Bad.
Igår var Tom hemma hos sin dotter Eva. Han sov längre än vanligt. Efter frukosten grep han sina vandringsstavar. Klockan var då sju och trettio. Han gick sin vanliga slinga. Det var redan mycket varmt. Han han runt. Klockan åtta stod Wilmer i dörren. De pratade om ditt och datt. Wilmer hjälpte till att sätta en plastpåse med vatten runt blommorna, som Tom hade köpt dagen före. Eva uppskattar blommor. Taxin kom åtta och trettio, som avtalat. Han satte sig i framsätet. ”Betalningen tar vi på färjan”, sa föraren. ”OK, jag har kort”, svarade han. Automatväxlad Volvo. Fruktansvärt bra. Tyst. Växlar utan att det känns, och väldigt snygg invändigt. ”Är det en bra bil”, frågade han. Det känns alltid bättre att prata något. Bilen susade in till Braeborg på en kvart. Sedan Dingstadstunneln, och vidare på leden, mot Särholmen. ”Skall du till Solö”, frågade föraren. Han visste. På färjan öppnade han rutorna. Det fläktade något. Värmen var tryckande. Han slog in sin kod. Alltid osäker på koden. Nu är det ingen förare som protesterar mot kort. Annat var det för bara ett år sedan.
Snart var de framme vid huset. Eva öppnade omedelbart, när han knackade. De kramades. ”Jag älskar verkligen min lilla dotter”, tänkte han. Hon tog blommorna. Beskar, och satte dem i vatten. Barnen, Alex och Sara kom. De tittade på honom. Den lilla Sara lite reserverat. Hon fyller tre år om en månad. Alex blir sex till hösten. Eva bjöd på kaffe och smörgås. Smörgås med ost. Underbart gott. Sara hämtade en bok. Hennes böcker är hårda blad i. Vackra färger, och lite text. ”Haren skuttar”, och sådant. De sitter i trädgården. Han i en stol. Eva med barnen i en hängmatta. Ett barn på varje sida. Vilken underbar bild. De försvinner nästan i hängmattan. Den är bara av tyg. Alex klättrar upp i sin trädkoja. Sara kan själv gå ur hängmattan. Hon plockar röda vinbär och äter. Barnen är vansinnigt söta. Det är Eva också. Till lunch serverar Eva sill och potatis. Barnen äter korv, och ketchup. ”Skall vi bada”, frågar Eva. Ingmar slutar tidigare idag. Det är hans sista dag på jobbet. Han kan handla makrill på vägen, så åker vi och badar direkt när han kommer. Barnen badar redan. De har en liten swimmingpool. Vattnet är solvarmt och skönt. Sara gråter. Av misstag hällde Alex vatten över hennes huvud.
Han sitter ute i solen. Ljung täcker berget utanför tomten. Den lyser rosa. Trädgården prunkar av blommor. Närmast står en gammaldags buske med skära rosor. Det doftar underbart. I var sin spann har barnen potatis. Det har ordnats på dagis. Blasten har börjat vissna. Snart är det dags att skörda. Sara vattnar frenetiskt. Ingmar dyker upp. Han har en röd Volvo. Eva har en liten röd, något. Ingmar går metodiskt tillväga. I garaget finns en lufttryckspump. En stor simring blåses upp. En badmadrass, i tunn plast. Liknar lite min barndoms första. Två jättestora väskor packas fulla med handukar, leksaker, spänner och spadar, fika, och koppar osv. Hur skall det få plats i bilen? På något underligt sätt får allting plats. Sara sitter i barnstol i framsätet. Alex i baksätet, till höger. Eva i mitten bak. Även han får plats. Bak till vänster. Bakom Ingmar. Vindrutorna är öppna. ”Hoppas det inte blir åska”, säger Eva. Värmen är tryckande. Ingmar kör kors och tvärs på små gator, över ön. Till slut är de framme. Parkeringen är full. Ingmar kör fram, och släpper av de andra. Eva bär stora väskor. Ingmar kommer sedan med simring och övrigt. Det är feststämning. Ungdomar spelar vollyboll, och fotboll. Det är strandparty, med människor i massor.
”Här finns ett handikappbad”, säger Eva. Han håller sig upprätt i värmen. De går ned mot stranden. Eva sätter ned väskorna på sanden. Hon breder ut handdukar, och underlag. Sanden är grågul och finkornig. Han har aldrig suttit på en strand tidigare. Han har alltid varit rädd för sand som fastnar på fötter, och allt. Han har lånat badbyxor av Ingmar. Röda. Han sitter alltid i gräset ovanför en strand. Han får en handduk. Det är fullt med folk över allt. Han lyckas ta av sig shortsen, och byta till badbyxor, utan att någon skandal inträffar. De har ett berg intill sig. Där finns en avsats i lagom höjd att sitta på. Han slipper att sitta i sanden. Det är overkligt varmt. Solen skiner. Det är inga moln på himmelen. Han tar några steg framåt. ”Jag badar här vid stranden”, säger han. Det är vingligt. Små stenar sticker upp. Grönt grums växer på bottnen. Han tar sig ut till knähögt vatten. Han lägger sig ned. Det svalkar skönt. Han tar några simtag. Han går upp och tillbaks till sin plats. Eva bjuder på fika. Kaffe med kanelbullar. Han tackar nej till vatten. ”Nu skall jag bada”, säger Eva. Vill du följa med Tom. Dit ut, till det djupa. Han tar sig ut sakta men säkert. Han håller sig i räcket. Därute tar han sig steg för steg ned i vattnet. ”Här växer inget grums”, säger Eva. Han sänker sig ned i vattnet. Eva simmar längre ut. Han ser henne hela tiden. Vattnet svalkar så skönt. Han känner hur mycket han älskar”, sin lilla Eva. Halva dagen har gått. De går tillsammans tillbaks till platsen i sanden.
Igår var Tom hemma hos sin dotter Eva. Han sov längre än vanligt. Efter frukosten grep han sina vandringsstavar. Klockan var då sju och trettio. Han gick sin vanliga slinga. Det var redan mycket varmt. Han han runt. Klockan åtta stod Wilmer i dörren. De pratade om ditt och datt. Wilmer hjälpte till att sätta en plastpåse med vatten runt blommorna, som Tom hade köpt dagen före. Eva uppskattar blommor. Taxin kom åtta och trettio, som avtalat. Han satte sig i framsätet. ”Betalningen tar vi på färjan”, sa föraren. ”OK, jag har kort”, svarade han. Automatväxlad Volvo. Fruktansvärt bra. Tyst. Växlar utan att det känns, och väldigt snygg invändigt. ”Är det en bra bil”, frågade han. Det känns alltid bättre att prata något. Bilen susade in till Braeborg på en kvart. Sedan Dingstadstunneln, och vidare på leden, mot Särholmen. ”Skall du till Solö”, frågade föraren. Han visste. På färjan öppnade han rutorna. Det fläktade något. Värmen var tryckande. Han slog in sin kod. Alltid osäker på koden. Nu är det ingen förare som protesterar mot kort. Annat var det för bara ett år sedan.
Snart var de framme vid huset. Eva öppnade omedelbart, när han knackade. De kramades. ”Jag älskar verkligen min lilla dotter”, tänkte han. Hon tog blommorna. Beskar, och satte dem i vatten. Barnen, Alex och Sara kom. De tittade på honom. Den lilla Sara lite reserverat. Hon fyller tre år om en månad. Alex blir sex till hösten. Eva bjöd på kaffe och smörgås. Smörgås med ost. Underbart gott. Sara hämtade en bok. Hennes böcker är hårda blad i. Vackra färger, och lite text. ”Haren skuttar”, och sådant. De sitter i trädgården. Han i en stol. Eva med barnen i en hängmatta. Ett barn på varje sida. Vilken underbar bild. De försvinner nästan i hängmattan. Den är bara av tyg. Alex klättrar upp i sin trädkoja. Sara kan själv gå ur hängmattan. Hon plockar röda vinbär och äter. Barnen är vansinnigt söta. Det är Eva också. Till lunch serverar Eva sill och potatis. Barnen äter korv, och ketchup. ”Skall vi bada”, frågar Eva. Ingmar slutar tidigare idag. Det är hans sista dag på jobbet. Han kan handla makrill på vägen, så åker vi och badar direkt när han kommer. Barnen badar redan. De har en liten swimmingpool. Vattnet är solvarmt och skönt. Sara gråter. Av misstag hällde Alex vatten över hennes huvud.
Han sitter ute i solen. Ljung täcker berget utanför tomten. Den lyser rosa. Trädgården prunkar av blommor. Närmast står en gammaldags buske med skära rosor. Det doftar underbart. I var sin spann har barnen potatis. Det har ordnats på dagis. Blasten har börjat vissna. Snart är det dags att skörda. Sara vattnar frenetiskt. Ingmar dyker upp. Han har en röd Volvo. Eva har en liten röd, något. Ingmar går metodiskt tillväga. I garaget finns en lufttryckspump. En stor simring blåses upp. En badmadrass, i tunn plast. Liknar lite min barndoms första. Två jättestora väskor packas fulla med handukar, leksaker, spänner och spadar, fika, och koppar osv. Hur skall det få plats i bilen? På något underligt sätt får allting plats. Sara sitter i barnstol i framsätet. Alex i baksätet, till höger. Eva i mitten bak. Även han får plats. Bak till vänster. Bakom Ingmar. Vindrutorna är öppna. ”Hoppas det inte blir åska”, säger Eva. Värmen är tryckande. Ingmar kör kors och tvärs på små gator, över ön. Till slut är de framme. Parkeringen är full. Ingmar kör fram, och släpper av de andra. Eva bär stora väskor. Ingmar kommer sedan med simring och övrigt. Det är feststämning. Ungdomar spelar vollyboll, och fotboll. Det är strandparty, med människor i massor.
”Här finns ett handikappbad”, säger Eva. Han håller sig upprätt i värmen. De går ned mot stranden. Eva sätter ned väskorna på sanden. Hon breder ut handdukar, och underlag. Sanden är grågul och finkornig. Han har aldrig suttit på en strand tidigare. Han har alltid varit rädd för sand som fastnar på fötter, och allt. Han har lånat badbyxor av Ingmar. Röda. Han sitter alltid i gräset ovanför en strand. Han får en handduk. Det är fullt med folk över allt. Han lyckas ta av sig shortsen, och byta till badbyxor, utan att någon skandal inträffar. De har ett berg intill sig. Där finns en avsats i lagom höjd att sitta på. Han slipper att sitta i sanden. Det är overkligt varmt. Solen skiner. Det är inga moln på himmelen. Han tar några steg framåt. ”Jag badar här vid stranden”, säger han. Det är vingligt. Små stenar sticker upp. Grönt grums växer på bottnen. Han tar sig ut till knähögt vatten. Han lägger sig ned. Det svalkar skönt. Han tar några simtag. Han går upp och tillbaks till sin plats. Eva bjuder på fika. Kaffe med kanelbullar. Han tackar nej till vatten. ”Nu skall jag bada”, säger Eva. Vill du följa med Tom. Dit ut, till det djupa. Han tar sig ut sakta men säkert. Han håller sig i räcket. Därute tar han sig steg för steg ned i vattnet. ”Här växer inget grums”, säger Eva. Han sänker sig ned i vattnet. Eva simmar längre ut. Han ser henne hela tiden. Vattnet svalkar så skönt. Han känner hur mycket han älskar”, sin lilla Eva. Halva dagen har gått. De går tillsammans tillbaks till platsen i sanden.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar