Schack

Tryggves match.  

I åttan var schacklaget som bäst. På första bordet satt min bästa kompis Fåke. Han var tvåa i Sverige i vår åldersklass. På andra bordet satt jag. Tryggve satt på fjärde bordet. Vi spelade semifinal. Jag vann min match ganska lätt. Fåke vann. Vi ledde med två noll. Det såg sämre ut på borden längre ner. Vi tappade flera matcher. Till sist var bara Tryggves match kvar. Det stod lika. Det var tre drag kvar. Tryggve hade en solklar matt i tre drag. Alla andra spelare förutom Tryggve och hans motståndare hängde över bordet. Det gjorde också alla ledare och supporters. Som vanligt hade Tryggve tagit fruktansvärt mycket tid på sig. Han hade bara fem minuter kvar, men det var tre solklara drag och inga problem. Han tänkte orimligt länge innan han till slut gjorde ett drag. Två minuter och två enkla drag. Varför spelade han inte. Äntligen. Ett självklart mattdrag kvar och 29 sekunder. Vi hade vunnit. Nästa match skulle bli Sverigefinal och sedan Nordisk final. Tryggve gjorde aldrig draget. Klockan föll och motståndarlaget hurrade, jublade och dunkade sin spelare i ryggen. Varför, han hade ju inte gjort nånting. Tryggve förlorade på någonting konstigt inuti honom själv. Dom blev sen Nordiska mästare. Tryggve kom aldrig över det. Han var från Solgårdarna så det var väl inte bara det. Han gick ut ensam på havet i en liten öppen båt. Han hittades miltals från båten uppsvälld långt senare.