Floda

Floda.

Kaninen Ida var i Mormors hus i Floda. Hon låg på sin plats i sin lilla säng på övervåningen. Katten Jam sov på sin plats, lugnt och stilla. I sängarna mot fönstret, sov Agnes och Tom. Agnes gnydde lite, och vred sig i sömnen. Hon var inte på väg att vakna. I soffan låg barnen. De sov lugnt och stilla. Ida tog ett skutt upp på sängbordet. Hon tittade ut genom fönstret. Himmelen var ljusblå. Hon vände sig om, och såg på den svarta lilla kaminen. Den var så söt, fastän elden var slocknad sedan länge. Någon gång i natt. Vedkorgen var tom, så när som på några små pinnar. I kaminen låg några förkolnade vedträn på bottnen. Hon tog av nattlinnet. Satte på sin blommiga sommarklänning. Knästrumpor, vita med röda ringar. Tennisskorna, det var kallt på golvet. Hon gick fram till dörren, och öppnade den försiktigt. Gick ut i övre hallen. Hon ville inte störa de sovande. Golvet knarrade lite, när hon gick fram till trappan. Hon höll sig i räcket, och undvek de knarrande trappstegen, när hon gick försiktigt ned. Hon kom ned i hallen, och fortsatte till verandan. Hennes skål var tom. Hon såg på fönsterväxterna. Det var pelargonier, röda och rosa. Två vita. Alla blommade yppigt. 

Hon satte sig bekvämt i en verandastol, och väntade på de andra. Särskilt på Jam, det var störst chans att han vaknade. Det var tidig morgon, och solen letade sig fram genom björkarnas blad och grenverk, på andra sidan vägen. Det var sensommar, och björkarnas blad var gula, och singlade sakta ned som ett gullregn, rikligt och oupphörligt. Almarna var röda och orange. Asparna kala, med nakna grenar. Hon tog sin röda täckjacka, och hängde över axlarna. Konstigt att ingen vaknar. Det är skandal att Tom sover så här länge varje morgon nästan. Hon satte sig i alla fall bekvämt i en mjuk stol, medan hon väntade. Katten Jam vaknade, och såg sig kring. Idas plats var tom. Hon vaknar alltid så tidigt. Agnes och Tom sov i sina sängar. Barnen sov i kökssoffan, som vanligt. Den lilla svarta kaminen var kall. Locket var av, de hade gjort raketer kvällen innan. Ida och han hade använt den gamla staniolen, med papper på ena sidan. Det gick ganska bra. Den kom från cornflakespaket. Jam tog av pyjamasen, och satte på en tunn blå tröja, och kortbyxor. Svarta strumpor, och träningsskor. Det var kyligt på golvet. Han öppnade dörren, och gick ut i den övre hallen. Såg på klädgarderoben, och stängde dörren efter sig. Golvet knarrade lite, när han gick fram mot trappan. Han undvek de knarrande trappstegen, och tassade försiktigt ned, till hallen. Gick ut på verandan, och hälsade på Ida. 

Hon blev glad, och de kramade varandra. Han låste upp ytterdörren, och öppnade den helt. Hakade upp den mot väggen. De gick ut, och satte sig på trappan. De såg sig kring. Lövträden mot grinden, skiftade i färger. Rött, orange, och gult. Hasseln bar mycket nötter. Lönnens löv singlade stilla ned. Runt brunnen stod lupiner, rosa, och blå. Gullriset trivdes i rabatten, runt huset. Bin, humlor, och blomflugor, samsades om nektarn. Getingar fanns också där bland blommorna. De är inte vegetarianer, som de andra. Två gullregnsträd, stod på var sin sida i trädgården. Deras gula blomklasar, böjde sig frikostigt mot marken. Vissa blommor började bli bruna. De flesta var ännu gula. Gräset var högt på ängen. Vildblommor fyllde ut. Det var hundkex, och rödklöver. Blåklockor, och gullvivor. Styvmorsvioler, krasse, och smörblommor. Det var dags att slå ängen, men ängsblommorna klagade inte, på att det fick växa fritt. I häcken blandades små vita blommor med slingerväxters stora vita klockor. Våra vänner granskade grusgången. Tre svarta skogssniglar kröp där. De rörde sig så sakta, med hjälp av sitt eget slem. Några rödsvartbruna skogsmyror, hade förirrat sig till grusgången. De släpade på en grön liten larv, som inte kunde göra något motstånd. 

Ida och Jam gick ned för trappan, till grusgången. Några ettriga getingar störde energiskt, och ihållande. En tvestjärt sprang fort över gången. Jam berättade om strängteorin för Ida. Allting är egentligen vibrerande strängar. Det är ingen skillnad på materia, och energi. Jam visste hur det kändes, när allting förändrades till allt fortare vibrerande strängar. Verkligheten blev helt annorlunda. Doktorn hade sagt att Jams paranormala upplevelser, var nog mer panikångest, än psykos. Det var en tröst, mitt i eländet. Jam var diagnosticerad som bipolär. Alltså manodepressiv. Han åt medicin för detta. Han hade även blivit diagnosticerad som epileptisk. Han var arg på det, eftersom han inte var epileptisk. Han tog ändå snällt sin medicin. Tom vaknade, och sträckte på sig. Han satte sig upp, och såg sig kring. Agnes sov bredvid honom. Han kysste henne på pannan. Barnen sov i sin säng. Han reste sig upp, och tog av pyjamasen. Satte på kläder, och gick ut till de små. Vi älskar varandra, sade de tre!