Locke

Locke.

Katten Jam och Kaninen Ida satt under äppelträdet. Det var en himmel av vita blommor. De satt i syrenbersån. Syrenerna var vita och röda. Tom var också där. De var just klara med frukosten. Tom gick in med disken. Ida såg sig runt. Ängen behövde slås. Gräset var högt. Ängsblommorna trivdes. Det var hundkex och timotej, som stack upp. Blåklockor och gullmora bildade öar. Rödklöver och violer fann platser. Toms vän hade byggt en Friggebod mot grannen i väster. Den var rödlaserad med vita knutar. Den var redan fylld med grejer. Mest skräp. Sådant man inte ville slänga, men egentligen inte behövde. Ängen var fylld av rotskott från körsbärsträden. Ett päronträd hade de planterat. Ett litet plommonträd trivdes, mot grannen i väster. Förutom Friggeboden fanns ett litet gult uthus med spadar och trädgårdsgrejer. Det stora huset var klätt med eternitplattor. Taket hade mörkt skiffer. De hade funderat på att bygga ut med en veranda mot öster. Toms installationer vid trappan hade blivit fler. Två gamla zinkspänner prydde nu också väggen. Grannen till öster hade en sagoträdgård. Välskött med fruktträd och rosor i mängd. Toms kusin hade bott där. Nu var hon borta, och endast maken fanns kvar. Jam ville tala filosofi. Han berättade. John Locke föddes i byn Wrighton, Somerset beläget i sydvästra England. Han blev vida berömd på äldre dar främst tack vare två verk: 

Två avhandlingar om regeringssättet (Two Treatises of Goverment) och En essay om den mänskliga kunskapsförmågan (An Essay Concerning Human Understanding), båda verken utkomna 1690. Det finns något av det jordnära hos filosofen Locke. Inte minst framkommer detta i hans syn på den mänskliga kunskapen. Den mänskliga kunskapen är begränsad, vilket han illustrerar i liknelsen att människan känner till lodlinans längd, fast inte havets djup. Den mänskliga kunskapsförmågan sträcker sig kring dess nödvändiga domäner. Människan behöver inte veta allt, bara vad som av praktiska skäl är viktigt att veta, såsom politisk och social kunskap. Som svar på Descartes skepticism huruvida säker kunskap över huvud kan existera, kunde Locke med stöd från utgångspunkten i hans kunskapskritik svara att Gud har gett oss förmågan att känna till en viss kunskap – alltså det som är nödvändigt för oss. Locke förnekar och att det finns medfödd kunskap. Nyfödda barn kan inte veta något om matematik eller Guds existens. Kunskap är enbart grundad på erfarenhet, ett synsätt som brukar gå under namnet empirism. Lockes var dock ingen utpräglad empiriker i det att han faktiskt gjorde en indelning av kunskapen i tre nivåer – precis som Spinoza gjorde fast ur en annan utgångspunkt. Den intuitiva kunskapen kommer före vetenskapen och innefattar sådant som kallt och varmt. 

Den demonstrativa kunskapen är sådant vi kommer fram till genom analys och observation. Till sist finns den sensitiva kunskapen som leds av våra sinnesintryck. Locke skiljer mellan primära och sekundära egenskaper hos tingen. De primära egenskaperna är form, soliditet, rörelse, utsträckning och antal. Dessa egenskaper hos tingen är oberoende oss, det vill säga den som betraktar. De sekundära egenskaperna är sådant som färg, smak och lukt. Dessa är till skillnad från de primära inte oberoende oss, utan i stället subjektiva medan de påverkas av våra sinnesorgan. Det gröna är ingen objektiv egenskap hos bladet, snarare något vi uppfattar genom vår synförmågas sätt att tolka. Denna slags indelning som bukar benämnas kritisk realism var något som redan Demokritos gett förord åt och som definierades på nytt under 1970-talet. Locke har givits epitetet "liberalismens fader". Något som vilar på hans verk Två avhandlingar om regeringssättet där Locke fördjupar sig i förhållandet människa - frihet. Det är en slags frihet som betonar den ensklida människans rätt till eget ägande och att det är statens ansvar att värna därom. Locke försvarar äganderätten under vissa premisser. Även om jorden tillhör alla gemensamt, har en människa rätt till resultatet av sitt arbete. Om någon brukar ett stycke orörd jord genom eget kroppsarbete bör denne också ha rätt till skörden. 

Detta betraktelsesätt manar på intet sätt på någon exploatering, Locke tilläger nämligen att förfarandet är rättmätigt "så länge det finns tillräckligt många och lika goda ting kvar i gemensam ägo för de andra". Makten får dock inte missbrukas, i sådant fall är det legitimt att med alla medel göra uppror tills en ny balans infinner sig där rättvisa återskapats. Jam höll med. Stigen slingrade sig fram. Det var sankmarker. Träd var små och förkrympta. Kämpande mot vattnet. Ljung bredde ut sig. Den blommade rosa och rött. Björkar var gula och tidigt höstlika. Buskar av doftande pors fann platser här och där. Jam och Ida var vänner. Ingen hade provocerat den andre. Ida förstod ändå vad som tryckte Jam. Jag behöver inte någon hund, sade hon. Hon var så söt i sin blommiga sommarklänning. Bra, svarade Jam. Jag har inget emot hundar, men tycker att vi har varandra. Det räcker! Jag älskar er, slutade Tom!