Sprätten

Lärarsprätten.  

Vid tågen mot Eriksberg låg en liten tågstation för personalen nära staketet åt vårt håll. Det var nära där Olle bodde. Det var alltid olåst. Där var varmt även på vintern. En gång följde Majsan med dit. Hon kramades med Olle som var större än oss och färdig man. Dom sa till oss att gå. Det gjorde ont. Majsan och jag träffades på fester men hon kramades aldrig med mig. Maris pappa var föreståndare på sjömansgården, och hade varit svensk mästare på hundra meter. Maris bror tränade i Brasilien. Pappan var gympalärare och hade mig det året jag skulle bli Göteborgsmästare på långdistanslöpning. Före en tävling drog jag mig alltid undan och gick in i mig själv. Jag gjorde lite snabba starter och stretchade. Framförallt laddade jag mentalt.   

Eftersom jag var skolans hopp fick han för sig att ”värma upp mig”. Han förstörde min uppladdning helt och hade mig till att springa mig helt slut. Vansinnigt alldeles före start av ett långlopp. Näst bäst från skolan var Bosse. I uttagningen på skolan sprang vi långa banan i Krokängsparken. Efter halva loppet tog jag täten. Den sista biten var en rätt brant uppförsbacke och jag hörde hela tiden Bosses steg bakom mig. Vi hade sprungit oerhört fort. Det skrek av smärta i min kropp. Jag vann. En sekund efter mig kom Bosse. Han tränade löpning och ville verkligen vinna. Min tid var 4 min. 28 sek. Skolrekord. Bäst genom tiderna. 
 
Distriktsmästerskapet gick i Slottskogen. Jag var trött när jag startade och helt ofokuserad. Vad visste lärarsprätten om långdistans och individuella skillnader i uppladdningen. Han var helt självupptagen. En sadist som slog de elever som gjorde något fel enligt honom. Också flirtade han med tjejerna och trodde att han var en ungdomlig snygging. Jag försökte springa som jag brukade. Det var en massa startande. När det var tre hundra meter kvar i krönet av sista backen tog jag täten och tänkte hålla den i utförslöpan mot mål. När det planade ut på gräsmattan hundra meter från mål var kroppen slut. Jag vacklade i mål som elva. Bosse kom fyra. Ett normalt resultat för honom tror jag. Jag tog mig samman och kramade om honom. Sprätten gav mig inte en blick.