Pelargonier

Pelargonier.

Katten Jam funderade. Jam vände sig till Ida. Jam tyckte att Ida verkade nedstämd. De satt i verandan på Rörö. Agnes, och Tom sov. Det gjorde barnen Eva och Robert också. Jam satte på tevatten. Osten var slut så det fick bli kaviar och mjukost på smörgåsarna. Jam visste att Ida mådde bättre om hon fick berätta. Jam bad Ida att berätta någonting. Ida berättade om fönsterblommorna som trivdes, och förökades. Hon hade läst en bok om pelargonier. En kontrollerad korsning är den där pollen överförts från en utsedd pollenförälder till fröföräldern. Oäkta eller inte fröäkta. Fröäkta innebär att en frösådd planta blir genetiskt identisk med sina föräldrar. Vilda arter är generellt sett fröäkta. Sår du frön från t.ex. P. odoratissimum så får du en P. odoratissimum. Men, detta förutsätter att fröföräldern inte fått pollen från en annan art eller hybrid. Då blir resultatet en ny hybrid som är en korsning mellan P. odoratissimum och pollenföräldern, det vill säga en helt ny genetisk kombination. Där plantorna växer i sin naturliga miljö är detta oftast inget problem eftersom olika arter växer åtskilda från varandra då de har olika krav på växtplats. Det förekommer ibland även korsningar naturlig i det vilda. Dessa kallas naturliga hybrider. När vi flyttar ihop dem i växthus eller på fönsterbrädan blir förutsättningarna lite annorlunda och det är inte helt ovanligt att vildarter korsar sig med varandra. 

Det var ju precis så det hela började på 1600-talet när insamlandet av vilda pelargoner – arter började. Plantorna förvarades i växthus där de fritt kunde pollinera varandra. Då uppstod de första hybriderna. Något som är bra att känna till om man vill korsa pelargonarter och primärhybrider är att olika grupper har olika kromosomtal. Detta gör att alla arter inte låter sig korsas med varandra. En bra referens för mer information om detta är Diana Millers bok. Jag får ganska ofta frågan om det finns frö till Mårbackapelargonen. Svaret är givetvis nej. Mårbacka är en korsning, en hybrid. Och frö från hybrider ger alltid en ny hybrid, dvs. en planta med nya genetiska egenskaper. Undantaget är frön av så kallad F1-typ som ger identiskt lika plantor, men detta är inget som vi amatörodlare pysslar med utan förbehållet de stora fröproducenterna. Någon har säkert sått ett Mårbackafrö eller frö från någon annan hybrid och fått en ny planta som ser precis ut som fröföräldern. Kanske har den fått pollen från en av sina egna blommor, från en annan planta av samma sort eller från någon annan någorlunda likartad hybrid. På samma sätt som barnen hos oss människor kan bli väldigt lik en av våra föräldrar så är det fortfarande en individ med helt unik genuppsättning. Det här är viktigt att känna till eftersom en sort annars kan spridas under ett visst namn som till exempel, 

Mårbacka, trots att det är en annan sort. Kanske blir resultatet av fröet från Mårbacka aningen ljusare i färgen, ger fler eller färre blommor, har ett kompaktare eller gängligare växtsätt, eller blir känsligare för viss typ av ohyra. Ingen vet. Men om den sprids vidare med sticklingar får ju mottagaren inte den sort de tror. Det här ska absolut inte stoppa någon från att så frön från fritt pollinerade korsningar. Blir plantan mycket lik sin förälder är det väl trevligt med ett tillskott i sommarens plantering. Märk den inte alls eller märk den tydligt med vad det är, Fröplanta från Mårbacka, så att den inte av misstag tas för, originalet, och odlas vidare under fel namn av misstag. Som nybörjare kan det vara kul att så alla frön man kommer över. Man vet ju aldrig – har man tur kan något av fröerna ge en alldeles speciell planta. Och det är ju också bra att prova sig fram så man hittar ett bra sätt att få fröerna att gro så man säkert lyckas den dagen man ska så några riktigt värdefulla fröer. Det finns de kommersiella förädlare som arbetar just på det här sättet. De sår mängder av fröer från fritt pollinerade plantor och hoppas att någon eller några av dem ska visa värda att odla vidare. 

Det här är det allra enklaste sättet som kräver minsta möjliga arbete och ingen särskild dokumentation, men kanske inget man kan kalla för hybridisering i egentlig mening. Att själv sköta pollineringen innebär att man styr vilka sorters egenskaper som ska blandas. Man kan ha en plan, eller en idé om vad man vill uppnå utifrån vilka egenskaper man är ute efter. Självklart behöver det inte vara så avancerade målsättningar utan man kanske vill sammanföra en vacker blomfärg hos en sort med ett fint växtsätt hos en annan. Börjar man överväga att jobba mer seriöst med korsningar behöver man sätta sig in i detta med genetik och arvsanlag en del och vara noga med att dokumentera sitt arbete. Mycket intressant, ljög Jam. Tom vaknade, och såg sig kring. Jag älskar er, slutade han!