Snarkade

Snarkade.

Kaninen Ida vaknade. Gäspade och sträckte på sig. Hon hade ett gult nattlinne. Satte sig upp, och såg sig kring. Katten Jam snarkade. Agnes och Tom sov i sängarna. Hon steg upp, och bytte till en röd kjol, och en rosa blus. Knästrumpor. Vita och röda. Lade sig i bädden igen, och tänkte på filmen de sett på kvällen. Den handlade om pojken som vägrar bli vuxen, och de fick följa med på hans spännande äventyr i det fantastiska landet Ingenstans. Tillsammans med Darlingbarnen och lilla Tingeling kämpade Peter Pan mot den hemska Kapten Krok i en av Disneys klassiska verk. Walt Disney föddes nittonhundra ett som son till Flora Call av ursprungligen tysk härkomst en påstådd ättling till Edward I av England, och Elias Disney, av irländskt-kanadensiskt ursprung. Walt hade tre äldre bröder, Herbert, Raymond och Roy och fick senare en syster, Ruth. Walt föddes på Tripp Avenue i Chicago, där hans far arbetade som byggmästare, men familjen flyttade år nittonhundra sex till en bondgård nära Marceline, där började han att gilla djur och till slut så började han att teckna dem. Det var i Missouri och de stannade där i fem år för att därefter flytta till Kansas City, Missouri. Det var i Marceline hans intresse för järnvägar utvecklades då Atchison, Topeka and Santa Fe Railway gick genom orten. 

Walt Disneys barndom var allt annat än idyllisk, fadern var hård och misshandlade ofta sina söner och modern ingrep aldrig. Walt misstänkte att anledningen till att han blev misshandlad var att han var adopterad, något som senare aldrig bekräftades men som man i dag kan dementera eftersom man kan se likheten mellan honom och hans brorson. Walt tyckte om djur och ritade ofta av grisar och andra runda djur med en kolbit när fadern inte såg på. Fadern ansåg att teckning var opassande och när han kom på honom fick det ofta svåra konsekvenser för pojken. Som fjortonåring började han studera vid Kansas City Art Institute och som sextonåring förfalskade han sin legitimation för att anmäla sig som frivillig som ambulansförare hos Röda korset i Frankrike under första världskriget. Ida sträckte på sig. Steg upp och tog på tennisskorna. Gick ut i köket, och vidare till verandan. Skålen var tom. Solen stod lågt, och värmde inte så mycket ännu. Hon satte sig bekvämt, och väntade på mat. Lätt irriterad på Tom. Varför skall han alltid sova så länge, tänkte hon? Jam vaknade. Krökte rygg, och sträckte på sig. Gäspade, och satte sig upp. Såg sig kring. 

Idas plats var tom. Tog av pyjamasen, och satte på en blå tröja. Shorts och sockar. Träningsskorna. Det var kallt på golvet. Han gick ut i köket, och fortsatte till verandan. ”Hurra”, utbrast Ida. De kramades. Solen hade börjat värma. Jam var uppåt. Han ville berätta. Omkring femhundra år före vår tideräkning föddes det i Lumbini i Norra Indien, nuvarande Nepal, en liten prins av Shakyaklanen som fick namnet Siddharta Gautama. Kort efter födelsen dog hans mor. Enligt legenden sägs pojkens far, som var en rik och mäktig furste, ha låtit spå pojkens framtid redan innan födelsen och fått två möjliga levnadsöden presenterade för sig. Pojken skulle bli en rik och mäktig furste som sin far, eller så skulle han bli en stor andlig ledare. Eftersom Siddhartas far önskade att sonen skulle bli lik honom själv bestämde han att Siddharta aldrig skulle få tillfälle att fundera över livets svårare sidor eftersom det skulle kunna leda till att han hamnade i andliga grubblerier och blev världsfrånvänd. Siddharta fick därför växa upp i en lyxig men mycket isolerad palatsmiljö innanför murarna på sin fars ägor. Där fick han roa sig med trevliga och bekymmerslösa aktiviteter dagarna i ända och endast unga, glada och vackra personer omgav honom. Han till och med gifte sig och fick barn i denna isolerade lyckobubbla. 

Intressant, kommenterade Ida. Hon tänkte på annat. Tom vaknade. Gäspade, och sträckte på sig. Satte sig upp, och såg sig runt. Idas plats var tom. Jams också. Agnes sov. Kysste henne på pannan. Gick fram till fåtöljen, och tog av nattröjan. Tänkte på vad han drömt. Tog på en ny tröja, och shortsen. Sockar, och träningsskorna. Det var kyligt på golvet. Tittade till barnen. De sov lugnt. Gick tillbaka till sovrummet. Den nya öppna spisen var fin. Några förkolnade vedträn låg på botten. Vedkorgen var halvfull. Hans broder hade varit där och lämnat ny ved, för några dagar sedan. Solen kom in genom fönstret åt väster. Han gick ut i köket. ”Hurra”, utbrast Ida. God morgon, sade Jam. De kramades. Alla tre. Är ni hungriga, undrade Tom? Vi är vrålhungriga, svarade Jam. Tom samlade in skålarna, och ställde dem i diskhon. Han öppnade kylskåpsdörren, och rotade. Fick fram Idas mat. Kattmat till Jam. Serverade. Ni verkar glada. Vi är de bästa vänner, slutade de små!