onsdag 31 december 2014

Fåtöljen


Fåtöljen.

Kaninen Ida vaknade. Gäspade och sträckte på sig. Hon satte sig upp, och såg sig kring. Hon hade ett gult nattlinne. Hennes kläder låg i fåtöljen. Bytte till en röd kjol. Och en rosa blus. Knästrumpor. Vita och röda. Tog på tennisskorna. Det var svalt på golvet. Katten Jam låg på sin plats och sov. Morrhåren rörde sig. Han drömmer nog om möss, tänkte hon. Tom och Agnes sov i sängarna. Det var tidig morgon, ute på ön. Hon tittade till barnen. De sov lugnt i sina sängar. Gick tillbaks in i sovrummet. Kaminens lucka stod öppen. Några förkolnade vedträn låg på botten. Vedkorgen var halvfull. Hon gick ut i köket, och fortsatte till verandan. Hennes skål var inte helt tom. En halv morot fanns där. Hon mumsade. Solen stod ännu lågt. Fönsterväxterna trivdes. Det var pelargonier, röda och rosa. Två vita. Hon satte sig bekvämt, medan hon väntade på Tom och Jam. Katten Jam vaknade. Gäspade och krökte rygg. Sträckte på sig, så att klorna kom ut. Hans kläder låg i fåtöljen. Tog av pyjamasen, och satte på en grå tröja. Shorts och sockar. Svarta. Tennisskorna. Gick ut i köket, och vidare till verandan. ”Hurra”, utbrast Ida. De kramades. Jam ville berätta om en bok han höll på med. Religion var ett av Jams favoritämnen. 

Han berättade. De kosmiska analyserna utgör enligt Martinus en andlig vetenskap om de eviga livslagarna. Religionen såväl som vetenskapen har spelat en avgörande roll i människans utveckling, men förmår inte ge svar på de eviga frågorna. I Martinus livsverk får läsaren en logisk förklaring på vad som egentligen döljer sig bakom de symboliska berättelserna i Bibeln. Den moderna människan nöjer sig inte med att tro utan söker vetenskapliga svar på frågor om livet och döden. Martinus visar att tillvarons grundton är kärlek och att allt i sin djupaste analys är mycket gott. Intressant, tyckte Ida. Tom vaknade. Gäspade och sträckte på sig. Reste sig upp, och såg sig kring. Idas plats var tom. Jams likaså. Han tog av nattröjan, och bytte till en ny. Grön. Tog på shortsen, och sockar. Träningsskorna med kardborreband. Gick ut i köket. ”Hurra”, utbrast Ida. De kramades, alla tre. Jam ville berätta om sin bok för Tom. Han började. År nittonhundra tjugoett fick dansken Martinus Thomsen genom en intuitiv upplevelse en djupgående inblick i livets mysterium. I sitt stora verk Livets Bog, samt i en rad kompletterande böcker, ger han en fascinerande förklaring och lösning på livsgåtan. Martinus kosmologi är ingen religion. I slutet av sitt fysiska jordeliv kom Martinus emellertid till insikten att hela hans samlade författarskap skulle få titeln ”Tredje Testamentet”. 

Därmed visar Martinus den nära anknytning hans texter har till kristendomens kärleksbudskap, men medan den kristna religionen vilar på förmågan att tro, kan man säga att kosmologin kräver förmåga och vilja till ett tänkande bortom vanans begränsningar med logiken som kompass. I Martinus samlade verk presenteras en intellektuell förklaringsmodell av tillvaron som visar att tillvarons grundton är kärlek. Verket är fritt tillgängligt för alla som har glädje av det. Det riktar sig till den fria sökaren och kan inte bindas i någon form av sekt eller förening. Jam var i gasen. Intressant, tyckte Tom. Det är bra att du inte bara tänker på Urantiaboken, men nu undrar jag om ni är hungriga? Vi är vrålhungriga, svarade Jam. Tom samlade in de tomma skålarna, och ställde dem i diskhon. Han öppnade kylskåpsdörren, och rotade. Han hittade kattmat, och mjölk till Jam. Serverade. Där fanns också en potatis till Ida. Hon fick den. Han satte på kaffevatten. Morötterna fanns i uthuset. Innan du går ut vill jag prata lite mer om boken, sade Jam. Prata du, svarade Tom. 

Jam talade. Varje levande väsen är djupast sett ett andligt väsen, höjt över tid och rum. Genom reinkarnationsprincipen har vi förmågan att ständigt återfödas i den fysiska världen och göra erfarenheter här. Dessa erfarenheter är av största värde vare sig de är av behaglig eller obehaglig natur, eftersom de är grunden för den utveckling som allt levande är underkastat. Genom kontrastprincipen förklaras det varför det finns mörker och ljus, primitivitet och genialitet, kärlek och hat, likväl som det finns natt och dag, sommar och vinter etc. Ingenting kan upplevas utan att man också upplevt dess motsats. Intressant, tyckte Tom. Nu måste jag gå ut och hämta Idas morot. Han öppnade ytterdörren, och hakade upp den mot väggen. Solen hade börjat värma. Han gick runt huset, och in i uthuset. I ett skåp låg tåliga grönsaker. Han tog ett tiotal morötter och lade i en medhavd väska. Framför uthuset fanns ett grönsaksland. Det var uppbyggt konstgjort. Stenar i en fyrkant, och dit hämtad jord. Ordentligt gödslat. Där växte bra. Dill, persilja, och gräslök. Potatis för skoj. Tom gick tillbaka. Ni verkar glada, sade han till de två. Vi är lyckliga, slutade de små!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar