Descartes.
Kaninen Ida vaknade. Hon såg sig runt. Tom sov. Det gjorde
Jam också. Agnes och barnen låg i sina sängar, och sov. De var på
sommarstället. I rummet fanns två våningssängar. På golvet var Idas och Jams
platser. Hon gäspade och sträckte sig. Det var en liten springa i ytterdörren.
Väggarna var vitmålade. Det tyckte hon var snyggt. Från början hade huset varit
en målarverkstad åt Agnes broder. Då var de tre familjer som delade på stället.
Tom byggde ut huset till måtten för en Friggebod. Han byggde två våningssängar
åt familjen. De var snygga i lackat trä. Tom sov däruppe, liksom Robert. Agnes
och Eva nedtill. Ida och Jam hade sina platser under fönstren åt väster. Huset
hade även ett litet fönster åt öster. Ida tog av nattlinnet, och satte på sig
sin gula kjol, och en tunn rosa tröja. Hon hade börjat pröva träningsskor. Lika
Toms med kardborreband. Hon trängde sig ut. Plommonträdet hade börjat bära
frukt. Gräset i gropen behövde klippas. Hon gick upp till altanen åt öster.
Solen värmde lite där. Hon satte sig bekvämt i en solstol. Hon drömde sig bort.
När hon var liten var hon väldigt skygg. Endast Tom hade tålamod med henne. Tom
och Eva. Hon var Evas kanin. De fick sitta en halv timma, medan hon åt. Först
sedan ville hon bli klappad. Jam ville berätta om en filosof. Renässansen återupptäckte antiken och nedgjorde
skolastikernas snusförnuft samtidigt som de ställde människan i centrum med en
ny humanistisk uppfattning.
Det var dock först på 1600-talet som nya väsentliga
inslag i filosofin ägde rum - ett århundrade som brukar anses som det viktigaste
för filosofin sedan Platon och Aristoteles dagar. Om renässansen var återblickande ville 1600-talets
intellektuella bana en ny väg framåt. Det skedde stora saker inom naturvetenskapen
med namn som Galileo Galilei och Isaac Newton i spetsen och det gjordes
tekniska landvinningar såsom teleskopet och mikroskopet. Flera stora filosofer
verkade under 1600-talet och en av dessa var René Descartes. Den franskfödde tänkaren Descartes har blivit kallad
”den moderna filosofins fader” och i hans Avhandling om metoden att rätt vägleda sitt förstånd och söka sanningen
i vetenskapen (1637) inleddes verkligen en ny filosofisk metod. Här
kritiserar Descartes filosofin för att hittills inte kunnat binda några
sanningar utan bara producerat sådant man fortfarande tvistar om. Efter ha läst
mängder av böcker inom många områden kunde Descartes betrakta sig som lärd, men
beklagar sig med att detta ändå inte gett honom något tillförlitlig kunskap.
Descartes redogör vidare hur han i stället bestämmer sig för att lämna böckerna
för att resa runt i världen och lära känna människorna. Planen verkställs, men
inte heller detta visar sig vara vägen till kunskap och insikt.
Allting där
minsta osäkerhet kan finnas förkastas och det sker ett upphöjande av tvivlet
som en grogrund för vetande. Med denna skeptiska krigsföring mot antagna
sanningar leds Descartes mot en punkt där ingenting tycks vara helt
tillförlitligt. Men slutligen kommer upptäckten. Eftersom han själv kunnat tänka
detta och resa allt tvivel måste han själv vara något som säkert existerar; en
första verklig sanning framträder: ”jag tänker, alltså finns jag” (cogito, ergo sum). Detta bevis var
något som inte kunde rubbas och det blir ett fundament att bygga vidare på för
Descartes. Hans metod skulle i viss omfattning accepteras av andra filosofer,
men det fanns – som alltid – vissa invändningar. Oavsett huruvida det tänkande
medvetandets föreställningar om världen är riktiga eller ej menade Descartes
att man kan dra slutsatsen om att medvetandet existerar. Som förlängning av
denna slutsats kunde det också härledas ett bevis för guds existens. Detta
bevis så som Descartes lade fram det liknar i mycket det ontologiska
gudsbeviset. Descartes når efter ett långt resonemang slutsatsen, något
förenklat, att tanken om Guds existens måste ha kommit från Gud själv. Vidare
antas att denna tanke måste blivit nedlagd av ett högre väsen och tanken måste
stämma då Gud kan antas vara god och därmed inte vill bedra oss.
Därav bör våra
vi också genom våra föreställningar ha möjlighet att nå säker kunskap. Enligt Descartes
stöder därmed bevis ett (att jag tänker förutsätter att jag finns till) ett
andra bevis om Guds existens: om jag kan tänka vad bara ett något fullkomligare
än jag själv nedlagt i mig måste detta också vara sant. Det är här kritiken
kommer in. Många hävdade att ovanstående resonemang innehöll ett cirkelbevis, den cartesianska cirkeln. Först
påstår Descartes att Gud finns emedan vi kan inse det genom vårt medvetande,
sedan påstår han att det bara är tack vare Guds existens som vi kan försäkra oss
om sanningshalten i vårt varseblivande. Descartes skrev några år senare (1641)
ett andra stort verk: Meditationer
över den första filosofin i vilka Guds existens och själens odödlighet bevisas.
Här upprepar Descartes mycket från sitt tidigare verk Avhandling om metoden, fast denna gång är innehållet uppställt
kring sex "meditationer" och är på latin i stället för på franska. Descartes
lägger fram en stark argumentation för att det inte är med våra sinnen utan med
vårt förnuft vi förnimmer tingen. Han framställer ett exempel härom med ett
stycke vax från en honungskaka. Vi kan smaka, se och lukta på vaxstycken i sin
karaktäristiska form. Fast vad händer när vaxstycket flyttas närmare elden? Den
förlorar då sin smak, sin form och sin doft. Men det är fortfarande ett stycke
vax, fast nu är det inte längre våra sinnen som säger oss detta utan vår
kunskap.
Världen är enligt Descartes också indelad i två delar: materiell substans
och det tänkande. Det materiella är allt som har utsträckning medan tänkandet
utgår från den mänskliga själen - djuren saknar själ och liknas vid
"automater". Det fanns en skarp gräns mellan den mänskliga kroppen -
människokroppen var hos Descartes en maskin, styrd av mekaniska principer - och
själen, där den sistnämnda var lokaliserades till tallkottkörteln. Förmedling
mellan hjärnan och sinnesorgan och muskler skedde medels så kallade ”livsandar”
som hade formen av diminutiv materia. Descartes lära var av högst vetenskapligt
intresse, fast på samma gång fanns en klar problematik i hans sätt att avskilja
kropp och själ. En som blev imponerad av Descartes filosofi var den svenska
drottningen Kristina. Hon bjöd Descartes till Sverige för att bli undervisad i
filosofi, vilket denne accepterade. Olyckligtvis blev det nordiska klimatet
René Descartes undergång. Han insjuknade och avledd hastigt i lunginflammation.
Tom sträckte på sig, och gäspade. Han satte sig upp i bädden.
Han låg på övervåningen. Agnes låg under. Försiktigt tog han sig ned för
stegen. Han såg ut genom fönstren. Himmelen var blå. Det skulle bli en vacker
dag. Han tog av nattröjan, och tog på en ren. Jeansshorts och svarta strumpor.
Träningsskorna med kardborreband. Han vände sig om och tittade på Agnes och
barnen. Han älskade dem. Öppnade ytterdörren helt, och gick ut. Stängde den
efter sig. Äppleträdet växte bra. Gräset behövde tas ned. Det var vackert med
ängsblommorna. Gullvivor blandades med rödklöver, och timotej. Björkarna vid
vindskyddet regnade gula blad. Han kom fram till altantrappan. Han gick upp.
”Hurra”, utbrast Ida. God morgon, sade Jam. De kramades. Vi är hungriga,
påpekade Jam. Tom gick in i huset. Han gick in i köket, och öppnade kylskåpet.
Han rotade fram Idas mat. Sedan Jams. De var vänner nu. Älskade varandra!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar