måndag 19 januari 2015

Sträckte


Sträckte.

Kaninen Ida vaknade. Hon gäspade, och sträckte på sig. Hon hade ett rött nattlinne med volanger. Hennes kläder låg på stolen. Satte sig upp, och såg sig kring. Steg upp, och gick fram till stolen. Bytte till en röd kjol, och en rosa blus. Knästrumpor. Vita med röda ringar. Tennisskorna. Golvet var kyligt. Katten Jam låg på sin plats, och sov. Tom sov hos sin Agnes. Hon skuttade upp på nattduksbordet. Tittade ut genom fönstret. Himmelen var blå. Det skulle bli en fin dag. Skuttade ned igen. Såg på den lilla kaminen. Luckan stod öppen. Locket var av. Vedkorgen var nästan tom. Några pinnar låg på botten. Öppnade dörren till sovrummet. Sval luft strömmade mot henne. Hon skuttade ut. Stängde dörren försiktigt efter sig. Golvet knarrade lite. Hon ville inte väcka någon. Tittade på klädgarderoben. Tänkte på malarna, Tom brukade tala om. Gick försiktigt ned för trappan. Den var fint nymålad i ljusblått. Ida visste vilka trappsteg som knarrade. Hon kom ned i hallen. Gick ett varv genom köket, vardagsrummet, och tillbaks till hallen. Skuttade ut på verandan. I hennes skål låg en halv morot. Hon mumsade, och tuggade. Fönsterväxterna frodades. Det var pelargonier i rött, och rosa. Två vita. Golvet var annorlunda på verandan. En färgglad trasmatta dolde det. Solen stod lågt. Den nådde inte över björkarna ännu. Hon satte sig bekvämt, och väntade på de andra. 

Jam vaknade. Reste rygg så att klorna kom ut. Gäspade, och sträckte på sig. Satte sig upp, och såg sig kring. Idas plats var tom. Han gick fram till stolen där kläderna låg. Tog av pyjamasen, och satte på shortsen, och en tunn tröja. Svarta sockar, och träningsskorna. Det var svalt på golvet. Tom sov bredvid sin Agnes. Barnen sov i kökssoffan. Han tog ett skutt upp på nattduksbordet. Tittade ut genom fönstret. Himmelen var blå, med några lätta moln endast. Skuttade ned. Den lilla kaminen var fin. Luckan stod öppen. Hatten var av. Vedkorgen var nästan tom. Han öppnade sovrumsdörren. Det var svalt utanför. Stängde dörren försiktigt efter sig. Tittade på klädgarderoben. Tänkte på malarna, och ryste. Golvet knarrade. Gick fram till trappan. Den var nymålad, fint ljusblå. Smög ned för trappan. Undvek de trappsteg som knarrade. Kom ned till hallen. ”Hurra”, utbrast Ida, när hon såg honom! De kramades. Jam följde med ut på verandan. Skålarna var tomma. Både mat och mjölkskålen. Han låste upp ytterdörren, och hakade upp den mot väggen. Satte sig på trappan, och såg sig kring. Solen letade sig fram mellan björkarnas blad, och grenverk, på andra sidan vägen. Det värmde lite. Lupiner, rosa, och blå, stod runt brunnen. Gräset på ängen var högt. Det behövde slås. 

Blåklockor, styvmorsvioler, och rödklöver trivdes i gräset. I rabatten mot ängen, stod rosa rosor. Gula tulpaner, och blåklint, kantade grusvägen mot grinden. Gullregnsträden dignade av gula blommor. Lövträd kantade grusvägen. Det var hassel och lönn. Bokar och björk. Några ekar. I rabatten invid huset stod gullris i mängder. Blomflugor, humlor och bin, besökte gullriset. Ida kom ut och satte sig bredvid Jam. ”Nu sitter du åter på handlarens trapp”, tänkte Jam. Tycker du om Ferlin, frågade han Ida? Menar du ”Barfota barn i livet”, undrade Ida? ”Kvinnan föder grensle över en grav”. Det är Samuel Becket, sade hon. Ferlin har skrivit något liknande. ”Dagen blinkar till, så är det natt igen”. Ida ville gunga. De gick ned på grusgången, och vidare runt huset. Tre svarta skogssniglar kröp i mossan på berget. Gungan hängde mellan de stora björkarna mot vedboden till. Ida satte sig, och Jam sköt på. Tom vaknade. Gäspade, och sträckte på sig. Satte sig upp, och såg sig kring. Idas plats var tom. Jams likaså. Agnes sov bredvid honom. Han kysste henne på pannan. Gick upp och tog av nattröjan. Satte på en ren, och jeansshortsen. Sockar och träningsskorna med kardborreband. Tittade ut genom fönstret. Himmelen var blå, med några lätta moln. 

Den lilla kaminen hade luckan öppen. Vedkorgen var nästan tom. Bara några pinnar på botten. Barnen sov i kökssoffan. Han öppnade sovrumsdörren. Sval luft strömmade mot honom. Han tittade på klädgarderoben. Tänkte på malarna, och ryste. Stängde dörren efter sig. Gick fram till trappan. Den var nymålad i fint ljusblått. Han gick ned, och undvek de knarrande trappstegen. Kom ned till hallen. Tittade ut på verandan. De små var inte där. Han tog de tomma skålarna, och gick ut i köket. Ställde dem på diskbänken, och tog fram rena. Öppnade skafferidörren, och rotade efter mat till de små. Hittade en kokt potatis, och en morot, till Ida. Kattmat och röd mjölk till Jam. Satte på kaffevatten. Tog fram en stor kopp, och lade en matsked näskaffe i den. Hällde i det varma vattnet, och blandade. Ställde alltsammans på en bricka, och gick ut mot gungan. ”Hurra”, utbrast Ida! Tycker ni om varandra, frågade han. Vi älskar varandra, slutade de små!

1 kommentar: