Chatarina
föddes 1790. Hon dog 1875.
Chatarina Olofsdotter föddes i Norum, Ödsmål. Det låg i trakterna av Spekeröd, i Bohuslän. Som vuxen gifte hon sig med Anders Åberg på Rörö. Först gifte hon sig artonhundra åtta, med Olof Tollesson Gryta, i Rörö, Öckerö kommun. Han dog och hon gifte om sig artonhundra tjugonio med Anders. I första giftet fick hon en son, Torger Olsson, född artonhundra nio. I andra giftet två barn. Den yngsta var en flicka som hette Charlotta. Det var Charlotta som i vuxen ålder, gifte sig med Bryngel från Hönö. Charlotta föddes artonhundra trettioett. Chatarina hade fyra syskon. Hon var nummer tre i syskonskaran. Det var två äldre bröder. En yngre pojke, och den minsta, en syster. Chatarinas pappa var dräng på en stor gård i Norum. Hennes Mamma var piga. Gården låg söder om Stenungsund. Norr om Stora Höga. Det var ungefär på mitten av Tjörn, fast in i landet på fastlandssidan. Förlossningen gick ganska bra. Chatarina var ju bara tredje barnet. Hon var inte förstabarnet, och inte sist i en lång radda av barn, som var vanligt på den tiden. Det var inte ovanligt med en syskonskara på sju-nio barn. Det blev ofta farligt för Mamman. Det slet hårt på kroppen, att föda många barn. Det enda doktorn kunde göra då, var att förbjuda mer samliv. Chatarinas Mamma var inte där ännu.
Hennes äldre bröder hette Gustav, och Lars. De var tre, och fem år äldre. Hennes yngre bror kom till världen två år efter Chatarina. Han fick namnet Olof. Den minsta var en flicka, som fick namnet Emma. Chatarina tyckte mycket om Emma. När Pappa och Mamma gifte sig, fick de ett litet uthus, och en bit mark, att odla på. Där växte förstås potatis, men även grönsaker, och blommor. Mamma odlade blommor för skojs skull. Det var ringblommor, och krasse. En rosa rosenbuske växte också där. Rosorna doftade så gott. När Emma föddes var Chatarina fem år. Då kunde hon redan mycket. Hon hämtade gödsel från gödselstacken, och grävde ner i potatislandet, och bland blommorna. Ett fläderträ växte invid huset. Chatarina hjälpte Mamma att plocka blommorna. Sedan gjorde de saft. Både till sig själva, och till gården. Bonden tyckte så mycket om Pappa och Mamma. Mamma blev lite som fru i huset. Bondens fru var sjuklig och låg mest till sängs. Hon skulle snart dö, sa Pappa.
Det fanns ingen sjö nära. Det var även en god bit till havet. Det tyckte de var synd. En liten eka hade bonden ändå i en vik vid havet. Den fick man låna ibland. På gården fanns många djur. Hästar gick på en äng helt nära huset. De var starka och grova. Chatarina vågade inte klappa dem. De var för stora. Ibland drog de lass med timmer från skogen. Pappa körde. Pappa tyckte nog bäst om att vara i skogen. Han tog hem hela träd av olika sorter. Han sågade plank, och barkade slanor. Han byggde ut vedboden, fast den nog var stor tillräcklig. Han byggde ut ladugården. Det behövdes inte, men det skadade inte, och det gjorde Pappa glad. Uppe på andra våningen låg hö. Djuren åt hö på vintern. Pappa körde en stor kärra från ängarna. Full med hö. Mamma och Chatarina, krattade på ängen. Först hade Pappa och de andra drängarna slagit gräset med liar. Det såg så roligt ut när de stannade och slipade eggen med bryne. Det doftade så gott på ängen då. Ängsblommor var blandat, med det höga gräset. Små sorkar kilade hit och dit, när gräset försvann. Små blinda och skära sorkungar kom fram. De låg i små fina bon. Katterna mumsade. De gick i liarnas följe. Och slogs nästan när ett nytt bo blev synligt.
På små ängar kunde inte vagnen komma fram riktigt nära. Då bar de gräset i ”bännen” till vagnen. Ett ”bänne” är ett grovt nät att bära på ryggen. Pappa var nog starkast. Från tidig morgon, till sen kväll, kunde han bära ”bännen” med hö. På en äng gick korna. Små kalvar gick där också. De var så söta. Chatarina tyckte mycket om att klappa kalvarna. Korna var snälla, så det var inget att vara rädd för. På en äng invid skogen gick kvigorna. Det var unga kor, som ännu inte var fullvuxna. Dem var inte heller Chatarina rädd för. Däremot var hon försiktig med de unga tjurarna, som gick på en äng längre bort. ”De är inte riktigt att lita på”, hade hon hört Pappa säga. Det roligaste var ändå fåren. När Chatarina var sju år, var Emma två år. Emma älskade lammen. De gick gärna in till fåren. Emma klappade lammen. Det gjorde Chatarina också. Grisarna hade ett eget litet hus. De grymtade och sprang, så fort man kom in där. Hönsen trivdes nog i sin inhägnad vid ladugården. Kycklingarna också, i sin lilla bur. Tuppen gol i gryningen. Den hade vackra fjädrar. Svalor byggde bo i ladugården. Längst upp vid taket. De flög ljudlöst, men ungarna pep, och lät oavbrutet. Katterna var överallt. Gråa eller svarta. En vit katt fanns också. När Chatarina var 18 år gick hon på en dans, vid havet. Där fanns Olof Tollesson, från Rörö. De blev kära, och gifte sig artonhundra åtta. Han blev sjuk och dog artonhundra tjugonio. Chatarina träffade en ny man på Rörö. Han hade också blivit änkling. Det var Anders Åberg. De gifte sig artonhundra tjugonio på sommaren. De fick två barn. Den minsta fick heta Charlotta.
Chatarina Olofsdotter föddes i Norum, Ödsmål. Det låg i trakterna av Spekeröd, i Bohuslän. Som vuxen gifte hon sig med Anders Åberg på Rörö. Först gifte hon sig artonhundra åtta, med Olof Tollesson Gryta, i Rörö, Öckerö kommun. Han dog och hon gifte om sig artonhundra tjugonio med Anders. I första giftet fick hon en son, Torger Olsson, född artonhundra nio. I andra giftet två barn. Den yngsta var en flicka som hette Charlotta. Det var Charlotta som i vuxen ålder, gifte sig med Bryngel från Hönö. Charlotta föddes artonhundra trettioett. Chatarina hade fyra syskon. Hon var nummer tre i syskonskaran. Det var två äldre bröder. En yngre pojke, och den minsta, en syster. Chatarinas pappa var dräng på en stor gård i Norum. Hennes Mamma var piga. Gården låg söder om Stenungsund. Norr om Stora Höga. Det var ungefär på mitten av Tjörn, fast in i landet på fastlandssidan. Förlossningen gick ganska bra. Chatarina var ju bara tredje barnet. Hon var inte förstabarnet, och inte sist i en lång radda av barn, som var vanligt på den tiden. Det var inte ovanligt med en syskonskara på sju-nio barn. Det blev ofta farligt för Mamman. Det slet hårt på kroppen, att föda många barn. Det enda doktorn kunde göra då, var att förbjuda mer samliv. Chatarinas Mamma var inte där ännu.
Hennes äldre bröder hette Gustav, och Lars. De var tre, och fem år äldre. Hennes yngre bror kom till världen två år efter Chatarina. Han fick namnet Olof. Den minsta var en flicka, som fick namnet Emma. Chatarina tyckte mycket om Emma. När Pappa och Mamma gifte sig, fick de ett litet uthus, och en bit mark, att odla på. Där växte förstås potatis, men även grönsaker, och blommor. Mamma odlade blommor för skojs skull. Det var ringblommor, och krasse. En rosa rosenbuske växte också där. Rosorna doftade så gott. När Emma föddes var Chatarina fem år. Då kunde hon redan mycket. Hon hämtade gödsel från gödselstacken, och grävde ner i potatislandet, och bland blommorna. Ett fläderträ växte invid huset. Chatarina hjälpte Mamma att plocka blommorna. Sedan gjorde de saft. Både till sig själva, och till gården. Bonden tyckte så mycket om Pappa och Mamma. Mamma blev lite som fru i huset. Bondens fru var sjuklig och låg mest till sängs. Hon skulle snart dö, sa Pappa.
Det fanns ingen sjö nära. Det var även en god bit till havet. Det tyckte de var synd. En liten eka hade bonden ändå i en vik vid havet. Den fick man låna ibland. På gården fanns många djur. Hästar gick på en äng helt nära huset. De var starka och grova. Chatarina vågade inte klappa dem. De var för stora. Ibland drog de lass med timmer från skogen. Pappa körde. Pappa tyckte nog bäst om att vara i skogen. Han tog hem hela träd av olika sorter. Han sågade plank, och barkade slanor. Han byggde ut vedboden, fast den nog var stor tillräcklig. Han byggde ut ladugården. Det behövdes inte, men det skadade inte, och det gjorde Pappa glad. Uppe på andra våningen låg hö. Djuren åt hö på vintern. Pappa körde en stor kärra från ängarna. Full med hö. Mamma och Chatarina, krattade på ängen. Först hade Pappa och de andra drängarna slagit gräset med liar. Det såg så roligt ut när de stannade och slipade eggen med bryne. Det doftade så gott på ängen då. Ängsblommor var blandat, med det höga gräset. Små sorkar kilade hit och dit, när gräset försvann. Små blinda och skära sorkungar kom fram. De låg i små fina bon. Katterna mumsade. De gick i liarnas följe. Och slogs nästan när ett nytt bo blev synligt.
På små ängar kunde inte vagnen komma fram riktigt nära. Då bar de gräset i ”bännen” till vagnen. Ett ”bänne” är ett grovt nät att bära på ryggen. Pappa var nog starkast. Från tidig morgon, till sen kväll, kunde han bära ”bännen” med hö. På en äng gick korna. Små kalvar gick där också. De var så söta. Chatarina tyckte mycket om att klappa kalvarna. Korna var snälla, så det var inget att vara rädd för. På en äng invid skogen gick kvigorna. Det var unga kor, som ännu inte var fullvuxna. Dem var inte heller Chatarina rädd för. Däremot var hon försiktig med de unga tjurarna, som gick på en äng längre bort. ”De är inte riktigt att lita på”, hade hon hört Pappa säga. Det roligaste var ändå fåren. När Chatarina var sju år, var Emma två år. Emma älskade lammen. De gick gärna in till fåren. Emma klappade lammen. Det gjorde Chatarina också. Grisarna hade ett eget litet hus. De grymtade och sprang, så fort man kom in där. Hönsen trivdes nog i sin inhägnad vid ladugården. Kycklingarna också, i sin lilla bur. Tuppen gol i gryningen. Den hade vackra fjädrar. Svalor byggde bo i ladugården. Längst upp vid taket. De flög ljudlöst, men ungarna pep, och lät oavbrutet. Katterna var överallt. Gråa eller svarta. En vit katt fanns också. När Chatarina var 18 år gick hon på en dans, vid havet. Där fanns Olof Tollesson, från Rörö. De blev kära, och gifte sig artonhundra åtta. Han blev sjuk och dog artonhundra tjugonio. Chatarina träffade en ny man på Rörö. Han hade också blivit änkling. Det var Anders Åberg. De gifte sig artonhundra tjugonio på sommaren. De fick två barn. Den minsta fick heta Charlotta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar