Branddammen.
Katten Jam var på gott humör. Det var idag de skulle gå till Solelången och bada. Toms barn skulle med. Hans fru var bortrest. Hon var i Amerika, och hälsade på en vän. Jam trängde sig ut ur sovrummet. Han kilade fram till trappan, och tog sig enkelt ned. I köket åt Jam lite. Toms Mormor var där. Dörren till hennes rum var stängd. Jam tänkte på barnen. Det var inte barnen Jam tyckte illa om. Det var Toms fjantiga beteende som störde Jam. Tom hade något slags komplex till barnen. Han försökte nog kompensera något från sin egen barndom. Jam gick ut på verandan. Några kvarblivna flugor vaknade till när Jam kom. De började surra frenetiskt. Bara för att slå sig till ro efter en kort stund. Vila, och sedan surra igen. Han gick ut och satte sig på trappan. Solen stod lågt, och kilade sig genom de stora björkarnas blad och grenar, på andra sidan vägen. Det värmde i alla fall lite grann. Gullriset i rabatten vid huset, lyste. Blomflugor stod still i luften. Deras vingar syntes inte. Så snabbt surrade de. Humlor hade vaknat till morgonens plikter. Bin sög nektar. Jam gick ned till trädgårdsgången. Gruset kittlade under tassarna. Han såg hassel och björk runt trädgårdsentrén. Några lönnar också. Han gick ned till brunnen. Lupiner frodades där. Rosa och blå.
Han smög över ängen. Gräset stod högt. Blåklockor blandades med klöver och gullvivor. Gullregnsträden dignade under sina många blomklasar. I häcken växte vita klockor. En slingerväxt trivdes där. I rabatten vid ängen växte rosa rosor. Det var gammaldags doftande. Han tog vägen till baksidan huset. Svarta skogssniglar kröp i mossan på berget. En igelkott skyndade in i sitt hål i rishögen, när han kom. På den stora stenen låg en svart orm och vaknade i solskenet, som här nådde över träden. Han sprang upp i skogen på andra sidan tomten. Han jagade en mus som förvirrat sig bort från sitt bo. Han lade sig att vila. Sedan gick han ned och satte sig i gungan. Jag undrar om inte Tom vaknat nu, tänkte han. Tom sträckte på sig. Han tog på sig sina kortbyxor, och gick ned i köket. Han ordnade kaffe. Sedan gick han ut och satte sig på trappan. Solen hade börjat värma. Han tänkte på Ferlins dikt. ”Nu sitter jag åter på handlarens trapp, och gråter så övergivet”. Barnen kom stojande ned. Han ordnade frukost. Sedan packade han en ryggsäck. Badgrejer och fika. Något extra till Jam. Jag undrar var Jam är, tänkte han. De gick grusvägen ned. Jam var på strålande humör. Han hade insett det meningslösa i att diskutera politik med Tom, men det fanns ju så mycket annat att tala om. Problemet var väl bara att Jam jämt tänkte på politik.
De svängde till vänster. Vägen mot branddammen och stenige backen. Han kunde inte hålla sig längre. Han började med religion. ”Har du tänkt på att Agnes religion, är barnatro”, öppnade han med. Tom kröp ihop. Han tänkte att nu börjar det igen. Tom svarade. ”Ja, det stämmer”. ”Stör det dig inte alls”, frågade Jam. Barnen drog sig lite efter. Det var hjärtligt trötta på hans ständiga diskussioner. Försöker du inte bibringa Agnes en mognare världsbild, sa han. Vi har diskuterat sedan första dagen vi träffades, sa Tom. Har ni inte kommit någonstans alls, undrade Jam. Vägen var ojämn. Grus hade samlat sig i vägkanten. Själva vägen var sliten. Stenar stack upp här och där. Han prövade att tassa i gruset. Det kändes lite bättre. De kom fram till branddammen. En stig gick in till myren. Här hittade jag en gång ett övergivet rådjurskid, sa han. Men det var när du var liten Tom, sa han lite överlägset. ”En ny skandal har uppdagats inom hemtjänsten”, sa han. Tom tittade koncentrerat på branddammen. I mitten var vattnet klart. Man såg någon meter ned. Det växte brunt ludd på botten. I kanterna växte små gröna blad på ytan. De glesnade ut mot mitten. Barnen hängde mot gallret, och tittade.
”Vattnet är klart idag”, sa Tom till barnen. ”Det handlar naturligtvis om en privat aktör”, sa Jam. "De saknar F-skattesedel". Tom såg lidande ut. ”Vattnet rinner under vägen”, sa han till barnen. Han visade barnen bäcken på andra sidan vägen. ”Här lekte jag och min bror ofta när vi var små”, sa han. Då växte här vita smultron. De gick vägen till den slutade. En stig tog över. Där fanns mycket harsyra när han var liten. Han brukade plocka och äta. Barnen ser några hallon. Stannar och plockar. Äter. De kommer ut på vägen mot bondgårdarna. Går mot sjön. Vid rälsen frodas smultron. Barnen stannar och plockar. Jam är förtvivlad. Han kan inte få igång Tom. Han är så lustig när han blir ivrig, tycker Jam. Lustigast är det när han blir arg. Argast blir han när man hittar politiska spörsmål som han inte behärskar. Jam ändrar taktik. ”Berätta om psykologi”, säger Jam och låtsas okunnig. Tom tittar upp. ”Vad för slags psykologi menar du”, frågar han. Menar du grundforskning eller menar du tillämpad psykologi. Menar du i själva verket psykoterapi? Jam känner sig nöjd. Äntligen har han fått igång honom. De är framme vid Solelångens bryggor. Barnen river av sig kläderna och rusar ut i det ljumma vattnet. ”jag menar psykologi över huvud taget, men måste jag välja så blir det psykoterapi”, säger Jam. Han är mycket nöjd. Han vet att några timmars föreläsning är att vänta. ”Det är skönt här vid Solelången i Daga”, säger han.
Katten Jam var på gott humör. Det var idag de skulle gå till Solelången och bada. Toms barn skulle med. Hans fru var bortrest. Hon var i Amerika, och hälsade på en vän. Jam trängde sig ut ur sovrummet. Han kilade fram till trappan, och tog sig enkelt ned. I köket åt Jam lite. Toms Mormor var där. Dörren till hennes rum var stängd. Jam tänkte på barnen. Det var inte barnen Jam tyckte illa om. Det var Toms fjantiga beteende som störde Jam. Tom hade något slags komplex till barnen. Han försökte nog kompensera något från sin egen barndom. Jam gick ut på verandan. Några kvarblivna flugor vaknade till när Jam kom. De började surra frenetiskt. Bara för att slå sig till ro efter en kort stund. Vila, och sedan surra igen. Han gick ut och satte sig på trappan. Solen stod lågt, och kilade sig genom de stora björkarnas blad och grenar, på andra sidan vägen. Det värmde i alla fall lite grann. Gullriset i rabatten vid huset, lyste. Blomflugor stod still i luften. Deras vingar syntes inte. Så snabbt surrade de. Humlor hade vaknat till morgonens plikter. Bin sög nektar. Jam gick ned till trädgårdsgången. Gruset kittlade under tassarna. Han såg hassel och björk runt trädgårdsentrén. Några lönnar också. Han gick ned till brunnen. Lupiner frodades där. Rosa och blå.
Han smög över ängen. Gräset stod högt. Blåklockor blandades med klöver och gullvivor. Gullregnsträden dignade under sina många blomklasar. I häcken växte vita klockor. En slingerväxt trivdes där. I rabatten vid ängen växte rosa rosor. Det var gammaldags doftande. Han tog vägen till baksidan huset. Svarta skogssniglar kröp i mossan på berget. En igelkott skyndade in i sitt hål i rishögen, när han kom. På den stora stenen låg en svart orm och vaknade i solskenet, som här nådde över träden. Han sprang upp i skogen på andra sidan tomten. Han jagade en mus som förvirrat sig bort från sitt bo. Han lade sig att vila. Sedan gick han ned och satte sig i gungan. Jag undrar om inte Tom vaknat nu, tänkte han. Tom sträckte på sig. Han tog på sig sina kortbyxor, och gick ned i köket. Han ordnade kaffe. Sedan gick han ut och satte sig på trappan. Solen hade börjat värma. Han tänkte på Ferlins dikt. ”Nu sitter jag åter på handlarens trapp, och gråter så övergivet”. Barnen kom stojande ned. Han ordnade frukost. Sedan packade han en ryggsäck. Badgrejer och fika. Något extra till Jam. Jag undrar var Jam är, tänkte han. De gick grusvägen ned. Jam var på strålande humör. Han hade insett det meningslösa i att diskutera politik med Tom, men det fanns ju så mycket annat att tala om. Problemet var väl bara att Jam jämt tänkte på politik.
De svängde till vänster. Vägen mot branddammen och stenige backen. Han kunde inte hålla sig längre. Han började med religion. ”Har du tänkt på att Agnes religion, är barnatro”, öppnade han med. Tom kröp ihop. Han tänkte att nu börjar det igen. Tom svarade. ”Ja, det stämmer”. ”Stör det dig inte alls”, frågade Jam. Barnen drog sig lite efter. Det var hjärtligt trötta på hans ständiga diskussioner. Försöker du inte bibringa Agnes en mognare världsbild, sa han. Vi har diskuterat sedan första dagen vi träffades, sa Tom. Har ni inte kommit någonstans alls, undrade Jam. Vägen var ojämn. Grus hade samlat sig i vägkanten. Själva vägen var sliten. Stenar stack upp här och där. Han prövade att tassa i gruset. Det kändes lite bättre. De kom fram till branddammen. En stig gick in till myren. Här hittade jag en gång ett övergivet rådjurskid, sa han. Men det var när du var liten Tom, sa han lite överlägset. ”En ny skandal har uppdagats inom hemtjänsten”, sa han. Tom tittade koncentrerat på branddammen. I mitten var vattnet klart. Man såg någon meter ned. Det växte brunt ludd på botten. I kanterna växte små gröna blad på ytan. De glesnade ut mot mitten. Barnen hängde mot gallret, och tittade.
”Vattnet är klart idag”, sa Tom till barnen. ”Det handlar naturligtvis om en privat aktör”, sa Jam. "De saknar F-skattesedel". Tom såg lidande ut. ”Vattnet rinner under vägen”, sa han till barnen. Han visade barnen bäcken på andra sidan vägen. ”Här lekte jag och min bror ofta när vi var små”, sa han. Då växte här vita smultron. De gick vägen till den slutade. En stig tog över. Där fanns mycket harsyra när han var liten. Han brukade plocka och äta. Barnen ser några hallon. Stannar och plockar. Äter. De kommer ut på vägen mot bondgårdarna. Går mot sjön. Vid rälsen frodas smultron. Barnen stannar och plockar. Jam är förtvivlad. Han kan inte få igång Tom. Han är så lustig när han blir ivrig, tycker Jam. Lustigast är det när han blir arg. Argast blir han när man hittar politiska spörsmål som han inte behärskar. Jam ändrar taktik. ”Berätta om psykologi”, säger Jam och låtsas okunnig. Tom tittar upp. ”Vad för slags psykologi menar du”, frågar han. Menar du grundforskning eller menar du tillämpad psykologi. Menar du i själva verket psykoterapi? Jam känner sig nöjd. Äntligen har han fått igång honom. De är framme vid Solelångens bryggor. Barnen river av sig kläderna och rusar ut i det ljumma vattnet. ”jag menar psykologi över huvud taget, men måste jag välja så blir det psykoterapi”, säger Jam. Han är mycket nöjd. Han vet att några timmars föreläsning är att vänta. ”Det är skönt här vid Solelången i Daga”, säger han.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar