Fläder

Fläder. 

På vägarna vid Torslanda gamla flygplats växte mycket fläder. Dit åkte vi och plockade. Agnes och vi, älskade flädersaft. Vi hjälptes åt att göra den. Först plockade vi 50 blomklasar per sats. Barnen hjälpte till, men de flesta blommorna, satt högre upp än vad barnen nådde. Hemma tog vi till en sats, 4 citroner. 2 liter vatten. 2 kg strösocker. 30 gram citronsyra. Vi lade de nyplockade blomklasarna i ett kärl, stort nog att rymma minst 7 liter. Vi borstade citronerna noga under varmt vatten och skivade dem tunt. Så lade vi dem i kärlet tillsammans med fläderblommorna. Kokade upp vatten och rörde ner socker och citronsyra. Hällde i den heta vätskan över fläderblommorna och citronerna. Täckte kärlet med lock. Lät saften stå svalt i 3-4 dagar. Vi silade saften och hällde upp den i plastlådor med lock. Förvarade saften i frysen. När det var dags att använda saften, tog vi fram en låda, och lät den tina. Så hällde vi saften, på en flaska, och serverade.  

Ute vid Torslanda var så vackert. Fläderträden dignade under sina många vita blomklasar. På marken växte vackert lysande maskrosor. Aklejor rodnade från sin blåa färg. Blodrot satt i kräsna gula klasar där solen kom åt. Bockrot förväxlades gärna med större hundkex, som sirligt kastade sin vita dräkt över vägen. Bolmört gömde sig i skuggan. Vitsippor fanns tåligt kvar i gräset. Blåklint stod glest och värmde med sin kyligt blåa färg. Gullvivor dolde sig, bland gullmora och gullris. Gulsippor tävlade med gulsporre, och kamomill, om att vara gulast. Kornvallmon stod längre bort utmed vägen, och lockade till golfbanan. Där på gränsen till det väl klippta fanns blåklockor i massor. Upp med bergen blommade ljungen rosa. Prästkragarna delade plats med rödklöver. Röllikan sökte sig till bäcken, med sin glesa vithet. Smörblommor, gula och små, kröp under gräsklippning i kanterna. Styvmorsvioler, gula och blå, sökte sig till stenar och avsatser. Blåsippor fanns kvar i skuggan, under träden. Ljusblå förgätmigej, var så små att de förvillades i blicken. Ängsvädd tävlade om sol i det höga gräset, utmed fälten.   

På flygplatsen flög små flygplan, styrda av skickliga förare, med radiosändare till styrning. De var så flinka att planen kunde såväl starta och landa likadant som sina större syskon. När jag var ung hade vi plan, med små bensinmotorer. ”Linstyrda”. Dem höll man i en lina, så att planen flög runt, runt. Oftast kraschade vi inte. Jag hade en gång en modell av ett svenskt jaktplan. Motorn hette ”Baby bee”. Vi flög på ängen mitt emellan skolan, och där jag bodde. Det var i gungorna där jag en gång sett den söta lilla Marianne första gången. Jag hade slutat slåss, sedan flera år. Min vän Gunnar hade inget plan. Han tog över mitt. Flög och vägrade sluta. Till sist bestämde han t.o.m. hur vi skulle starta planet. Mina böner om att få tillbaka mitt plan, hjälpte inte. Jag gjorde det jag inte ville. Jag slogs. Gunnar var lite större än jag, men kunde inte slåss. Varför vet jag inte, men förmodligen, av det han gjorde, så använde jag knytnävarna. Jag såg blod rinna nedför hans ansikte. Han fortsatte på något sätt att slåss. Jag slog där blodet rann. Till slut blandades hans blod, så mycket med tårar, att hans ansikte inte längre syntes. Det var bara en obeskrivlig massa. Gunnar sprang hem. Jag gav bort mitt plan, och flög aldrig mer. 
 
Hemma hade min bror akvariefiskar. Han hade ett stort trekantigt akvarium i källaren, och två mindre yngelakvarium, i vårt rum. Min bror och jag delade rum under många år. Min bror brukade rigga fällor med dörren. Någonting rasade ner och smällde i golvet om någon öppnade dörren. Jag förstod aldrig varför han hade dessa fällor. Nu har han berättat, som gammal, att det var för att inte bli dödad i sömnen, av vår far. Så fruktansvärt. I det stora akvariet fanns svärdbärare, guppy, malar, tetror, ciklider, barber, labyrintfiskar, slöjstjärt, och munruvare. Guppy, och svärdbärare fick ofta ungar. Ynglen släpptes i ett litet yngelakvarium. Annars skulle de blivit uppätna. Vi matade fiskarna inte bara med färdig fiskmat. Ibland köpte min bror, små klumpar med röd mask. Han gick då på läroverket Wasa. På den tiden kunde man söka redan från fjärde klass. Min bror trodde att han var sämst i klassen, och inte skulle bli uppflyttad. Han var bäst, och kom in på en av de finaste skolorna. Därutanför låg en akvarieaffär. Det var där han handlade fiskar och fiskmat. Ibland gick vi ut till dammar och fångade mygglarver. Fiskarna älskade dem levande. På sommaren fångade min bror ”mysis”, små räkor, med håv, i havet. De fick soltorka. Fiskarna älskade det. Agnes ville ha akvarium. Hon var rädd för hundar, och vår lille Bert, var allergisk mot katter. Det blev en svart dvärgkanin. Den fick heta Ida. Vår dotters andranamn. Henne matade vi med maskrosblad, och morötter. Mest tyckte hon om kokt potatis. Ofta stannade vi på vägen från landet, vid Torslanda flygfält. Där plockade vi en veckoranson med maskrosblad. Nu är Ida borta. Vi älskade henne så.