Ön

Ön.

Kaninen Ida vaknade, ute på ön. Gäspade och sträckte på sig. Satte sig upp i sängen. Hon hade sitt röda nattlinne, med volanger. Såg sig kring. Katten Jam låg på sin plats och sov. Tom sov också. Låg bredvid Agnes. Hon sov, liksom barnen. Idas kläder låg i fåtöljen. Hon steg upp och bytte till en gul kjol, och en rosa blus. Knästrumpor. Vita med röda ringar på. Gick ut i köket. Vidare till verandan. Matskålen var tom. Satte sig bekvämt, och tittade ut. Det var tidig morgon. Solen hade just kommit upp över bergen. Hon tänkte på vad Jam lärt henne om solen. Jam vaknade. Han krökte rygg, och sträckte på sig. Såg sig kring. Idas plats var tom. Tog av pyjamasen. Satte på shortsen, och en tunn tröja. Gick ut på verandan. Kramade Ida god morgon. Skålarna var tomma. Berätta om solen bad Ida. Gärna svarade Jam. Han blev uppåt. Han berättade. Solsystemet är det vardagliga namnet på vårt planetsystem där bland annat solen, jorden och månen ingår. Det består av solen och de himlakroppar som den binder till sig genom sin gravitation och har sitt ursprung i en gravitationell kollaps av ett gigantiskt gas- och stoftmoln för fem miljarder år sedan. Runt solen kretsar en rad objekt i en nästan platt skiva i ekliptikan. Undantaget solen hittar man det mesta av solsystemets massa i de åtta planeterna, vars omloppsbanor är nästan cirkulära. 

De fyra inre mindre planeterna är Merkurius, Venus, jorden och Mars, vilka kallas stenplaneterna och som mest består av sten och metall. De fyra yttre planeterna är Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus som kallas gasjättarna och som mest består av väte och helium och är mycket tyngre och större än stenplaneterna. Det finns två områden med mindre kroppar, asteroidbältet, som ligger mellan Mars och Jupiter, består av mindre kroppar som har vissa likheter med stenplaneterna då de till största delen består av sten och metall. Kuiperbältet, som ligger bortom Neptunus omloppsbana, består huvudsakligen av fruset vatten, ammoniak och metan. Inom dessa bälten finns det fem speciella objekt. Ceres, Pluto, Haumea, Makemake och Eris som betecknas dvärgplaneter, då de anses vara tillräckligt stora för ha blivit runda som en konsekvens av sin egen gravitation. På ett avstånd av ett ljusår från solen antar man att det finns vad man kallar Oorts kometmoln som tros vara ursprunget till de långperiodiska kometerna. I solsystemet finns det grupper av mindre kroppar såsom kometer, centaurer och damokloider, interplanetärt stoft som färdas mellan dessa områden, medan solvinden, ett flöde av plasma från solen, skapar en bubbla i det interplanetära mediet som också kallas heliosfären. 

Detta sträcker sig ut till mitten av det område som kallas scattered disc, ett område i anslutning till Kuiperbältet. Sex av planeterna och tre av dvärgplaneterna har naturliga satelliter eller månar i omloppsbana. Var och en av de fyra yttre planeterna har en planetarisk ring av damm och andra partiklar runt sig. Tom gäspade. Sträckte på sig. Satte sig upp, och såg sig kring. De smås platser var tomma. Agnes sov. Han kysste henne på kinden. Kände sig nöjd med rummet. Det var nytapetserat, i gammaldags ängsblommor. Han gick upp och klädde sig. Tog av nattröjan, och satte på en ren. Jeansshorts, och svarta sockar. Tittade till barnen. Deras rum var också fint. Ängsblommönster på väggarna. Fönstret åt söder. Han tittade ut. Himmelen var blå. Barnen sov lugnt i sina sängar. Byrån i ek var fin. Han gick tillbaks in i rummet. Den öppna kaminen hade några förkolnade pinnar på bottnen. Gick vidare ut i köket. ”Hurra”, utbrast Ida. Han kramade de små. 

Rotade fram mat och serverade. Tog kaffe själv. Gick in i skånken. Ett primitivt kök med stampat jordgolv. Där kunde man laga mat på spritkök. Där stod en hög byrå. Grönmålad. Fylld med gammalt porslin. Han gick vidare in i kammaren. Rummet var skrämmande. Här dog farmor för många år sedan. Där fanns en gammal trampsymaskin. En svart med guldfärgsslingor. Tom ville gå upp på vinden. Trappan var krökt, och det var lågt i tak. Golvet hade breda brädor. Allting var brunt. Skeppsmask åt på bräderna. Små högar av fint sågspån, låg överallt. Genom det nordliga fönstret såg han Marsstrands fästning. Åt söder var ett mysigt litet rum. Där var utsikt över ängen. Väggarna hade gamla tapeter. Glesa storblommor. På några ställen var det inte någon riktig vägg. Bara tapeten. Där var hål. Den mörka vinden skymtade igenom. Det var lite skrämmande. På östra väggen hängde ett porträtt. Det var på hans Farfars Far. Där inne fanns två sängplatser. Han gick ned till de små igen. Öppnade ytterdörren, och hakade upp den mot väggen. De gick ut, och såg över ängen. Gräset var glest. Ängsblommorna trivdes. Ni verkar glada. Är ni vänner nu, undrade han? Vi älskar varandra, svarade de små!