Katten Jam.
Den svarta katten hette ”Jam”. När Tom var fyra år var Jam två år. Han var född på Slangö. Hans fem syskon var alla gråstrimmiga. Jam var svart liksom hans Mamma. Han började tidigt att ty sig till Tom. Eller hans familj. Tom var ju bara fyra år då. Mamman var en av Bos många katter. Ungarna kilade över vägen. Genom körsbärsbuskarna och fram till hans hus. Hans Mamma satte alltid ut mjölk till katterna. Jam var speciell. När de andra ungarna druckit sig mätta, och kilade tillbaka till Bos stuga, så stannade han kvar. Han lekte med allt som gick att leka med. Toms Pappa älskade katter. Han visste precis vad kattungar behöver. Jam fick nystan av garn att leka med. Kvistar som viftade älskade han. Han tyckte om att bli klappad. Han lade sig till ro vid Pappas bröst. Tom klappade honom. Han somnade i Toms säng. Det var som om han bestämt sig för att flytta in till Toms familj. En dag skulle familjen åka till staden. Bo tyckte att det var bra om han fick ett nytt hem. De åkte med ångbåten. Han höll sig lugn hela resan. Nästa dag skulle familjen åka till Daga. De åkte med tåget. Han var nog lite rädd för allt det nya, men han höll sig ändå lugn.
På stationen i Daga höll Pappa honom. De gick den långa Drungseredsvägen. De tog av vid röda stugan, till Mormors väg. Den som går till elljusspåret idag. Han såg sig yrvaket omkring. De kom fram till Mormors lilla röda stuga. Trädgården var fin. Gullriset trivdes i rabatten mot huset. Lupinerna, blå och rosa, bredde ut sig vid grinden. Rosorna frodades i rabatten mot ängen. Ängsblommor växte höga bland gräset. Det var dags att slå ängen, tyckte Pappa. Jam släpptes ned. Han nosade försiktigt på marken, och satte fart över ängen. Han syntes nästan inte i det höga gräset. Mamma slog upp ett fat med mjölk. Han sörplade. I verandan bäddade Mamma en mjuk plats till honom. Han kom in och kilade runt i huset. Han utforskade köket. Vedkaminen hade luckan öppen till vedförrådet. Han nosade. Sedan sprang han in i vardagsrummet. Mormor var inte där. Trappan var spännande för honom. Han var inte van vid trappor. Pappa lyfte upp Jam, och bar honom upp. Där släppte han ned honom. Jam kilade runt och krafsade vid klädgarderoben. Det var som om han förstod att där var ett spännande rum. Pappa gick in i sängkammaren. Jam följde efter.
Där stod en söt liten kamin nära dörren. Vid väggen fanns en kökssoffa. Den som Tom brukade sova i. Framför fönstren stod två sängar. Det var föräldrarnas sängar. Jam klöste i överkastet. Han ville nog upp i sängarna. Pappa lyfte upp honom. Han lade sig till rätta. Han var trött efter allt det nya. Han gosade ned sig. Han fick lov till det för Pappa. Han somnade. Han drömde om allt han varit med om. Den nya familjen. Ångbåten. Bussen. Familjens hem. Spårvagnen. Tåget. Den långa vandringen. Den nya trädgården, och det nya huset. Nästa morgon vaknade han tidigt. Han låg i den mjuka bädden på verandan. Bara Tom var vaken. Det var svalt på verandan. I sovrummet hade det varit mycket varmare. Tom låste upp dörren. Några flugor surrade runt i rummet, och försvann ut i den svala morgonen. Solen stod lågt. Daggen låg ännu tät. Det glittrade på ängen. Tom satte sig på trappan. Jam kom efter. Jam tydde sig till honom. Han bökade med tassarna. Tom hämtade ett fat med mjölk. Jam sörplade. Blomflugor, bin, och humlor surrade i gullriset. Solen steg sakta. Snart skulle det vara torrt i gräset. Jam slickade sina tassar. ”Vad gör du Tom”. Det var Mamma som ropade. ”Idag skall vi bada”, sa Mamma. De åt frukost.
Pappa skulle till staden. Han gick ganska tidigt. Tågen går inte så ofta. Pappa kramade Tom och gav sig iväg. Tom hade fått nya kortbyxor. Det var dags att pröva dem. Gullregnsträden dignade av blommor. Häcken var frodig. Små vita blommor, blandades med slingerväxters vita stora klockor. En flugsnapparfamilj hade byggt bo i häcken. Tre små fina ägg låg där. Skogssniglarna försvann när solen steg. Toms gunga hängde där emellan björkarna. Det var mot vedboden till. Han var glad. Jam skulle få följa med till badet. De gick vägen fram. Det var en grusväg. Små runda stenar hade samlat sig i utkanten av vägen. Hård sand trampade han på. Större stenar stack upp här och där. Mamma bar Jam. De kom fram till branddammen. Små gröna blad växte på ytan. Det var tjockt i kanterna av dammen. Glesare längre in. I mitten var det tomt. Där såg man ner i dammen. Brunt ludd fanns ned i dammen. Tom blev lite rädd. Vatten rann från dammen under vägen. En munter bäck porlade på andra sidan. Det var i skogen mot ängarna. Mamma släppte ned Jam. Han sprang försiktigt runt. Det var här Tom lekte med barkbåtar ibland. Solen kilade in och vattnet gnistrade som kristaller. Jam lekte med solens gnistrande ljus i vattnet. Det var här de vita smultronen växte. Toms bror brukade plocka. Marken var täckt av harsyra, och blåbärsris. De följde vägen, till stigen genom skogen. Han bar Jam. Solen glittrade bland träden. Mamma såg glad ut. Han ville till Solelången. Till bryggorna. Där växte vass, visste han. Han smekte Jam. Tom var lycklig. Han älskade Daga.
Besök också: www.ordklasser.se
Den svarta katten hette ”Jam”. När Tom var fyra år var Jam två år. Han var född på Slangö. Hans fem syskon var alla gråstrimmiga. Jam var svart liksom hans Mamma. Han började tidigt att ty sig till Tom. Eller hans familj. Tom var ju bara fyra år då. Mamman var en av Bos många katter. Ungarna kilade över vägen. Genom körsbärsbuskarna och fram till hans hus. Hans Mamma satte alltid ut mjölk till katterna. Jam var speciell. När de andra ungarna druckit sig mätta, och kilade tillbaka till Bos stuga, så stannade han kvar. Han lekte med allt som gick att leka med. Toms Pappa älskade katter. Han visste precis vad kattungar behöver. Jam fick nystan av garn att leka med. Kvistar som viftade älskade han. Han tyckte om att bli klappad. Han lade sig till ro vid Pappas bröst. Tom klappade honom. Han somnade i Toms säng. Det var som om han bestämt sig för att flytta in till Toms familj. En dag skulle familjen åka till staden. Bo tyckte att det var bra om han fick ett nytt hem. De åkte med ångbåten. Han höll sig lugn hela resan. Nästa dag skulle familjen åka till Daga. De åkte med tåget. Han var nog lite rädd för allt det nya, men han höll sig ändå lugn.
På stationen i Daga höll Pappa honom. De gick den långa Drungseredsvägen. De tog av vid röda stugan, till Mormors väg. Den som går till elljusspåret idag. Han såg sig yrvaket omkring. De kom fram till Mormors lilla röda stuga. Trädgården var fin. Gullriset trivdes i rabatten mot huset. Lupinerna, blå och rosa, bredde ut sig vid grinden. Rosorna frodades i rabatten mot ängen. Ängsblommor växte höga bland gräset. Det var dags att slå ängen, tyckte Pappa. Jam släpptes ned. Han nosade försiktigt på marken, och satte fart över ängen. Han syntes nästan inte i det höga gräset. Mamma slog upp ett fat med mjölk. Han sörplade. I verandan bäddade Mamma en mjuk plats till honom. Han kom in och kilade runt i huset. Han utforskade köket. Vedkaminen hade luckan öppen till vedförrådet. Han nosade. Sedan sprang han in i vardagsrummet. Mormor var inte där. Trappan var spännande för honom. Han var inte van vid trappor. Pappa lyfte upp Jam, och bar honom upp. Där släppte han ned honom. Jam kilade runt och krafsade vid klädgarderoben. Det var som om han förstod att där var ett spännande rum. Pappa gick in i sängkammaren. Jam följde efter.
Där stod en söt liten kamin nära dörren. Vid väggen fanns en kökssoffa. Den som Tom brukade sova i. Framför fönstren stod två sängar. Det var föräldrarnas sängar. Jam klöste i överkastet. Han ville nog upp i sängarna. Pappa lyfte upp honom. Han lade sig till rätta. Han var trött efter allt det nya. Han gosade ned sig. Han fick lov till det för Pappa. Han somnade. Han drömde om allt han varit med om. Den nya familjen. Ångbåten. Bussen. Familjens hem. Spårvagnen. Tåget. Den långa vandringen. Den nya trädgården, och det nya huset. Nästa morgon vaknade han tidigt. Han låg i den mjuka bädden på verandan. Bara Tom var vaken. Det var svalt på verandan. I sovrummet hade det varit mycket varmare. Tom låste upp dörren. Några flugor surrade runt i rummet, och försvann ut i den svala morgonen. Solen stod lågt. Daggen låg ännu tät. Det glittrade på ängen. Tom satte sig på trappan. Jam kom efter. Jam tydde sig till honom. Han bökade med tassarna. Tom hämtade ett fat med mjölk. Jam sörplade. Blomflugor, bin, och humlor surrade i gullriset. Solen steg sakta. Snart skulle det vara torrt i gräset. Jam slickade sina tassar. ”Vad gör du Tom”. Det var Mamma som ropade. ”Idag skall vi bada”, sa Mamma. De åt frukost.
Pappa skulle till staden. Han gick ganska tidigt. Tågen går inte så ofta. Pappa kramade Tom och gav sig iväg. Tom hade fått nya kortbyxor. Det var dags att pröva dem. Gullregnsträden dignade av blommor. Häcken var frodig. Små vita blommor, blandades med slingerväxters vita stora klockor. En flugsnapparfamilj hade byggt bo i häcken. Tre små fina ägg låg där. Skogssniglarna försvann när solen steg. Toms gunga hängde där emellan björkarna. Det var mot vedboden till. Han var glad. Jam skulle få följa med till badet. De gick vägen fram. Det var en grusväg. Små runda stenar hade samlat sig i utkanten av vägen. Hård sand trampade han på. Större stenar stack upp här och där. Mamma bar Jam. De kom fram till branddammen. Små gröna blad växte på ytan. Det var tjockt i kanterna av dammen. Glesare längre in. I mitten var det tomt. Där såg man ner i dammen. Brunt ludd fanns ned i dammen. Tom blev lite rädd. Vatten rann från dammen under vägen. En munter bäck porlade på andra sidan. Det var i skogen mot ängarna. Mamma släppte ned Jam. Han sprang försiktigt runt. Det var här Tom lekte med barkbåtar ibland. Solen kilade in och vattnet gnistrade som kristaller. Jam lekte med solens gnistrande ljus i vattnet. Det var här de vita smultronen växte. Toms bror brukade plocka. Marken var täckt av harsyra, och blåbärsris. De följde vägen, till stigen genom skogen. Han bar Jam. Solen glittrade bland träden. Mamma såg glad ut. Han ville till Solelången. Till bryggorna. Där växte vass, visste han. Han smekte Jam. Tom var lycklig. Han älskade Daga.
Besök också: www.ordklasser.se
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar