tyckte Jam. Däremot är vetenskapliga frågor intressanta och viktiga, tyckte han. Vad tänker du på undrade Ida snällt? Jag tänker just nu på blodtryck, sade Jam. Han föreläste. 

Att drabbas av lågt blodtryck eller blodtrycksfall är vanligtvis ofarligt. Många gånger känner den drabbade inte av det låga blodtrycket alls och är helt symtomfri. Det finns dock ett antal olika symtom som förknippas med lågt blodtryck och de kan ge stora besvär. Även om att ha lågt blod tryck är i sig inte farligt kan däremot en del av symtomen vara besvärande och t.o.m. farliga. Blodtrycksfall kan drabba vem som helst t.ex. om man ställer sig upp lite för häftigt är det inte ovanligt att man drabbas av yrsel eller känner att det svartnar för ögonen. Är man dessutom trött eller har ätit för dåligt blir effekterna av ett blodtrycksfall så mycket värre. Om man lider av lågt blodtryck och utsätts för ett blodtrycksfall uppstår de symtom som förknippas med hypotension. Mycket intressant, tyckte Tom. Ida sniffade i vinden. Förr hade jag lågt blodtryck, sade Tom. Nu har jag högt. Jag äter medicin mot det. Ida var klar med sin potatis. Jam hade bara lite mjölk kvar. Tom tog det sista kaffet. Ida har blivit besvärlig, klagade Jam. Ida skuttade ut på ängen. Jag tycker att hon blivit lite mer utåtriktad, sade Tom. Det är bra. Vi är i Söderhavet, ropade hon. Hon klättrade upp i äppelträdet. Palmerna är höga här, utbrast hon. Mannar kom hitåt! Jag siktar ett fartyg vid horisonten. Gör kanonerna redo. Hon är bara gullig, sade Tom. Jag älskar er båda.

Gungan

Gungan.

Kaninen Ida satt i gungan. Tom sköt på. Katten Jam stod vid rishögen. En igelkott försvann in i sitt hål. En svart orm ringlade iväg, in i riset. Ida skuttade ur gungan. Hon ville upp på vedbodtaket. Hon tog täten. Boden var röd med vita knutar. Jam tog av lurarna. Han förstod vad Ida ville. De hjälptes åt med stegen. Den hängde på väggen bak på vedboden. Gjord i björk. Ganska gammal och rutten. De reste den mot taket. Ida klättrade upp först. Jam kom efter. Tom stod kvar på marken. Ida tog upp slangbellan ur fickan. Jam gjorde likadant. De sköt över huset. Grus som de samlat på vägen. När de träffade en trädstam hördes det. ”Pang”, lät det. Tom ville gå till badet. Jam ville hellre gå till myren. Myren bestämde Ida. De tog stegen ned. Hjälptes åt att hänga upp den. Vänta här så går jag ned och packar ryggsäcken, sade Tom. Det börjar ta på gruset på gången, tänkte han. Undra om det är här de plockat? Det får de inte. Han gick in i huset. Ännu ingen vaken, konstaterade han. Ryggsäcken stod i hallen. Han packade en matsäck till picknick. Han tog på ryggsäcken, och gick ut. Han gick upp åt tomten. Nu satt Jam i gungan. Ida sköt på. Jam hade lurarna på. Det var Michael Jackson. Jam hoppade ur gungan när Tom kom. De gick uppför backen. Passerade den nya tomten med många fruktträd. Kom till sagoträdgården. De kikade in. 

Ingen var hemma. Jam tog täten. Han sprang fram till Guldfiskdammen. Tom hade tänkt på det. Han tog av ryggsäcken. Rotade fram två skivor bröd. Ida tog en brödbit. Hon kastade lite i vattnet. Fiskarna åt. Ida berättade. Guldfisken är ovanlig på så sätt att den blir tam och väldigt orädd i ett akvarium. Det är inte svårt att få guldfisken att kunna äta ur handen och tom vilja bli klappad. Utseendet hos Guldfiskar varierar mycket eftersom det finns så många olika framkorsade varianter och färger av arten Guldfisk. Den smala och mer robusta guldfisken är lättskötta och trevliga akvariefiskar som vill ha så gott om utrymme som möjligt och bra cirkulation i akvariet. Ett tips är att hålla sig borta från de mest ”sönderkorsade” guldfiskvarianterna som i vissa fall till och med har svårt att simma. Mycket intressant, tyckte Tom. Urtråkigt, tyckte Jam, som tagit av lurarna. Han ville gå vidare. Demonstrativt tog han på lurarna igen, och började gå. Det var sensommar. Björkarna var gula. Alm och ask skiftade mot rött. Asparna var kala. Björkarnas torra löv singlade som ett evigt regn genom skogen. Jam drog iväg. Han ångrade att han tagit av lurarna vid dammen. Den uppblåsta Ida, tänkte han. Hon tror visst att hon vet allting. Han stannade vid en fläck av mjuk mossa. Han inväntade dem. När de kom var han beredd. Han tog av lurarna och började tala.  

Ett svart hål är en koncentration av massa med ett så starkt gravitationsfält att ingenting, inte ens ljuset, kan övervinna kroppens gravitation. Materia eller ljus som kommer in innanför det svarta hålets händelsehorisont förblir där och kan aldrig komma ut igen, förutom eventuellt oerhört långsamt i form av Hawkingstrålning. Mycket intressant, tyckte Tom. Ida sade ingenting. Hon bara gick vidare. Träden började krympa. Marken blev tuvig. Nu fanns det enbart små tallar. Små köttätande växter trivdes bland tuvorna. Sileshår. Röda och gula. Torkade insekter satt fast i växternas klet. Ida väntade in dem. De följde stigen. Den ringlade sig mellan tuvorna. Längst ut på myren låg en tjärn. I kanterna växte Andnate. Små gröna blad på dammens yta. Det blev glesare ut mot mitten. Där kunde man se ned mot bottnen. Det växte något brunt ludd där nere. Allt beror på var det växer, sade Ida. Hon kände ett behov av att föreläsa. Hon började. Om inget annat växer så växer ogräset i alla fall. Ogräs är sällan gräs utan det är växter som växer på fel plats. I en trädgård är en växt planterad i rabatt, medan samma växt betecknas som ogräs i en annan trädgård. Alla ogräs går att bekämpa genom rensning. En del arter kan ta år att bekämpa. Men med envishet kan även det allra värsta ogräset bekämpas. 

Intressant, tyckte Tom. Jam hade lurarna på. Han gick före. De närmade sig andra sidan myren. Det surrade i luften. Det var kraftledningar i luften över dem. Jam hörde inte det. Han lyssnade till ABBA. Ida skrek till. Massor av lingon, sade hon. Vi måste plocka. Ge mig en påse Tom. Jam är väl för lat för att hjälpa till. Jam satte sig i den mjuka mossan. Han lade sig ned. Tittade upp mot himmelen. Ida plockade lingon. Tom satte ned ryggsäcken på marken. Han knackade Jam på axeln. Vill ni fika nu, undrade Tom? Ida hade övergått till svamp. Hon hittade både taggsvamp och kantareller. Hjälp mig plocka, utbrast hon. Jam fortsatte att skåda upp mot himmelen. Jag tycker om er trots att ni är knäppa, slutade Tom.

Fräste

Fräste.

Kaninen Ida och Katten Jam satt på verandan. Ida var upprörd. Hur länge tänker Tom sova, fräste hon. Tom sträckte på sig. Han gäspade. Han låg i sängen bredvid Agnes. Hon sov. I kökssoffan låg barnen. De var så söta där de låg och sov. Tom steg upp. Han tittade ut genom fönstret. Det såg ut att bli en fin dag. Han satte sig på sängkanten. Gäspade igen. Luckan på den lilla kaminen stod öppen. De hade gjort raketer kvällen innan. Eldat med fina små pinnar. Vedkorgen var nu tom. Kaminslocket var förstås av. De hade eldat så kaminen blev röd upptill. Agnes hade köpt ny staniol. Barnen kunde nu göra raketer själva. De flög över hela rummet. I bästa fall slog de i fönsterrutan. Tom tog av sig sin pyjamas. Han tog på jeansshortsen, och en blå t-shirt. Svarta sockar. Han öppnade dörren försiktigt. Luften var sval utanför sovrummet. Han stängde efter sig. Tittade på klädgarderoben. Han var inte längre rädd för malar, men han skulle vilja bygga om. Göra ett rum till. Då skulle barnen få ett eget. Han tittade ned för trappan. Han undvek de knarrande trappstegen. Kom ned i hallen. ”Hurra”, skrek Ida. Dörren till verandan stod öppen. Jam kom också fram. De kramades. Dörren till köket var stängd. Det var Mormor förstås. De öppnade och gick in i köket. Luckan till vedförrådet stod öppen. Där var tomt på ved. Dörren till Mormors rum var stängd. Hon var där. 

Även Emil var hemma. Emil var en före detta timmerman på de stora båtarna. Mormor hade träffat honom på annons. Emils högra arm fungerade inte. Därför kunde han inte arbeta mer. Han var snäll. Inte alls så där argsint som Mormor. Tom gick fram till skafferiet. Han öppnade och rotade en stund. Han kom ut med en kokt potatis till Ida. En burk kattmat till Jam. Han tog också fram ett paket röd mjölk. Jam fick mjölk i en djup skål. På mitthyllan stod Toms filbunke. Han hämtade en djup tallrik, och en matsked. Tog hälften av filbunken, och ställde tillbaka bunken. Sylten var slut. Han drog undan bordet. Tog ett stadigt tag i järnringen, och öppnade luckan till matkällaren. Ida gick med ned. Det luktade jord, sten och damm, därnere. Tom granskade hyllorna. Han tog en stor burk blåbärssylt. De klättrade upp för stegen. Ida hade en grön kjol och rosa tröja på sig. Hon snubblade lite i stegen. De stängde och ställde tillbaka bordet. Tom tog sylt på filbunken. De åt koncentrerat. Några instängda flugor vaknade till liv. De surrade en stund och lade sig sedan tillrätta igen. Jam blev klar först. Han slurpade i sig den sista mjölken och slickade sig om tassarna. Han hade sina ljusblå shorts. Våra vänner plockade undan efter sig. Tom sköljde tallrikarna, och ställde dem på diskbänken. 

De gick ut i hallen. Dörren till vardagsrummet var stängd. Pelargonierna blommade ymnigt på verandan. Tom låste upp och öppnade ytterdörren. Han reglade den mot väggen. Ida skuttade ut. Trappan var slät och fin. Tom hade strukit den med fint murbruk. De satte sig på trappan. Solen var uppe. Den silade sig igenom gren och bladverket på de stora björkarna vid andra sidan vägen. I rabatten mot huset växte gullris och lupiner. Rosa och blå. I rabatten mot ängen stod rosor i rad. Svalor flög högt i skyn. Flugsnappare byggde bo i häcken. Gullregnsträden bar ymniga klasar i guld. Ängen var fylld med blommor. Gräset stod högt. Hundkex och timotej tävlade. Blåklockor och gullmora spred sig i öar. Rödklöver och violer gick över fältet. Tom ville inspektera trädgården. Ida tog täten. De gick ned för trappan och ut runt huset. Två svarta skogssniglar dröjde sig kvar i mossan på berget. De sprang upp mot gungan. Två mäktiga björkar stod där. Tom hade spikat en planka mellan dem. En barngunga hängde där. Ida skuttade fram och satte sig i gungan. Tom sköt på. Jam tog på lurarna. Han lyssnade på musik. The Beatles. 

Det var egentligen Toms musik. När han skapat ett bibliotek i Spotify på datorn, fanns det automatiskt på Jams mobil. Enklast för Jam att lyssna på det. Det var inte bara sextiotalsmusik. Till exempel Michael Jackson var inte sextiotal. Det rörde sig i rishögen. Jam gick närmre. Det var en igelkott. Ida ville föreläsa. Gungan stimulerade hennes tankar. Hon började. Lågtryck, motsatsen till högtryck är ett område där lufttrycket är lägre än omgivningen. Vindarna blåser i en virvel in mot lågtryckets centrum. Corioliskraften gör att vindarna blåser moturs på det norra halvklotet och medurs på det södra. Ju större skillnaden är i lufttrycket, desto kraftigare blir vindarna. Mindre och extrema lågtryck kan utvecklas till tropiska cykloner. Jam hade inte hört någonting. Mycket intressant, tyckte Tom. Bra med Jams lurar, menade Ida. Då slipper vi kanske hans tråkiga monologer, ansåg hon. Just då vände sig Jam om. Han tog av lurarna. Jag insåg just en ny sak om universum, sade han. Snälla låt oss slippa, bad Ida. Vi älskar dig ändå!

Klöver

Klöver.

Kaninen Ida och Katten Jam var på väg hem. Tom bar ryggsäcken. De hade varit och badat. Det var lunchdags. De följde en slingrande stig. Rosa ljung täckte markerna. Enbuskar stod här och där. Lite pors var utspritt. Det doftade friskt. Ida skuttade före. Hon hade sin röda sommarklänning på sig. Jam hade lurarna på sig. Det var Sandy Posey. ”I´m a single girl”. De kom fram till skogen. Det var mest tallar. Små och vindpinade. Ida stannade. Hon ville att Tom skulle gå först genom skogen. När de gått en bit in kom de till en glänta. Ett nät var uppspänt där. Ett nät mot himmelen. Det var nog till för att fånga varor i. Varor en helikopter släppte ned. Tom insåg att de var inne på militärt område. Träden var låga. Ändå gick man bra där. Grenarna kom högre upp. De gick skyddat och bekvämt med ett grönt tak. Skogen öppnade sig. Våra vänner kom till en blomsteräng. Marken var av sandjord. Gräset var glest. Hundkex och timotej tävlade med gräset om höjden. Gullmora och blåklockor stod i klungor. Violer, rödklint, och vitklöver tog plats. De följde en stig över ängen. En liten sjö öppnade sig. Ida lade sig ned vid vattnet. Hon tittade ned. På ytan sprang skräddare. Vattenytan böjdes ned, men de sjönk aldrig. Nere vid botten simmade skalbaggar. De borrade ned sig i slammet. Mygglarver skuttade fram i vattnet. Grodlarver i alla stadier simmade där. Från mörka klumpar med svans till färdiga små grodor. 

Jam lade sig också ned. Han kände med tassen på vattnet. Det var ljummet konstaterade han. Jam tog av lurarna. Han föreslog att de skulle ta vägen över västerstranden. Det blir en omväg, sade Tom. Det gör ingenting, vi har sommaren på oss, tyckte Jam. ”Hurra för stranden”, skrek Ida. De klämde sig fram genom moränen. Till slut kom de fram till labyrinterna. Det var ju här ifrån vi startade, konstaterade Tom. De gick över kullerstenarna mot söder på ön. Snart kom de fram till sjörövarflotten. Ida ville leka på den. Jam följde med. Idag låg vinden från havet. Lukten från den döda sälen blev påtaglig. Ida både ville, och ville inte. Till slut bestämde hon sig, för att gå till sälen. Hon skuttade över stenarna. De var större ju närmre vattnet man kom. Hon stannade vid sälens döda kropp. Jam kom sakta efter. Det fanns ingenting att göra. Den var så död man kan bli. Tom väntade på stigen. Ida skuttade tillbaka till flotten. Hon hissade seglen. Sedan sjörövarflaggan. Jam steg ombord. Nu var Ida kapten. Hon tog kikaren till ögat. Spanade ut mot horisonten. Det mörkblå havet mötte en ljusblå himmel där borta. Ett skepp visade sig längst ut. Ida inspekterade kanonerna. Fjorton på varje sida. Manskapet bestod av hundratjugo modiga sjörövare. Jam var en av dem. Ida bad honom att ta av lurarna. Det passar inte in. Vi befinner oss på femtonhundratalet, upplyste hon om. 

”Lyckliga gatan”, hörde Jam i lurarna. ”Det är tiden som här dragit fram”. Ida såg plötsligt en söderhavsö. ”Här ankrar vi”, gav hon order om. Små båtar sattes i sjön. Ida och tjugo män gick i den första. De rodde mot land. Palmer växte en bit upp över stranden. De hade spadar med sig. Båten tog land. De gick ur och upp på stranden. Började gräva på den plats Ida anvisade. ”Pang”, spaden slog mot någonting hårt. De grävde upp en skattkista. Den var full med guld och juveler. ”Kom nu hit”, ropade Tom. Jam hörde ingenting. Ida kom av sig helt. ”Vi måste gå vidare”, tyckte Tom. ”Vi måste leka lite till”, bad Ida. ”Nej vi måste hem och äta nu”, sade Tom. Ida skuttade till honom. Jam kom sakta efter. Då kan vi prata lite geografi medan vi går, tyckte Ida. Ok, svarade Tom. Prata du! Gränsar Sudan till Egypten, frågade hon. Jam hade för en stund tagit av lurarna och hörde frågan. ”Du och dina retliga frågor”, tyckte han. Han fick mycket att leta efter.  Tom tog av ryggsäcken, och plockade i den. Som vanligt vet ni inte svaret, sade Ida uppnosigt. Svaret är ett enkelt ja! Sudan ligger söder om Egypten. 

Jam grunnade frenetiskt. Till slut kom han på någonting att föreläsa om. Han började. Blodtrycket är det tryck som uppstår i blodkärlen när blodet drivs från hjärtat ut i kroppen och sedan tillbaka till hjärtat. Högt blodtryck gör att blodkärlens väggar förändras och med tiden blir de hårdare och mindre elastiska. Detta försvårar hjärtats pumparbete och kan vara allvarligt om man inte får det behandlat. Har man högt blodtryck ökar risken för framför allt stroke men även för hjärtinfarkt, hjärtsvikt, njursjukdom och försämrad blodcirkulation i benen. Ungefär en tredjedel av den vuxna befolkningen i Sverige har högt blodtryck. I de flesta fall behövs behandling med läkemedel för att sänka blodtrycket. Mycket intressant, tyckte Tom. Tråkigt, tyckte Ida. Västerstranden är lång. Stigen slingrade sig fram. De kom till en stor hög stenar. Det är ”engelsmännera”, förklarade Tom. ”Jag tycker om er ändå”, slutade Ida.

Sandviken

Sandviken.

Kaninen Ida och Katten Jam var i Sandviken. Tom var med. Ida och Jam hade badat. Det var skönt i vattnet. Tom hade ändå valt att inte bada. Ida ville torka sig. Tom tog av ryggsäcken. Han ställde ned den på marken. Han rotade, och fick upp Idas badhandduk. Hon hade sin röda bikini på sig. Hon torkade sig. Jam kom upp ur böljorna. Han kunde nu simma riktigt bra. Ida var lite avundsjuk. Tom bredde ut tyget på marken. De satte sig. Jam låg på rygg och såg upp mot himmelen. Den var blå. Han tog på lurarna och drömde sig bort i musiken. Sonja Aldén, sjöng hans älsklingspsalm. ”Blott en dag, ett ögonblick i sänder”. Ida lade sig också på rygg, på tyget, och såg upp mot skyn. Några moln vid horisonten bildade en kanin. Tom satte sig på tyget. Mobilen ringde. Han fumlade länge. Till slut fick han upp den, och svarade. Det var Agnes. Hon undrade om de skulle komma hem till lunch? ”Vi har det så skönt. Jag vet inte”, svarade Tom. Han lade sig också ned. Våra tre hjältar skådade upp mot skyn. Ida somnade. Hon drömde om när hon var liten. Hon bodde i en djuraffär med sina syskon och Mamma. En dag kom en flicka in. Det var Eva. Flickan tittade på kaninerna. Hon kelade med flera syskon. Hon verkade väldigt snäll. Flickans Pappa var med. De talade med expediten. Pappan lyfte upp Ida. Det var Tom. De köpte Ida, och åkte hem. 

Ida saknade sin Mamma, men var väldigt glad ändå. Hon hade kommit till en snäll familj kände hon. Evas lillebror hette Robert. Ida fick bo i hans rum. Hon vaknade och sträckte på sig. Tom halvsov. Jam lyssnade på musik. Ida knackade honom på axeln. Han tog av lurarna. ”Jag vill berätta”, sade hon. Jaha, sade Jam. Berätta då. Jag lyssnar. Ida berättade. Karl XII, född sextonhundra åttiotvå, död sjuttonhundra arton i Fredrikshald i Norge, var kung av Sverige från sextonhundra nittiosju till sin död. Huvuddelen av sin regeringstid tillbringade han i fält i stora nordiska kriget, där han försökte försvara stormaktsväldet, men trots hans förmåga som fältherre och spektakulära inledande framgångar vände krigslyckan från och med slaget vid Poltava och till slut gick nästan alla erövringar i öst och i Tyskland förlorade. Han genomförde också juridiska och skattemässiga reformer. Han är den mest omdebatterade och omdiskuterade av de svenska kungarna, då bilden av honom varierar väldigt mycket i de olika verk som har skrivits om honom. Mycket intressant, tyckte Tom. Jam skruvade på sig. Han ruvade genast på hämnd. ”Jag kommer osökt att tänka på ett bra läkemedel, sade han. Jam berättade. Penicillin är en grupp av antibiotika härledd från mögelsläktet Penicillium. 

Penicillinantibiotika är historiskt viktiga eftersom de är de första läkemedlen som var effektiva mot många tidigare allvarliga sjukdomar såsom syfilis och stafylokockinfektioner. Trots att många typer av bakterier har utvecklat antibiotikaresistens är användandet av penicilliner fortfarande mycket utbrett. Alla penicilliner används vid behandling av bakteriella infektioner orsakade av känsliga, vanligtvis Grampositiva, organismer. Intressant, tyckte Tom. Jam var nöjd. Ida var nedtryckt som vanligt. Hon skådade i skyn. Kaninmolnen hade upplösts. Ett ögonblick liknade de katter. Sedan försvann de. Tom reste sig. Han ville dra sig hemåt. Ida kom efter. Hon hade sin rosa klänning på sig. Jam reste sig och satte på lurarna. Tom vek ihop tyget, och stoppade ned det i ryggsäcken. De gick utmed stranden. Ida skuttade in i labyrinterna. Jam kom efter. Nu klarade de att gå in, och sedan ut igen. Vass och strandkål växte på stranden. Vildrosor tog vid. Stora röda nypon satt på. Fetknopp följde runt stigen. En äng bredde ut sig. 

Våra vänner gick stigen över ängen. Marken bestod av sandjord. Gräset var högt men glest. Det blandades med hundkex och timotej. Violer och blåklockor trivdes i grupper. Gullmora och rödklint fann platser i gräset. Stigen slingrade sig vidare. En stor sjö öppnade sig. Den var vit av näckrosor. I kanten mot sjön trivdes sileshår och säv. Vass med bruna kolvar stod oåtkomliga i vattnet. Ida skuttade före. Marken täcktes av rosa ljung. Bergen var slätslipade och oftast svarta. Jam lyssnade på musik. Nu Roy Orbison. ”Any thing You want, You got it”. Våra vänner tog stigen mot västerstranden. Ida syntes väl i sin rosa klänning. Hon sprang före. Hon skuttade över rullstenarna. Hon stannade vid en stor flotte, som spolats långt upp på stranden. Den var grå och mäktig. Den hade legat länge. Rosor växte runt den. Hon gick ombord och lekte att hon flöt i flotten över haven. Jam kom fram. Han tog av lurarna och steg ombord. Flotten var grå. Jam gick fram i fören. Han spejade mot fjärran. Havet mötte himmelen långt borta. Mörkblått hav gick över i ljusblå himmel. Han var kapten på farkosten. Ida stod därbak. Hon var styrman. Det blev ett mäktigt skepp. Hon hissade flaggen. Det var en sjörövarflagg. De styrde ut mot atlanten. Tom kom fram. ”Kom ombord”, sade Ida. Ja, vi hör ihop, svarade Tom.

Ängen

Ängen.

Kaninen Ida och Katten Jam låg på ängen. De blickade upp mot skyn. Tom låg bredvid. Himlen var blå. Solen värmde. De var norr på ön. Det var mjukt och behagligt i gräset. Förr gick får och kor här och betade. De höll efter markerna. Nu började enar breda ut sig. Lövsly växte upp. Tom hade haft ett anfall. Han hade ställt konstiga frågor. Det gick fort över som tur var. Nu var han sig själv igen. De reste sig och följde stigen till Sandviken. Vildrosor tog stor plats på stranden. Strandkål kröp närmre vattnet. Låg vass gick längst ned. Fetknopp tog plats en bit upp mot gräset. Gullmora och blåklockor bildade öar. Violer och rödklöver kivades om platsen vid ängen. Vrakgods låg uppspolat i gråa högar längs stranden. De tre musketörerna kom fram till labyrinterna. Ida skuttade in. Jam kom efter. De hittade in till centrum. Där vände de och kom ut igen. Utan att hoppa över. Ida funderade. Hon var inte enbart intresserad av geografi. Historia var även hennes ämne. Hon berättade. Gustav Vasa eller Gustav I, född fjortonhundra nittiosex, död femtonhundra sextio, var kung av Sverige femtonhundra tjugotre till femtonhundra sextio och riksföreståndare femtonhundra tjugoett till femtonhundra tjugotre, under det pågående befrielsekriget. 

Hans makttillträde, inlett som ett uppror mot unionskungen Kristian II efter Stockholms blodbad innebar slutet för Kalmarunionen. Gustav tillhörde Vasaätten, som genom honom blev den första monarkiska dynastin som regerade ett enat svenskt kungadöme som ett arvrike. Hans regering kännetecknas av införandet av ett starkt centralstyre i hela riket med en effektiv byråkrati och en protestantisk statskyrka grundad på Luthers lära. Mycket intressant, tyckte Tom. Jam tog på lurarna. Spotify. Sven-Ingvars spelade ”Barndomshemmet”. Jam tänkte alltid att det låg vid gröne mad i Daga. Sjön Mjörn. Jam kände sig revanschlysten. Han tog av lurarna. Jag tänker på vårt planetsystem, sade han. Solsystemet är det vardagliga namnet på vårt planetsystem där bland annat solen, jorden och månen ingår. Det består av solen och de himlakroppar som den binder till sig genom sin gravitation och har sitt ursprung i en gravitationell kollaps av ett gigantiskt gas- och stoftmoln för fyra och en halv miljarder år sedan. Runt solen kretsar en rad objekt i en nästan platt skiva i ekliptikan. Undantaget solen hittar man det mesta av solsystemets massa i de åtta planeterna, vars omloppsbanor är nästan cirkulära. De fyra inre mindre planeterna är Merkurius, Venus, jorden och Mars, vilka kallas stenplaneterna och som mest består av sten och metall. 

De fyra yttre planeterna är Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus som kallas och som mest består av väte och helium och är mycket tyngre och större än stenplaneterna. Ida sniffade i vinden. Tom tittade på Jam och väntade på att han skulle bli klar. Du vet mycket du Jam, sade han. Ja du vet mycket också Ida. Men börjar ni inte bli hungriga, undrade han. Jam såg förnäm ut. Han var fortfarande kvar i sitt föredrag. Ida var mer tillgänglig. Jag vill gärna äta nu, sade hon. De satte sig ned i gräset. Berget bildade ett skönt ryggstöd. Tom tog av ryggsäcken. Han tog upp kattmat och mjölk till Jam. En kokt potatis och maskrosblad till Ida. Kaffe och ett äpple till sig själv. De åt under tystnad. Jam blev klar först. Han tog på lurarna. George Harrison. ”My sweet lord”. ”Really want to see You”. ”It takes so long”. Tom plockade ihop grejerna. Ida skuttade ned på stranden. Hon smakade på strandkålen. Äckligt. Det ser så gott ut. Våra vänner begav sig norrut. Tom bar ryggsäcken i handen. Han stannade och tog på den. Mobilen ringde. Den låg i höger framficka. Efter mycket fummel fick han upp den och svarade. Pålagt. Jag förstår mig inte på folk som lägger på efter tre signaler, muttrade han. 

De gick längs vattnet. Det är teleförsäljare sade Ida. Hon skuttade ned till vattnet. Kände med tassen. Det är badtemperatur. Hon ville bada. Jam tog av lurarna. Tom tog fram ryggsäcken. Ida fick sin bikini. Jam sina badbyxor. Själv stannade Tom på land. Ida kastade sig i böljorna. Jam kom efter. Tänk när vi var i Egypten, utbrast Ida när hon kommit upp. Tänk att du drack kranvatten Tom. Din mage blev ju helt förstörd. Ja det var dumt, erkände Tom. Minns du att du beställde middag på rummet varje dag sedan? Usch ja, svarade han. Minns du överraskningen vi fick inför hemresan. Ja, jag hade ju handlat i god tro, sade han. Vi hade ”all inklusive”. Middag på rummet ingick inte. Det blev en dyr nota. Fyra tusen om jag minns rätt, sade hon. Men swimmingpoolen var ändå fin. Det var världens farligaste hajkust där. Det annonserade de inte direkt med. Nej vi visste det inte då. Det var bara tur att vi valde poolen. Jam kom upp ur badet. Skall du inte bada Tom undrade han. Det är underbart i vattnet. Det är underbart att få vara här med Ida och dig Jam, slutade Tom med.

Lunch

Lunch.

Kaninen Ida och Katten Jam satt på verandan. Tom var iväg och hämtade barnen. Det var lunchdags. Barnen lekte med Stockholmarens barn. De var passande i ålder. Flickan var ljus och söt. Pojken var antagligen söt också, men det var svårt för Tom att se. Däremot såg han att deras mamma var mycket söt. De lekte en skojig lek. Pippi Långstrump. Eva var Pippi. Stockholmarens barn var barnen. Robert var hästen.  Flickan var apan när det behövdes. Pojken Pippis pappa. Om några år skulle Stockholmaren skilja sig från sin fru. Han gifte sedan om sig med fruns syster. Så kan det gå till i skärgården. Barnen följde med Tom hem. Efter lunchen ville barnen fortsätta sin lek. Agnes ville sy. Ida och Jam ville gå på upptäcktsfärd. Det var lite kyligt, så Tom tog långbyxor. De svarta jeansen. En tjock tröja. Den blåa. Ida och Jam klädde sig också varmt. Agnes plockade undan disken. Himlen var grå. Klockan var tolv. De tre musketörerna gick ut i trädgården. Gräset behövde klippas. Oxlarna vid vägen var röda och orangea. Uthuset behövde målas. Körsbärsträden tappade bladen. Kattungarna var inte helt små längre. Ängen låg öppen. Gräset var gulnat. Blommorna vissna. Våra vänner följde vägen. Fotbollsplanen var grön. De gick längs den på en smal stig. 

Båtar var uppdragna bakom omklädningsstugan. De hoppade på stenar. Vattnet gick långt in här. Efter mycket hoppande och balanserande nådde de andra sidan viken. Stigen gick brant upp för ett berg. Där växte mest ljung. Enbärsbuskar. Glest med tallar och lövsly. Jam tog på sig lurarna. Satte på Spotify. ”Show must go on”, med Queen. Ida funderade. Ligger Östersund mitt i Sverige, frågade hon Tom. Han blev osäker. Det verkade som en ovanligt enkel fråga. Han gissade på ja. Ungefär i mitten, påstod Ida. Jam tog av lurarna. Det var det Ida väntat på. Nu tog hon upp sin verkliga dagens fråga. Gränsar Polen till Ukraina eller Vitryssland. Jam blev mycket störd. Han letade på marken efter någonting han tappat. Tom teg och såg upp i himmelen. Ida skrattade. Det var en kuggfråga, förklarade hon. Det gränsar till båda. Jam blev sur. Sådana frågor är inte tillåtna, tyckte han. Jag kommer att tänka på svarta hål, sade Jam. Ett svart hål är en koncentration av massa med ett så starkt gravitationsfält att ingenting, inte ens ljuset, kan övervinna kroppens gravitation. Materia eller ljus som kommer in innanför det svarta hålets händelsehorisont förblir där och kan aldrig komma ut igen, förutom eventuellt oerhört långsamt i form av Hawkingstrålning. 

Svarta hål upptäcktes först som en lösning till den allmänna relativitetsteorin och var först en rent teoretisk konstruktion. Numera har man genom astronomiska observationer även observerat svarta hål i universum genom deras effekter på omkringliggande materia. Intressant, tyckte Tom. Ida var mer återhållsam. Hon sade ingenting om detta. Hon skuttade ut i ljungen. Skrattade. Jam är knäpp, sade hon. Ljungen var mest brun. Vissa blommor var fortfarande rosa. Ida skuttade tillbaka till stigen. Den slingrade sig fram. De kom till höjden. Här fanns en äng. Gräset gulnade. En tallskog bredde ut sig. Det var endast små plantor när Tom var liten. Förr låg fotbollsplanen här. Han har ett fotografi på när pappa sitter här med fotbollslaget. De gick in i furuskogen. Träden var låga. Västanvinden höll dem nere. Här kunde man gå vilse. Tom chansade. De kom rätt. Skogen öppnade sig. De följde den slingrande stigen. De gick norr ut på ön. Samtidigt något åt väster. En stor damm visade sig. Den var vit av näckrosor. Vackert tyckte Jam. Han tog på lurarna, och försvann i musiken. Det var Beatles. Ida var kvar i verkligheten. Jam började jama till musiken. Det lät hemskt. Ida knackade Jam på axeln. Jam förstod vad det gällde. Han tystnade. 

När Tom var liten fanns det labb på stranden. De närmade sig Sandviken med labyrinterna. Nu var det inte mycket fåglar här överhuvudtaget. Det berodde nog på mink och rävar. De satte sig ned på en äng. Där var mjukt och skönt. Här låg Tom en gång som liten. Då somnade han. Nu låg de och tittade upp på himmelen. Den var blå. Solen stod högt på himmelen. Vad tycker du egentligen om Ida och mig, undrade Jam. Tom blev överraskad. Det var en ny typ av fråga. Jam brukade fråga om Universum och vetenskap. Möjligen om politik. Hur menar du undrade Tom. Ja, tycker du om att vi är annorlunda, undrade Jam. Jag tycker om er precis som ni är, svarade han. Tycker du om att vi pratar? Tom blev lite ställd. Klart att jag tycker om att ni talar, sade Tom. Han blev fundersam. Jag har en sak att bekänna, sade han. Låt höra, tyckte Jam. Ni talar ju aldrig inför andra. Eller hur? Ibland har jag tänkt att ert tal bara är en produkt av min fantasi. Att ni finns, men bara som en vanlig katt och en vanlig kanin. Ibland verkar det som inte ens Agnes förstår att ni talar. Spännande tanke, tyckte Jam. Utveckla den!

Badet

Badet.

Kaninen Ida och Katten Jam var vid det östra badet. De simmade i böljorna. Tom hade gått upp på land. Han kollade sin mobiltelefon. Det var ett missat samtal från Agnes. Tom tog på lurar. Han satte på Spotify. Sandy Posey. ”A single girl”. Han minns fjällresan. Bussresan upp mot Jämtland. En söt flicka från Rävlanda. Hon lyssnade på radio. Det var första gången han hörde den låten. En svart nattskog dånade förbi utanför fönstret. Hon kom och satte sig hos honom. Platsen bredvid var ledig. De kysstes. På resan hem hade han glömt henne. Han var då ihop med en annan flicka. En flicka från hans skola. Han satt nu framme hos henne. Gitte. Flickan från Rävlanda grät. En papperslapp skickades fram. Det stod hur mycket hon älskade honom. Det var tungt. Tänk om han kunde tagit den lilla med hem. Hon var ljus liten och blåögd. Gitte var mörk och vacker. Fjällresan glimmade runt i hans minne. Han såg sig åka snabbt utför branten. Det var då han lärde sig riktigt att åka. Livet är märkligt. Tom såg aldrig den lilla ljusa flickan mer. Han satt på strandtyget. Ida kom upp ur böljorna. Hon ville ha sin handduk. Hon huttrade. Hon fick den rosa handduken. Tom hade tagit av lurarna. Han hade inte stängt av ljudet. Lite hördes. Ida blev intresserad. Hon lånade mobilen och lurarna. Hon lade sig ned och tittade upp mot himmelen. Den var klarblå. 

Jam kom upp. Han torkade sig. Lade sig sedan också ned och tittade upp mot himmelen. Det var stilla och klart. Tom berättade att Agnes ringt. ”Hon undrar nog var vi är”, sade han. ”Save the last dance for me”, lät det i Idas lurar. Ida mindes sin mammas bortgång. Det var länge sedan. Idas mamma var mycket speciell. På ett sätt var hon bortskämd. Hon åt bara särskild mat, och lät sig knappt klappas. Bara Tom fick klappa henne. Bara han hade tålamod nog. Man fick sitta hos henne en halvtimma minst, innan hon fick förtroende. Jam grubblade. Han tänkte på sin bakgrund. Det gjorde han ofta. Han visste inte vem hans pappa var. Antagligen en sommargästkatt. Solen började värma. Tom tog av Ida lurarna. Han föreslog återresa. Promenad till huset. Matsäcken hade inte behövts. De klädde på sig. Han vek ihop tyget. Packade ryggsäcken. De våta badkläderna låg i en plastpåse. Han krängde på sig den. Jam tog täten. Han sprang fram längs stigen. De gula björklöven singlade genom luften. Rödklint och gullmora trivdes i sandjorden. Gräset var glest och gult. Några små ekar skiftade mot rött. Ida ville gunga när de kom till lekplatsen. Jam satte sig på bänken. Han tog på lurarna. Tom gungade Ida. ”Are You never coming home?”, hörde Jam. Det kunde ha varit Agnes. Det var en låt. Ida hoppade ur gungan. Hon skuttade ut på vägen. Den var nyasfalterad och svart. Jam kom sist. 

De gick vid de fina trädgårdarna. Ett berg skyddade här mot västliga vindar. Trädgårdarna var som normala trädgårdar i staden. Fruktträd, gräs, och blommor. Bärbuskar. Gula plommon hängde ut över vägen. Jam plockade och åt. De kom fram till allén. Oxlarna var orangea och röda. Hallonen var utmognade. Björnbären var plockbara. De passerade fotbollsplanen. Flera småbåtar låg uppdragna bakom omklädningshuset. Sällskapet rundade den lilla röda boden. Körsbärsträden bar inte frukt längre. Oxlarna vid vägen växte och trivdes. Jam knackade på dörren. Mest på skoj. Agnes öppnade. Hon blev glad. Barnen var inte hemma. De lekte med Stockholmarens barn. ”Vad vill ni ha till lunch”, undrade hon. Tom steg in i köket. Jam och Ida satte sig på verandan. ”Går stekta potatis med ägg och köttbullar bra”, undrade hon. Det går bra, svarade Tom. Ligger Arvika norr eller söder om Karlstad, frågade Ida. Tom skyndade in i vardagsrummet. Jam sprang ut och letade efter något i boden. Arvika ligger nordväst om Karlstad, förklarade Ida. Endast Agnes hörde vad hon sade. 

Jam kom in revanschlysten som vanligt. Jag kommer osökt att tänka på den krökta rymden, sade han. Den allmänna relativitetsteorin är en teori om gravitation som publicerades av Albert Einstein år nittonhundra sexton. Den förenar den speciella relativitetsteorin och Isaac Newtons universella gravitation genom idén att gravitationen inte är en kraft i klassisk fysikalisk mening, utan är en manifestation av rumtidens geometri. Rumtiden är inte plan, utan krökt, och krökningen påverkar hur kroppar färdas genom rumtiden. Denna krökning bestäms av energins och materiens fördelning i rummet. Väldigt intressant, tyckte Tom. Agnes höll på med lunchen. ”Har du tänkt på vilka speciella husdjur vi har”, undrade Tom. Tycker du det, svarade Agnes? Jag tycker att de är söta och rara. Tycker inte du det? De är rara, men lite ovanliga tycker jag nog, svarade Tom. Barnen är också söta och rara. Skall inte de också ha lunch? Jo, kan du hämta dem. Egentligen skulle Jam kunna hämta dem. Eller Ida. Men de vill väl inte visa den sidan för andra än oss. Nej, det är ju en hemlighet att de kan tala. Eller hur?

Satt

Satt.

Kaninen Ida och Katten Jam satt på verandan. Tom sov. Ida var irriterad. ”Hur länge tänker han sova”, undrade hon. Agnes och barnen sov också. Ida lyckades reta upp även Jam, som annars var lite mer saktmodig. Tom och Agnes låg i vardagsrummet. Barnen i rummet innanför. Ida var hungrig. Hon kunde inte nå upp till handtaget på kylskåpsdörren. Det kunde inte Jam heller. Dessutom kändes allting meningslöst när inte Tom var med. Tom och Agnes hade en dubbelsäng. En svart i järn med guldknoppar. Tom låg i den vänstra sängen. Den åt norr. Rummet hade fönster åt både söder och väster. Bara morgonsol saknades. Barnens rum hade fönster åt söder. Ida reste sig och gick in i köket. Hon tittade på dörren som var stängd. Löjligt det var ju Jam som stängt den. Både Ida och Jam sov nämligen i vardagsrummet, nu för tiden. Jam hade sin plats bredvid fåtöljen. Ida under köksstolen. Den stol Tom lade sina kläder på. Ida tog sats och öppnade dörren. Hon tassade fram till sängen. Skuttade upp i ansiktet på Tom. Tom vaknade med en hostattack. Lugnt Agnes sov vidare. Tom var van vid att bli väckt. Han pussade Ida och steg upp. Tog av den randiga pyjamasen. Sträckte på sig. Gäspade. Tog på jeansshortsen, och en blå t-shirt. Svarta strumpor. 

Han gick ut i köket. Kramade Jam som kom ut från verandan. Han öppnade kylskåpet. Tog fram en burk kattmat. En kokt potatis, och en morot, till Ida. Sedan fyllde han vatten i värmaren. Lagom till en stor kopp. Alla tre satte sig på verandan. Jag vill ha mjölk, sade Jam. Toms vatten var varmt. Han gick ut i köket. Tog fram en liter röd mjölk. Blandade till en stor kopp kaffe med mjölk. Slog en slatt i en skål, till Jam. Serverade, och satte sig bekvämt. Ida bubblade av idéer. Hon var glad att Tom äntligen var uppe. Hon frågade rakt ut i luften. Hur ligger Etiopien i förhållande till Sudan? Tom snöt sig. Han hostade och harklade sig. Jam såg förskräckt ut. Något var försvunnet. Han kände i fickorna noga. Letade på golvet. Sudan ligger norr om Etiopien, förklarade Ida. Hon såg nöjd ut. Hon tittade på Jam. Nå, sade hon. Blir det någon föreläsning Jam, undrade hon? Nej ingen föreläsning, men jag tänker på mörk materia, yttrade han. Forskare har av mätningar dragit slutsatsen att den totala energin i universum består av tjugotre procent mörk materia och endast fem procent vanlig materia. Resterande sjuttiotvå procent består av mörk energi. Intressant, sade Tom. Ida gäspade. Tom öppnade ytterdörren, och hakade upp den mot väggen. Sval luft strömmade in. Skall vi gå till östra badet, undrade Tom. Vill ni det? ”Hurra”, skrek Ida. Jam nickade. De packade ryggsäcken. Tom tog sina ljusblå badshorts. Jam sina blå badbyxor. Ida sin röda bikini. 

Tom packade ned extra sensommarlunch. De gick ut och stängde ytterdörren efter sig. Solen hade kommit upp en bit på himmelen. Ängen låg öppen. Gräset var långt men glest. Jorden var sandig. Blåklockor kivades med gullmora och styvmorsvioler. Hundkex stack upp över gräset. Åbrodd vissnade sakta invid hundraårig gård. Jam tog på lurarna. Spotify bjöd på Dan Andersson. ”Broder Joakim”. Liljor kämpade i sandjorden. ”Bort ur ödemarkens nöd, bärs en drömmare som död”. Jam försvann i musiken. ”Det är kanske någon blomma som är död”. Gropar i sanden är täckta med musselskal. Ida skuttar före. De kommer till allén. Oxlarna är röda och orangea. Hallon trivs under träden. I vägkorsningen går de till vänster. Åt öster. Vid lekparken sätter sig Ida i en gunga. Tom skjuter på. Jam är inte kontaktbar. ”Du är fager Brogren, där du gnider din svarta fiol”. Jam jamar med i musiken. Det låter hemskt. Ida gungar länge. Jam sitter på en soffa. När Ida gungat färdigt, beger de sig vidare mot badet. De går en stig. Omgärdad av lövträd. Mest små björkar. Gröna och gula. Torra löv singlar ned. Det är som ett fint regn. 

De kommer fram till stranden. Först ett badhus. Rött med vita knutar. Badet är tomt på människor. Det är ju tidigt. Bryggorna ligger öde. Tom tar av ryggsäcken. Han breder ut tyget på gräset ovanför stranden. De byter om. Ida är först fram mot vattnet. Hon skuttar i sanden. Jam tar av sig lurarna. Ida skuttar i. Hon skriker av glädje. Tom blir klar. Han går över sanden och ut mot Ida. Jam tar bryggan ut. Han hoppar i. ”Plask”, låter det. Toms mobil ringer. Han struntar i det nu. Han lägger sig ut i vattnet. Alla tre simmar ut mot det djupa. Det är gott om maneter. Det stör inte. Det är bara öronmaneter. Tom blir snart nöjd. Jam och Ida stannar i böljorna. Tom går in till stranden. Han tar upp sin mobil, och ser vem som sökte honom. Det var Agnes. Hon undrar förstås vart de tagit vägen. Tom ser ut över vattnet. I huset finns Agnes och barnen. I havet Ida och Jam. Kan det bli bättre?

Vandring

Vandring.

Kaninen Ida och Katten Jam började sin vandring. Tom kom efter. Fjorden badade i morgonsol. Den stod i öster. Det var morgon. Ida skuttade ned till Lilla Huset. Plommonträdet gulnade. Oxlarna var röda och orangea. Rosenbuskarna bar nypon. Röda och fina. Rabarber trivdes i rabatten. Gärdesgårdar omgärdade stigen. Björnbär bredde ut sig. Hallon frodades. Gräsmattan var nyklippt. Vita klöver kämpade sig upp. Grön mossa gjorde gräset glesare. Tom hade inget emot mossa. Jam sprang före ut från tomten. Han stannade på berget. Ljungen bar blommor ännu. Berget blev rosa. Ida skuttade ned för berget. Jam tog en omväg. Vildkaninen visade sig. Den satt en bit bort och väntade. Ida sniffade i vinden. Hon såg inte så bra. Hon kände dofter desto bättre. Tom använde trappstegen de brantaste partierna. Ida ville mata vildkaninen. Tom tog av sig ryggsäcken. Han tog upp en morot. Lade den i mossan vid gräset. De väntade. Kaninen vågade sig inte fram. Några båtar gick norrut på fjorden. Det var en svag morgonbris. En segelbåt utnyttjade vinden från väster. En ensam liten motorbåt tuffade söderut. Jam verkade orolig. Ida ville vänta på vildkaninen. Tom gav upp. Han gick ned för berget. Jam kom efter. Han ropade på Ida. Kaninen hade kommit närmre. Den grå. Den var liten för att vara en vildkanin. Ändå mycket större än Ida. 

Hon gav upp. Skuttade efter Tom och Jam. De kom ned till båtlådan. Den var olåst. Det gjorde inget. Den innehöll ändå mest skräp. Tom rev sig på slånbärsbuskarna. Stigen var smal och trång. Det växte igen mer för varje år. De stannade vid båtbryggan. Ida funderade. Hon tänkte inte längre på den grå kaninen. Nu tänkte hon som vanligt på världen. Vilka länder gränsar till Peru, undrade hon. Tom snöt sig. Jam hade tappat någonting. Han sprang tillbaka. Ida väntade. Det dröjde. I norr Ecuador, och Colombia. I söder Bolivia, och Chile. I öster Brasilien. Ida var nöjd för tillfället. De gick ut på bryggan. Det var en stenbrygga. Den lilla båten låg längst ut. Där var ganska grunt. Bara små båtar kunde ligga där. Ida ville fånga krabbor. Tom hade linor i ryggsäcken. De plockade kubong till agn. Krossade dem med en sten, och band fast dem vid en lina. Ida hade hittat en plasthink i stranden. Den fyllde hon med saltvatten från havet. Alla tre fiskade efter krabbor. Det fanns inte lika rikligt som när Tom var liten, men det fanns. Jam fick en ganska stor. Det var roligt att se ned i vattnet. Hur krabborna kilade runt. Där var även räkor. De skuttade i vattnet. Knyckte till och simmade sedan lugnt. Några maneter uppenbarade sig. Det var oskyldiga öronmaneter. Tångloppor drogs till agnet. Små fiskar kom fram. Det var bergsyltor. En sort som aldrig blir stora. 

Hinken fylldes med små krabbor. Jam grubblade. Han ville tala om sitt. Idag var det ljus. Han började. Synligt ljus är en form av elektromagnetisk strålning med en våglängd mellan cirka trehundra nittio och sjuhundra sjuttio nanometer. Genom att ögat är känsligt för strålning i just detta intervall, kan vi se vår omgivning. Jaha, sade Tom. Han tänkte mest på krabborna just nu. Är det dags att slå tillbaka dem nu, undrade han? Jam var inte färdig med dagens föredrag. Han fortsatte. I många sammanhang används ordet ljus även om strålning utanför den synliga delen av det elektromagnetiska spektrumet. För ljus med längre våglängd än sjuhundra sjuttio nanometer används benämningen infrarött ljus eller IR-ljus. Ljus med kortare våglängd än trehundra nittio nanometer kallas ultraviolett strålning eller UV-ljus. Den hastighet med vilken all elektromagnetisk strålning rör sig, benämns ljushastigheten. I kompakta material som glas, rör sig ljuset betydligt långsammare. När ljuset från en ljuskälla reflekteras mot olika föremål i vår omgivning återkastas vissa våglängder av strålningen, och vi kan uppfatta föremålens färger och former med ögonen. 

Ida gäspade. Intressant, sade Tom. Hur gör vi med krabborna, undrade han. Lika bra att slå tillbaka dem nu, svarade Ida. Jam var fortfarande inne i sina tankar. Tom tömde spannen i sjön. Krabborna kilade runt på botten. De fann snart sina platser. De gick in från bryggan. Tom gick upp och lade spannen i lådan. Den kan bli bra en annan gång. De gick längs båtstranden. Slånbären var stora och gröna. Han visste hur de smakade. Hemskt sträva. Uppe på berget hade den grå kaninen vågat sig fram till moroten. Även Jam och Ida tittade upp mot berget. Jam kände med tassen på vattnet. Det var lagom varmt fortfarande. De gick vidare längs stranden. Såg den lilla dammen där grodyngel funnits i början av sommaren. Ida kikade ned i vattnet. Skalbaggar simmade runt nere vid bottnen. Vattenskalbaggar. De borrade ned sig i slammet. Jam och Tom gick vidare. De såg på segelbåten. Det var lågt vatten idag. Svårt att komma i båten. Den låg flera meter ned. Ida skuttade efter. De gick ut på udden. Ett skär fanns synligt en bit ut. Mycket syntes idag. Det var ju lågvatten. Skall vi fortsätta vandringen, sade Tom?

Köket

Köket.

Kaninen Ida och Katten Jam satt på balkongen. Tom pysslade i köket. Det var på eftermiddagen. Agnes och barnen var bortresta. Tom hade ätit middag. En frusen ICA-middag. Jam hade fått sin kattmat. Ida sin potatis med morot och maskrosblad. Tom tänkte på sin dotter Eva. Hon hade en röd sparkbil. Med den for hon från rum till rum. Helst från sovrummet genom hallen och vardagsrummet. ”Pang” i balkongdörren. Tom älskade sin dotter. Hon var tre år nu. Bilen hade övergått till sonen. Tom älskade honom också. Han älskade förstås sin Agnes. Ida funderade. Jam hade talat om Universum i timmar. Ida orkade inte lyssna längre. Hon satte på datorn. Gick in på facebook. En ung flicka från Filipinerna dök upp. Det dröjde inte länge tills hon tiggde pengar. Ida ville gärna höra om Filipinerna. Tråkigt att det kostar pengar. Jam tog på lurarna. Stevie Wonder sings. ”I just called to say I love You”. Tom kom in i rummet. Han såg Ida vid datorn. Jag tänkte baka bröd, sade han. Jag hittar inte maskinen som rör runt degen. Kan du hjälpa mig leta Ida? Ida avslutade chatten. Hon skrev ”är du en man eller kvinna?”, till Filippinskan. Jam förstod att någonting var på gång. Han tog av lurarna. Vi går upp och letar på vinden, sade Tom. 

Vinden var nästan tom. I en IKEA-hylla låg några påsar. Han öppnade dem. En blå tygpåse innehöll en gravlykta och två små krattor. Han stängde påsen genast. De skall inte ligga där nu. Kanske om tjugo år. Tom blev förvirrad. På golvet låg ett reservdäck till en bil. Tom fick en obehaglig känsla av att detta inte var någon vindsskrubb. Det var en källarskrubb. Han gick ut. Ida och Jam följde efter. Tom låste dörren med det lilla hänglåset. De gick ut i trappuppgången. Ingen väg ledde ned. De tog trappan upp. Han kände igen sig. De gick två trappor upp. Ytterdörren var olåst. De steg in i lägenheten. Tom var inte ung längre. Det kändes i kroppen. Han gick in i rummet. Ida skuttade efter. Jam nosade sig omkring. Tom gick fram till datorn. Han satte sig. Den fungerade. Igår raderade han hårddisken av misstag. Tvåhundra texter och massor av bilder försvann. Han ringde sin datorexpert, Nils. De bokade tid till kvällen. Nils kom som avtalat. Allt låg i papperskorgen. Det gick att återställa. Vissa texter hamnade fel, men det mesta var ok. Tom pustade ut. Det hade varit en svår dag. Han kopplade upp chatten. Det bubblade till och en gammal patient kom upp. Ulf. Den svåraste någonsin. De var vänner. Han hade suttit på rättspsyket. Både i Braeborg och i Sundsvall. Sex års psykoterapi. 

De bestämde att ses. ”Får jag fråga en sak om gamla tider, undrade Tom. ”det går bra”, svarade Ulf. ”Var du mentalt sjuk som ung?”. Det dröjde. Långa svar kom sedan. De vittnade om hög intelligens, men ingen vanlig sjukdomsinsikt. Det vill säga insikt om vad han kallades. Det kom väl lite efterhand. Med en insikt inifrån. Jam pockade på uppmärksamhet. ”Kan vi inte vara i villan istället, sade han. Jag vill att det skall vara morgon, sade Ida. Tom visste inte hur de skulle göra. Ok, morgon då, svarade han. Men inte i villan. I så fall i Kovik. Jam lät sig nöja med detta. De gick ut på altanen. Altanen åt väster. Solen stod i öster. Fjorden låg stilla. Några båtar gick norrut. Det blåste inte mycket. En svag bris bara. En segelbåt slörade. Sydlig vind nu på morgonen. Jag har en allmänbildningsfråga, sade Ida. Jaha, svarade Jam. Låt höra. ”Vilka länder ligger närmast Filipinerna, undrade Ida. Tom fick en hostattack. Jam letade i fickorna. Jag får väl svara själv då som vanligt, sade hon. Det är Vietnam, Kina, Malaysia, och Indonesien. Ida var nöjd. Nu är det din tur Jam, sade hon. Ok, sade Jam. Idag handlar det i så fall om molekyler. En molekyl definieras som en grupp av två eller fler atomer ordnade i ett precist arrangemang med hjälp av kovalenta bindningar. 

Klokt, kommenterade Tom. Är ni inte hungriga? Ida nickade. Jam gäspade till svar. Tom gick in i köket. Han hämtade en kokt potatis till Ida. Kattmat och mjölk till Jam. Kaffe och en banan till sig själv. Agnes och barnen var bortresta. Det var tomt i Lilla Huset. Det var tomt i stora huset också. De åt koncentrerat. Jam blev klar först. Han slörpade i sig mjölken fort. Kattmaten gick ned i ett svep. Tom läppjade på kaffet. Ida gnagde på potatisen. Hon lämnade halva. Skall vi gå en promenad, undrade Tom. ”Hurra”, ropade Ida. Jam nickade. Tom hade jeansshortsen på sig. Jam sina ljusblå kortbyxor. Ida sin rosa klänning. Tom låste ytterdörren. Han gömde nyckeln på det vanliga stället. Under några stenar i kanten av altanen. Jam och Ida reste sig. Gräset var nyklippt. Häcken ansad. Det var en oxelhäck. Det var sensommar. Tidig höst. Bladen började bli röda och gula. Träden till vindskydd fick höstfärger. De började vandringen.