Frukost.
Katten Jam och Tom åt frukost. Tom drack en kopp kaffe som vanligt och åt en banan. Jam tänkte på sin Pappa. Är skogskatter generellt intelligenta, undrade Jam. Tom visste inte. Jams Pappa var hälften Norsk skogskatt. Pappan var professor inom litteratur, hade Jam kommit fram till. Troligen hade han fått Nobelpriset i första hand för sina satiriska noveller. Jam tänkte själv börja skriva. Tom var en seriefigur, tyckte Jam. Jam hade inte fullt lämnat sina tidigare intresseområden, men nu hade litteratur och datorspel tillkommit. Tom visste absolut ingenting om datorspel. Om litteratur tyckte han sig inte veta mycket. Han tyckte emellertid att hans liv var som en oändligt lång serie noveller. Efter frukosten gick han och lade sig. Han halvsov. Efter en stund sov han. Han drömde om sin ungdom. ”Du har en beundrare”, sa Tobbe. De var på Lundbys skridskobana och lekte parsista. Han tittade sig omkring. Eva tittade på honom. När han tänkte efter så hade hon sökt sig till honom hela tävlingen. Eva, en av de två sötaste flickorna på skolan. Hon var ju ihop med Håkan. Vid spårvagnshållplatsen efteråt smekte han henne. På kvällen träffades de. När de skiljdes följde han henne till hennes port nära Kyrkbytorget. Han dansade hem i natten. Det var hans livs lyckligaste stund.
De stod utanför biblioteket. Lotta hade en radio. ”She loves You” och ”Can´t buy me love”, sjöng The Beatles. De lekte sanning och konka hemma hos Lotta. Lotta var en bra tjej, men hon var inte särskilt snygg. Det var synd. Lena hade långt ljust hår. Hon var lika snygg som Eva. Hon var ihop med Inge. Håkans bästis. Det var Inge och Håkan som ordnade fester och det var de som la beslag på de snyggaste tjejerna. Lena ville Tom någonting. Hon och hennes kompis Sofie tog honom mig sig ut. De stannade utanför Lenas port nära Evas. Lena kysste honom. Deras läppar möttes. Han förstod ingenting. Eva och Lena. Skolans två snyggaste tjejer. Håkans och Inges. De var Toms nu. ”Varför är du inte med oss”? Varför är du i jämt kyrkbyn”, undrade Olle”. Det är där tjejerna finns, svarade han uppriktigt. ”Vad är det för mening med att bara leva i Färjenäs, bara lyssna på engelsk musik, fantisera att vi skall bli kolgruvearbetare och tycka synd om oss själva, när allting finns om hörnet”. ”Jag tycker att du skall lyssna på Jimi Hendrix och skaffa dig tjejer. Hendrix spelar på Cirkus nästa helg. Följ med mig dit så skall du få höra Pete Townsends överman”. Pete Townsend var gitarrist i det engelska storbandet ”The Who”.
Jam satt vid datorn och spelade ivrigt. Tom hade vaknat. Varför spelar du Jam, frågade han. Han tyckte inte om Jams olika flyktbeteenden. På Danmarksbåten kunde du i alla fall vinna. Här vinner du ingenting. Det är bara ett slöseri med tid. Han kunde inte nå Jam. Han gick tillbaka till sängen och lade sig. Han dåsade. Minnena kom över honom igen. Han mindes när han lärde sig åka utförsskidor. Det var i nionde klass. Han var femton år. Det var hans första fjällresa. I bussen fanns elever från hans skola och elever från Rävlanda. ”I´m a singel girl. Nobody wants me and nobody takes the time to go slowly”. Han satt invid fönstret och tittade ut I en svart skog som dånade förbi utanför bussens fönster. Det var en flicka på andra sidan i bussen som lyssnade på radio. Hon var söt. Liten, spröd med ljust hår och blåa ögon. Det var tomt bredvid honom på ytterplatsen mot gången. Hon kom och satte sig bredvid honom. ”I´m a singel girl”. Det var en vacker låt. På hemresan hade han förstås glömt henne. Det hade gått en hel vecka. Han satt bredvid Gitte. Hon var mörk, lång och vacker. De var tillsammans. Flickan från Rävlanda satt längre bak, Hon grät. En papperslapp skickades fram. Hon hade skrivit en dikt om hur mycket hon älskade honom. Vad skulle han göra. Om han ändå hade kunnat stoppa den lilla i fickan och ta med henne hem. Han såg henne aldrig mer.
Jam hade misslyckats igen. Han bad Tom att spela. Tom hörde inget. Han sov. Jam blev upprörd. Han ruskade liv i honom. Varför vill du aldrig lära dig något nytt, väste Jam. Han gnuggade sig i ögonen. Jag lär mig mycket nytt, svarade han. Ta synten till exempel. Jag lär mig en ny låt allt som oftast. Jam kände sig lite nedtryckt. Synt var något Tom kunde, som Jam inte behärskade. Dags för morgonpromenaden sa han. Han grep sina vandringsstavar. Eftersom det var tidigt tog han på sin tunna sommarjacka. Han hade en likadan blå. Synd att den försvann i flytten, sa han. Jam hade sina vanliga kortbyxor på sig. De gick genom parken. Om min Pappa var Nobelpristagare i litteratur, borde inte jag då ha lätt för att skriva, undrade Jam. Vad vill du skriva, sa Tom. Jag vill skriva revolutionerande noveller, svarade Jam. Allvarliga och samtidigt roliga. Jag har tänkt mig att de skall handla om ”Herr Tom" och Jam. Hur de vänder och vrider på verklighet och vardag. Herr Tom är en lustig figur. Hans fjantighet mot barn ligger i förgrunden, har jag tänkt mig. Lovar du att inte skriva om vetenskap, religion, och politik. Jag kan ingenting lova, svarade Jam. Jag kan bara lova att det blir komiskt. Tom lät sig nöja med detta.
Katten Jam och Tom åt frukost. Tom drack en kopp kaffe som vanligt och åt en banan. Jam tänkte på sin Pappa. Är skogskatter generellt intelligenta, undrade Jam. Tom visste inte. Jams Pappa var hälften Norsk skogskatt. Pappan var professor inom litteratur, hade Jam kommit fram till. Troligen hade han fått Nobelpriset i första hand för sina satiriska noveller. Jam tänkte själv börja skriva. Tom var en seriefigur, tyckte Jam. Jam hade inte fullt lämnat sina tidigare intresseområden, men nu hade litteratur och datorspel tillkommit. Tom visste absolut ingenting om datorspel. Om litteratur tyckte han sig inte veta mycket. Han tyckte emellertid att hans liv var som en oändligt lång serie noveller. Efter frukosten gick han och lade sig. Han halvsov. Efter en stund sov han. Han drömde om sin ungdom. ”Du har en beundrare”, sa Tobbe. De var på Lundbys skridskobana och lekte parsista. Han tittade sig omkring. Eva tittade på honom. När han tänkte efter så hade hon sökt sig till honom hela tävlingen. Eva, en av de två sötaste flickorna på skolan. Hon var ju ihop med Håkan. Vid spårvagnshållplatsen efteråt smekte han henne. På kvällen träffades de. När de skiljdes följde han henne till hennes port nära Kyrkbytorget. Han dansade hem i natten. Det var hans livs lyckligaste stund.
De stod utanför biblioteket. Lotta hade en radio. ”She loves You” och ”Can´t buy me love”, sjöng The Beatles. De lekte sanning och konka hemma hos Lotta. Lotta var en bra tjej, men hon var inte särskilt snygg. Det var synd. Lena hade långt ljust hår. Hon var lika snygg som Eva. Hon var ihop med Inge. Håkans bästis. Det var Inge och Håkan som ordnade fester och det var de som la beslag på de snyggaste tjejerna. Lena ville Tom någonting. Hon och hennes kompis Sofie tog honom mig sig ut. De stannade utanför Lenas port nära Evas. Lena kysste honom. Deras läppar möttes. Han förstod ingenting. Eva och Lena. Skolans två snyggaste tjejer. Håkans och Inges. De var Toms nu. ”Varför är du inte med oss”? Varför är du i jämt kyrkbyn”, undrade Olle”. Det är där tjejerna finns, svarade han uppriktigt. ”Vad är det för mening med att bara leva i Färjenäs, bara lyssna på engelsk musik, fantisera att vi skall bli kolgruvearbetare och tycka synd om oss själva, när allting finns om hörnet”. ”Jag tycker att du skall lyssna på Jimi Hendrix och skaffa dig tjejer. Hendrix spelar på Cirkus nästa helg. Följ med mig dit så skall du få höra Pete Townsends överman”. Pete Townsend var gitarrist i det engelska storbandet ”The Who”.
Jam satt vid datorn och spelade ivrigt. Tom hade vaknat. Varför spelar du Jam, frågade han. Han tyckte inte om Jams olika flyktbeteenden. På Danmarksbåten kunde du i alla fall vinna. Här vinner du ingenting. Det är bara ett slöseri med tid. Han kunde inte nå Jam. Han gick tillbaka till sängen och lade sig. Han dåsade. Minnena kom över honom igen. Han mindes när han lärde sig åka utförsskidor. Det var i nionde klass. Han var femton år. Det var hans första fjällresa. I bussen fanns elever från hans skola och elever från Rävlanda. ”I´m a singel girl. Nobody wants me and nobody takes the time to go slowly”. Han satt invid fönstret och tittade ut I en svart skog som dånade förbi utanför bussens fönster. Det var en flicka på andra sidan i bussen som lyssnade på radio. Hon var söt. Liten, spröd med ljust hår och blåa ögon. Det var tomt bredvid honom på ytterplatsen mot gången. Hon kom och satte sig bredvid honom. ”I´m a singel girl”. Det var en vacker låt. På hemresan hade han förstås glömt henne. Det hade gått en hel vecka. Han satt bredvid Gitte. Hon var mörk, lång och vacker. De var tillsammans. Flickan från Rävlanda satt längre bak, Hon grät. En papperslapp skickades fram. Hon hade skrivit en dikt om hur mycket hon älskade honom. Vad skulle han göra. Om han ändå hade kunnat stoppa den lilla i fickan och ta med henne hem. Han såg henne aldrig mer.
Jam hade misslyckats igen. Han bad Tom att spela. Tom hörde inget. Han sov. Jam blev upprörd. Han ruskade liv i honom. Varför vill du aldrig lära dig något nytt, väste Jam. Han gnuggade sig i ögonen. Jag lär mig mycket nytt, svarade han. Ta synten till exempel. Jag lär mig en ny låt allt som oftast. Jam kände sig lite nedtryckt. Synt var något Tom kunde, som Jam inte behärskade. Dags för morgonpromenaden sa han. Han grep sina vandringsstavar. Eftersom det var tidigt tog han på sin tunna sommarjacka. Han hade en likadan blå. Synd att den försvann i flytten, sa han. Jam hade sina vanliga kortbyxor på sig. De gick genom parken. Om min Pappa var Nobelpristagare i litteratur, borde inte jag då ha lätt för att skriva, undrade Jam. Vad vill du skriva, sa Tom. Jag vill skriva revolutionerande noveller, svarade Jam. Allvarliga och samtidigt roliga. Jag har tänkt mig att de skall handla om ”Herr Tom" och Jam. Hur de vänder och vrider på verklighet och vardag. Herr Tom är en lustig figur. Hans fjantighet mot barn ligger i förgrunden, har jag tänkt mig. Lovar du att inte skriva om vetenskap, religion, och politik. Jag kan ingenting lova, svarade Jam. Jag kan bara lova att det blir komiskt. Tom lät sig nöja med detta.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar