torsdag 30 oktober 2014

Skogen


Skogen.

Katten Ida och kaninen Ida var i skogen. De gick efter Tom. De lämnade just en myr. Ett konstigt surr, hade berott på starkströmsledningar i luften. Jam hade tagit av sig lurarna. Han satte på dem igen. George Harrison sjöng ”My sweet lord”. ”Really want to see You”. Han var inne i musiken. Ida var hungrig. Det började ljusna. Solen hade inte gått upp ännu, men himlen ljusnade. Tom skyndade på dem. Han ville hem. Han visste bara inte vilket hem som fanns bortom myren. Jams overklighet hade spridit sig. Ida verkade inte bry sig. De gick från hemmet vid Ättestupsgatan, och var nu på väg till hemmet i Daga. Tjugo år hade förflutit under natten alltså. De kom till en myr igen. I mitten av myren låg en tjärn. Det var här en fåraherde gått ned sig. Det var alltså myren i Daga. Det var sankt. Tuva på tuva stack upp. Vatten låg mellan dem. Stigen gick mellan tuvorna. Ängsull prydde marken. Sileshår frodades. Vita, gula, och röda. Insekter satt fast i de röda bladen. Det växte hönsbär och lingon vid myrens slut. Träden blev tätare och större. Barrträd började blandas med lövträd. Blåbärsris välkomnade sällskapet till andra sidan myren. Taggsvamp och kantareller gömde sig under mossan. Ida plockade. Tom tog av sig ryggsäcken. Han ställde den mot en hög fura. De var nu inne i gammelskogen. Den gröna mossan gränsade till öar av vitmossa. ”I´l bee mine”, sjöng George i lurarna på Jam. ”While My Guitar Gently Weeps”. 

Jam var borta igen. Eller vem var borta? Ida tittade strängt på Jam. Han tog av lurarna. Hjälp till att plocka svamp, sade Ida. Jam fick en plastpåse. Han började leta. De spred ut sig. Jam satte sig i mossan. Det var mjukt och skönt. Solen hade gått upp. Sömnigheten gjorde allt overkligt. ”Kvinnan föder grensle över en grav”, tänkte Jam. Var det Samuel? ”Dagen blinkar till. Så är det natt igen”. Ferlin. ”Har du tappat ditt ord och din papperslapp? Du barfota barn i livet”. Jam känner att han tappat sin papperslapp. Dessutom är han ju barfota. Ibland tog han stövlar. Skor gick bara inte. Jam grubblade på om han är katt eller inte. Tom gick i andra tankar. Han funderade på vad de skulle äta när de kom hem. Om de nu kommer hem i Daga, är då Agnes och barnen där. Eller är de kvar på Ättestupsvägen? Ida tänkte som vanligt på geografi. Vilka världsdelar har vi? Europa och Afrika. Nordamerika och Sydamerika. Asien och Australien. Vilken världsdel är jag mest bekant med? Europa förstås. Ida tänkte på den pinsamma facebook-chatten han haft. Det var en kvinna i Malaysia. Han hade skrivit att det lät exotiskt. Hon svarade att det var vardagligt och bröt chatten. Ida av alla. Hon hade varit utanför Europa bara en gång. Då var hon i Egypten. 

Hon hade senare sett på TV att det var en av de hajfarligaste stränderna i världen. Det sade de inget om där. Ida drack kranvatten i Egypten. Hotellet var strålande med marmorgolv. ”All inklusive”, hade hon haft. Hon blev så klart magsjuk. Tur att de hade en swimmingpool nära hotellet. Eftersom hon var magsjuk beställde hon middagen till rummet. Det ingick ju. Trodde hon. Det ingick inte. När hon skulle checka ut, fick hon en räkning på fyra tusen. Det var en chock. Särskilt som uttagsautomaten strejkade. Tom kom fram. Varför letar du inte svamp, undrade han. Oj, förlåt. Jag flög bort i mina tankar, sade Ida. Jam kom tillbaka med en påse full av svamp. Skall vi dra oss hemåt, undrade han. De hittade stigen. Tom kände igen sig. De var i Daga. De kom fram till sagotomten. Där var tomt som vanligt. Tomt på människor alltså. Sällskapet gick in. Det var fullt av buskar, blommor, och dammar. Guldfiskar simmade i den största dammen. Vatten porlade och rann. En eldriven pump förde runt det. Tom var orolig. Han kände att någonting inte stämde. De gick ned för backen. 

Han såg Sönnevi och den äldre brodern i Tranbergs trädgård. Sönnevi var kanske sex år. I huset fanns ingen Agnes. Inga barn. Mamma var där. Brodern var tio år. Uno var på besök. Hans vän Knut också. Mormor var där. Ida skuttade omkring. Jam gick till sin matskål. Tom var fyra år. Ida talade inte. Jam var tyst. Mamma skulle öppna i golvet. Det var i köket. Tom sprang upp. Trappan knarrade. Han blev rädd för klädgarderoben. Det fanns malar där. I sovrummet satt brodern på deras bädd. Han gjorde raketer. Elden sprakade i kaminen. Locket var av. Det brann utmärkt. Brodern matade in smala pinnar. Kaminen var rödglödgad upptill. Han blev klar med en raket. Lade den på kaminen. Tom insåg att han var liten. Kroppen var fyra år. Raketen började brinna och ryka. Den tog fart mot fönstret. Brodern såg nöjd ut. Raketen slog i rutan. Den var gjord av riktig staniol. Utan papper på. Tom såg efter Ida och Jam. De hade kommit upp. Det var en vanlig katt och en kanin.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar