Nietzsche.
Kaninen Ida vaknade, i skogen. Gäspade och sträckte på sig.
Reste sig upp, och såg sig kring. Jam låg på sin plats. Morrhåren rörde sig.
Han drömmer nog tänkte hon. Troligen om möss. Hon hade ett gult nattlinne på
sig. Hennes kläder låg på en stol. Hon gick dit, och bytte om. Tog på en röd
kjol, och en rosa blus. Tvärrandiga knästrumpor. Vita med röda ringar. Skuttade
upp på byrån vid fönstret. Tittade ut. Himmelen var molnig. Hoppas det ändå
blir en fin dag, tänkte hon. Skuttade ned, och gick fram till dörren. Vände sig
och tittade. Tom sov. Agnes och barnen likaså. Öppnade dörren, och gick ut i
övre hallen. Där var svalare än i sovrummet. Hon sköt igen dörren efter sig.
Gick fram till klädgarderoben, och öppnade dörren. Såg in. Massor av gamla
kläder hängde där. Hon stängde efter sig, och gick fram till trappan. Den var
nymålad och fin. Ljusblå. Skuttade ned, till hallen. Tittade ut på verandan.
Hennes skål var tom. Gick ut till köket. Kaminluckan var stängd. Vedkorgen var
fylld. Dörren till vardagsrummet stod öppen. Toms Mormor var inte här. Hon
skuttade in. Lade sig i den mjuka soffan, och funderade. Hon tänkte på vad Jam
talat om. Friedrich Nietzsche föddes i Röcken, nära Leipzig. Han
genomförde universitetsstudier i grekisk filologi och blev också professor i
grekiska på universitetet i Basel.
Han avslutade dock självmant sin tjänst där
efter ett par år och blev alltmer isolerad. I sin ungdom var Nietzsche starkt
påverkad av Schopenhauer och även om han kom att göra avsteg från dennes
filosofi förblev hans livsuppfattning besläktad med Schopenhauers pessimism.
Båda filosoferna motsatte sig också sitt ämne som akademisk disciplin för att i
stället beakta den som ett sätt ett sätt att leva. Nietzsche använde ofta aforismen
som form för sin filosofi, med den aforistiska framställningen ville han
undvika den systematiska och dogmatiska filosofin. I Mänskligt – alltförmänskligt (Menschliches, Allzumenschiliches I-II, 1978) följer ett tusental
korta avsnitt efter varandra. I detta verk som utgavs i två delar ger Nietzsche
prov på sin individualistiska och genomträngande livssyn och uppvisar även sin
utomordentliga formuleringskonst. Ett verk som står ut i Nietzsches produktion
är Så talade Zarathustra (Also sprach Zarathustra, 1883-85).
Här använder sig Nietzsche av poeten, filosofen och religionsstiftaren
Zarathustra (vars livstid sägs ha varit någon gång på 1000-talet f.Kr.) som
språkrör. Ett välkänt citat härstammande ur detta verk är ”Gud är död!”.
Nietzsche var emellertid långt ifrån den första bland filosofer som uttryckte
en skepsis gällande Guds existens. Redan Spinoza gjorde detta och än markant
gjorde Feuerbach så.
Fast det var Nietzsche som påkallade den nihilistiska
uppfattningen med människor som lever i en värld där Gud inte längre syns till.
Ett sådant synsätt framkallar en nihilism där absoluta värden saknas och där
allt kan omprövas. I denna tillvaro finns ingen frälsning blott lidande och
förnedring. Nihilisten var en gestalt som emellanåt dök upp i rysk litteratur
under Nietzsches levnadstid och så här heter det om denne i Pjotr Kropotkins En anarkists minnen: Nihilisten lät sin
kärlek till uppriktigheten komma till synes i det dagliga livets minsta
detaljer. Han förkastade de konventionella formerna av sällskaplig konversation
och uttryckte sina åsikter rakt på sak och utan omskrivningar. Näraliggande till
nihilism markerar Nietzsche det perspektivistiska,
vilket står för en relativ inställning som korsar det dogmatiska. Ur detta
finner Nietzsche bland annat att människan söker inte enbart sanningen för
sanningens egen skull, utan som en beståndsdel i viljan till makt och
självhändelse. En omdiskuterad gestalt i Så
talade Zarathustra är övermänniskan
(übermenschen). Bilden av övermänniskan framstår i flera olika
tappningar, som ett ideal och en förnyelse och vidare en metaforisk skepnad:
”Människan är en lina, knuten mellan djur och övermänniska – en lina över en
avgrund.”
Idén till övermänniskan har tillskrivits intryck av Charles Darwins
upptäckt om människan som en utveckling av apan och att Nietzsche såg
övermänniskan som en nästa utvecklingsfas. Andra menar dock att övermänniskan
snarare gällde en individualistisk utveckling i högre moralisk anda. Säkert är
att tanken skulle upptas på 1900-talet av nazisterna som en avbild över den
rena människan kontra den degenererade. Denna tolkning är föga i
överensstämmelse med den egentliga betydelse som framkommer i läsningen av
Nietzsches verk. Stora delar av Friedrich Nietzsches liv präglades av sjukdom,
redan som barn plågades han bland annat av migrän och värk i kroppen. Efter han
lämnat universitetet reste han till många kurorter, men efter ett slaganfall
avslutades resandet och han vårdades av sin mor och syster. Under senare delen
av sitt liv försämrades också Nietzsches psykiska hälsa vilket småningom ledde
till sinnessjukdom. Ett av de märkbara symptomen på Nietzsches psykiska besvär
var en antydan om storhetsvansinne som märks inte minst i det sena verket Bortom ont och gott.
Nietzsches
värderelativism och antiintellektualism slog igenom på 1900-talet och hans
betydelse har märkts på flera av kulturens områden. Förutom inom filosofi har
hans påverkan kunnat skymtas inom skönlitteraturen och psykoanalysen. Hans
uppenbarelse i form av den extravaganta mustaschen och den strängt skådande
blicken för associationerna till den irreversible individen fast i fördjupade
tankar. Tom
vaknade, och sträckte på sig. Gäspade. Satte sig upp, och såg sig kring. Idas
plats var tom. Även Jams. Tog av nattröjan, och satte på en ny. Shorts och
sockar. Agnes sov. Kysste henne på kinden. Barnen sov. Tittade ut genom
fönstret. Molnen började spricka upp. Kaminluckan var öppen. Locket var av.
Öppnade dörren, och gick ut. Stängde dörren till klädgarderoben. Sköt igen
sovrumsdörren efter sig. Tittade på trappan. Ommålningen hade blivit bra. Det
var snyggt med ljusblått. Gick försiktigt ned till hallen. Ut på verandan.
”Hurra”, utbrast Ida. Alla tre kramades. Är ni hungriga, undrade Tom? Han gick
upp och hämtade skålarna, och gick in i köket. Rotade i skafferiet, och hittade
mat till de små. Satte på kaffevatten, till sig själv. Gick ut till de små på
trappan. Serverade. Hämtade sitt kaffe. Jam blev klar med kattmaten, och
övergick till mjölken. Sörplade. Solen stod nu över björkarna, och värmde gott.
Sniglarna på grusgången var borta. Är vi vänner nu, undrade Tom? Vi är de bästa
vänner, slutade de små!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar