fredag 12 december 2014

Linnet


Linnet.

Kaninen Ida vaknade i skogen. Sträckte på sig, och gäspade. Såg sig runt. Katten Jam låg på sin plats, och sov. Tom sov. Han rörde sig oroligt i sömnen. Det ryckte i Jams morrhår. Båda drömmer, tänkte hon. Agnes sov, liksom barnen. Ida hade sitt röda nattlinne med volanger. Hon satte sig upp. Tog av linnet, och bytte till en röd kjol, och en rosa blus. Vita knästrumpor med röda tvärränder. Det var kallt på golvet. Hon tog på tennisskorna. Skuttade upp på byrån vid fönstret, och tittade ut. Himmelen var blågrå. Solen hade just gått upp. Tog ett hopp ned igen, och gick fram mot dörren. Öppnade försiktigt. Det var svalt utanför sovrummet. Stängde dörren efter sig, och gick fram mot trappan. Tassade ned till hallen, och såg ut på verandan. En halv morot låg i skålen. Började genast gnaga. Åt koncentrerat. Skuttade ut till köket. Såg järnringen till källaren. Fortsatte till vardagsrummet. Den öppna spisen var inte använd på länge. Några förkolnade vedträn låg på botten. Vedkorgen var nästan tom. Hon lade sig i den mjuka soffan, och tänkte. Hon hade drömt. En dag bryter en flock vildkaniner upp från sina ängar, hotade av människornas framfart, för att söka sig en ny boplats. Den lilla Femman har anat faran, den handlingskraftige.

Hassel blir ledaren, och de får med sig den stöddige Kronan, den poetiske Maskros, den klipske Björnbär och några till. Fiender och farligheter väntar i det grönkulliga landskapet och ställer dem på svåra prov. När de efter tusen äventyr kan förverkliga drömmen om ett nytt hem på Watership Down, är de inte samma sorglösa och oerfarna varelser som en gång gav sig i väg. Jam vaknade, och sträckte på sig. Han reste sig, och såg sig kring. Idas plats var tom. Agnes och Tom sov i sina sängar. Barnen sov i kökssoffan. Han tog av pyjamasen, och satte på en tunn tröja. De ljusblå shortsen, och sockar. Träningsskorna. Skuttade upp på byrån vid fönstret, och tittade ut. Solen var uppe, och hade börjat värma. Skuttade ned igen, och kände på dörren. Öppnade, och sval luft strömmade mot honom. Tog trappan ned i några skutt, till hallen. Gick ut till verandan. Ingen Ida där. Skålarna var tomma. Gick in i vardagsrummet. ”Hurra”, utbrast Ida! De kramades. Ida ville berätta sin dröm. Jam ville berätta om en spännande bok. Figurerna i böckerna består i huvudsak av katter. Pelle Svanslös är en godhjärtad och godtrogen katt som ständigt blir lurad och mobbad av Elaka Måns och hans eftersägare Bill och Bull. Det goda segrar dock alltid och Pelle får även uppleva kärleken tillsammans med Maja Gräddnos. 

I de första böckerna är Pelle familjekatt i en lägenhet på Åsgränd vid Övre Slottsgatan i Uppsala hos barnen Olle och Birgitta, men då han växer upp inleder han ett samboförhållande med Maja i en källarglugg. De flesta böckerna utspelar sig i Uppsala, och de ortnamn som ingår i många katters namn ligger också i och omkring Uppsala. Tom vaknade. Gäspade, och sträckte på sig. Satte sig upp, och tog av nattröjan. Bytte till en ren. Hämtade jeansshortsen, och tog på dem, samt sockar. Träningsskorna. Det var svalt på golvet. Tittade ut genom fönstret. Himmelen var blågrå. Kaminen stod öppen. Några förkolnade vedpinnar låg på botten. Vedkorgen var halvfull. Locket på kaminen var av. De hade gjort raketer på kvällen. Några hade blivit riktigt bra. Han såg på Agnes. Hade drömt om henne. Hon steg på en spårvagn och försvann. I en annan dröm försvann hon i folkvimlet. Det var otäcka drömmar. Han kände på dörren. Öppnade. Sval luft mötte honom. Stängde dörren efter sig, och gick fram till trappan. Tänkte på gårdagens TV-program. Nobelpriset är årliga internationella utmärkelser, som av skandinaviska kommitéer tilldelas personer som gjort viktiga insatser eller framsteg inom fysik, kemi, fysiologi eller medicin, litteratur och fredsarbete. 

Priserna fastställdes av dynamitens uppfinnare, Alfred Nobel, genom dennes testamente från artonhundra nittiofem, och delades ut första gången nittonhundraett. Varje nobelpris anses som den mest prestigefyllda utmärkelsen inom sitt område. Tom gick ned för trappan. Gick ut på verandan. Ingen Ida eller Jam var där. Han tog skålarna, och gick till köket. Rotade i skafferiet. Hittade mat till de små. Satte på kaffevatten till värmning. Gick in i vardagsrummet. ”Hurra”, utbrast Ida. God morgon, sade Jam. De kramades, och gick ut i köket. Tom serverade maten, till de små. De åt koncentrerat, under tystnad. Han gjorde klart sitt kaffe. Jam blev klar med kattmaten, och gick över till mjölken. Ida blev klar med potatisen, och började med moroten. Tom åt sin banan. Smuttade på kaffet. Ida ville berätta sin dröm. Jam om sin bok. Tom sitt TV-program. Vi är i alla fall vänner, eller hur, undrade han? Vi är de bästa vänner, svarade de små. Vi älskar varandra, slutade Tom!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar