Gult

Gult.

Kaninen Ida vaknade vid havet. Gäspade och sträckte på sig. Hon satte sig upp. Hade ett gult nattlinne, på sig. Jam sov på sin plats. Tom sov. Han vred sig i sömnen. Drömmer antagligen, tänkte hon. Hon reste sig, och bytte till en rosa blus, och en röd kjol. Knästrumpor. Vita med tvärrandiga röda mönster. Tog på tennisskorna. Agnes sov. Barnen också. Lillstugan var mysig. Praktisk också, sedan Tom dragit ut el. Den var målad med matt vit färg invändigt. Utvändigt var den rödlaserad med vita knutar. Från början var den en målarverkstad för Agnes broder. Tom byggde ut den, och inredde praktiskt, med el och våningssängar. Ida trängde sig ut. Där utanför var Idas hage, innan hon lärde sig tala. Hon tänkte på Agnes. Agnes var född i huvudstaden. Hon flyttade till rikets andra stad. Pappan bytte jobb. Hon började skolan i Örgryte. Pappan arbetade vid Redbergsplatsen. Sedan fick han arbete i Malmö. De bodde i Limhamn. Ett stort hus med en stor trädgård. Fem höga silvergranar vid infarten. Många fruktträd. Äpplen och päron. Vinbärsbuskar, och krusbär i massor. Hon hade förstås en bästa vän. Vännen är nu professor i Oslo. Kvinnorätt. Hytte i fjällen. Ida såg på fruktträden. Plommonträdet bar frukt. Körsbärsträdet växte. Äppleträdet var frodigt. Päronträdet trivdes. 

Hon skuttade över vallen till stenkistan. Rosenbuskarna bredde ut sig. Den stora stenen var klädd med lava. Oxlarna mot grannen bildade en hög häck. Styvmorsvioler fann plats på berghällen. Hon kom fram till altantrappan. Tulpanerna hade kommit upp i rabatten. Blåklint och krasse. Gula och röda. Hon tog trappan i tre skutt. Skålen var tom. Solen låg på, och värmde skönt. Satte sig i en solstol, bekvämt. Jam gäspade, och sträckte på sig. Satte sig upp, och såg sig kring. Idas plats var tom. Han reste sig upp, och tog av pyjamasen. Tog på en tröja, och shorts. Sockar förstås. Träningsskor. Svarta. Tom sov liksom Agnes och barnen. Stugan såg ut som ett korsvirkeshus invändigt. Två stora fönster västerut. Ett litet åt öster. Dörren stod på glänt. Han trängde sig ut. Tänkte på ekan av trä. En gång hände något lustigt. Agnes broder rodde. Han är ganska häftig av sig. Hela familjen satt i ekan. Jam var med. Agnes väninna väntade på bryggan. Tom satt i fören, för att ta emot, och belägga båten. När det var bara några meter kvar tog brodern ett häftigt årtag. Tom var inte beredd, utan åkte framåt, och föll i vattnet. Det var en häftig entré. Jam tänkte också på fågelungen de matat, och räddat. 

Den föddes på stora husets tak. Den hoppade ned och gömde sig i gräset. Föräldrarna övergav den. Ingen vet varför. Jam och Eva fångade räkor, och små krabbor, att mata den med. Det räckte inte. Den var ständigt hungrig. Då köpte de sardiner, och makrill på burk, att mata den med. Den åt allt den fick. Den tydde sig till Ida. Det var när Ida var liten. Innan hon lärde sig tala. Då hade hon en hage utanför lilla huset. En hage av ståltrådsnät. Fågeln tog sig in till henne, och försökte äta maskrosblad, som Ida. Det gick inte så bra. En dag började fågeln flyga. Den kastade sig ut för berget. Vingarna bar. Den tog allt längre turer. Till slut kom den inte tillbaka. Ida blev ledsen då. Jam gick över kullen, och berghällen. Det hade börjat komma grön mossa på den stora stenen. Bland oxlarna växte ett pilträd. Tom och han hade byggt ett plank som vindskydd åt öster. Han kom fram till altantrappan. Tog den i några språng. ”Hurra”, utbrast Ida, från sin solstol. De kramades. Jams skålar var tomma. Han satte sig hos Ida. Hon snattrade som vanligt, nu för tiden. De talade om Agnes syster. De delade sommarstället med henne. 

Hon låg i skilsmässa, men talade aldrig om det. Ändå var både Tom och Agnes psykologer. På något sätt hade hon ändå kommit närmre de senaste åren. Tom gäspade, och sträckte på sig. Satte sig upp i sängen. Han hade haft konstiga drömmar. Han och Agnes var inne i staden. Hon steg på en spårvagn och försvann. De hade ju träffats på en spårvagn. Eller rättare sagt, efter en spårvagn. Han själv gick ut genom framdörrarna. Hon genom dörrarna i mitten. De stannade båda vid rödljuset. Hon vred på huvudet, och såg på honom. Då insåg han att det var ”hon”. Sedan var allt en fråga om tid. Han tog av nattröjan, och satte på en ny. Jeansshortsen, och sockar. Träningsskorna med kardborreband. Öppnade dörren. Rabarberna frodades. Bladen var stora. Stammarna grova. Björnbären bar rikligt med bär. Hallonen spred sig. Rosorna var vackert rosa. Trädgården var ansad nu. Även åt norr. Han gick över berghällen, och gräset. Kom fram till altantrappan. Tog den i några steg. ”Älskade små vänner”, slutade han!