Husmor.
Katten Jam funderade. Tom höll sig i bakgrunden. De var i Mormors hus i Daga. Det var tidig morgon. Eva och hennes barn hade inte vaknat ännu. Toms Mamma var på husmors semester på Öland. Hans Mormor låg i sin säng. Pappa var kvar i staden. Han längtade efter morbror Uno och Knut. Han hade sovit i samma säng som brodern. En brun kökssoffa på andra våningen. I sovrummet. Han var liten. Kaminen hade stått svart och kall. Locket var av. Han och Jam hade gjort raketer kvällen innan. I sängarna låg Eva med sina barn och sov. Jam hade tagit ett skutt upp på sängbordet. Tittat ut, och sett att det var en växlande dag. Han hade tagit av pyjamasen, och tagit på kortbyxorna. Smugit ut i rummet med klädgarderoben och gått fram till trappan. Jam var inte rädd för malar, så som Tom var. Han tog sig ned för trappan i några skutt. Dörren till verandan var stängd. Han gick ut i köket. Hittade sin skål och åt lite. Dörren till Mormors rum var stängd. Han såg att kökskaminens lucka stod på glänt. Mormor hade eldat i går kväll. Han trängde sig ut på verandan. Några kvarblivna flugor vaknade och började surra runt frenetiskt. Pelargonierna hade börjat ta sig. Rosa och röda.
Han öppnade ytterdörren och trängde sig ut. Det var kallt och fuktigt. Solen stod lågt. Några strimmor kilade sig fram genom de stora björkarnas blad och grenverk på andra sidan vägen. Tom sträckte på sig. Han delade säng med brodern. Locket till kaminen var av. De hade gjort raketer kvällen innan. Broderns raketer var bäst som vanligt. Han tog av sin nya pyjamas. I sängarna låg Eva med barn och sov. Han tog på sina kortbyxor. Öppnade sovrumsdörren, som stod på glänt. Kall luft strömmade emot honom. Han tittade på garderobsdörren. Där inne fanns malar. Han ryste. Han stängde sovrumsdörren efter sig, och gick fram till trappan. Dörren till verandan stod på glänt. Han gick ut i köket. Han öppnade skafferidörren och tog fram sin filbunke. Sockret var slut. Han hällde sirap på. Dörren till Mormors rum var stängd. Kaminsluckan stod öppen. Mormor hade eldat kvällen innan. Det började bli höst. Han frös lite. Han åt sig mätt. Brödet var skuret. Han tog ost och kaviar på. Dörren till verandan var inte helt stängd. Kall luft strömmade in. Han tänkte knappast längre på järnringen i köksgolvet. Han öppnade ytterdörren, och gick några trappsteg ned, och satte sig.
Katten syntes inte till. Jam hade fångats av en mus. Den kilade på grusvägen, och sprang upp bakom huset. Jam följde efter. Strax slank musen in i ett hål och var borta. Jam satte sig i gungan och drömde sig bort. Tom gick ned för trappan. Han såg gullriset i rabatten mot huset. Humlor, bin, och blomflugor, var redan igång. Han tänkte. En gång kastade jag min kniv mot marken, där en geting surrade. Kniven satte sig i marken, och skiljde getingens bakkropp från resten. Vi sköt ofta slangbella mot getingar i blommorna. Slangbella gjorde vi, av en y-formad gren. Gummiband var vanligt, men ibland fick vi tag i ventilgummi. På den tiden köpte man sammanhängande ventilgummi för cyklar, och klippte av dem, i lagom längd. Till en slangbella klippte man inte mycket. I centrum av slangbellan fäste man en tyg, eller läderlapp, som knöts fast vid ventilgummina. På sidan av tomten, upp i backen, hade vi en vedbod, med en bekvämlighet. Vid kanten av vägen samlades grus. Vi plockade fickorna fulla, min bror och jag. Sedan tog vi den lilla stege, som vi snickrat, av tunna björkstammar. Reste den mot vedboden, och klättrade upp på taket. Där låg vi och pricksköt mot trädstammar, på andra sidan huset, häcken, och vägen. Det hördes när vi träffade en trädstam. Pang!
Ovanför Solegården ligger nu ett villaområde. När vi var små var där skog och ängar. Jag såg en svart orm ringla sig i gräset. En bäck rann genom skogen ända ner till Solelången. Min bror visste vad alla blommor hette. Han visste också vad träd hette. Han visste vad fåglar hette, och kunde hitta fågelbon överallt. Han visade mig boet, hos svartvita flugsnappare, i vår egen tomt. Äggen var så små. När villaområdet mellan vårt hus, och Solelången byggts, blev det en affär ovanför Solegården, i ett litet hyreshus. Det var mindre än halva vägen, till stationen. Pappa tog oss med på svamp, och bärutflykter. Vi gick uppför vår backe. Förbi Tranbergs, och in i dunkla skogen. Grön mossa bildade mjuka sängar, för en stunds vila. Askar och bokar, strålade i alla färger. Gult, brandgult och rött. Björkarna var vackert gula. En myr öppnade sig. Små tallar kämpade mot vattenbadet i myrens mjuka sänka. Köttätande växter, sileshår, fångade flugor på den vattensjuka slätten. Längst ut fanns en liten sjö, där vi trodde att en fåraherde gått ner sig. Följde man stigen var det ingen fara. På andra sidan myren, dignade tuvorna av lingon och blåbär. Kantareller och taggsvamp, drog uppmärksamheten till sig. Man hade ofta inte tillräckligt med kärl med sig. Tom satt kvar på trappan. Jam såg igelkotten komma ut ur rishögen. En svart orm ringlade i gräset. Det var fortfarande daggvått. Några svarta skogssniglar hade ännu inte dragit sig tillbaka. Flugsnapparna var redan igång. Högt upp i skyn flög svalor kvickt och lätt. Jam satt i sin gunga. Han tänkte på Tom. Han tänkte på sin Pappa. Han tänkte på Universum. Urantiaboken. Ljuset som kröker sig runt planeter. Vetenskap och religion. Han tänkte på de minsta beståndsdelarna och de största. Han tänkte på big bang. ”Så mycket är det människan minns. Bild trycker på bild bak ögats lins. Ibland får hon svårt att hålla isär, vad som var, och är”. Jam drömde sig bort i sin gunga.
Katten Jam funderade. Tom höll sig i bakgrunden. De var i Mormors hus i Daga. Det var tidig morgon. Eva och hennes barn hade inte vaknat ännu. Toms Mamma var på husmors semester på Öland. Hans Mormor låg i sin säng. Pappa var kvar i staden. Han längtade efter morbror Uno och Knut. Han hade sovit i samma säng som brodern. En brun kökssoffa på andra våningen. I sovrummet. Han var liten. Kaminen hade stått svart och kall. Locket var av. Han och Jam hade gjort raketer kvällen innan. I sängarna låg Eva med sina barn och sov. Jam hade tagit ett skutt upp på sängbordet. Tittat ut, och sett att det var en växlande dag. Han hade tagit av pyjamasen, och tagit på kortbyxorna. Smugit ut i rummet med klädgarderoben och gått fram till trappan. Jam var inte rädd för malar, så som Tom var. Han tog sig ned för trappan i några skutt. Dörren till verandan var stängd. Han gick ut i köket. Hittade sin skål och åt lite. Dörren till Mormors rum var stängd. Han såg att kökskaminens lucka stod på glänt. Mormor hade eldat i går kväll. Han trängde sig ut på verandan. Några kvarblivna flugor vaknade och började surra runt frenetiskt. Pelargonierna hade börjat ta sig. Rosa och röda.
Han öppnade ytterdörren och trängde sig ut. Det var kallt och fuktigt. Solen stod lågt. Några strimmor kilade sig fram genom de stora björkarnas blad och grenverk på andra sidan vägen. Tom sträckte på sig. Han delade säng med brodern. Locket till kaminen var av. De hade gjort raketer kvällen innan. Broderns raketer var bäst som vanligt. Han tog av sin nya pyjamas. I sängarna låg Eva med barn och sov. Han tog på sina kortbyxor. Öppnade sovrumsdörren, som stod på glänt. Kall luft strömmade emot honom. Han tittade på garderobsdörren. Där inne fanns malar. Han ryste. Han stängde sovrumsdörren efter sig, och gick fram till trappan. Dörren till verandan stod på glänt. Han gick ut i köket. Han öppnade skafferidörren och tog fram sin filbunke. Sockret var slut. Han hällde sirap på. Dörren till Mormors rum var stängd. Kaminsluckan stod öppen. Mormor hade eldat kvällen innan. Det började bli höst. Han frös lite. Han åt sig mätt. Brödet var skuret. Han tog ost och kaviar på. Dörren till verandan var inte helt stängd. Kall luft strömmade in. Han tänkte knappast längre på järnringen i köksgolvet. Han öppnade ytterdörren, och gick några trappsteg ned, och satte sig.
Katten syntes inte till. Jam hade fångats av en mus. Den kilade på grusvägen, och sprang upp bakom huset. Jam följde efter. Strax slank musen in i ett hål och var borta. Jam satte sig i gungan och drömde sig bort. Tom gick ned för trappan. Han såg gullriset i rabatten mot huset. Humlor, bin, och blomflugor, var redan igång. Han tänkte. En gång kastade jag min kniv mot marken, där en geting surrade. Kniven satte sig i marken, och skiljde getingens bakkropp från resten. Vi sköt ofta slangbella mot getingar i blommorna. Slangbella gjorde vi, av en y-formad gren. Gummiband var vanligt, men ibland fick vi tag i ventilgummi. På den tiden köpte man sammanhängande ventilgummi för cyklar, och klippte av dem, i lagom längd. Till en slangbella klippte man inte mycket. I centrum av slangbellan fäste man en tyg, eller läderlapp, som knöts fast vid ventilgummina. På sidan av tomten, upp i backen, hade vi en vedbod, med en bekvämlighet. Vid kanten av vägen samlades grus. Vi plockade fickorna fulla, min bror och jag. Sedan tog vi den lilla stege, som vi snickrat, av tunna björkstammar. Reste den mot vedboden, och klättrade upp på taket. Där låg vi och pricksköt mot trädstammar, på andra sidan huset, häcken, och vägen. Det hördes när vi träffade en trädstam. Pang!
Ovanför Solegården ligger nu ett villaområde. När vi var små var där skog och ängar. Jag såg en svart orm ringla sig i gräset. En bäck rann genom skogen ända ner till Solelången. Min bror visste vad alla blommor hette. Han visste också vad träd hette. Han visste vad fåglar hette, och kunde hitta fågelbon överallt. Han visade mig boet, hos svartvita flugsnappare, i vår egen tomt. Äggen var så små. När villaområdet mellan vårt hus, och Solelången byggts, blev det en affär ovanför Solegården, i ett litet hyreshus. Det var mindre än halva vägen, till stationen. Pappa tog oss med på svamp, och bärutflykter. Vi gick uppför vår backe. Förbi Tranbergs, och in i dunkla skogen. Grön mossa bildade mjuka sängar, för en stunds vila. Askar och bokar, strålade i alla färger. Gult, brandgult och rött. Björkarna var vackert gula. En myr öppnade sig. Små tallar kämpade mot vattenbadet i myrens mjuka sänka. Köttätande växter, sileshår, fångade flugor på den vattensjuka slätten. Längst ut fanns en liten sjö, där vi trodde att en fåraherde gått ner sig. Följde man stigen var det ingen fara. På andra sidan myren, dignade tuvorna av lingon och blåbär. Kantareller och taggsvamp, drog uppmärksamheten till sig. Man hade ofta inte tillräckligt med kärl med sig. Tom satt kvar på trappan. Jam såg igelkotten komma ut ur rishögen. En svart orm ringlade i gräset. Det var fortfarande daggvått. Några svarta skogssniglar hade ännu inte dragit sig tillbaka. Flugsnapparna var redan igång. Högt upp i skyn flög svalor kvickt och lätt. Jam satt i sin gunga. Han tänkte på Tom. Han tänkte på sin Pappa. Han tänkte på Universum. Urantiaboken. Ljuset som kröker sig runt planeter. Vetenskap och religion. Han tänkte på de minsta beståndsdelarna och de största. Han tänkte på big bang. ”Så mycket är det människan minns. Bild trycker på bild bak ögats lins. Ibland får hon svårt att hålla isär, vad som var, och är”. Jam drömde sig bort i sin gunga.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar