Moberg.
Kaninen Ida och Katten Jam var i båten. De hade vaknat
först, och satt sig därute. Tom sov. Agnes och barnen sov också. Det var tidig
morgon. Båten hade en badbrygga där bak. Ida var sugen på ett morgondopp. Hon
hämtade bikinin. Tyst som en mus. Hon ville inte väcka någon. De kunde bli sura
då. Hon tog av pyjamasen, och satte på sin fina bikini. Hon undrade om inte Jam
ville bada? Jo, kanske lite senare, svarade han. Solen värmer inte riktigt
ännu. Det var en stor motorbåt. En Norsk Draco. Utrustad med två våldsamma
chevrolétmotorer. Den gick hur fort som helst. Jam och Ida brukade turas om att
sitta där framme när båten planade i fyrtio knop. Nu låg Jam i solsätet där
uppe, och värmde sig. Ida klättrade ut på badbryggan. Hon kände på vattnet, och
kastade sig i. Hon kunde nu simma ganska bra. Hon fick några kallsupar, och
simmade in mot båten igen. Jam såg på, från sin solplats. Kapellet var inte
uppe. Det hade inte behövts. Hon kom upp i båten, och torkade sig, med sin
badhandduk. Jag är sugen på frukost, sade hon till Jam. Sugen är bara första
bokstaven, svarade han. Tom sträckte på sig. Han gäspade, och vaknade. Han
satte sig upp, och såg på Agnes. Hon sov. I kojen bredvid låg barnen och sov. Han
tänkte på sin favoritförfattare. Karl Arthur Vilhelm Moberg föddes den 20 augusti,
1898 i Moshultsmåla, Småland.
Han dog den 9:e augusti 1973 i Roslagen, Uppland.
Sveriges största författare föddes 1898. Födelseplatsen var familjen Mobergs
soldattorp i utkanten av byn Moshultsmåla. Detta torp i Algutsboda socken i
Kronoberg läns djupaste skogar skulle förbli Vilhelms hem dem närmsta nio åren.
Trots knapra förhållanden beskrev Moberg just den här tiden som sin
lyckligaste. Att han tog starkt intryck av barndomens upplevelser råder det
ingen tvekan om. Så mycket av hans författarskap tycks ha tagit sin grund och
uttryck från denna plats. Inte minst i sina målande natur- och personskildringar
som ofta beskriver platser i närheten av föräldrahemmet. Vilhelm var det fjärde
barnet i en syskonskara på sju. Som nioåring flyttade Vilhelm tillsammans med
familjen in i Moshultsmåla. Den nya bostaden var moderns gamla föräldrahem.
Huset kom åter i släktens ägo genom pengar som erhållits av familjens många
släktingar i Amerika. I mars 1906 började Vilhelm sin skolgång, detta i
Påvelsmåla skola. Där läste han fram till juni 1912. Tre år i småskolan och
därefter fyra år i folkskolan. I praktiken var skolgången dock kraftigt
begränsad då skolan endast var en halvtidssyssla. Undervisningen pågick endast
fyra månader om året. Vilhelm visade stort läshuvud och läste alla böcker han
kom över.
För att komma över tillräckligt med litteratur lånade han böcker inte
bara i sitt eget namn utan även i kamraters, släktingar och avlidna ortsbor.
Böckerna tycktes helt enkelt inte räcka till. Vilhelm Mobergs blev första
gången publicerad som 13-åring. I Brokiga
Blad deltog han i en novelltävling för unga skribenter. Moberg placerade
sig på en 18:e plats och fick utöver ett diplom ett pris i form av en plansch,
”Aftonbladets karta över ätliga svampar”. Trots att han inte åt svamp var
Vilhelm mycket stolt över utmärkelsen. Precis som så många av sina släktingar
var Vilhelm på väg att emigrera till Amerika (samtliga Vilhelms morbröder och mostrar
emigrerade till USA). Även Vilhelms föräldrar hade funderingar på att flytta
västerut som nygifta. 1916 hade Vilhelm fått pengar till en amerikabiljett.
Pengarna kom från en morbror i San Leandro, Kalifornien. Han var vid den
tidpunkten inställd på att resa. Hans far hade inga invändningar men hans mor
var i tårar och ville inte förlora ännu en släkting till Amerika, speciellt
inte sin enda levande son. 1957 hade Vilhelm över 100 släktingar i Amerika.
Moberg berättade sedermera att han inte vill göra sin mor besviken och stannade
därför i Sverige. Dock ställde Vilhelm som motkrav att han skulle få börja på
folkhögskola om han stannade. Så blev det.
Som fortsatt svensk medborgare
började Moberg studera vid Grimslöv folkhögskola 1916-17. På det följde ytterligare
studier vid ett privatläroverk i Katrineholm 1917-18. Planerna på examen vid
läroverket fick dock hastigt avbrytas. Vilhelm Moberg drabbades av spanska
sjukan 1918. Redan innan utbildningen på folkhögskolan hade Vilhelm gett sig in
på en karriär som journalist. Som 17-åring började han skriva för tidningar som
Nya Växjöbladet, Såningsmannen, Brokiga Blad och Smålands Posten. Därefter följde
arbete som journalist och redaktör på tidningar runt om i landet. 1921 blev det
så åter avbrott i hans litterära karriär. Han kallades in till militärtjänstgöring
i Växjö. För den pacifistiska och rebelliska Moberg var militären knappast en
ideal plats. Detta till trots skrev han sin första bok under värnplikten. När
Moberg satt i arresten, vilket inte direkt var ovanligt, ägnade han sig
nämligen åt att skriva I vapenrock och
linnebyxor. Han gjord där upp med strikta officerare och klargjorde
tydligt vad han tyckte om sitt liv som värnpliktig. Boken publicerade han under
namnet ”Ville i Momåla”, ett alias som han använde flitigt under sin ungdom.
Det gick så långt att han ansökte om att få byta namn till Vilhelm Momåla men
på detta fick han avslag. Journalistkarriären fortsatte på heltid fram till och
med 1926. Moberg arbetade då som lokalredaktör på Nya Växjöbladet. Året blev lyckat då hans pjäs - samhällssatiren
Kassabrist blev en stor
framgång.
Därmed kunde Moberg ta tjänstledigt från redaktörstjänsten och ägnad
sig istället åt att skriva Raskens.
1927 publicerade Bonniers romanen som blev en succé bland såväl läsare som
recensenter. Inkomsterna från boken var så pass goda att han hädanefter kunde
försörja sig som författare. 1976 gjorde Per Sjöstrand för SVT:s räkning Raskens som tv-serie. Det blev åtta
avsnitt med Sven Wollter i huvudrollen. Med Raskens i ryggen fortsatte Vilhelm Moberg att i rask takt skriva
nya romaner och dramer. Nästkommande bok blev Långt från landsvägen. Denna roman om Adolf i Ulvaskog fick en
uppföljare i De knutna händerna.
1935 publicerade så Moberg Sänkt sedebetyg,
den första boken i Toringtriologin. Böckerna blev framgångsrika men kunde ändå
inte riktigt mäta sig med Raskens.
Det skulle dröja till 1941 innan Moberg åter lyckades med en riktig
dundersuccé. Nu skrev Moberg en av sina kanske mest kända romaner - Rid i Natt! Den tidigare pacifistiske
författaren hade i och med nazitysklands invasion av Polen samt Sovjetunionens
krig mot Finland helt omvärderat sin världssyn. Han argumenterade hädanefter
för ett starkt svenskt försvar. Därtill var han under kriget en av dem mest
högljudda supportrarna för svensk hjälp till Finland.
Vilhelm hade genom åren
ett stort utbyte med det finländska kulturlivet och ett par av hans dramer hade
även urpremiär i Finland. Vilhelm var tillsammans med andra svenska författare
engagerad i frivilligrörelsen och skrev bl.a. ett upprop för Finland och han
deltog aktivt i Finlandsrörelsen. Han besökte även Finland vid ett flertal
tillfällen då han fick söka skydd i bombkällare under pågående Sovjetiska
anfall. Mobergs engagemang bidrog även till Rid i Natt! blev mycket uppskattad i Finland. Rid i natt! var 1941 den mest lästa
boken i Sverige. Mobergs tydligt anti-nazistiska hållning uppmärksammades inte
enbart i Sverige. I nazityskland brändes Rid
i natt! på nazisternas bokbål. Mobergs modiga och idoga agiterande mot
nazismen och kommunism ställde dock till med problem även i Sverige.
Självcensuren som var i bruk under kriget fick till följd att Moberg fick allt
svårare att få sina debattinlägg publicerade. Till slut var det endast
Eskilstuna-Kuriren och Göteborgs Handels- & Sjöfartstidning som hade
civilkurage nog att trycka hans texter. Moberg fortsatte såväl under som efter
kriget att kritisera den svenska undfallenheten för nazisterna samt den allmänt
tillämpade självcensuren. När kriget väl var över och nazisterna besegrats
upprätthöll han sina moraliska ståndpunkter och agiterade idogt mot alla former
av totalitära stater.
Detta tog sig många uttryck. Ett av dem mer välkända är när
Moberg efter noter skällde ut Olof Palme i SVT. Orsaken var att Sverige inte
vågade dela ut 1970 års Nobelpris i litteratur till den ryske författaren
Alexandr Solzhenitsyn på den svenska ambassaden i Moskva. Detta av rädsla för
att göra sig till ovän med den mäktiga grannen i öster. Stig Fredriksson har
skrivit mer om den svenska undfallenheten vid detta. Moberg ville tidigt se Sverige som medlem i NATO och
ansåg att kommunismens Sovjet var en tvilling till nazismens Tyskland. 1947
började Moberg förbereda det som skulle bli dem mest imponerande och
fantastiska av hans alla romaner, dramer och debattinlägg. Vilhelm Moberg satte
i verket det som han själv kallade "Företaget". Detta
"Företag" skulle ta honom 12 år att slutföra och resultera i fyra magnifika
böcker - det episka utvandrardramat. 1948 kunde Moberg äntligen ta sina första
steg på amerikansk mark. Med sig hade han familjen. Moberg spenderade merparten
av dem kommande fyra åren i Amerika. Först i Minnesota där han på plats
efterforskade emigranternas vägar och äventyr. Han gick oerhört noggrant
tillväga och studerade gamla dagböcker, biblioteksarkiv och reste själv runt i
svenskbygderna för att skaffa sig en djup kunskap i ämnet. Därefter följde
själva författandet som till största delen ägde rum i Kalifornien. I Carmel,
Monterey och Laguna Beach höll Moberg skrivarstuga.
Carmel blev med tiden hans
favoritstad och han hade även planer på att permanent bosätta sig i USA.
Noterbart är att Carmel är den stad i vilken den inte helt obekante Clint
Eastwood sedermera blev borgmästare. Den tid och kraft som Vilhelm Moberg lade
ner på Utvandrareposet skulle visa sig vara mödan värt. Förmodligen är det dem
mest uppskattade svenska böckerna någonsin. Utvandrarna, Invandrarna, Nybyggarna och Sista brevet till Sverige har enbart i Sverige sålts i närmare 2
miljoner exemplar. Trots den långa tid som spenderades "over there"
tappade Moberg aldrig kontakten med det svenska samhället. Han höll sig hela
tiden informerad om vad som pågick i Sverige. Moberg var som alltid aktiv i
samhällsdebatten och fortsatte att så vara när han återvände till Sverige. Inte
minst genom att han personligen avslöjade allvarlig rättsröta i två på 50-talet
oerhört uppmärksammade fall, Haijby- och Kejne-affärerna. Mobergs kraftfulla
personliga engagemang fick till följd att rättsväsendet fick sig en välförtjänt
uppryckning. I samband med dessa skandaler skrev han även Därför är jag republikan. Hans sätt
att argumentera mot monarkin och för republik går än idag som en röd tråd genom
dem republikanska kretsarna i Sverige. 2005 utsåg Republikanska föreningen
postumt Vilhelm Moberg till Årets republikan.
Som ung var Moberg politiskt
engagerad och var bland annat med i Socialdemokraternas ungdomsförbund.
Sedermera intog han ståndpunkten att som författare måste man vara fri och
oberoende. Följande citat säger en hel del om Mobergs tilltro till politiker. "När en politiker säger att vi sitter i
samma båt så var på din vakt, det betyder att det är du som ska ro."
Nästa roman fortsatte på det inslagna emigrantspåret. Din stund på jorden skildrar hur människan påverkar sitt eget
levende och får leva med dess konsekvenser. Handlingen är förlagd till Kalifornien
där en åldrad svensk emigrant tänker tillbaka på sitt liv. Boken satte punkt
för Mobergs emigrantanknytna litteratur. Det sista stora projekt som han
påbörjade men aldrig hann avsluta var Min
svenska historia. Tanken var att det skulle bli fyra band. Moberg hann
dock inte färdigställa mer än två. Den 8:e augusti 1973 drunknade Vilhelm Moberg
invid hemmet i Roslagen. I köket hittades en lapp skriven av Vilhelm: ”Klockan
är tjugo över sju, jag går att söka i sjön, sömnen utan slut.” Spännande, ansåg
Jam. Lysande, slutade Tom!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar