Klorna

Klorna.

Katten Jam vaknade i segelbåten. Gäspade och sträckte på sig. Krökte rygg. Klorna kom ut. De låg vid Kälkerön, norr om Tjörn. Söder om Orust. Satte sig upp, och såg sig kring. Ida sov på sin plats, lugnt och stilla. Tom och Agnes sov. Barnen likaså. Han tog av pyjamasen, och satte på en blå tröja. Shortsen och sockar. Träningsskorna. Gick ut i båten, och satte sig längst bak. Skålarna var tomma. Solen stod lågt i öster. Himmelen var lovande blå. Vindstilla. Vattnet låg lugnt. Han tänkte på när de gjorde militärtjänst. De fysiska testerna gick bra. Intelligenstestet var mer komplicerat. De fick träffa en psykolog efteråt. Toms resultat var inte mätbara. De slog i taket. Psykologen frågade om han ville göra ett annat test. Det var mest i den tredje delen av testet det gick snett. Det skulle mäta kreativiteten. Tom avböjde. De blev uttagna till tjänst vid Ing1, Södertälje. Femton månaders tjänst. Det var det värsta man kunde råka ut för. De skulle göra tre månader i Södertälje. Sedan tolv i Boden. Bandtraktortruppchef vid Ing3. Det var tidig sommar när de började. Tom var då ihop med Margareta, en jämnårig söt flicka från Kyrkbyn. I Toms och Jams pluton, fanns trettio blivande ingenjörer. Tio läkare. 

Vid hela kompaniet fanns fyra plutoner. Sammanlagt etthundrasextio killar. En representant skulle väljas till kompanirådet. Tom blev en av tre talare. De var i en stor samlingssal. Etthundrasextio pojkar och ett antal anställda. Det var i vänstervågens tidevarv. Tom talade om kapitalismen och krigsvägran. Pojkarna fick rösta, men Kaptenen utsåg representanten av de tre. Tom blev naturligtvis inte utsedd, men erbjöds någonting mycket bättre. Han blev lagledare för Kompaniets fotbollslag. Han hade några hundra man att välja lag ur. Plutonens boss var en ung sergeant. Han ville vara med i laget. Det var en märklig känsla, att vara bossens boss. Varje helg åkte de tåget hem. Margareta stod på perrongen i sin korta kjol, sina höga klackar, och breda läppar. En dag vid uppställningen uppmanades Tom att raka sig. Det var första gången, och hyveln slant. Ute på kaserngården blev hans gröna jacka färgad röd. Sergeanten bleknade. Tom sändes genast till sjukan. Där fick han träffa en sjuksyster. Här lär man sig döda, men personalen tål inte att se blod. Ja män i uniform är roliga, svarade hon. Några gånger sprang de långdistanslopp genom skogen. Det var både Jam och Tom duktiga på. 

Första gången kom de trea, av etthundrasextio pojkar. Tvåa kom en kille som tävlade i löpning. Etta en pojke ur Svenska skidlandslaget. Andra gången kom de tvåa, några meter efter skidlöparen. En gång till tänkte de. I kompaniet fanns inga kvinnor. Det kändes. I sjukan fanns någon. I matan några äldre kvinnor. Plötsligt dök det upp en ung. Hon hade ljust hår, och blåa ögon. Det strålade kring henne. De bestämde att ses, när arbetsdagen var över. Det var högsommar. Gick över ängarna. Hundkex och timotej. Rödklöver och blåsippor. Vild blåklint och styvmorsvioler. Flickan kunde vägen. De skulle till ån. De satte sig i gräset. Vattnet var gnistrande klart. Tom och Jam simmade. Vattendroppar blänkte i solen. Tom såg in i flickans ögon. Jag har alltid önskat en pojke som du, sade hon. Han visste att de aldrig skulle ses igen. Margareta hade sagt. Jag klarar inte en vecka ytterligare utan dig. Du måste avbryta ditt krigande. 

Tom visste bara ett sätt. Han gick till Kaptenen, och lämnade in sin ansökan om vapenfri tjänst. Kaptenen blev ledsen. Vi hade trott mycket på er Tom och Jam. Samma dag satt de på tåget hem. På bordet låg ett handskrivet brev. Det var från Margareta. Jag har rest till mina släktingar i Finland. Du är för fin för mig. Du skulle ändå snart hitta dig en fin fru, att gifta dig med. Försent. Krossad. Vad var det nu för mening? Ida sträckte på sig. Gäspade, och satte sig upp. Hon hade ett gult nattlinne. Såg sig kring. Jams plats var tom. Tom sov, och vred sig i sömnen. Drömmer nog. Agnes sov. Barnen också. Tog på en röd kjol, och en rosa blus. Knästrumpor, vita och rödrandiga. Satte upp håret i två tofsar. Gick ut i båten, till Jam. De kramades. Skålen var inte helt tom. En halv morot låg kvar. Hon började gnaga. Tom gäspade. Sträckte på sig, och satte sig upp. Såg sig runt. Agnes och barnen sov på sina platser. De små syntes inte. Tog av nattröjan, och satte på en ny. Jeansshortsen, och strumpor. Gick ut i båten. ”Hurra”, utbrast Ida. God morgon, sade Jam. Ni ser glada ut, tyckte Tom. Vad har ni gjort nu på morgonen? Inget särskilt, svarade Ida. Jag har tänkt, sade Jam. Det har varit som vanligt alltså, ansåg Tom? Är vi vänner då, undrade han? Vi älskar varandra och dig, slutade de små!