Gymnasium

Nytt Gymnasium.  

Aschebergsskolans aula var full med föräldrar. Ett nytt gymnasium skulle startas. Experimentgymnasiet. En demokratisk skola. Jag började i tvåan. De äldsta startade i trean. Allt övergripande beslutades på stormöten. Vi satt på golvet i dramasalen som var lika stor som gympasalen. Det pratades i det oändliga. Vissa ville nog bara höra sin egen röst, tänkte jag. Anita G. var en av dom som pratade mest men hon sa oftast rätt vettiga saker på sitt lite speciella sätt med sammanbitna tänder och nån slags lätt visslande läspning. Hon var inte lika sammanbiten och rasande som Afzelius, men ändå. När dom gått sitt år hörde jag till de gamla. Stormötena var inte lika sanslösa längre. Vi i nästa generation var nog lite trötta på det egenkära tjafsandet utan slut och utan andra mål än att få höra sig själv inför publik.   

Elevernas föräldrar var professorer, företagsledare och akademiker allmänt. Jag läste filosofi i en liten studiegrupp på åtta elever. När vi var klara fick vi veta våra betyg. Läraren, Thomas frågade om vi hade några invändningar. Anders begärde ordet. Hans pappa var professor. ”Jag är inte nöjd med en fyra. Jag är värd en femma”, sa han. ”Om någon här är värd en femma så är det Tom”, sa Thomas. Efteråt sa han till mig att göra ett fördjupningsarbete, så skulle jag få en femma. Det var stort. Anders var mycket smart. Hans pappa var professor inom litteratur. Jag var tydligen bäst. I ett ämne som filosofi t.o.m. Jag var inte van att armbåga mig fram i skolan. Hade jag någonting som var så särskilt i mig själv. Någonting som märktes fast jag var en katt bland hermelinerna. Min pappa var ju bara en simpel målare. En plankstrykare från Bohuslän. Den sommaren läste jag Nitches Zaratustra. Jag skrev ett mycket bra arbete tror jag. Efter sommaren fick jag veta att Thomas slutat på skolan och min fyra var inskriven i betygsboken.
 
Siwert var flera år äldre. ”Du som skall bli psykolog kan väl lyssna på mig och säga vad du tänker”. Jag lyssnade på honom och han pratade. Hans tjej gick också på Experimentgymnasiet, fast årskursen under. När Siwert var klar frågade han vad jag tänkte. ”Ja det låter ju inte så bra. I mina öron låter det rätt schizofrent hur du tänker” svarade jag. Siwert gick. Nästa vecka hade han skjutit sig. Jag skulle aldrig mer säga en sådan sak till någon. Det var fest hos Bertil Goldberg i Annedal. Bertil spelade i Nynningen och det var alltid fullt med kulturvänstern på hans fester. Nationalteatern var där. Kjell Dabrowski var där. Då jobbade han på lokalradion. Sen flyttade han till Stockholm, gick regiutbildningen och gifte sig med Stina. Vi var där, Ragnar Strömberg och jag. 
 
På gatan utanför mötte vi Anita G. Vi pratade halva natten. Jag gick ensam hem i natten när vi skiljts. Jag bodde i en etta med dass på gården. Haga Nygatan 16. Lägenheten kostade 90 kr mån. Jag hade den i andra hand efter Clas Hake. Hake hade lämnat ett konstverk efter sig. Det var en plastkub som fungerade som kaffebord. Inuti fanns en trädgårdsslang målad i grälla färger. Det var oerhört fult. Totta Näslund bodde på Haga Östergata. På den lilla pubben ”Hans och Greta”, i hörnet mot Hagakyrkan Brukade Ulf Dageby vara trubadur. Det var innan Nationalteatern kommit igång på riktigt. Snett emot min lägenhet låg en porrklubb. Jag var förstås nyfiken. Jag gick dit sent en kväll efter ett besök på ”Vickan”. Restaurang Victoria. Flickorna dansade på en liten scen. En ung söt tjej kom upp och dansade. Jag tittade på henne. När hon dansat klart kom hon fram till mig. ”Vill du komma upp på rummet”. Jag hade inte mycket pengar och ville inte heller betala för något jag kunde få utan att betala, även om det var ganska spännande. 
 
Några dagar senare mötte jag henne på gatan. ”Hej, du kan få det gratis om du vill”. Jag blev glad men tackade nej. Ett tag bodde jag i Gårda tillsammans med Tomas och Moje. Moje var uppväxt på barnhem. Som tonåring var han mycket hemma hos Niklas Anderberg . Niklas pappa hette Bengt. Han var en alkoholiserad men firad författare. Niklas mamma var keramiker. Dom hade en stor ateljélägenhet i Biskopsgården. Niklas var smart men jag kände mig aldrig riktigt bekväm med honom. Jag tror att det var någon slags konkurrens. Vid ett tillfälle kom någon med en liten knubbig engelsman och bad att han skulle få bo några dagar hos oss i Lägenheten i Gårda. Visst. Han stannade kvar oändligt länge. Han bara åt och åt, men hade inga pengar. En dag när han inte var hemma köpte vi ingredienser till pannkakor. Tomas var kocken. När allt var stekt och en stor hög låg på bordet satte vi oss och grep våra gafflar. Äntligen. Precis då öppnades dörren. ”Wow! Pannkakes”!