Bryssel

Bryssel. 

Katten Jam och Tom var i Bryssel. Det skulle beslutas om tiggeriet på gator och torg. Jam och han hade diskuterat frågan ingående. Han ansåg att nittio procent av tiggarna är där på maffians initiativ. Ja, eller andra som kommenderar ut tiggarna på gatan. I Sverige hade tiggeriet ökat markant senaste åren. Nu satt det ofta tiggare utanför affärer, på torg, och samlingsplatser. För tio år sedan fanns inga tiggare i Sverige. ”Det har med invandringen att göra”, ansåg Jam. Ja det har med invandringen att göra, men det måste inte vara så, svarade Tom. Det är ett kapitel för sig. Det handlar även inte bara om fattigdom. Det är en historia helt för sig själv. Maffia och maffialiknande beteenden finns särskilt i vissa länder. Det har inga rötter t.ex. i Sverige, tyckte han. Jam hade inget att invända. Slaveriet fanns i USA till för inte så länge sedan. USA var inte fattigt, sa han. Jam lyssnade. Katter är alltid fria. De låter sig inte förslavas av någon, sade Jam. Han hade rätt. Med människor är det annorlunda. De låter sig lätt förslavas. De tog hissen upp i EU:s byggnad. Frågan är vilken grupp vi skall sälla oss till, undrade Tom. För Jam fanns inga alternativ. Det fanns bara det gröna blocket. Men förstår du inte att det är fel block i denna frågan, sade Tom. Jam ruskade på huvudet. 
 

De gröna har en romantiserad syn på denna frågan, sade Tom. De förstår inte skillnaden mellan invandring och tiggeri. Det är ungefär som när hedersmord försvarades av Guillo. Han såg det som ett påhopp på araberna. Under tiden fortsatte flickor att mördas av pappa och bröder. Det hade inget med folkgruppen att göra. Det var en kulturell avart, som måste erkännas, för att kunna bekämpas. Hissen var uppe. Jam och han gick ut. De hade blivit osams. Jam grälade på honom. Du kan inte svika oss nu, sade Jam. Detta är en meningslös diskussion, sade Tom. Vi har åkt ända hit för att rösta bort tiggeriet, och så vill du att vi skall stödja en grupp som försvarar det. I denna frågan hjälper det ju inte om de gröna är bra annars. Jam kunde inte tänka sig att gå med i en annan grupp. Men jag kan prata med dem, så att vi är säkra på att stödja rätt grupp, sade Tom. Jam surade. Då är det lika bra att vi åker hem igen, sa han. Jam mådde dåligt. De tog hissen ned. Nu har vi ingen tid att passa, sade han. Vi kan gå till tåget. Jam och han gick genom en park. De mötte en svart raskatt. Den tittade överlägset på Jam, och trippade iväg med hög svansföring. Det är just sådant jag avskyr, sa Jam. Varför är raskatter finare än vanliga bondkatter? Ja, de är väl ovanligare, svarade Tom. 
 
Kan man inte vara ovanlig utan att vara överlägsen, sa Jam. Förresten är det inte alltid bra att vara ovanlig. Se på hundar. De värsta är framavlade så att lederna inte fungerar. De kan inte springa och ibland inte ens gå. Vill du att katter skall bli så, sade Jam. Tom kände sig pressad. Jam hade naturligtvis rätt. Att han velat ha Jam berodde förstås inte på att Jam var friskare. Han tyckte bara mer om bondkatter. Varför skulle man tvinga sig att köpa en raskatt då. De kom in på stationen. Jam pratade hela tiden, så det var svårt för Tom att koncentrera sig. Till slut lyckades han i alla fall köpa två biljetter till hamnen. Ja, inte till själva hamnen, utan till den staden som hamnen låg i. På tåget somnade han nästan. Jam var uppe i varv. Han pratade nu om de svenska fiskarnas situation. Tom hörde inte riktigt, men han förstod att de svenska fiskegränserna borde utvidgas. Och att utländska fiskare fiskade alltför liten torsk på svenska vatten. Jam var högt uppe i varv. Han hörde svagt hur Jam gick över till privatiseringen inom hemtjänst och skola. Han sov en liten stund. När han vaknade hade Jam kommit över till den svenska järnvägen. ”Men är det inte bra med nya aktörer”, fick han ur sig. Jam blev rasande. ”Ser du inte att det inte fungerar. Underhållet av spår är ju uruselt", sa Jam. 
 
Tom avbröt Jam. ”Skall vi gå till restaurangvagnen?”. Jam reste sig och följde efter honom, fortfarande ivrigt pladdrande. Tom beställde två te, och två smörgåsar. Jam hade börjat lugna ned sig. Låt maten tysta mun, tänkte han. Han älskade bröd. Särskilt med ost på. Fast egentligen lagrad. Västerbotten, eller cheddar. Agnes köpte en annan sort som var god. Han minns inte vad den hette. Jam är tyst medan de äter. Han tar brickan och ställer på sin plats. När de går tillbaka till deras platser börjar Jam igen. I höst är det val, säger han. Vad skall du rösta på. Tom försöker förklara att det beror på vilka frågor som känns viktiga, och var de olika partierna står i dessa frågor. Vilka frågor är viktiga för mig, säger Jam. Ja, kattfrågor borde vara viktiga. Frågan om raskatter t.ex. Skall raskatter få vara överlägsna? Skall raskatter ha finare mat. Skall de ha finare sovplats? Skall de kosta mer att köpa? Skall raskatter över huvud taget finnas? Kanske borde du fokusera på kattfrågor, säger han. Fiskefrågorna är också viktiga. Jag är av fiskarsläkt, säger han. Privatiseringsfrågorna är viktiga. Både inom hemtjänst och inom SJ. Skall någon kunna tjäna pengar på skattemedel? Skall skolor kunna driva undervisning med lägre lärartäthet, för att någon skall tjäna pengar. Skall fattiga barn gå i kommunala skolor, medan rika går i privata? Nu var det han som var uppskruvad. Jam såg besvärad ut. Tänk på att jag bara är en katt, sa han.