Drömmar.
Kaninen Ida vaknade i skogen. Hon steg upp, och klädde sig.
Gick ut ur sovrummet, och stängde sängkammardörren efter sig. Hon skuttade
försiktigt ned för trappan, och gick in på verandan. Väntade otåligt på Jam,
och Tom. Hennes skål var nästan tom. En liten bit morot var kvar. Hon mumsade,
och tuggade. Pelargonierna frodades. De var röda, rosa och vita. Solen stod
lågt. Det var tidig morgon. Hon satte sig bekvämt, och väntade. Jam vaknade.
Sträckte på sig så att klorna kom ut. Krökte rygg, och såg sig kring. Idas
plats var tom. Agnes och Tom sov i sängarna. Han skuttade upp på
nattduksbordet, och såg ut. Himmelen var blå, och lovade en fin dag. Skuttade
ned igen. Tog av pyjamasen, och satte på en blå tunn tröja, och shortsen. Sockar
och träningsskor. Det var kyligt på golvet. Öppnade sovrumsdörren, och gick ut
i övre hallen. Stängde dörren efter sig, och smög ned för trappan. ”Hurra”,
utbrast Ida! Jams skålar var tomma. De kramades. Han satte sig bekvämt, och
väntade på Tom. Reste sig, och låste upp ytterdörren. Öppnade den helt, och
krokade upp den mot väggen. Satte sig på trappan. Ida satte sig bredvid. Solen
steg upp över björkarna. Strålarna letade sig fram genom blad, och grenverk.
Det började värma. I gullriset mot husväggen surrade humlor, bin, och
blomflugor. Getingar. I rabatten mot ängen växte rosa gammaldags rosor.
Ängsblommor frodades hos gräset. Ida ville berätta om sina drömmar, och tankar
runt det. Hon tänkte på Freud.
Han baserade sin teori i hög grad på de upptäckter som han
gjorde i sin egen självanalys
och i analysen av patienters drömmar. Avgörande för Freuds teoribildning var
att han undersökte omedvetna skikt i själslivet och kunde utforma en helt ny
lära om människans själsliv som en plats för kamp mellan medvetna och omedvetna
krafter. Det omedvetna visade sig till stor del bestå av minnen och
föreställningar som är bortträngda från medvetandet därför att de upplevs som
obehagliga, otillåtna, ångestuppväckande och skuldbelastade. Freud upplevde genom
sig själv och hos sina patienter hur starkt denna kamp mellan medvetna och
omedvetna känsloladdade föreställningar inverkar på människors sätt att tänka
och känna. I självanalysen upptäckte han bortträngda minnen och föreställningar
i sitt eget liv, främst kärleken till modern och svartsjukan riktad mot fadern,
ett tema som han kände igen från den grekiska sagan om Oidipus som ovetande om
de verkliga förhållandena slog ihjäl sin far, kungen av Thebe, själv blev kung
och gifte sig med drottningen, sin egen moder. Freud drog här av den vittgående
slutsatsen att oidipuskomplexet
är generellt för män och att det finns ett liknande omedvetet tanke- och
känslokomplex hos kvinnor. Öppnade sovrumsdörren, och gick ut i övre hallen.
Stängde dörren efter sig. Gick ned för trappan försiktigt.
Tittade ut på
verandan. Inga små, men dörren stod öppen. Han gick ned för utetrappan, och
gick på grusgången runt huset. I gungan satt Ida, medan Jam sköt på. ”Hurra”
utbrast Ida, när hon såg honom! Idag skall vi åka till Eva, sade Tom till de
små. Vi är hungriga, sade Jam. Lugn jag skall hämta mat, sade Tom. Han gick
grusgången tillbaka, och upp för trappan till verandan. Gick in i köket, och
öppnade skafferiet. Tog fram mat till Ida, och Jam. Satte på kaffevatten till
sig själv. Hämtade den röda brickan, och lade maten på den. Blandade till kaffe
i en stor mugg. Gick grusvägen ut till de små. De åt i gräset vid vedboden. Jam
kunde inte släppa myrorna helt. När de ätit färdigt gick de tillbaka till
huset. Skogssniglarna var borta. Solen värmde skönt. Tom ställde tillbaka
brickan, och skålarna i köket. Han sköljde av, och ställde på diskbänken. Gick
ut till de små. De började den långa vandringen. Först gick de ned för den
lilla backen vid huset. Ida och Jam plockade vinbär, från busken som hängde ut
över vägen.
De gick vägen mot röda stugan. De gick den långa Drängseredsvägen,
mot stationen. Kom till sist till Vallmovägen, och Havrevägen. Stannade på
tågstationen, och väntade på tåget från Alingsås, mot Göteborg. Det rullade in,
och stannade. De steg på, och Tom betalade. Ida och Jam åkte gratis. De passerade
Stenkullen, och Lerum. Innan Lerum låg en kyrkogård. Tåget stannade vid
Aspenäs. Där som Tom köpt sin nya rakapparat. Det stannade i Jonsered. Där som
Agnes brukade serva bilen. Tom borde ta körkort, tänkte han på. En osäker man
klev på i Partille. Han visste nog inte hur betalmaskinen fungerade. De rullade
in på Göteborgs central. Gick av, och fortsatte mot bussterminalen. De gick
utomhus, där tågens transportbilar körde. Satte sig på bänken vid busstationen.
Bussen kom in, och de gick ut, och steg på. Det var en direktbuss, och den
körde en annan väg, genom Götatunneln. Vi trivs, sade de små. Jag tycker om er
väldigt mycket, slutade Tom!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar