Charlotta
föddes 1831. Hon dog 1892.
Charlotta Åberg hade ett syskon, i sin Pappas andra äktenskap. Det var en pojke, som hette Karl Johan. Han var ett år äldre än Charlotta. Från Pappans första äktenskap, hade hon fem syskon. Det var tre flickor, och två pojkar. Charlottas Pappa hette Anders Åberg. Han var född sjuttonhundra nittio. Hennes mamma hette Chatarina Olofsdotter, innan hon gifte sig med Anders. Hon var född sjuttonhundra åttionio. Charlottas äldre syskons mamma hette Lena Persdotter. Hon var född sjuttonhundra nittio, som sin make Anders. Hon dog i lungsot artonhundra tjugosex, efter bara åtta års äktenskap. Charlotta var sin Mammas andra barn. Förlossningen gick bra. Hon var inte förstabarnet, och inte heller det sista i en lång rad. Petronella var den syster som var närmast i ålder. Hon var sju år äldre än Charlotta. Hennes äldre systrar, Malena och Annika, tyckte mycket om sin lilla bebis. Hon var ju yngst, och allas gullegris.
Ibland lekte hon med Petronella, men oftast var hon med Karl Johan. Han var ju närmast i ålder. Hennes syskon retade henne ibland för att hon lekte med pojkar. Deras trädgård vart stor och fin. Där fanns rosor och tulpaner. Körsbär och äpplen. Charlotta tyckte om att vara ute. Hon var lika mycket som en pojke, som flicka. När hon var tre år, följde hon gärna med Pappa ut på fiske. Hennes äldre systrar var mer som flickor skall vara. Ibland var Charlotta med Mamma. Hon älskade det som Mamma gjorde. Hon följde gärna med ner till vattnet, och tvättade kläder, och mattor. Hon hjälpte till att ta upp ”klödder”. Tång som lades att torka. Sedan lade de ut det på potatislandet. ”Lillan”, som hon kallades, älskade både att gräva ner klödder, och att gräva upp potatis. Deras land var fyllt inte bara av potatis, där fanns också dill, sallad, persilja, morötter, kål, rovor, och fänkål. Lillan hjälpte gärna till, att hämta det som passade till middagen. Hon älskade även fisk. Pappa tyckte om att gå ut i sin eka, med Lillan, och Karl Johan.
På den tiden var vattnen fyllda av fisk. De behövde bara ro ut en bit mot Rammen. Slänga i sina dörjar och dra upp fisk. Oftast var det torsk och vitling, men det kunde också vara makrill eller horngädda. Hennes Pappa var duktig på att rensa. På den tiden åt man hela fisken. Huvudet också. Charlotta tyckte det var spännande att lära sig äta ett torskhuvud. Ibland gick de över till Rammen. Båten gick att segla. Det hände att de seglade till Rammen, fast det är så nära, bara för att barnen blev glada då. På Rammen stod byggnader och hus. Där fanns också mycket hallon och björnbär. Barnen åt och åt. De vandrade med Pappa över ön. Det fanns många små sänkor, och dalar, där bären trivdes. Anders kunde simma. Få kunde det då. Karl Johan och Lillan, lärde sig tidigt. Anders trodde inte på myten om att det var att utmana havet. Att man lättare råkade i sjönöd och drunknade, om man kunde simma. Ibland gick de med sina syskon och Mamma, ut i bergen till väster. Deras kor, och får sprang fritt. Djuren höll sig borta från hus och folk. Ute i norr fanns ängar och gräs. Ofta fick de gå ända dit, för att hitta djuren. Charlotta ville så gärna lära sig mjölka. Hon förstod inte, och inte heller hennes Mamma Chatarina, att Charlotta var allergisk. Hon märkte bara att Lillan fick ont. Hennes systrar mjölkade så bra. Det var en sorg att inte kunna. Charlotta hade lätt att lära. När klockaren kom med sin katekes, blev Lillan bara glad. Hennes syskon blev oroliga, och ville dra sig undan. Hon visste vem Schartau var. Att han var sträng gjorde inget. Att rabbla ur bibeln var roligt tyckte Charlotta. Hon lärde sig om Luther. Hon lärde sig om paradiset. Att hon levde i ett paradis, visste hon inte. Hon bar ju det inom sig.
Mycket var paradis runt Charlotta, men ibland var det nödår. Det blåste men regnade inte, så landen låg i träda. Som tur var fungerade fisket nästan alltid. Potatis fanns, även om de var små. På kalla vinterdagar höll de sig inne. Det var bara Pappa, som gav sig ut i alla väder. Då lärde hon sig knyppla, och virka. Hon lärde sig att göra fina saker, men också halsdukar och vantar. Hennes Mamma kunde så bra. Bröderna bar gärna Lillans vantar, och halsdukar. När Charlotta var 18 år, begav hon sig till dans på Björkö. Där mötte hon Bryngel. Han kom ofta och hälsade på efter det. Bryngel var tydligt intresserad. Han sade det till Anders. Men Bryngel hade inget hus att bo i, så Anders ordnade en transport från Rammen. Där revs ett hus, och byggdes upp igen, i Apelviken. De gifte sig och fick många barn, men där börjar en annan historia.
Charlotta Åberg hade ett syskon, i sin Pappas andra äktenskap. Det var en pojke, som hette Karl Johan. Han var ett år äldre än Charlotta. Från Pappans första äktenskap, hade hon fem syskon. Det var tre flickor, och två pojkar. Charlottas Pappa hette Anders Åberg. Han var född sjuttonhundra nittio. Hennes mamma hette Chatarina Olofsdotter, innan hon gifte sig med Anders. Hon var född sjuttonhundra åttionio. Charlottas äldre syskons mamma hette Lena Persdotter. Hon var född sjuttonhundra nittio, som sin make Anders. Hon dog i lungsot artonhundra tjugosex, efter bara åtta års äktenskap. Charlotta var sin Mammas andra barn. Förlossningen gick bra. Hon var inte förstabarnet, och inte heller det sista i en lång rad. Petronella var den syster som var närmast i ålder. Hon var sju år äldre än Charlotta. Hennes äldre systrar, Malena och Annika, tyckte mycket om sin lilla bebis. Hon var ju yngst, och allas gullegris.
Ibland lekte hon med Petronella, men oftast var hon med Karl Johan. Han var ju närmast i ålder. Hennes syskon retade henne ibland för att hon lekte med pojkar. Deras trädgård vart stor och fin. Där fanns rosor och tulpaner. Körsbär och äpplen. Charlotta tyckte om att vara ute. Hon var lika mycket som en pojke, som flicka. När hon var tre år, följde hon gärna med Pappa ut på fiske. Hennes äldre systrar var mer som flickor skall vara. Ibland var Charlotta med Mamma. Hon älskade det som Mamma gjorde. Hon följde gärna med ner till vattnet, och tvättade kläder, och mattor. Hon hjälpte till att ta upp ”klödder”. Tång som lades att torka. Sedan lade de ut det på potatislandet. ”Lillan”, som hon kallades, älskade både att gräva ner klödder, och att gräva upp potatis. Deras land var fyllt inte bara av potatis, där fanns också dill, sallad, persilja, morötter, kål, rovor, och fänkål. Lillan hjälpte gärna till, att hämta det som passade till middagen. Hon älskade även fisk. Pappa tyckte om att gå ut i sin eka, med Lillan, och Karl Johan.
På den tiden var vattnen fyllda av fisk. De behövde bara ro ut en bit mot Rammen. Slänga i sina dörjar och dra upp fisk. Oftast var det torsk och vitling, men det kunde också vara makrill eller horngädda. Hennes Pappa var duktig på att rensa. På den tiden åt man hela fisken. Huvudet också. Charlotta tyckte det var spännande att lära sig äta ett torskhuvud. Ibland gick de över till Rammen. Båten gick att segla. Det hände att de seglade till Rammen, fast det är så nära, bara för att barnen blev glada då. På Rammen stod byggnader och hus. Där fanns också mycket hallon och björnbär. Barnen åt och åt. De vandrade med Pappa över ön. Det fanns många små sänkor, och dalar, där bären trivdes. Anders kunde simma. Få kunde det då. Karl Johan och Lillan, lärde sig tidigt. Anders trodde inte på myten om att det var att utmana havet. Att man lättare råkade i sjönöd och drunknade, om man kunde simma. Ibland gick de med sina syskon och Mamma, ut i bergen till väster. Deras kor, och får sprang fritt. Djuren höll sig borta från hus och folk. Ute i norr fanns ängar och gräs. Ofta fick de gå ända dit, för att hitta djuren. Charlotta ville så gärna lära sig mjölka. Hon förstod inte, och inte heller hennes Mamma Chatarina, att Charlotta var allergisk. Hon märkte bara att Lillan fick ont. Hennes systrar mjölkade så bra. Det var en sorg att inte kunna. Charlotta hade lätt att lära. När klockaren kom med sin katekes, blev Lillan bara glad. Hennes syskon blev oroliga, och ville dra sig undan. Hon visste vem Schartau var. Att han var sträng gjorde inget. Att rabbla ur bibeln var roligt tyckte Charlotta. Hon lärde sig om Luther. Hon lärde sig om paradiset. Att hon levde i ett paradis, visste hon inte. Hon bar ju det inom sig.
Mycket var paradis runt Charlotta, men ibland var det nödår. Det blåste men regnade inte, så landen låg i träda. Som tur var fungerade fisket nästan alltid. Potatis fanns, även om de var små. På kalla vinterdagar höll de sig inne. Det var bara Pappa, som gav sig ut i alla väder. Då lärde hon sig knyppla, och virka. Hon lärde sig att göra fina saker, men också halsdukar och vantar. Hennes Mamma kunde så bra. Bröderna bar gärna Lillans vantar, och halsdukar. När Charlotta var 18 år, begav hon sig till dans på Björkö. Där mötte hon Bryngel. Han kom ofta och hälsade på efter det. Bryngel var tydligt intresserad. Han sade det till Anders. Men Bryngel hade inget hus att bo i, så Anders ordnade en transport från Rammen. Där revs ett hus, och byggdes upp igen, i Apelviken. De gifte sig och fick många barn, men där börjar en annan historia.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar