Eldteater.
Jag får regelbundet mail, från ”Teater Albatross”. Eldteatern finns inte längre. Vi hette så när jag var med. Det var Robert, Ulf, Pita, och jag. En gång för några år sedan såg jag Eldteatern spela. Det var ”den brinnande mannen". Lokalen, var det som sedan blivit Hagabadet. Robert spelade. Efteråt berättade han för sin flickvän om mig. Vi andra har slutat med Teater. Nu har Robert ett ställe i Halland. ”Tokaljunga", eller något liknande. Vi började med gatuteater. Den största föreställningen, var insprängd i en demonstration mot kärnkraft. Vi ägde hela torget runt Poseidon. Götaplatsen. Robert, Ulf, och jag, gick på höga teaterstyltor. Vi gick nedför konstmuseets trappor. Vi hissade tre flaggor, på tre stänger, utanför museet. Högt upp på Götaplatsen.
Vi ville göra en resa tillsammans för att svetsas samman. Jag arbetade på Timme fritidsgård, i Kortedala. De arbetade på en fritidsgård i Hammarkullen. Jag köpte en grå folkabuss. De övriga blev chockade. Då måste vi resa. Vi körde söderut, till Malmö. Vi for genom Danmark, norra Tyskland, och in i Polen. I Warsawa, mötte vi en teatergrupp. På den tiden var det ovanligt med besök från väst. De tillhörde fortfarande Sovjetunionen. Vi såg deras pjäs och spelade vår. De hurrade för oss. Vi tog oss till Tjeckoslovakien. Prag var en mäktig stad. Pampig, och vacker. I Grekland stannade vi i Aten. Det var varmt. Vi såg Akropolis. Jag kröp in under en buske, och somnade. En båt körde oss ut till en ö, Paros. Där tog vi oss ut till andra sidan av ön. En torkad sjö gnistrade av salt. En stor strand mötte oss. En Rysk Nobelpristagare hade ett hus i närheten där. Vi slog upp vårt tält. Ett Australiensiskt par, bodde i en husbil. En strand längre bort, var översållad av vackra små stenar. Ett tyskt par tältade. Vi bröt torra grenar från de yttersta små barrträden. Det blev kväll, och vi tände en eld på stranden. Det värmde skönt. Det behövdes för jag var fortfarande chockad. Robert, och jag skulle sova i bilen. Bakom sätena var allting bara en stor säng. Ulf och Pita, skulle sova i tältet. Innan jag somnade tänkte jag på det skrämmande jag varit med om.
På det höga berget i Aten, låg många restauranger och klubbar. Vi satt och åt, och drack på flera olika ställen. Jag var glad. Först gick Ulf, och Pita, till bilen. Den var parkerad där uppe. Vägen slutade i nöjesområdets utkant. Robert och jag gick vidare. Robert blev trött och lämnade mig. Jag gick vidare. En klubb låg ner i källaren på ett gammalt hus. Utanför hängde en röd lykta. Jag gick in. Där var många vackra kvinnor. Konstigt nog, bara män som serverade. Jag satte mig vid ett litet bord i mitten. En kvinna kom och satte sig intill. Hon kunde tala lite engelska. Vacker, men allt för hårt målad. Kanske tio år äldre än jag. En servitör kom fram till oss. Han korkade ur en flaska champagne. Jag undrade varför. ”Hon har beställt till er”, sa han, och begärde fem hundra kronor. Allting snurrade. ”Var är jag. Vad händer”, tänkte jag. Jag såg mig runt. Vackra kvinnor satt längs väggarna. Servitören, tittade hotfullt på mig. Där var en rosa belysning. Två män ytterligare kom fram till mig. Stämningen tätnade. ”Nå skall du betala”. Då insåg jag var jag var. Det var en bordell. Jag vände mig in mot lokalen. Sedan kastade jag mig mot dörren, och sprang. Steg hördes bakom mig. Jag sprang i riktning mot var jag trodde att bilen var parkerad. Mitt hjärta dunkade. Stegen kom närmre. Plötsligt såg jag bilen. Jag slet upp dörren. Slängde mig på förarplatsen, och fick fram nycklarna. Den startade. Jag körde i hög fart nerför höjden. Det gick neråt, och neråt. Där vägen gick in i en korsning, såg jag grönska på andra sidan. Det var en campingplats. Jag körde in och stannade bilen på en trygg plats. Insynsskyddat från vägen.
När Robert berättade om detta för sin flickvän, många år senare, så sa han. ”Ola är fantastisk. Han vet när vi är på fel plats, på fel tid. Han körde oss ned från Akropolis, när han kände det. Han förde oss till en säker plats, istället”. Jag började försöka förklara, men insåg att Robert behövde denna världsbild. Jag teg. Så var historien, som chockat mig. Jag drog sovsäcken till mig, och somnade snart. Nästa morgon tänkte jag på Agnes när jag vaknat. Australiensarna badade nakna. Så gjorde det Tyska paret. Vi gjorde likadant. Toaletten var i sanden in bland tallarna. Vi grävde en grop, och satte sen en pinne, när vi grävt över. Mot slutet såg det ut som kyrkogårdar för många små. Jag längtade efter Agnes. Hon var i USA. Hon hade rest med sin syster, och däröver träffat Ann-Chatrin. En kvinnlig präst som var nära vän. Det var hon som senare döpte vår flicka. Agnes reste till USA, för att hon var arg på mig. Sedan ångrade hon sig, och kom ner till Aten. Hon var så vacker, och hade ännu två fina bröst. Hon badade naken i skymningen, första kvällen med oss. Vi älskade varandra.
Jag får regelbundet mail, från ”Teater Albatross”. Eldteatern finns inte längre. Vi hette så när jag var med. Det var Robert, Ulf, Pita, och jag. En gång för några år sedan såg jag Eldteatern spela. Det var ”den brinnande mannen". Lokalen, var det som sedan blivit Hagabadet. Robert spelade. Efteråt berättade han för sin flickvän om mig. Vi andra har slutat med Teater. Nu har Robert ett ställe i Halland. ”Tokaljunga", eller något liknande. Vi började med gatuteater. Den största föreställningen, var insprängd i en demonstration mot kärnkraft. Vi ägde hela torget runt Poseidon. Götaplatsen. Robert, Ulf, och jag, gick på höga teaterstyltor. Vi gick nedför konstmuseets trappor. Vi hissade tre flaggor, på tre stänger, utanför museet. Högt upp på Götaplatsen.
Vi ville göra en resa tillsammans för att svetsas samman. Jag arbetade på Timme fritidsgård, i Kortedala. De arbetade på en fritidsgård i Hammarkullen. Jag köpte en grå folkabuss. De övriga blev chockade. Då måste vi resa. Vi körde söderut, till Malmö. Vi for genom Danmark, norra Tyskland, och in i Polen. I Warsawa, mötte vi en teatergrupp. På den tiden var det ovanligt med besök från väst. De tillhörde fortfarande Sovjetunionen. Vi såg deras pjäs och spelade vår. De hurrade för oss. Vi tog oss till Tjeckoslovakien. Prag var en mäktig stad. Pampig, och vacker. I Grekland stannade vi i Aten. Det var varmt. Vi såg Akropolis. Jag kröp in under en buske, och somnade. En båt körde oss ut till en ö, Paros. Där tog vi oss ut till andra sidan av ön. En torkad sjö gnistrade av salt. En stor strand mötte oss. En Rysk Nobelpristagare hade ett hus i närheten där. Vi slog upp vårt tält. Ett Australiensiskt par, bodde i en husbil. En strand längre bort, var översållad av vackra små stenar. Ett tyskt par tältade. Vi bröt torra grenar från de yttersta små barrträden. Det blev kväll, och vi tände en eld på stranden. Det värmde skönt. Det behövdes för jag var fortfarande chockad. Robert, och jag skulle sova i bilen. Bakom sätena var allting bara en stor säng. Ulf och Pita, skulle sova i tältet. Innan jag somnade tänkte jag på det skrämmande jag varit med om.
På det höga berget i Aten, låg många restauranger och klubbar. Vi satt och åt, och drack på flera olika ställen. Jag var glad. Först gick Ulf, och Pita, till bilen. Den var parkerad där uppe. Vägen slutade i nöjesområdets utkant. Robert och jag gick vidare. Robert blev trött och lämnade mig. Jag gick vidare. En klubb låg ner i källaren på ett gammalt hus. Utanför hängde en röd lykta. Jag gick in. Där var många vackra kvinnor. Konstigt nog, bara män som serverade. Jag satte mig vid ett litet bord i mitten. En kvinna kom och satte sig intill. Hon kunde tala lite engelska. Vacker, men allt för hårt målad. Kanske tio år äldre än jag. En servitör kom fram till oss. Han korkade ur en flaska champagne. Jag undrade varför. ”Hon har beställt till er”, sa han, och begärde fem hundra kronor. Allting snurrade. ”Var är jag. Vad händer”, tänkte jag. Jag såg mig runt. Vackra kvinnor satt längs väggarna. Servitören, tittade hotfullt på mig. Där var en rosa belysning. Två män ytterligare kom fram till mig. Stämningen tätnade. ”Nå skall du betala”. Då insåg jag var jag var. Det var en bordell. Jag vände mig in mot lokalen. Sedan kastade jag mig mot dörren, och sprang. Steg hördes bakom mig. Jag sprang i riktning mot var jag trodde att bilen var parkerad. Mitt hjärta dunkade. Stegen kom närmre. Plötsligt såg jag bilen. Jag slet upp dörren. Slängde mig på förarplatsen, och fick fram nycklarna. Den startade. Jag körde i hög fart nerför höjden. Det gick neråt, och neråt. Där vägen gick in i en korsning, såg jag grönska på andra sidan. Det var en campingplats. Jag körde in och stannade bilen på en trygg plats. Insynsskyddat från vägen.
När Robert berättade om detta för sin flickvän, många år senare, så sa han. ”Ola är fantastisk. Han vet när vi är på fel plats, på fel tid. Han körde oss ned från Akropolis, när han kände det. Han förde oss till en säker plats, istället”. Jag började försöka förklara, men insåg att Robert behövde denna världsbild. Jag teg. Så var historien, som chockat mig. Jag drog sovsäcken till mig, och somnade snart. Nästa morgon tänkte jag på Agnes när jag vaknat. Australiensarna badade nakna. Så gjorde det Tyska paret. Vi gjorde likadant. Toaletten var i sanden in bland tallarna. Vi grävde en grop, och satte sen en pinne, när vi grävt över. Mot slutet såg det ut som kyrkogårdar för många små. Jag längtade efter Agnes. Hon var i USA. Hon hade rest med sin syster, och däröver träffat Ann-Chatrin. En kvinnlig präst som var nära vän. Det var hon som senare döpte vår flicka. Agnes reste till USA, för att hon var arg på mig. Sedan ångrade hon sig, och kom ner till Aten. Hon var så vacker, och hade ännu två fina bröst. Hon badade naken i skymningen, första kvällen med oss. Vi älskade varandra.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar