Lena
föddes 1766. Hon dog 1835.
Lena Larsdotter, född i Björlanda, dog i Rörö, Öckerö. Bosatt på Rörö. Hon gifte sig med Petter Andersson Åberg, på våren år sjuttonhundra nittio. De fick nio barn. Tre pojkar, och sex flickor. Den äldste pojken föddes på hösten år sjuttonhundra nittio. Han fick heta Anders Åberg. Lena var först gift med Anders Svensson på Rörö. De gifte sig på hösten år sjuttonhundra åttiosju. Han dog redan efter ett år. De hann få ett barn. Anna Andersson. Hon föddes på våren år sjuttonhundra åttioåtta. Anna blev bara elva år gammal. Två år efter första makens död, gifte Lena om sig med Petter. Lena var uppväxt på en gård i Björlanda. Hon var nummer tre, i en syskonskara av sju barn. Hon hade en bror som var äldst, och en äldre syster, som var två år äldre. Brodern var fem år äldre. Hon fick sedan fyra mindre syskon. Det var tripp trapp trull. Vart annat år kom ett syskon. Först kom tre bröder. Minst var en flicka. Elin. Lenas förlossning gick bra. Mamma var frodig och lagom kraftig. Pappa var storvuxen och stark. En äldre kvinna var med vid förlossningen. Pappa väntade oroligt. Dörren till sovrummet var stängd. Efter fyra timmar kom gumman ut. ”Nu kan han gå in”, sa hon. I famnen på Mor låg ett rosa knyte. ”Det blev en flicka”, sa Mor. Eftersom hon fick en pojke först, tyckte hon sig ha rätt att få flickor. Nu fanns i alla fall en pojke att ta över. ”Jag vill kalla henne Lena”, sa Mor. Hon fick heta Lena.
Det var en liten gård. De hade varken pigor eller drängar. Ibland fiskade Pappa, men mest slet de med gården. När han fiskat kom han hem med ål, och lite plattfisk. Det var vad som fanns vid Björlanda. Lena tog sig och växte upp. Hennes storasyster tog hand om henne, när Mor inte kunde. Mor mjölkade kon. Lena tyckte det var underbart att se på. Hennes äldre syster hette Matilda. Matilda försökte lära sig mjölka, redan när Lena var fyra år. Matilda var sex. De lånade en ung tjur från granngården. Kon och tjuren var snälla. De betade på fält, omgärdade av gärdsgårdar. Ibland slet Pappa, med att bygga nya gärdsgårdar. Lena hjälpte aldrig till. Det var ”karlgöra”. Lenas äldre bror, Johan, hjälpte till så gott han kunde. Johan var stor för sin ålder. Det hade han väl efter Far. I ladugården höll katterna till. Dem älskade Lena. Särskilt en gråstrimmig liten. Den tog hon till sig redan, som nyfödd. Den drack den mjölk Lena hällde upp, och tuggade på de små bitar kött, Lena gav den. Svalor byggde bo vid taket. De flög ljudlöst, och fångade flugor, och insekter i luften. Från bona hördes ett ständigt pipande. Svalungarna gjorde nog inget annat än åt. I häcken invid huset hittade Johan ett bo. Det var flugsnappares bo. Johan visade Emma och Lena.
Johan förstod sig på naturen. Han var så intresserad, och visste namnen på alla träd, blommor, och fåglar. Några måsar byggde bo på Ladugårdens tak. När ungarna blev större, hoppade de ned på marken. De var bruna och lite fläckiga. Söta tyckte Lena. De gömde sig i gräset, och föräldrarna dök, när man kom nära. En dag såg Lena en orm i gräset. Hon ropade på Johan. ”Det är en huggorm”, sa han. ”Den är giftig och farlig”. Lena blev rädd. Ormen ringlade iväg, och försvann i det höga gräset på baksidan av ladugården. I ladugården fanns en våning till. Där hade Pappa gräs till kon. Tidigt på hösten, slog Far gräs på ängarna. Mor krattade. Matilda och Johan hjälpte till. De samlade gräset i högar. Det fick torka i solen. Pappa lånade en häst. Han hade en vagn som spändes vid. Så körde han ut till ängarna. Far, Mor, och Johan hystade upp det torra gräset på vagnen. När vagnen var full körde de till ladan. Det var ett väldigt slit att få upp höet på kullen i ladugården. Ibland lade Pappa hö bara utanför. Det var om kvällen. Hästen skulle spännas loss, och lämnas tillbaka i tid. I ett särskilt litet hus invid ladugården, åt skogen till, hade de en gris. Johan visste att grisar behöver ljus, och är renliga. Pappa hade gjort huset större. Fönstren blev två. Grisen sköttes noga. Det fick inte bli alltför smutsigt runt den. ”Den har känslor som vi”, brukade Johan säga.
Vedboden hade varit för liten, tyckte Far. Han lånade hästen och spände för vagnen. Far trivdes i skogen. Johan var med. De fällde unga lövträd. Kvistade och tog hem. De byggde ut vedboden. Hönorna fick maka på sig, men de fick ny plats söder om ladugården. Där var mer sol. Det tyckte hönorna om. Matilda lärde Lena att ta hand om äggen. Ibland värpte de ute under en buske. Då kunde det bli många ägg, innan Lena hittade dem. Kycklingarna var så söta i sin bur. Det tyckte Lena också när hon blev större. Då fick hon ofta ta hand om lillasyster Elin. Lena älskade Elin. När Lena var stor gick hon till dans nedåt vattnet. Dit kom pojkar från öarna ofta. Lena träffade Anders från Rörö. De blev kära. Lena flyttade ut till Rörö. Anders blev sjuk och dog bara ett år efter giftermålet. Som tur var träffade hon då Petter därute. Så var det förr i tiden. Inte bara små barn kunde dö unga. Även vuxna. Då gick det bra att gifta om sig. Skilsmässa var otänkbart, men att en änka, eller änkling gifte om sig var en annan sak. Det första barnet de fick, var Anders Åberg.
Lena Larsdotter, född i Björlanda, dog i Rörö, Öckerö. Bosatt på Rörö. Hon gifte sig med Petter Andersson Åberg, på våren år sjuttonhundra nittio. De fick nio barn. Tre pojkar, och sex flickor. Den äldste pojken föddes på hösten år sjuttonhundra nittio. Han fick heta Anders Åberg. Lena var först gift med Anders Svensson på Rörö. De gifte sig på hösten år sjuttonhundra åttiosju. Han dog redan efter ett år. De hann få ett barn. Anna Andersson. Hon föddes på våren år sjuttonhundra åttioåtta. Anna blev bara elva år gammal. Två år efter första makens död, gifte Lena om sig med Petter. Lena var uppväxt på en gård i Björlanda. Hon var nummer tre, i en syskonskara av sju barn. Hon hade en bror som var äldst, och en äldre syster, som var två år äldre. Brodern var fem år äldre. Hon fick sedan fyra mindre syskon. Det var tripp trapp trull. Vart annat år kom ett syskon. Först kom tre bröder. Minst var en flicka. Elin. Lenas förlossning gick bra. Mamma var frodig och lagom kraftig. Pappa var storvuxen och stark. En äldre kvinna var med vid förlossningen. Pappa väntade oroligt. Dörren till sovrummet var stängd. Efter fyra timmar kom gumman ut. ”Nu kan han gå in”, sa hon. I famnen på Mor låg ett rosa knyte. ”Det blev en flicka”, sa Mor. Eftersom hon fick en pojke först, tyckte hon sig ha rätt att få flickor. Nu fanns i alla fall en pojke att ta över. ”Jag vill kalla henne Lena”, sa Mor. Hon fick heta Lena.
Det var en liten gård. De hade varken pigor eller drängar. Ibland fiskade Pappa, men mest slet de med gården. När han fiskat kom han hem med ål, och lite plattfisk. Det var vad som fanns vid Björlanda. Lena tog sig och växte upp. Hennes storasyster tog hand om henne, när Mor inte kunde. Mor mjölkade kon. Lena tyckte det var underbart att se på. Hennes äldre syster hette Matilda. Matilda försökte lära sig mjölka, redan när Lena var fyra år. Matilda var sex. De lånade en ung tjur från granngården. Kon och tjuren var snälla. De betade på fält, omgärdade av gärdsgårdar. Ibland slet Pappa, med att bygga nya gärdsgårdar. Lena hjälpte aldrig till. Det var ”karlgöra”. Lenas äldre bror, Johan, hjälpte till så gott han kunde. Johan var stor för sin ålder. Det hade han väl efter Far. I ladugården höll katterna till. Dem älskade Lena. Särskilt en gråstrimmig liten. Den tog hon till sig redan, som nyfödd. Den drack den mjölk Lena hällde upp, och tuggade på de små bitar kött, Lena gav den. Svalor byggde bo vid taket. De flög ljudlöst, och fångade flugor, och insekter i luften. Från bona hördes ett ständigt pipande. Svalungarna gjorde nog inget annat än åt. I häcken invid huset hittade Johan ett bo. Det var flugsnappares bo. Johan visade Emma och Lena.
Johan förstod sig på naturen. Han var så intresserad, och visste namnen på alla träd, blommor, och fåglar. Några måsar byggde bo på Ladugårdens tak. När ungarna blev större, hoppade de ned på marken. De var bruna och lite fläckiga. Söta tyckte Lena. De gömde sig i gräset, och föräldrarna dök, när man kom nära. En dag såg Lena en orm i gräset. Hon ropade på Johan. ”Det är en huggorm”, sa han. ”Den är giftig och farlig”. Lena blev rädd. Ormen ringlade iväg, och försvann i det höga gräset på baksidan av ladugården. I ladugården fanns en våning till. Där hade Pappa gräs till kon. Tidigt på hösten, slog Far gräs på ängarna. Mor krattade. Matilda och Johan hjälpte till. De samlade gräset i högar. Det fick torka i solen. Pappa lånade en häst. Han hade en vagn som spändes vid. Så körde han ut till ängarna. Far, Mor, och Johan hystade upp det torra gräset på vagnen. När vagnen var full körde de till ladan. Det var ett väldigt slit att få upp höet på kullen i ladugården. Ibland lade Pappa hö bara utanför. Det var om kvällen. Hästen skulle spännas loss, och lämnas tillbaka i tid. I ett särskilt litet hus invid ladugården, åt skogen till, hade de en gris. Johan visste att grisar behöver ljus, och är renliga. Pappa hade gjort huset större. Fönstren blev två. Grisen sköttes noga. Det fick inte bli alltför smutsigt runt den. ”Den har känslor som vi”, brukade Johan säga.
Vedboden hade varit för liten, tyckte Far. Han lånade hästen och spände för vagnen. Far trivdes i skogen. Johan var med. De fällde unga lövträd. Kvistade och tog hem. De byggde ut vedboden. Hönorna fick maka på sig, men de fick ny plats söder om ladugården. Där var mer sol. Det tyckte hönorna om. Matilda lärde Lena att ta hand om äggen. Ibland värpte de ute under en buske. Då kunde det bli många ägg, innan Lena hittade dem. Kycklingarna var så söta i sin bur. Det tyckte Lena också när hon blev större. Då fick hon ofta ta hand om lillasyster Elin. Lena älskade Elin. När Lena var stor gick hon till dans nedåt vattnet. Dit kom pojkar från öarna ofta. Lena träffade Anders från Rörö. De blev kära. Lena flyttade ut till Rörö. Anders blev sjuk och dog bara ett år efter giftermålet. Som tur var träffade hon då Petter därute. Så var det förr i tiden. Inte bara små barn kunde dö unga. Även vuxna. Då gick det bra att gifta om sig. Skilsmässa var otänkbart, men att en änka, eller änkling gifte om sig var en annan sak. Det första barnet de fick, var Anders Åberg.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar