Norr

Norr.

Kaninen Ida och katten Jam befann sig längst norr ut på ön. Där var en gudomlig lagun. Båda ville bada. Tom tog av sin ryggsäck. Han tog upp Jams badbyxor och Idas bikini. Jam bytte genast om. Han sprang ned och kände på vattnet. Ida skuttade efter. Hennes bikini var röd. Jams badbyxor blå. Tom tog av sina jeansshorts. Satte på badbyxorna. Alla tre gick ned i vattnet. Det var alldeles lagom varmt. Lite svalkande. Det var sandbotten. En halv meter djupt. Tom gick på bottnen. Jam och Ida simmade. Det fanns en del musselskal på bottnen. Tång växte i dungar. Tom lade sig ned. Han började simma. Lagunen var kanske hundra gånger femtio meter stor. Jämndjup. Han flöt i vattnet. Tänkte på Agnes och barnen. Hon var borta nu. Sista gången de gick över berget mot västerstranden stannade hon upp. Hon såg sig runt. Tom ville inte tänka mer på det. Han flöt i det vänliga vattnet. Ida plaskade. Hon skvätte. Jam ville bli snurrad och kastad. Tom grep tag i framtassarna. Snurrade och kastade. Jam tjöt av skratt. Försvann under ytan. Kom upp igen, och simmade mot Tom. Nu var det Idas tur. Jam väntade otåligt. Ida flög iväg. Plask! Så höll de på en god stund. Till slut huttrade Jam. Han gick upp och lade sig på berget. Det var mjukt och slipat jämnt. Vass tog vinden från väster. Han gonade sig i solen. Ida gick upp. Hon lade sig hos Jam. Till slut kom även Tom upp. Han hämtade ryggsäcken. Hittade termosen, och slog upp en kopp kaffe. De njöt i solen. 

Tänk att Pappa gömt ett mynt under en sten här ute, sade Tom. Dagens geografifråga, tog Ida upp. Gränsar Kazakstan till China? Tom såg mot havet. Jam letade bland musselskalen. Ja det gör det, sade Ida. Skall vi vandra lite, undrade Tom? Husdjuren bytte till kläder. Tom också. De gick mot Nordhamnen. Där låg en segelbåt och två motorbåtar. Jam var fortfarande tilltufsad efter geografifrågan. Han tänkte på rymden, och började. Rymden, eller ibland yttre rymden eller världsrymden, är de relativt tomma områdena i universum som finns utanför himlakropparnas atmosfärer. Begreppet används ibland med den alternativa betydelsen universum. Det fanns ingen fråga i detta, men Jam kände sig ändå lite bättre. Tom ville tala politik. Jämlikhet används inte som begrepp längre, började han. Det har ersatts av jämställdhet. Jämställdhet syftar på likhet mellan könen. Innebär det att orättvisor är ok, bara det drabbar män och kvinnor lika? Invandrarfrågan är svår. Samhället klarar inte att integrera i samma fart som folk kommer. Det är en förbjuden fråga att diskutera. Därför uppstår missnöjespartier. Jam sprang före. De gick vidare längs östra kusten på ön. Kom till en fin båtplats ytterligare. Fortsatte fram till en skön liten sandstrand. Ida satte sig i gräset ovanför stranden. Hon kunde inte bara geografi. Matlagning var också hennes gebit. 

Jam satte sig. Han tog på hörlurarna. Han lyssnade på Beatles. ”Love me do”. ”You know I love You”. Jam ville lära sig spela. Helst gitarr. Tom hade kunnat. Sedan han skadade vänsterhanden, hade han gått över till synt. Den kallades keyboard. Vad som är skillnaden, vet de inte. Jam kopplade upp facebook. Han visste att Tom avskydde det. Vad är ett hållbart samhälle, undrade Tom. Jam hörde ingenting under sina lurar. De började gå över till västerstranden igen. Ängarna de passerade var fyllda av blommor. Ängsblommor i magert gräs. Violer och klöver. Blåklockor och gullmora. Hundkex bland timotej och vackert gräs. De närmade sig Sandviken. Passerade labyrinterna. Då kände de stanken på långt håll. Nu när de visste om det, kändes det tidigare. Ida ville gå till sälen igen. Hon skuttade före. Hon beklagade sig fast det var självvalt. Hon skuttade ända fram till den. Det var som om döden på något vis lockade. Samtidigt som den skrämde. Jam kom också fram. Tom stannade på stigen. Jam tog av sig lurarna. Han vände sig till Ida, och sade. Låt oss be en bön. Ida nickade. 

De bad en bön, men Tom kunde inte höra någonting. Avståndet var för stort. Han väntade på djuren. Ida och Jam hoppade och skuttade över stenarna. Tom satt ned vid stigen. Han satt i mjukt gräs. Hällde upp det sista kaffet. Ida och Jam kom fram. De väntade medan Tom drack sitt kaffe. De reste sig upp, och började gå längs stigen. Den slingrade sig långt från havet i överkant av stranden. Små enbärsbuskar bredde ut sig. De växte för varje år. Träd började spira här och där. En gång har ön varit skogklädd. De sista träden fälldes i stora sillperioden. Då kom folk från fastlandet bara för att skörda sill. Många fick guldfeber. Krogarna låg tätt längs hela Bohuslän. Ett kroghus finns kvar på ön. Det är längst norr ut på den bebyggda delen av ön. Jam tog på sig lurarna igen. Ida skuttade före. De följde stranden på stigen. Några gråa bräder låg till och med innanför stigen. Då måste det ha blåst häftigt. Tom tittade på Ida och Jam. De älskade varandra.