Morrhår

Morrhår.

Kaninen Ida vaknade. Gäspade och sträckte på sig. Reste sig upp, och såg sig runt. Katten Jam sov på sin plats. Morrhåren rörde sig. Drömmer nog om möss, tänkte hon. Hon tog av sitt röda nattlinne, med volanger. Satte på en gul kjol, och en rosa blus. Knästrumpor. Röda med vita ringar. Tennisskor. Det var kyligt på golvet. Gick ut i köket, och vidare till verandan. En halv morot var kvar i skålen. Knaprade. Tänkte på vad hon drömt. Mossor är en grupp gröna landväxter som sprider sig med sporer från sporhus. Mossor består av två generationer dels den gröna som man oftast ser, dels en sporproducerande som växer ut från den andra och består av sporhuset. Det finns tre ganska tydliga grupper av mossor som har olika uppbyggnad och utseende. Nålfruktsmossor, levermossor och bladmossor. Levermossorna delas in i två grupper. Bållevermossor och bladlevermossor. Det är lättast att beskriva dem var för sig. Bållevermossor är uppbyggda av en så kallad bål och saknar stam och blad. Sporhusen kan sitta på paraplyliknande bildningar eller se ut som bladlevermossornas. Bladlevermossor har stam och blad som kan vara formade på olika sätt. Det är vanligt att bladen är runda eller har två till flera flikar, men saknar nerv. Sporhusen hos bladlevermossor är små, svarta och äggformade. 

De spricker upp i fyra flikar så att sporerna kommer ut. Hon blev klar med moroten. Satte sig bekvämt. Solen värmde ännu inte något särskilt. Krukväxterna frodades. Det var röda och rosa pelargonier. En vit. Hon såg ut över ängen. Katten Jam vaknade. Krökte rygg, och gäspade. Sträckte på sig. Satte sig upp, och såg sig kring. Idas plats var tom. Agnes och Tom sov i sängarna. Tog av pyjamasen. Satte på en tunn blå tröja, och shorts. Strumpor, och träningsskor. Han gick ut i köket. ”Hurra”, utbrast Ida. De kramades. Jams skålar var tomma. Jam vill berätta sin dröm för Ida. Redmond Barry, av en fin men fattig irländsk familj, älskar sin sköna kusin Nora Brady, som emellertid också uppvaktas av kapten Quin. Då Redmond dödar, eller snarare tror sig ha dödat, honom i en duell, flyr han till Dublin för att söka lyckan. Så småningom tar han värvning och deltar i Sjuåriga kriget, deserterar men hamnar i stället i den allierade tyska armén, varefter han tar tjänst hos en österrikisk äventyrare och är honom behjälplig vid hans inte alltid hederliga kortspelsaftnar. Redmond träffar den vackra och rika Lady Lyndon, vars invalidiserade make snart avlider, gifter sig med änkan och får anta namnet Barry Lyndon. 

Men efter en tid lämnar han henne alltmer ensam varpå han förslösar hennes pengar på vidlyftiga affärer och uppträder brutalt mot hennes son i föregående äktenskapet, Lord Bullingdon, som till slut lämnar hemmet i vredesmod. Deras egen unge son omkommer i en ridolycka, och sedan den återvändande Bullingdon sårat Barry vid en duell så att benet måste amputeras under knäet, tvingas Barry lämna den Lyndonska egendomen för att aldrig mer återvända. Intressant dröm, tyckte Ida. Skall jag berätta min, undrade hon? Jam gick ut i köket. Han letade efter mat. Tom vaknade. Sträckte på sig, och gäspade. Satte sig upp, och såg på Agnes, som sov. Han kysste henne på pannan. Tog av nattröjan, och bytte till en ren. Satte på shorts och sockar. Han lade sig igen, och tänkte på filmen de sett på kvällen. Den gängse bilden av Ingmar Bergman är väl den av en svårmodig, dämonbrottande grubblare. Såhär i efterhand är det därför säkert för många svårt att tro på att sina första verkligt stora framgångar hade han som regissör av komedier. När han skriver ovanstående i sin arbetsbok, den Bibi som nämns är skådespelerskan och hans dåvarande partner Bibi Andersson, har han just haft sin första internationella succé. Komedin Sommarnattens leende vann juryns specialpris vid Cannes filmfestival för sin "poetiska humor". 

Dessförinnan hade den emellertid blivit exempellöst sågad av Dagens Nyheters inflytelserika kulturredaktör Olof Lagercrantz som sade sig skämmas för att han sett den. Om det var det inhemska negativa mottagandet eller den internationella framgången som nu förde in Bergman på ett nytt spår är svårt att säga, men klart är att Det sjunde inseglet markerar en vändning i Bergmans karriär, såväl konstnärligt som kommersiellt. Paradoxalt nog skulle det visa sig att hans mer svårtillgängliga existentiella dramer från femtiotalets andra hälft blev större internationella publikframgångar än de mer lättsamma komedier han levererat strax dessförinnan. Tom reste sig, och gick ut i köket. ”Hurra”, utbrast Ida! De kramades alla tre. Tom samlade in skålarna och ställde i disken. Öppnade kylskåpsdörren, och rotade. Fick fram mat till de små. Serverade. Satte på kaffevatten till sig själv. Blandade till i en stor mugg. Satte sig på verandan, hos de små. Solen var nu uppe och värmde. Ni verkar vara glada, sade han? Vi är mycket glada, slutade de små!