tisdag 3 juni 2014

Frisören


Frisören. 

Början på dagen har gått. Idag skall jag till frisören på torget. Undra vem som följer mig. Måste vara klar när hon kommer. Duschade igår kväll. Håret ser ganska ok ut. Sitter vid datorn. Roligt, jag har fått kommentarer på bloggen. Lisa tycker att en viss text är svårt att förstå. Läser den. Det är texten ”en eka”. Den innehåller mycket, men framförallt är den skriven, som en dröm. Jag skriver det. Nästa text skall handla om min Pappas Farfars fru. Charlotta Åberg, tänkte jag. Måste göra research till det. Börjar med att ringa min kusin på Rörö. Hon vet nog inget, men kan kanske tipsa om någon som vet. Svårt med 1700-tal. Även om det är sent, mot 1800-tal. Mailade till biblioteket. Bra början. Gjorde mina situps och armhävningar, efter morgonpromenaden. Tolv av varje. Såg två kvartsfinalmatcher i fotbolls VM, på TV igår kväll. Såg och såg. TV:n stod på. Jag skrev, och hörde målen. TV4-play fungerade inte för mig. Datorn liksom hackade. Sa upp abonnemanget. Funderar på att säga upp Viaplay också. De visar ännu bara Stanleycup-matcher. Repriser. Jag vet ju hur det slutade. Hendrik Lundkvists New York Rangers föll i finalen. Var det några svenskar med i laget som vann? Var det Los Angeles Kings?    

Skall  äta klockan elva. Lunch. Middag kl. sjutton ca. Två kokta ägg till kvällen. Lisa sa igår att kylskåpet luktar illa. Vi kom överens om att torka ur det nästa tisdag, samt frosta av kylen. Lite nervös inför klippningen. GP ringde. De måste kolla min blogg, innan de tar in adressen. Jag skall be igen, när nästa artikel tas in, att få bloggadressen under mitt namn. De är lite omoderna. En blogg är ju nästen lika naturligt nu som ett telefonnummer, eller en mailadress. Jag minns när vi fick vår dvärgkanin, Ida. Vi köpte henne i en djuraffär i Lerum. Hon var pytteliten. Först bodde hon i Roberts rum. Jag gjorde en gallerdörr. Hon var väldigt skygg. Lik Eva som liten faktiskt. Hon älskade maskrosblad, och kokt potatis. Det gjorde vi också, potatis, så hon blev en del av familjen även där. Hon hade en ovana. Hon åt tapeter. All tapet försvann, till en halvmeters höjd. Hon fick flytta ner i källaren. Gallergrinden satte jag mot pannrummet. Så byggde jag en grind till, och satte mot Roberts nya rum i källaren. Endast jag hade tålamod nog, till att få klappa henne. Först fick jag sitta på en stol, hos henne, i en halvtimma. Det gällde varje gång i hela hennes liv. Sedan blev jag accepterad, och fick klappa och smeka henne. Hon var väldigt mjuk och behaglig. När Ida var gammal, skulle vi åka bort med båten, en sommar. Vi lämnade henne till en bonde vid vägen mot Kungälv. Efter bara några dagar dog hon. Ida var inte van vid andra kaniner. Hon var van att behandlas med största respekt, och få särskild mat. Hon dog nog av stress. Jag ångrade att vi lämnat bort henne.   

Vår granne hade en vit vanlig kanin som var helt annorlunda. Den var helt orädd. Åt leverpastej. Sprang ute, och var som en liten hund. Kaninen jag hade som barn hette Frippe. Det var en svart stor kanin. Han bodde i en bur, och slutade som mat. I alla fall trodde vi det. På en kriminell pojkes bord. Som liten gick jag i söndagsskolan. En gång var Rogers katt i söndagsskolan. Förutom böner och psalmer gjorde vi pyssel. Jag var också med i ”unga örnar”. Nu vet jag att det är ett Socialdemokratiskt ungdomsförbund. Då visste jag inget sådant. När jag blev större trodde jag att det hörde till Högerpartiet. ”Örnar”. Där gjorde jag bl.a. en grön örn i plast, klistrad mot en vit bakgrund. Den tyckte jag mycket om. När jag var liten, hade vi en svart bondkatt. Jag älskade den. 
 
Överallt fanns kattungar, när jag var liten. Särskilt många fanns på Hönö, och Rörö. På Rörö hade Bo många katter. Han var tvilling, med Leif, och bodde tvärs över vägen. Jag kände hans mamma och Pappa. Leif och Bo var fiskare. Deras kattungar kilade över vägen, till oss. Det var där backen börjar i Apelviken. Kattungarna gömde sig under körsbärsträden. Jag gav dem mjölk, som de gärna drack. Jag önskade så mycket att få behålla en kattunge. Särskilt en liten gråstrimmig, fäste jag mig vid. Pappa berättade, att han också älskade katter som liten. En svart katt som han tyckte mycket om fick ungar. Dem ville Pappa ta hand om. I varje fall någon. Plötsligt fanns inte kattungarna mer. Hans storasyster, Ingeborg hade dränkt dem. Man gjorde ofta så med kattungar. Pappa hade redan gett namn åt sin lilla grå. Han förlät aldrig Ingeborg. Nu knackar det på dörren. Min promenadhjälp kommer. Vi går sakta ner till frisörskan. Hon hälsar vänligt. Hon kan mitt namn.  Det är mitt på dagen, när vi är klara. Annonsen i GP, om min blogg är klar. Boken om Rörö är beställd på biblioteket. Klockan är elva och trettio. Dags för lunch. Kanske ett akvarium passar mig bättre än en katt?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar