Yang.
Katten Jam och Tom var vänner. Tom hade talat i telefon med sin syster. Det var inget långt samtal, men det räckte för att han skulle komma in i andra tankar. Han tänkte inte mer på tomten. Jam hade förlikat sig med att han var en enkel Slangö-katt. Det var bara frågan om vem som var Pappan som fortfarande stod öppen. Jam kunde inte blunda för att det måste varit en mycket begåvad katt. Det var inte längre någon tvekan om att han var mer begåvad än Tom. Tom var bra på att berätta saker, men innehållet var lite enahanda, tyckte Jam. En sak blev obehaglig i samtalet med hans syster. Samma sak som alltid. Det handlade om rätten till verklighetsbeskrivning. Hans syster satt inne med facit. Hon var liktydig med den verkliga verkligheten. Nu var det synen på Gerdas man som hakade upp sig. Han hade glömt att systern var vän med Gerda. Inte med Ingerborg När han kallade mannen för psykopat, blev det fel. Dessutom var han vän med Ellen. Kusinen på Slangö som var vän med systern. Han började istället tala om borderline. Mannen har två helt olika sidor, sa han. Den goda sidan visar han upp för vissa. Den dåliga för andra. Systern sade att Anna, kusinernas Mamma, tyckte om honom. Dessutom var han änkeman. Det borde ju bita på Tom.
Det är som det är, sade Tom. Han brukade säga så, när inget mer kunde sägas. Det betydde att det är deras problem. Jam kände att det började knaka i de grå. Var snäll och berätta Tom, sade Jam. Han berättade om hur det var när han var liten. Det var fullt av liv i vattnet. Jag och min bror brukade fånga sandskäddor på det grunda i Abbelvi. Vi bara vadade ut en bit. Man såg när en plattfisk rörde sig på bottnen. Det blev en fläkt av damm, där fisken lämnade sin plats. Sedan var det lätt att se den. Nu hade den inte längre sand över sig. Vi drev den in mot stranden, och fångade den till sist, när den försökte fly in i en hålfot. Vi gjorde små dammar på stranden, där vi släppte dem. På kvällen gav vi dem fria. Det fanns också gott om ål, och små horngäddor. Inne vid bryggorna kryllade det av krabbor, i alla storlekar. Fast inte så stora som de krabbor vi äter. Det är en annan sort. I tången fanns tångloppor, och räkor i massor. Runt uddarna ringlade, i miljontals, småräkor, av en särskild sort. De kallas för mysis. När vi blev lite större, och min bror hade akvarium, så fångade han dem. Soltorkade, och hade som mat till akvariefiskarna. Maneterna var inte lika många då som nu. Det som fanns var brännmaneter. Öronmaneter var ganska ovanligt.
Ibland simmade man in i en brännmanet. Det gav hemska plågor, i många timmar efteråt. Ibland fiskade vi krabbor. Som bete hade vi blåmusslor, som vi plockade längre ut, på det grunda. Pappa hade lärt oss, hur man öppnar en mussla. Det går att kila in en kniv i musslan. Man skär av den vita muskeln, som håller musslan stängd. När jag blev äldre plockade jag blåmusslor, och stekte dem i smör, vitlök, och vitvin. Med peppar var de mycket goda. Salt behövdes förstås inte. Ute vid Sälö kryllade det av musslor i vattnet. Där var också bra att fiska med kastspö. Vi fick mycket torsk på det sättet. När man fick havslax, var det fest. Där myllrade av trutar, och måsar, i alla varianter. Jag kände igen, vanlig mås, skrattmås, gråtrut, silltrut, och den största, havstrut. Silltrut, och havstrut har svarta vingar. På Solö fanns också labb. Vi såg ofta hur labben stressade trutar till att kräkas. På nordvästra udden fanns en fyr som var viktig för navigerandet mot Marstrand. En natt gick en stor segelbåt på grund, mot fyren. Pappa var som alltid, mycket hjälpsam. Båtägaren var helt hjälplös. Pappa band upp båten mot berget nedanför fyren, så att den inte kunde sjunka. Det var ett stort hål i botten på båten. Det var storm. Pappa var fantastisk med sådant där. Den familjen satt bara och darrade medan Pappa räddade båten.
Nästa morgon kom räddningskryssaren och hämtade båten. Den halvsjönk när den bogserades mot Slangö. En gång satt jag och min bror vid en lägereld på nordöstra sidan av Solö. Pappa och Mamma kom och gick förbi. De höll varandra i handen. När de gick mot fyren på bergets topp, blev de siluetter för oss. De kysstes. Jag blev oerhört lycklig. Jam hade faktiskt lyssnat. Han tyckte att Solö var intressant. Samtidigt tänkte han på borderline. Menar du att en borderline person har två sidor som inte känner varandra? Att han är splittrad i två helt olika sidor? Som svart och vitt. Jam började tänka på yin och yang. Den Japanska symbolen har en motsatt punkt i centrum. En vit punkt i det svarta, och en svart punkt i det vita. Saknar en borderline dessa punkter? Tom blev förbluffad. Det var en extremt kort och träffande bild av borderline problematik. Han hade aldrig hört detta tidigare. Den person som skapar denna bild måste vara oerhört begåvad. Tom såg Jam på ett nytt sätt. Allting runt Jam började te sig annorlunda. Hans tankar om Universum. Teorier om Urantiaboken. Vetenskap och världsbild. Det krökta rummet. Schrödingers katt. Oändliga Universum. Big bangs. Religion. Nobelpris. Faderskomplex. Han insåg plötsligt att Jam var ett geni. Han började grubbla igen på vem som skrev texterna om Tom och Jam. Allting började snurra. Han ställde sig upp. Han var tvungen att hålla tag i bordet. Jam tittade på honom. Du ser ut som sockernivån har fallit, sade han. Ät en banan Tom. Du behöver någonting som håller dig kvar på jorden. Jam log. Nu insåg du något Tom, sade han.
Katten Jam och Tom var vänner. Tom hade talat i telefon med sin syster. Det var inget långt samtal, men det räckte för att han skulle komma in i andra tankar. Han tänkte inte mer på tomten. Jam hade förlikat sig med att han var en enkel Slangö-katt. Det var bara frågan om vem som var Pappan som fortfarande stod öppen. Jam kunde inte blunda för att det måste varit en mycket begåvad katt. Det var inte längre någon tvekan om att han var mer begåvad än Tom. Tom var bra på att berätta saker, men innehållet var lite enahanda, tyckte Jam. En sak blev obehaglig i samtalet med hans syster. Samma sak som alltid. Det handlade om rätten till verklighetsbeskrivning. Hans syster satt inne med facit. Hon var liktydig med den verkliga verkligheten. Nu var det synen på Gerdas man som hakade upp sig. Han hade glömt att systern var vän med Gerda. Inte med Ingerborg När han kallade mannen för psykopat, blev det fel. Dessutom var han vän med Ellen. Kusinen på Slangö som var vän med systern. Han började istället tala om borderline. Mannen har två helt olika sidor, sa han. Den goda sidan visar han upp för vissa. Den dåliga för andra. Systern sade att Anna, kusinernas Mamma, tyckte om honom. Dessutom var han änkeman. Det borde ju bita på Tom.
Det är som det är, sade Tom. Han brukade säga så, när inget mer kunde sägas. Det betydde att det är deras problem. Jam kände att det började knaka i de grå. Var snäll och berätta Tom, sade Jam. Han berättade om hur det var när han var liten. Det var fullt av liv i vattnet. Jag och min bror brukade fånga sandskäddor på det grunda i Abbelvi. Vi bara vadade ut en bit. Man såg när en plattfisk rörde sig på bottnen. Det blev en fläkt av damm, där fisken lämnade sin plats. Sedan var det lätt att se den. Nu hade den inte längre sand över sig. Vi drev den in mot stranden, och fångade den till sist, när den försökte fly in i en hålfot. Vi gjorde små dammar på stranden, där vi släppte dem. På kvällen gav vi dem fria. Det fanns också gott om ål, och små horngäddor. Inne vid bryggorna kryllade det av krabbor, i alla storlekar. Fast inte så stora som de krabbor vi äter. Det är en annan sort. I tången fanns tångloppor, och räkor i massor. Runt uddarna ringlade, i miljontals, småräkor, av en särskild sort. De kallas för mysis. När vi blev lite större, och min bror hade akvarium, så fångade han dem. Soltorkade, och hade som mat till akvariefiskarna. Maneterna var inte lika många då som nu. Det som fanns var brännmaneter. Öronmaneter var ganska ovanligt.
Ibland simmade man in i en brännmanet. Det gav hemska plågor, i många timmar efteråt. Ibland fiskade vi krabbor. Som bete hade vi blåmusslor, som vi plockade längre ut, på det grunda. Pappa hade lärt oss, hur man öppnar en mussla. Det går att kila in en kniv i musslan. Man skär av den vita muskeln, som håller musslan stängd. När jag blev äldre plockade jag blåmusslor, och stekte dem i smör, vitlök, och vitvin. Med peppar var de mycket goda. Salt behövdes förstås inte. Ute vid Sälö kryllade det av musslor i vattnet. Där var också bra att fiska med kastspö. Vi fick mycket torsk på det sättet. När man fick havslax, var det fest. Där myllrade av trutar, och måsar, i alla varianter. Jag kände igen, vanlig mås, skrattmås, gråtrut, silltrut, och den största, havstrut. Silltrut, och havstrut har svarta vingar. På Solö fanns också labb. Vi såg ofta hur labben stressade trutar till att kräkas. På nordvästra udden fanns en fyr som var viktig för navigerandet mot Marstrand. En natt gick en stor segelbåt på grund, mot fyren. Pappa var som alltid, mycket hjälpsam. Båtägaren var helt hjälplös. Pappa band upp båten mot berget nedanför fyren, så att den inte kunde sjunka. Det var ett stort hål i botten på båten. Det var storm. Pappa var fantastisk med sådant där. Den familjen satt bara och darrade medan Pappa räddade båten.
Nästa morgon kom räddningskryssaren och hämtade båten. Den halvsjönk när den bogserades mot Slangö. En gång satt jag och min bror vid en lägereld på nordöstra sidan av Solö. Pappa och Mamma kom och gick förbi. De höll varandra i handen. När de gick mot fyren på bergets topp, blev de siluetter för oss. De kysstes. Jag blev oerhört lycklig. Jam hade faktiskt lyssnat. Han tyckte att Solö var intressant. Samtidigt tänkte han på borderline. Menar du att en borderline person har två sidor som inte känner varandra? Att han är splittrad i två helt olika sidor? Som svart och vitt. Jam började tänka på yin och yang. Den Japanska symbolen har en motsatt punkt i centrum. En vit punkt i det svarta, och en svart punkt i det vita. Saknar en borderline dessa punkter? Tom blev förbluffad. Det var en extremt kort och träffande bild av borderline problematik. Han hade aldrig hört detta tidigare. Den person som skapar denna bild måste vara oerhört begåvad. Tom såg Jam på ett nytt sätt. Allting runt Jam började te sig annorlunda. Hans tankar om Universum. Teorier om Urantiaboken. Vetenskap och världsbild. Det krökta rummet. Schrödingers katt. Oändliga Universum. Big bangs. Religion. Nobelpris. Faderskomplex. Han insåg plötsligt att Jam var ett geni. Han började grubbla igen på vem som skrev texterna om Tom och Jam. Allting började snurra. Han ställde sig upp. Han var tvungen att hålla tag i bordet. Jam tittade på honom. Du ser ut som sockernivån har fallit, sade han. Ät en banan Tom. Du behöver någonting som håller dig kvar på jorden. Jam log. Nu insåg du något Tom, sade han.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar