Oskar

Oskar föddes 1867. Han dog 1921.

En man hette Oskar Bryngelsson, och bodde på Rörö, i Öckerö kommun, Göteborgs skärgård. Hans Pappa hette Bryngel Olsson. Bryngel kom från Hönö, och gifte sig med Charlotta Åberg. Charlotta var jämngammal med Bryngel. Åbergarna var väl beställda, och de ordnade så att huset som Oskar sedan kom att ta över, revs på Rammen, och byggdes upp igen på Rörö. Det var på en fin plats i Apelviken. Norr på den bebyggda delen av Rörö. Den största delen av Rörö var obebyggd. Där har sedermera ett Naturreservat inrättats. Om Bryngel har berättats att han drunknade utanför Risö. Artonhundra åttiofem var han ute med den blott sexton-årige Axel Andersson. De råkade ut för en svår stormby på Källöfjorden. Båten kantrade. Axel lyckades simma till Mågholmen, men ”den gamle” Bryngel orkade inte. Han hälsade ändå till sin familj. Charlotta och Bryngel fick sex barn, som levde. Två barn dog. Det var vanligt att små barn, dog på den tiden. Läkarvården var inte som nu, och det ville mycket till, innan man kallade på den läkare som fanns. Oskar var nummer tre i barnaskaran. Oskar hade tre systrar, och två bröder. 

På ängar och berg, i väst och nord på ön, gick kor och får och betade. Oskar började redan som liten, att plocka ”koskid” i bergen. Det brann bra i den öppna spisen, när det torkat. Han gick gärna med Pappa Bryngel, och ”vragade” på västerstranden. Gråa grenar, stockar, och bräder, fördes med av vindarna, från fjärran länder, och spolades upp högt på land. De samlade vrak och lade i högar. Det respekterades noga. Ingen rörde en ”vragad” hög. Den kunde ligga orörd, tills de hade tid att ta ”egan” ut, och forsla hem brasvirket. Skolan var inget Oskar tyckte om. Timmarna där var ett lidande. Ändå hade han lätt för att lära. Det passade Oskar bättre att lyssna på sin mor, när hon berättade om viktiga, och ibland främmande saker. Hans Far, Bryngel, pratade också gärna med Oskar. Det kändes att han lyssnade noga, och förstod det mesta. Oskars äldsta syster hette Matilda. Matilda var lite lillgammal, och som äldsta barnet ofta känner, så visste hon bäst om det mesta. Det var en gåva för henne, att lillebror Oskar, så gärna lyssnade. 

Den bok de hade var bibeln. Alla på Rörö var Schartauaner då. Bara Matilda, och Oskar, tänkte själva. Det var en högtidsstund för Oskar, när Matilda plockade fram Bibeln, och läste. I början kunde hon inte läsa. Då rabblade hon det hon hört Mamma Charlotta säga ur bibeln. Oskar tyckte särskilt mycket om första kapitlet. Det om paradiset. Han förstod inte varför de bet i äpplet. Äpplen var inget vanligt i Apelviken. De växte till öster på Rörö. Ibland fick de ett äpple, när de var där och hälsade på, vid sensommaren. I Apelviken fanns körsbär. De tyckte Oskar var mycket godare. ”Varför bet inte Adam och Eva i körsbär”, brukade han säga. Då hade Gud kanske inte blivit arg på dem. Utanför huset de bodde i, fanns ett uthus. Där brukade Pappa och Oskar lägga in vrakat trä. Uthuset var rött. En gång var Oskar med och målade uthuset. De målade med röd färg. Oskar spillde och blev alldeles röd på både händer och ansikte. Han grät hjärtskärande. Då tvättade Charlotta honom i vatten. Det röda gick nästan helt bort, och Oskar blev glad igen. 

Nedanför, öst ut, låg det lilla boningshus som farbror Karl bodde i. Karl levde ensam. Han var mycket gammal, och alltid skäggig. Karl var praktisk. Han snusade. När han spottade lyfte han foten i träskon, och spottade där i. Där spottade han t.o.m. när han var ute. Det gick väl av vana. Mellan boningshuset och uthuset hängde Bryngel upp sina nät. De behövde ofta lagas. Oskar tyckte att det var så roligt att sitta med Pappa, och se när hans händer gjorde konstiga rörelser, och vips var nätet lagat. Bryngel tyckte också, att det var trevligt med sällskap. På vintern, och när det var kallt, tände de i brasan. Först några små pinnar, sedan större. Sist kom koskiten som Oskar plockat. Då kände Oskar att han var med. Ofta tog Charlotta fram Bibeln, eller ”Boken” som man bara sa. Hon läste ett nytt kapitel. När Oskar var liten ville han bara höra om paradiset. När han blev större, var det spännande, med nya kapitel. Han ville lära sig läsa. Matilda och Mamma, tävlade nästan, om att lära Oskar. När barnen i skolan fortfarande rabblade alfabetet, så kunde Oskar plötsligt läsa. Det kom liksom på en gång. Matilda blev inte glad. Det märktes. När Oskar var större, gick han med ut på fiske norr och väster om Rörö. Det var där det kunde blåsa, och bli farligt. Han var tidigt utvecklad, för sin ålder, och började se flickor på ett nytt sätt. Han gifte sig artonhundra nittiotvå med Alida Hansdotter. De fick ett barn, Jenny. Alida dog sedan, ännu ung i lungsot. Alida var fyra år yngre än Oskar. Han tog en piga. Ida Kristensson kom från fastlandet. Hon var uppväxt i Västra Röd i Harestad. Nu kom hon från Lundby i Göteborg. År artonhundra nittiofem. Ida blev Oskars andra fru. De fick sju barn, och en liten flicka som dog.