Berättade.
Tom och Katten Jam var på Slangö. Klockan var inte mycket. Både han och Jam vaknade alltid tidigt. De drack te och åt ostsmörgås. Lagrad förstås. Kaninen var i ”kammern”. Barnen sov i lilla rummet åt ”sör”. Agnes låg i vardagsrummet. Han och Jam gick ut i gräset. Genast kom kattungar kilande. Han och Jam lät sig inte störas. En diskussion var på gång. Ännu i sin linda, men snart hoppades Jam. Tom tog upp en kattunge. Nu blir han så där fånig igen, tänkte Jam. Tom klappade kattungen. Sedan släppte han ned den. De reste sig och gick ned åt hamnen. Dammarna hade krympt ytterligare. Mink-Anders hus var inte längre ens värt att nämna. Inte krogen heller. På piren låg tinor och garn. Bos fiskebåt låg inne. Toms segelbåt låg mitt emot. Deras plats var egentligen inne på nästa brygga. Där var alldeles för grunt. Båten såg stor ut här. ”Vi går ut en stund och fiskar”, sa Jam. Tom tänkte på alla förtöjningar och draggar. Han ville ändå inte vara omöjlig, utan svarade ja. "Hurra", skrek Jam. De gick in från piren och ut på lilla bryggan. Tom lade loss i fören. Som tur var var det helt stilla. Havsbrisen kommer mer under dagen, tänkte han. Han drog ut och tog upp den inre draggen. ”Vänta vi måste ha agn”, utbrast han. Båten fick ligga för bara en dragg.
Tom tog på sig badbyxor och gick ut på badstegen. Han hade en håv med sig. Jam tittade nyfiket på. Han kastade sig i vattnet. Han simmade över till det grunda. Där fanns gott om blåmusslor. Han fyllde håven. Sedan simmade han tillbaka till båten. Torkade sig med en handduk, och tog på sig kläderna. ”Inte för att det behövs”, sa han. Det blir en varm dag. Han lade musslorna i en spann. Han startade motorn och drog upp draggen. De körde sakta ut ur hamnen. Han öppnade några musslor. Han tog fram en släpdörj till Jam. Styrde efter Slangös östkust. Satte agn på krokarna, och lät släpdörjen sakta gå ut. Han lämnade över linan till Jam och koncentrerade sig på körningen. Klockan var sju på morgonen. De gick ut mot Åskären, och tog lite mot Bammen. Han körde i en stor oval. Plötsligt skrek Jam till. Tom frikopplade motorn. Jam drog in. Två vitlingar satt på krokarna. Jam märkte nog inte den första, tänkte han. Sedan släppte han i draggen. Han tog hand om släpdörjen och letade efter de vanliga dörjarna. De låg längst ned i en bänk. Han tog upp dem. Han agnade Jams dörj och började med sin egen. Det gick bra. Han släppte ned dörjblyet till botten. Drog upp en famn, och väntade.
De fick tre skäddor och en torsk. Jam var mycket nöjd med turen. Han styrde på hemfärden medan Tom rensade fiskarna. En svag bris hade börjat. Inte mer än att det var enkelt att belägga båten på nytt. Bo satt på piren. Han röjde i sina nät. ”Vill du inte ha fler katter”, frågade han och skrattade. Hon har fått ungar igen. Tom tackade för erbjudandet men sa att det var jobb nog med en katt. Jam låtsades som inget. När de gick vägen hem sa Jam plötsligt. ”Har du läst Bagavadgita?”. Det stavas Bhagavad Gita svarade Tom. ”Hur såg du min stavning”, undrade Jam. Det skall jag berätta när du är lite större, sa han. Han stannade vid dammarna. ”Hörde du grodorna igår kväll”, undrade han. ”Var det det som knarrade”, undrade Jam. Ja, det blandades med syrsors gnidande. Vårtbitare. Jam var väldigt nöjd med fisket, men han var inte nöjd med de uteblivna intellektuella samtalen. Låt oss åtminstone tala om religion i allmänhet, sa Jam. Några gråa katter nosade på Toms spann. Du vet att jag inte kan tala om något i allmänhet, svarade han. Jag kan bara tala i synnerhet. Typ sakfrågor inom politiken. Det är där vi skiljer oss åt. Du Jam vill alltid tala om de övergripande frågorna. Jag vill tala om de enskilda frågorna. Agnes var uppe. Det var Eva och Robert också.
Robert blev intresserad av fisken. Agnes frågade honom om han vill ha frukost med kaffe. Jam kände sig bortglömd. Vad är sakfrågor inom religion, undrade han. Tom skakade på huvudet. Han insåg att det låg en poäng i Jams resonemang. Själv hade han alltid kallat sig ”agnostiker”. Det var väl ingen enskild fråga precis. Som Schrödingers katt. Den finns och den finns inte. Det är sanningen. Han trivdes på Slangö. Det gjorde nog Jam också. Han kände sig ganska pigg och stark. Han fortsatte sin berättelse om Petter. I ladugården byggde svalorna bo upp vid taket. Ungarnas pip hördes oavbrutet. Därinne höll grisarna till i små bås. Det var varmt och mörkt därinne. Fönstren var för små, tyckte Petter. När han gick fram till grisarna snodde de runt, och grymtade. I ett bås fanns en jättestor galt. I ett annat flera suggor, med gulliga ungar. De pep och väsnades, när Petter kom nära. Under golvet, i ladugården bodde katterna. Alla på gården älskade katter. De fick bara inte bli för många. Pappa brukade dränka kattungar. Han stoppade de nyfödda i en påse av tyg. Några stenar låg i botten. Han knöt om där uppe, och kastade påsen i en damm. Påsen sjönk. Petter tänkte på att kattungarna ännu var blinda. ”Kanske de inte förstår vad som händer”, tänkte han. ”Kanske de inte lider”. Petter tänkte ofta på kattungarna. När han var tjugosju år, flyttade han till Slangö, och blev dräng där. Han fastnade för Lena Persdotter. De blev kära, och gifte sig. Lena var lotsänka, och hade det gott ställt. De fick det bra. Petter tjänade ganska mycket, och kunde framförallt hålla i pengarna. Det blev aldrig hans barndoms kärlek, men det blev något lika bra. Lena var också ljus och blåögd, med lockigt hår. Jam var nog lite kär i en av Bos katter. Tom hade lagt märke till det. Det är ingenting att skämmas för, sade han. Det är den naturligaste sak i världen. Det är det väl?
Tom och Katten Jam var på Slangö. Klockan var inte mycket. Både han och Jam vaknade alltid tidigt. De drack te och åt ostsmörgås. Lagrad förstås. Kaninen var i ”kammern”. Barnen sov i lilla rummet åt ”sör”. Agnes låg i vardagsrummet. Han och Jam gick ut i gräset. Genast kom kattungar kilande. Han och Jam lät sig inte störas. En diskussion var på gång. Ännu i sin linda, men snart hoppades Jam. Tom tog upp en kattunge. Nu blir han så där fånig igen, tänkte Jam. Tom klappade kattungen. Sedan släppte han ned den. De reste sig och gick ned åt hamnen. Dammarna hade krympt ytterligare. Mink-Anders hus var inte längre ens värt att nämna. Inte krogen heller. På piren låg tinor och garn. Bos fiskebåt låg inne. Toms segelbåt låg mitt emot. Deras plats var egentligen inne på nästa brygga. Där var alldeles för grunt. Båten såg stor ut här. ”Vi går ut en stund och fiskar”, sa Jam. Tom tänkte på alla förtöjningar och draggar. Han ville ändå inte vara omöjlig, utan svarade ja. "Hurra", skrek Jam. De gick in från piren och ut på lilla bryggan. Tom lade loss i fören. Som tur var var det helt stilla. Havsbrisen kommer mer under dagen, tänkte han. Han drog ut och tog upp den inre draggen. ”Vänta vi måste ha agn”, utbrast han. Båten fick ligga för bara en dragg.
Tom tog på sig badbyxor och gick ut på badstegen. Han hade en håv med sig. Jam tittade nyfiket på. Han kastade sig i vattnet. Han simmade över till det grunda. Där fanns gott om blåmusslor. Han fyllde håven. Sedan simmade han tillbaka till båten. Torkade sig med en handduk, och tog på sig kläderna. ”Inte för att det behövs”, sa han. Det blir en varm dag. Han lade musslorna i en spann. Han startade motorn och drog upp draggen. De körde sakta ut ur hamnen. Han öppnade några musslor. Han tog fram en släpdörj till Jam. Styrde efter Slangös östkust. Satte agn på krokarna, och lät släpdörjen sakta gå ut. Han lämnade över linan till Jam och koncentrerade sig på körningen. Klockan var sju på morgonen. De gick ut mot Åskären, och tog lite mot Bammen. Han körde i en stor oval. Plötsligt skrek Jam till. Tom frikopplade motorn. Jam drog in. Två vitlingar satt på krokarna. Jam märkte nog inte den första, tänkte han. Sedan släppte han i draggen. Han tog hand om släpdörjen och letade efter de vanliga dörjarna. De låg längst ned i en bänk. Han tog upp dem. Han agnade Jams dörj och började med sin egen. Det gick bra. Han släppte ned dörjblyet till botten. Drog upp en famn, och väntade.
De fick tre skäddor och en torsk. Jam var mycket nöjd med turen. Han styrde på hemfärden medan Tom rensade fiskarna. En svag bris hade börjat. Inte mer än att det var enkelt att belägga båten på nytt. Bo satt på piren. Han röjde i sina nät. ”Vill du inte ha fler katter”, frågade han och skrattade. Hon har fått ungar igen. Tom tackade för erbjudandet men sa att det var jobb nog med en katt. Jam låtsades som inget. När de gick vägen hem sa Jam plötsligt. ”Har du läst Bagavadgita?”. Det stavas Bhagavad Gita svarade Tom. ”Hur såg du min stavning”, undrade Jam. Det skall jag berätta när du är lite större, sa han. Han stannade vid dammarna. ”Hörde du grodorna igår kväll”, undrade han. ”Var det det som knarrade”, undrade Jam. Ja, det blandades med syrsors gnidande. Vårtbitare. Jam var väldigt nöjd med fisket, men han var inte nöjd med de uteblivna intellektuella samtalen. Låt oss åtminstone tala om religion i allmänhet, sa Jam. Några gråa katter nosade på Toms spann. Du vet att jag inte kan tala om något i allmänhet, svarade han. Jag kan bara tala i synnerhet. Typ sakfrågor inom politiken. Det är där vi skiljer oss åt. Du Jam vill alltid tala om de övergripande frågorna. Jag vill tala om de enskilda frågorna. Agnes var uppe. Det var Eva och Robert också.
Robert blev intresserad av fisken. Agnes frågade honom om han vill ha frukost med kaffe. Jam kände sig bortglömd. Vad är sakfrågor inom religion, undrade han. Tom skakade på huvudet. Han insåg att det låg en poäng i Jams resonemang. Själv hade han alltid kallat sig ”agnostiker”. Det var väl ingen enskild fråga precis. Som Schrödingers katt. Den finns och den finns inte. Det är sanningen. Han trivdes på Slangö. Det gjorde nog Jam också. Han kände sig ganska pigg och stark. Han fortsatte sin berättelse om Petter. I ladugården byggde svalorna bo upp vid taket. Ungarnas pip hördes oavbrutet. Därinne höll grisarna till i små bås. Det var varmt och mörkt därinne. Fönstren var för små, tyckte Petter. När han gick fram till grisarna snodde de runt, och grymtade. I ett bås fanns en jättestor galt. I ett annat flera suggor, med gulliga ungar. De pep och väsnades, när Petter kom nära. Under golvet, i ladugården bodde katterna. Alla på gården älskade katter. De fick bara inte bli för många. Pappa brukade dränka kattungar. Han stoppade de nyfödda i en påse av tyg. Några stenar låg i botten. Han knöt om där uppe, och kastade påsen i en damm. Påsen sjönk. Petter tänkte på att kattungarna ännu var blinda. ”Kanske de inte förstår vad som händer”, tänkte han. ”Kanske de inte lider”. Petter tänkte ofta på kattungarna. När han var tjugosju år, flyttade han till Slangö, och blev dräng där. Han fastnade för Lena Persdotter. De blev kära, och gifte sig. Lena var lotsänka, och hade det gott ställt. De fick det bra. Petter tjänade ganska mycket, och kunde framförallt hålla i pengarna. Det blev aldrig hans barndoms kärlek, men det blev något lika bra. Lena var också ljus och blåögd, med lockigt hår. Jam var nog lite kär i en av Bos katter. Tom hade lagt märke till det. Det är ingenting att skämmas för, sade han. Det är den naturligaste sak i världen. Det är det väl?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar