måndag 1 december 2014

Trött


Trött.

Kaninen Ida vaknade vid havet. Gäspade och sträckte på sig. Hon kände sig ovanligt trött och sömnig. Satte sig upp i sängen, och såg sig runt. Katten Jam låg på sin plats, och sov. Det ryckte i morrhåren. Han drömmer, tänkte hon. Antagligen om möss. Hon hade sitt röda nattlinne med volanger, på sig. Bytte till en röd kjol, och en rosa blus. Tvärrandiga knästrumpor. Hon tog på tennisskorna. Tom sov på sin plats däruppe. Hon tänkte på hans barndom. Han föddes bredvid ett systembolag. I porten luktade det illa. Många uträttade sitt behov där. De bodde i en etta med toa på svalen. Grannen var alkoholist. Soptunnorna stod på gården. När Tom skulle fylla fyra år flyttade de till ett jättestort hus ut vid skogen. Till hans födelsedag kom en flicka han var kär i, på det gamla stället. I present fick han en motorcykel som kunde köra på en pall utan att falla ned. Det nya huset var skrämmande. Det var oändligt stort. Var fjärde entré hade röda fönster. Han var alltid rädd att ta fel. Bredvid huset fanns ett högt berg. När det regnat byggde de fördämningar där uppe. När de öppnade blev det en strid flod. Det var spännande. 

En gång tog en pojke sin tvåhjuling och körde ned för berget. Ambulansen körde bort honom. Han gick i söndagsskolan. En gång var Rogers katt där. Tom gick också i unga örnar. Där gjorde han en grön örn på vit bakgrund, i plast. Den tyckte han mycket om. Hans bästa vän var två år äldre. Han hade en lillasyster som var ett år yngre än Tom. Henne var han kär i. Hon hade ljust hår och blåa ögon. Hans andre vän hade grammofon, och spelade rock ofta. Elvis och Tommy. En flicka han var kär i flyttade i tredje klass. Hon hade ljusa långa flätor. Hon var bra på brännboll, och all idrott. I femte klass kramade han en flicka på skolgården. På vintern flyttade han. Han kom till en klass med bara pojkar. Trettio stycken. En sträng gammal lärare som slog elever, som hade svårt för sig. Läraren delade in klassen i idioterna, genierna, och resten. Man hade inget namn. Bara en siffra efter efternamnet. Tom fick nummer fem. Läxförhören gick i rader från siffra till siffra. Första dagen slog läraren en rädd pojke framme vid tavlan. Pojken grät. Tom grät också. I engelska hade de räkan, rektorn. En liten förtorkad man. Boken var gammal och brun, utan bilder. Tom grät. Här kommer jag aldrig att lära mig någonting, tänkte han. Schack var skolans signum. Genierna slapp lektioner för att träna och spela schack. De skötte också biblioteket åt läraren. Höll i läxförhören med idioterna. 

Tom blev ett geni. I sjuan fick de en fotoboksförfattare i Svenska. Han uppmanade Tom till att bli författare. Nästa år fick han en kvinna i Svenska. Hon älskade Tom. Han älskade inte henne. I engelska fick de en söt ung kvinna. I religion den präst han gick och läste för. Skoltidens enda kvarsittning kom då. Skälet var ”fniss under Kristendomslektion”. I Svenska fick han alltid den skriftliga kommentaren ”to crazy”. Hon sänkte hans betyg två grader. Han kunde inte spela schack när han kom till den nya skolan. Efter ett halvt år rankades han nummer tjugofyra. Sista året nummer två. Nummer ett var Toms bäste vän. Han var en av de bästa i Sverige. Tom hade slöjd på en annan skola. Där på skolgården, såg han flickan han varit kär i. Hon som flyttade. På gymnasiet blev hans bäste vän konstig. Han avbröt studierna plötsligt. Sista gången Tom såg honom, levde vännen på groddar enbart. Ida såg ned på golvet. Det var lackade bräder. Dörren var hakad till en springa öppen. Hon trängde sig ut. Trampade på stenarna utanför dörren. Skuttade över kullen som stenkistan fanns i. Fruktträden hade vuxit. Plommonträdet bar frukt. Rosenbuskarna blommade. 

I en sänka på berghällen växte styvmorsvioler. Gräset var ansat. Tom hade lämnat gullvivor och blåklockor. Rödklöver och blåklint. Lavar täckte den stora stenen. Hon kom fram till altantrappan. Tog den i några skutt. Satte sig bekvämt i en solstol. Funderade. Jam vaknade med ett ryck. Gäspade, och satte sig upp. Såg sig runt. Idas plats var tom. Tom vred sig i sömnen. Jam tog av pyjamasen, och satte på kläder. Trängde sig ut genom dörren. Fruktträden var vackra. Rosenbuskarna yppiga. Hundkex sträckte sig över gräset. Oxlarna mot grannen började bli en hög häck. Han tog altantrappan i några skutt. ”Hurra”, utbrast Ida. Satte sig hos henne i en solstol. De talade om livets bekymmer och glädjeämnen. Tom vaknade. Gäspade, och satte sig upp. De smås platser var tomma. Han gick ned för stegen. Tog på kläder, och skor. Öppnade dörren, och gick ut. Gick till altanen. ”Hurra”, utbrast Ida. Är vi vänner, undrade han? Vi är alltid vänner, svarade de små!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar