Gräl.
Katten Jam och Tom grälade igen. Det var som vanligt med andra ord. Jam hade haft ett långt telefonsamtal med Toms kusin. Det var det Tom och Jam bråkade om. Han skickade ett mail till sin bror. Så här skrev han: Jag har just haft ett långt telefonsamtal med Ingeborg. Jag hade innan skickat ett SMS till henne. Jag skrev: "ni behöver hjälp. Kontakta en advokat. Han kan medla, samt lösa problemen med Länsstyrelsen". Hon ringde upp. De har sedan lång tid haft var sin advokat. (Gerda-Ingeborg). Storholmen har nu gått till Tingsrätten. Ingeborg lägger skulden på Gerdas man. Av hennes beskrivning bedömer jag honom som psykopat. En ovanligt sjuk sådan dessutom. Han lutar mot det schizofrena hållet. Han tror sig vara avlyssnad. Och förbjuder Ingeborg och hennes barn att titta på honom. Jag är lite chockad. Storholmen går troligen till exekutiv auktion. Det känns sorgligt. Eva med familj och jag var där för en vecka sedan. Redan då förstod jag att mannen var mycket sjuk, på ett borderline vis. Jag önskar att man kunde prata med Gerda. De skulle kunna behålla alltsammans utan att dela. Det skulle bli svårt, men livet är ju svårt. Sorgligt om en dollarmiljonär köper. Det är dessutom naturskyddsområde i den strängaste EU-klassen.
Jam höll inte med. Ingeborg och Gerda var Toms kusiner. De var Farbror Egons döttrar. Tom hade bara hört Gerdas version. Gerda var social och alltid uppåt. Senaste åren hade hon förstås magrat lite väl mycket. Hon hade levat ett helt liv utan man. Nu på gamla dagar hade hon träffat en man. Det är klart att han blev viktig. Tom berättade för Jam om Egon och Storholmen. När Egon var ung var han fiskare på de stora båtarna vid Slangö, men när han blev lite äldre gifte han sig med en kvinna som hade en stor ö. Ön heter Storholmen och ligger nära fastlandet, rakt in från Slangö. De ägde också en stor fågelö. Där fanns det många fridlysta fåglar, och Egon fick betalt för att skydda dem. Egons fru hette Astrid. I deras gård ingick också ett antal mindre öar, men det mesta var berg och sten, och gick inte att odla på. Deras hus låg i en grön liten sänka, skyddat för väder och vind av bergen. Det var bara en öppning åt söder, där det nästan aldrig blåser ifrån, och där solen värmer som mest. Bredvid huset låg en ladugård, där hönsen bodde, och där det doftade hö från loftet. Hö som korna skulle äta på vintern. Kycklingarna hade en egen liten inhägnad, och var så roliga att titta på.
Jag och min bror brukade fånga räkor och små krabbor, till att mata kycklingarna med. Framför ladugården låg ett trädgårdsland, där allt man kan önska sig växte. Astrid odlade också lite blommor för skojs skull. I vattnet nära huset låg en liten brygga, med två träekor. En stor för Egon och en liten till Astrid. Bakom huset var en stor grön äng, där korna betade. Ibland hände det att korna tyckte att gräset började ta slut. Då vadade de över ett sund till Grundholmen. Då tog Astrid sin lilla eka och rodde över till Grundholmen för att kunna mjölka. Det var alltid så trevligt att komma till Storholmen. Egon eller Astrid vinkade in oss i köket. Så gick Egon ner till sin brygga och drog in en sump. En sump är en låda med små hål i, där fångade fiskar kan leva men inte rymma. Sen rensade han fiskarna. Ibland var det ål och ibland var det rödspotta. Sen fick hon fiskarna och kokade dem i en gryta. Han gick ut till trädgårdslandet och grävde upp potatis, och de grönsaker som han tyckte passade., t.ex. sallad och rädisor. Det var alltid gott att få äta så färsk mat . Särskilt potatisarna, tyckte jag var något helt annat än det vi köper i butikerna. Min bror och jag kunde leka så mycket.
På den tiden fanns det fullt med små djur i vattnet. Vi byggde segelbåtar som fraktade gods från hamn till hamn. Till slut blev vi så skickliga att vi kunde bygga segelbåtar som seglade över till en liten ö, vände och kom tillbaka. Egon var alltid på gott humör när han träffade mig och min bror. Han brukade hitta på sånger om mig som han sjöng. Det var nog så att han sörjde väldigt mycket att han själv inte hade fått någon son. På kvällarna satt Pappa och Egon på berget och talade om livet. Glädjeämnen och bekymmer. Jag hörde honom klaga på att han var så fattig. Då sa min Pappa: Egon, du är en av de rikaste människorna på jorden. Du som får leva i det här oerhört vackra, stilla och naturliga. Långt från stadens brus och larm. Jag skulle inte tveka en sekund om jag fick byta med dig. Egon var en av de sista riktiga fiskarbönderna i Sverige. Det han framförallt livnärde sig på var ålfiske. Nu är Egon död. Ålen är närmast utrotad, och fiskarbonden är ett minne blott. Jam var fängslad. Han hade tyckt att det var som en sagogård, när de hälsade på för en vecka sedan. Likadant som när Tom var liten, men ännu mer välskött, och med mer blommor. Tom hade visat Jam hela gården och ängarna där korna gick och betade. På ängen låg ett litet rött hus. Det var Ingeborgs. Där fanns björnbär hur mycket som helst. Grisens lilla hus var kvar. Källarvind var sig likt. Bara nymålat. Huset hade nytt tak. Ladugården också. Vi måste hjälpa Ingeborg och Gerda, sade Jam. Kan du komma på hur man hjälper dem på bästa vis?
Katten Jam och Tom grälade igen. Det var som vanligt med andra ord. Jam hade haft ett långt telefonsamtal med Toms kusin. Det var det Tom och Jam bråkade om. Han skickade ett mail till sin bror. Så här skrev han: Jag har just haft ett långt telefonsamtal med Ingeborg. Jag hade innan skickat ett SMS till henne. Jag skrev: "ni behöver hjälp. Kontakta en advokat. Han kan medla, samt lösa problemen med Länsstyrelsen". Hon ringde upp. De har sedan lång tid haft var sin advokat. (Gerda-Ingeborg). Storholmen har nu gått till Tingsrätten. Ingeborg lägger skulden på Gerdas man. Av hennes beskrivning bedömer jag honom som psykopat. En ovanligt sjuk sådan dessutom. Han lutar mot det schizofrena hållet. Han tror sig vara avlyssnad. Och förbjuder Ingeborg och hennes barn att titta på honom. Jag är lite chockad. Storholmen går troligen till exekutiv auktion. Det känns sorgligt. Eva med familj och jag var där för en vecka sedan. Redan då förstod jag att mannen var mycket sjuk, på ett borderline vis. Jag önskar att man kunde prata med Gerda. De skulle kunna behålla alltsammans utan att dela. Det skulle bli svårt, men livet är ju svårt. Sorgligt om en dollarmiljonär köper. Det är dessutom naturskyddsområde i den strängaste EU-klassen.
Jam höll inte med. Ingeborg och Gerda var Toms kusiner. De var Farbror Egons döttrar. Tom hade bara hört Gerdas version. Gerda var social och alltid uppåt. Senaste åren hade hon förstås magrat lite väl mycket. Hon hade levat ett helt liv utan man. Nu på gamla dagar hade hon träffat en man. Det är klart att han blev viktig. Tom berättade för Jam om Egon och Storholmen. När Egon var ung var han fiskare på de stora båtarna vid Slangö, men när han blev lite äldre gifte han sig med en kvinna som hade en stor ö. Ön heter Storholmen och ligger nära fastlandet, rakt in från Slangö. De ägde också en stor fågelö. Där fanns det många fridlysta fåglar, och Egon fick betalt för att skydda dem. Egons fru hette Astrid. I deras gård ingick också ett antal mindre öar, men det mesta var berg och sten, och gick inte att odla på. Deras hus låg i en grön liten sänka, skyddat för väder och vind av bergen. Det var bara en öppning åt söder, där det nästan aldrig blåser ifrån, och där solen värmer som mest. Bredvid huset låg en ladugård, där hönsen bodde, och där det doftade hö från loftet. Hö som korna skulle äta på vintern. Kycklingarna hade en egen liten inhägnad, och var så roliga att titta på.
Jag och min bror brukade fånga räkor och små krabbor, till att mata kycklingarna med. Framför ladugården låg ett trädgårdsland, där allt man kan önska sig växte. Astrid odlade också lite blommor för skojs skull. I vattnet nära huset låg en liten brygga, med två träekor. En stor för Egon och en liten till Astrid. Bakom huset var en stor grön äng, där korna betade. Ibland hände det att korna tyckte att gräset började ta slut. Då vadade de över ett sund till Grundholmen. Då tog Astrid sin lilla eka och rodde över till Grundholmen för att kunna mjölka. Det var alltid så trevligt att komma till Storholmen. Egon eller Astrid vinkade in oss i köket. Så gick Egon ner till sin brygga och drog in en sump. En sump är en låda med små hål i, där fångade fiskar kan leva men inte rymma. Sen rensade han fiskarna. Ibland var det ål och ibland var det rödspotta. Sen fick hon fiskarna och kokade dem i en gryta. Han gick ut till trädgårdslandet och grävde upp potatis, och de grönsaker som han tyckte passade., t.ex. sallad och rädisor. Det var alltid gott att få äta så färsk mat . Särskilt potatisarna, tyckte jag var något helt annat än det vi köper i butikerna. Min bror och jag kunde leka så mycket.
På den tiden fanns det fullt med små djur i vattnet. Vi byggde segelbåtar som fraktade gods från hamn till hamn. Till slut blev vi så skickliga att vi kunde bygga segelbåtar som seglade över till en liten ö, vände och kom tillbaka. Egon var alltid på gott humör när han träffade mig och min bror. Han brukade hitta på sånger om mig som han sjöng. Det var nog så att han sörjde väldigt mycket att han själv inte hade fått någon son. På kvällarna satt Pappa och Egon på berget och talade om livet. Glädjeämnen och bekymmer. Jag hörde honom klaga på att han var så fattig. Då sa min Pappa: Egon, du är en av de rikaste människorna på jorden. Du som får leva i det här oerhört vackra, stilla och naturliga. Långt från stadens brus och larm. Jag skulle inte tveka en sekund om jag fick byta med dig. Egon var en av de sista riktiga fiskarbönderna i Sverige. Det han framförallt livnärde sig på var ålfiske. Nu är Egon död. Ålen är närmast utrotad, och fiskarbonden är ett minne blott. Jam var fängslad. Han hade tyckt att det var som en sagogård, när de hälsade på för en vecka sedan. Likadant som när Tom var liten, men ännu mer välskött, och med mer blommor. Tom hade visat Jam hela gården och ängarna där korna gick och betade. På ängen låg ett litet rött hus. Det var Ingeborgs. Där fanns björnbär hur mycket som helst. Grisens lilla hus var kvar. Källarvind var sig likt. Bara nymålat. Huset hade nytt tak. Ladugården också. Vi måste hjälpa Ingeborg och Gerda, sade Jam. Kan du komma på hur man hjälper dem på bästa vis?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar