Trött.
Kaninen Ida vaknade vid havet. Gäspade och sträckte på sig.
Hon kände sig ovanligt trött och sömnig. Satte sig upp i sängen, och såg sig
runt. Katten Jam låg på sin plats, och sov. Det ryckte i morrhåren. Han
drömmer, tänkte hon. Antagligen om möss. Hon hade sitt röda nattlinne med
volanger, på sig. Bytte till en röd kjol, och en rosa blus. Tvärrandiga
knästrumpor. Hon tog på tennisskorna. Tom sov på sin plats däruppe. Hon tänkte
på hans barndom. Han föddes bredvid ett systembolag. I porten luktade det illa.
Många uträttade sitt behov där. De bodde i en etta med toa på svalen. Grannen
var alkoholist. Soptunnorna stod på gården. När Tom skulle fylla fyra år
flyttade de till ett jättestort hus ut vid skogen. Till hans födelsedag kom en
flicka han var kär i, på det gamla stället. I present fick han en motorcykel
som kunde köra på en pall utan att falla ned. Det nya huset var skrämmande. Det
var oändligt stort. Var fjärde entré hade röda fönster. Han var alltid rädd att
ta fel. Bredvid huset fanns ett högt berg. När det regnat byggde de
fördämningar där uppe. När de öppnade blev det en strid flod. Det var
spännande.
En gång tog en pojke sin tvåhjuling och körde ned för berget.
Ambulansen körde bort honom. Han gick i söndagsskolan. En gång var Rogers katt
där. Tom gick också i unga örnar. Där gjorde han en grön örn på vit bakgrund, i
plast. Den tyckte han mycket om. Hans bästa vän var två år äldre. Han hade en
lillasyster som var ett år yngre än Tom. Henne var han kär i. Hon hade ljust
hår och blåa ögon. Hans andre vän hade grammofon, och spelade rock ofta. Elvis
och Tommy. En flicka han var kär i flyttade i tredje klass. Hon hade ljusa
långa flätor. Hon var bra på brännboll, och all idrott. I femte klass kramade
han en flicka på skolgården. På vintern flyttade han. Han kom till en klass med
bara pojkar. Trettio stycken. En sträng gammal lärare som slog elever, som hade
svårt för sig. Läraren delade in klassen i idioterna, genierna, och resten. Man
hade inget namn. Bara en siffra efter efternamnet. Tom fick nummer fem.
Läxförhören gick i rader från siffra till siffra. Första dagen slog läraren en
rädd pojke framme vid tavlan. Pojken grät. Tom grät också. I engelska hade de
räkan, rektorn. En liten förtorkad man. Boken var gammal och brun, utan bilder.
Tom grät. Här kommer jag aldrig att lära mig någonting, tänkte han. Schack var
skolans signum. Genierna slapp lektioner för att träna och spela schack. De
skötte också biblioteket åt läraren. Höll i läxförhören med idioterna.
Tom blev
ett geni. I sjuan fick de en fotoboksförfattare i Svenska. Han uppmanade Tom
till att bli författare. Nästa år fick han en kvinna i Svenska. Hon älskade
Tom. Han älskade inte henne. I engelska fick de en söt ung kvinna. I religion
den präst han gick och läste för. Skoltidens enda kvarsittning kom då. Skälet
var ”fniss under Kristendomslektion”. I Svenska fick han alltid den skriftliga
kommentaren ”to crazy”. Hon sänkte hans betyg två grader. Han kunde inte spela
schack när han kom till den nya skolan. Efter ett halvt år rankades han nummer
tjugofyra. Sista året nummer två. Nummer ett var Toms bäste vän. Han var en av
de bästa i Sverige. Tom hade slöjd på en annan skola. Där på skolgården, såg
han flickan han varit kär i. Hon som flyttade. På gymnasiet blev hans bäste vän
konstig. Han avbröt studierna plötsligt. Sista gången Tom såg honom, levde
vännen på groddar enbart. Ida såg ned på golvet. Det var lackade bräder. Dörren
var hakad till en springa öppen. Hon trängde sig ut. Trampade på stenarna
utanför dörren. Skuttade över kullen som stenkistan fanns i. Fruktträden hade
vuxit. Plommonträdet bar frukt. Rosenbuskarna blommade.
I en sänka på
berghällen växte styvmorsvioler. Gräset var ansat. Tom hade lämnat gullvivor
och blåklockor. Rödklöver och blåklint. Lavar täckte den stora stenen. Hon kom
fram till altantrappan. Tog den i några skutt. Satte sig bekvämt i en solstol.
Funderade. Jam vaknade med ett ryck. Gäspade, och satte sig upp. Såg sig runt.
Idas plats var tom. Tom vred sig i sömnen. Jam tog av pyjamasen, och satte på
kläder. Trängde sig ut genom dörren. Fruktträden var vackra. Rosenbuskarna
yppiga. Hundkex sträckte sig över gräset. Oxlarna mot grannen började bli en hög
häck. Han tog altantrappan i några skutt. ”Hurra”, utbrast Ida. Satte sig hos
henne i en solstol. De talade om livets bekymmer och glädjeämnen. Tom vaknade.
Gäspade, och satte sig upp. De smås platser var tomma. Han gick ned för stegen.
Tog på kläder, och skor. Öppnade dörren, och gick ut. Gick till altanen.
”Hurra”, utbrast Ida. Är vi vänner, undrade han? Vi är alltid vänner, svarade
de små!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar