Amundsen

Amundsen.

Kaninen Ida vaknade ute på ön. Hon gäspade och sträckte på sig. Satte sig upp, och såg sig kring. Hon hade ett rött nattlinne med volanger. Katten Jam sov i sin bädd. Hennes kläder låg i fåtöljen. Hon gick dit, och bytte till en rosa blus, och en röd kjol. Knästrumpor, vita och röda. Tennisskor. Det var svalt på golvet. Tom sov hos sin Agnes i sängarna. Hon öppnade försiktigt köksdörren. Sval luft strömmade mot henne. Verandadörren var öppen. Hon gick ut dit. En halv morot låg i skålen. Mumsade, och tuggade. Satte sig bekvämt, och väntade på sällskap. Jam vaknade. Reste rygg så att klorna kom ut. Gäspade, och sträckte på sig. Satte sig upp, och såg sig runt. Idas plats var tom. Kläderna låg i fåtöljen. Tom sov i sängarna hos sin Agnes. Tog av pyjamasen, och satte på en blå tröja, och shortsen. Träningsskorna. Det var kyligt på golvet. Gick ut i köket, och fortsatte till verandan. ”Hurra”, utbrast Ida, när han kom. Jams skålar var tomma. Solen stod ännu lågt, och skyldes av berget. Jag kan berätta om en norsk upptäcktresare, sade Ida. Roald Engelbregt Gravning Amundsen föddes den 16 juli 1872 i Borge nära staden Sarpsborg i Norge, nu Fredrikstad kommun, som son till Jens Ingebret Amundsen och Hanna Henrikke Gustava Sahlqvist. Amundsen kom tidigt i kontakt med sjömanslivet då hans far var skeppsredare. 

Han började studera medicin, mer som en plikt än av egen lust. När bägge föräldrarna var döda, hans far dog när Amundsen var 14 och hans mor när han var 21, avbröt han dock studierna. Sjutton år gammal läste han om Fridtjof Nansen som kom tillbaka från sin skidfärd över Grönland, och det skall ha varit då som han beslutade sig för att bli polarforskare. Det sägs att han sov med öppet fönster, även under de riktigt kalla vintrarna, bara för att härda sig själv så han skulle klara av det kalla klimatet vid Antarktis. På sina första resor var han jungman. Tjugofem år gammal, 1897, följde han med på ett Belgiskt forskningsfartyg till Antarktis, sydpolen. Det blev också den första expeditionen som övervintrade där eftersom fartyget, Belgica, frös fast i drivisen och drev runt i tolv månader, så de fick snällt vänta tills isen smält innan de kunde återvända hem. Under den här resan var det flera som höll på att få skörbjugg, som man får när man äter för lite c-vitamin, men Amundsen räddade dem genom att få dem att äta sälkött som innehåller mycket c-vitamin. Expeditionen kom hem igen 1899. Intressant, tyckte Jam. Han blev inte alls arg på Ida. Han öppnade ytterdörren, och krokade upp den mot väggen. Satte sig bekvämt i en stol. 

Tom vaknade, och sträckte på sig. Satte sig upp, och såg sig kring. Idas plats var tom. Jams också. Kläderna låg i fåtöljen. Tog av nattröjan, och bytte till en ny. Kysste Agnes på pannan. Hon sov lugnt. Tog på shorts, och sockar. Träningsskorna med kardborreband. Gick ut i köket, och fortsatte till verandan. ”Hurra”, utbrast Ida, när han kom. Spännande, tyckte Ida! Jag är hungrig, sade Jam. Tom samlade in de tomma skålarna. Gick ut i köket, och sköljde av dem. Ställde i diskhon. Öppnade kylskåpsdörren, och rotade. Fick fram en morot och kokt potatis, till Ida. Röd mjölk till Jam, men ingen kattmat. Kattmaten är slut, sade Tom. Jag får gå ut i förrådet efter mat till Jam. Satte på kaffevatten, och gick ut till boden. Där inne fanns ett skåp med konserver. Han öppnade dörrarna till skåpet. Längst in fanns burkar med kattmat., Tog tre, och gick tillbaks in till de små. Kaffevattnet var varmt. Han tog en stor kopp ur skåpet, och blandade med näskaffe. Ställde in två burkar med kattmat i frysen. Öppnade den tredje. Serverade Jam. Tog med kaffet ut på verandan, och satte sig bekvämt. Är vi vänner nu, undrade han? De bästa vänner, svarade de små! 

Jag behöver klippa mig, sade Jam. Det spelade inte Jam någon roll vem av de anställda som klippte honom. De var lika skickliga båda två. Jam och Ida satte sig och väntade. Det var ”drop in”, på salongen. I rummet fanns ett stort akvarium, med vackra fiskar, växter, och snäckor. På bordet låg tidningar, i mängder. Efter en kort väntan blev det Jams tur. ”Var så god och sitt upp”, sade frisören. Innan dess hade han sopat golvet rent från hår, den förra kunden lämnat efter sig. Jam satte sig i barberarstolen. ”Som vanligt”, sade han. Barberaren var både snabb, och skicklig. Snart var klippningen klar. ”Skall vi ta ögonbrynen”, undrade barberaren? ”Ja tack”, svarade Jam. Han fick se nacken i en spegel. ”Det ser bra ut”, sade Jam. Sedan betalade han. Det kostade tvåhundratrettio kronor. Det är billigt för klippning. Ida hade fastnat i en damtidning. Jag älskar er ändå, slutade Tom!