tisdag 20 maj 2014

Dikt



Nobody wants me. 

Det var min första fjällresa. I bussen fanns elever från min skola och elever från Rävlanda. ”I´m a singel girl. Nobody wants me and nobody takes the time to go slowly”. Jag satt invid fönstret och tittade ut I en svart skog som dånade förbi utanför bussens fönster. Det var en flicka på andra sidan i bussen som lyssnade på radio. Hon var söt. Liten, spröd med ljust hår och blåa ögon. Det var tomt bredvid mig på ytterplatsen mot gången. Hon kom och satte sig bredvid mig. ”I´m a lonely girl”. Det var en vacker låt. På hemresan hade jag förstås glömt henne. Det hade gått en hel vecka. Jag satt bredvid Gitte. Hon var mörk, lång och vacker. Vi var tillsammans. Flickan från Rävlanda satt längre bak, Hon grät. En papperslapp skickades fram. Hon hade skrivit en dikt om hur mycket hon älskade mig. Vad skulle jag göra. Om jag ändå hade kunnat stoppa den lilla i fickan och ta med henne hem. Jag såg henne aldrig mer.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar