Kidet

Kidet.  

Tom vaknade. Han låg i soffan hos sin bror. Brodern sov tungt. Han satte sig upp. I sängarna låg Mamma och Pappa. De sov. Mamma snarkade. Han gick försiktigt upp. Han ville inte väcka brodern. Han kände att det var tidigt. Locket var av på den lilla kaminen. Han och hans bror hade gjort raketer kvällen innan. Brodern var inte nöjd med raketerna. Den staniol de använde kom från cornflakes paket. Staniolen var klädd med papper på ena sidan. Det var brodern inte nöjd med. Ibland flög inte raketen. Papperet började brinna, och raketen vecklade ut sig. När sedan svavlet tände snurrade raketen bara runt. Brodern bestämde att de skall köpa riktig staniol. Tom sträckte på sig. Det var varmt i rummet. Han tog av pyjamasen. Kortbyxorna och en liten tröja räcker nog idag, tänkte han. Mamma vände på sig i sängen. Hon vaknade inte. Han öppnade sovrumsdörren. Sval luft strömmade emot honom. Han gick ut till rummet där klädgarderoben fanns. Golvet knarrade lite. Han tog det försiktigt. Han ville inte väcka någon. Det var nog alldeles för tidigt. Han tittade ned på trappan. Han visste vilka trappsteg som knarrade värst. Dörren till verandan var stängd. Han gick in i köket.

Dörren till Mormors rum var stängd. Luckan till kökskaminen stod öppen. Mormor hade nog eldat i går kväll. Inte för att det behövdes. Mer för trevnaden. Tom öppnade skafferidörren. Där i mitten stod hans filbunke på ett fat. Skålen var nästan full. Han ställde skålen på bordet. Hämtade en djup tallrik, och började ösa över. När han tagit hälften, nöjde han sig. Han ställde tillbaka skålen i skafferiet. Slickade på skeden, och strödde lite socker på. Han tyckte mycket om filbunke. Ljud hördes från Mormors rum. Dörren öppnades. Mormor såg glad ut. Lite yrvaken bara. ”Emil kommer idag”, sa hon. Emil var snäll. Mormor hade träffat honom på en annons. Emil var timmerman på de stora båtarna. Han kunde berätta om Amerika. Han var alltid glad, men hans högra arm fungerade inte. Därför kunde han inte arbeta mer. Tom sköljde av sin tallrik. Mormor skulle äta. ”Klockan är sex”, sa hon. Han öppnade dörren till verandan. Några innestängda flugor repade mod, och surrade runt i hallen. Pelargonierna blommade. De var rosa och röda. Golvet var annorlunda på verandan. En trasmatta skylde det.  

Han hörde jamanden utanför dörren. ”Har katten varit ute i natt”, tänkte han. Han låste upp ytterdörren. Det var svalt ute. Solen stod lågt och hade inte börjat värma så mycket ännu. På gången nedanför trappan satt katten ”Jam”. Han tittade på honom och jamade försiktigt. Tom satte sig på trappan. ”Vad är det Jam”, frågade han katten. Gullriset lyste i rabatten. Lupinerna, rosa och blå, tydde sig till grinden. De skära rosorna trivdes i rabatten mot ängen. Gräset började bli högt, och behövde slås. Ängsblommorna klagade inte. Blåklockor, gullmora och klöver frodades i gräset. Han märkte den tydliga skillnaden, om han satt i solstrålarna, eller i skuggan. ”Det blir en varm dag idag”, hörde han Mormor säga från köket. Katten jamade igen. Han tittade på Tom, och vände sig sedan mot grinden. Tom hämtade sina nya skor. De var köpta här i Daga. Nere vid stationen. Han var nöjd med sina nya skor. Han gick ned för trappan och närmade sig katten. Jam strök sig mot Toms ben. Det kändes skönt. Han ville kela med katten. Jam ville annorlunda. Han sprang mot grinden. Vände sig om, och väntade på Tom. Tom följde efter Jam. Ute på vägen såg han att Svenssons röda vinbär blivit många igen. Han hade inte tid nu. 

Jam ville visa någonting. Katten tog av mot ”stenige backen”. I kanten av vägen hade grus samlat sig. Det var den säkraste platsen att gå på. Ifall någon bil kom. I mitten var det packad sand. Stenar stack upp här och där. Jam sprang i mitten. Tom följde efter. Han såg Svantessons trädgårdshallon. Det var inte tid att tänka på dem nu. De tog av åt höger där vägen delar sig. Jam sprang före. Han vände sig om och tittade att Tom han med. Det var sen sommar. Björkarnas blad var gula. Andra lövträd skiftade i färger. Orange och rött. Granar och tallar stod mäktiga vid vägen. Vid branddammen visade Jam en stig, Tom inte tänkt på tidigare. Det var en stig in mot myren. Jam sprang före och han kom efter. Inne på myren stannade Jam. Tom tittade. Där plötsligt såg han. Ett nyfött rådjurskid låg stilla och väntade. Mamman hade övergivit sitt kid. Han rusade hem. Pappa var uppe, och åt frukost. Han följde med till myren. Toms Pappa ringde Universitetet. Han brukade göra det. En gång hittade de en svamp stor som en fotboll. Den var som ett stort vitkålshuvud. Universitetet blev glada över att få den. Efter några timmar kom en bil. Det var en ung kvinna. Hon hade med sig nappflaskor och mjölkersättningspulver. Timmar hade gått. Kidet var helt klart övergivet. Toms familj tog hand om kidet. Pappa borde nog blivit lärare på Universitetet. Han var så social. Han tänkte så mycket, och hade lätt för att hitta ord. Han skulle passat att undervisa. Nu blev istället hans barn och barnbarn Universitetslärare. Det var också bra. Men det var inne i Braeborg. Inte i Daga. Daga har inget Universitet, men det har så mycket annat. Tom älskade kidet.