Nöjd.
Katten Jam var nöjd. Kjell hade varit på besök. Han är personligt ombud i Lyrum. Kjell är mycket intresserad av religion, vetenskap och rymden. Kjell pratade om strängteorin och den danske religionsskaparen, Martinus. En ledsagare kom under samtalet. De fortsatte att tala om strängteorin och många dimensioner, medan de gick. Kjell bad Tom att förklara våra dimensioner för ledsagaren. Han förklarade. Du vet en stillbild. Den har en dimension. En film har två dimensioner. Med tredeglasögon får du djup också. Det blir tre dimensioner. Tid är en fjärde dimension. Jam godkände hans förklaring, även fast den kanske inte var den bästa. Han fick svar på Linkedin. Bertil Ekerlid godtog honom som vän. Han hade ett förlag. Det måste vara meningen, tänkte Jam. Han skrev ett meddelande till honom. Tom var törstig. Han gjorde i ordning ett stort glas päronsaft. Han grubblade. Han satte sig vid synten. Blott en dag, ett ögonblick i sänder. Han lärde sig att spela psalmen på sin fina keyboard. Flottarkärlek ingick i repertoaren. Bob Dylan förstås. Han undvek valser. Flera av Dan Anderssons mest kända låtar går i tretakt. Det fanns så många knappar på synten. Och oändligt många ljud, och finesser. ”Tretakt får ligga på framtiden”, tänkte han. Av misstag hade han hittat ett underbart ljud. Han hade råkat lägga hörlurarna på knapparna. Det lät annorlunda efteråt. Underbart bra.
Han hade en mixer, och ett reverb, separat till. En liten förstärkare hade han köpt begagnad, för fem hundra kr. Varje dag spelade han på sin synt. Under tiden han spelade fanns inga bekymmer. Inte då, och inte när han skrev. Det blev bara så tomt efteråt. Han hade köpt grejorna tillsammans med sin bäste vän. Före detta gitarristen i hans rockband. Han spelade och sjöng. Det lät nog bra, men ett soloinstrument saknades. Varför inte en vacker distad gitarr tänkte han. Vännen kunde tänka sig att spela med honom. Synd bara att vännen har så ont om tid. Han hade gift sig, ungefär när Toms barn flyttade hemifrån. Han fick ett barn med sin fru. Sedan var hon för gammal, för att få fler barn. De adopterade en flicka från Kina. ”Det är inte bara därför han har så ont om tid”, tänkte han. Vännen var civilingenjör, utbildad på Chalmers. Ingenjör i kemi. På gamla dagar hade han blivit hög chef. Han reste ständigt kors och tvärs i världen, på konferenser och studiebesök. Väl hemma var han trött. Barnen tog alltid telefonen, och svarade. De glömde alltid att be vännen ringa upp. Det var mycket irriterande. Ungefär lika irriterande som att vännen inte hade något telesvar på mobilen. Vän nummer två var gift med vän nummer tre. Han jobbade som frilans, sjöng i kör, och gjorde alltid något för Tom meningslöst. Han bad honom lyssna på en sommarpratare som forskat om geni och galenskap. Ytterst uppbyggligt tyckte han.
Han hade gått till vårdcentralen för att få sina ben utredda. Han gick allt sämre. En dag ringde doktorn. ”Vi har hittat ett fel. Kan du komma hit imorgon? Du har ”hepatit C”. En form av gulsot. Blott en dag. Skrivaren fungerade inte. Den svarta färgpatronen var slut. Han grubblade. Skall han ringa till affären. Det vore retligt om den inte finns, när man tagit sig ända dit. Håret var nyklippt. Skägget rakat med trimmer. ”Om du skulle raka dig med hyvel innan du besöker din dotter”, sa Lena på hemtjänsten. Glädjande. En annan kvinna, frisörskan, tyckte att det var bra som det var. Bytte lakan idag. De kom överens om att skura kylen, och frosta av frysen, nästa vecka. Skönt att det har regnat. När det var som hetast, brann hans balkonglåda. Han fick panik, förstås. Rusade efter vatten. Hällde på elden. Hörde från våningen under ”min rena tvätt!”. Hon hatade honom. Sedan hittade de tre fimpar i balkonglådan. En rykte fortfarande. Till slut löste allt sig. Mannen ovanför fick skulden. Han har gjort bort sig tidigare, nämligen. På Spotify, finns en funktion, ”repeat”. Det är bra att den börjar om på första låten, efter den sista. Han lyssnade på hög volym, med repeat. Klockan tjugotvå och trettio. gick han och lade sig. Somnade. Musiken gick runt hela natten.
Här är extremt lyhört. Han hör när grannarna nyser, som om det var i ett annat rum bara. Alltså, sjukgymnasten utredde. Hon kom fram till att hans problem bottnar i dålig balans. Din pojke anser att alla dina symtom är inbillning, sa Jam. Kjell påstod att strängteorin rör sig med elva dimensioner, svarade han. Han ansåg att det var tolv. Flickan som ledsagade förstod ingenting av deras prat, sade hon. Han hade berättat lättsammare saker också. Han berättade om tiden i Haga. Om vilka kändisar som bodde där då till exempel. Han berättade också om restaurang Solrosen. Det var en vegetarisk restaurang som låg på Haga Bygata då. Snett under honom. Jag tror det var nummer fjorton, sade han. Han berättade hur de flög drake. Vi gick upp på Dansen Kranas berg. Våra drakar var av plast, med några träpinnar i. Ibland stred vi med drakarna. Då fäste vi rakblad på vingarna med tejp. Sedan försökte vi skära av varandras linor. Martinus trodde på olika världar, sade Jam. Jorden var en värld. Planetsystemet en annan. Universum var en värld. Spännande tankar sade Tom. Spännande sa Kjell på ett frågande vis. Ja, när de var nya, sade Tom. Kjell blev grubblande. Vad menar han, tänkte Kjell.
Katten Jam var nöjd. Kjell hade varit på besök. Han är personligt ombud i Lyrum. Kjell är mycket intresserad av religion, vetenskap och rymden. Kjell pratade om strängteorin och den danske religionsskaparen, Martinus. En ledsagare kom under samtalet. De fortsatte att tala om strängteorin och många dimensioner, medan de gick. Kjell bad Tom att förklara våra dimensioner för ledsagaren. Han förklarade. Du vet en stillbild. Den har en dimension. En film har två dimensioner. Med tredeglasögon får du djup också. Det blir tre dimensioner. Tid är en fjärde dimension. Jam godkände hans förklaring, även fast den kanske inte var den bästa. Han fick svar på Linkedin. Bertil Ekerlid godtog honom som vän. Han hade ett förlag. Det måste vara meningen, tänkte Jam. Han skrev ett meddelande till honom. Tom var törstig. Han gjorde i ordning ett stort glas päronsaft. Han grubblade. Han satte sig vid synten. Blott en dag, ett ögonblick i sänder. Han lärde sig att spela psalmen på sin fina keyboard. Flottarkärlek ingick i repertoaren. Bob Dylan förstås. Han undvek valser. Flera av Dan Anderssons mest kända låtar går i tretakt. Det fanns så många knappar på synten. Och oändligt många ljud, och finesser. ”Tretakt får ligga på framtiden”, tänkte han. Av misstag hade han hittat ett underbart ljud. Han hade råkat lägga hörlurarna på knapparna. Det lät annorlunda efteråt. Underbart bra.
Han hade en mixer, och ett reverb, separat till. En liten förstärkare hade han köpt begagnad, för fem hundra kr. Varje dag spelade han på sin synt. Under tiden han spelade fanns inga bekymmer. Inte då, och inte när han skrev. Det blev bara så tomt efteråt. Han hade köpt grejorna tillsammans med sin bäste vän. Före detta gitarristen i hans rockband. Han spelade och sjöng. Det lät nog bra, men ett soloinstrument saknades. Varför inte en vacker distad gitarr tänkte han. Vännen kunde tänka sig att spela med honom. Synd bara att vännen har så ont om tid. Han hade gift sig, ungefär när Toms barn flyttade hemifrån. Han fick ett barn med sin fru. Sedan var hon för gammal, för att få fler barn. De adopterade en flicka från Kina. ”Det är inte bara därför han har så ont om tid”, tänkte han. Vännen var civilingenjör, utbildad på Chalmers. Ingenjör i kemi. På gamla dagar hade han blivit hög chef. Han reste ständigt kors och tvärs i världen, på konferenser och studiebesök. Väl hemma var han trött. Barnen tog alltid telefonen, och svarade. De glömde alltid att be vännen ringa upp. Det var mycket irriterande. Ungefär lika irriterande som att vännen inte hade något telesvar på mobilen. Vän nummer två var gift med vän nummer tre. Han jobbade som frilans, sjöng i kör, och gjorde alltid något för Tom meningslöst. Han bad honom lyssna på en sommarpratare som forskat om geni och galenskap. Ytterst uppbyggligt tyckte han.
Han hade gått till vårdcentralen för att få sina ben utredda. Han gick allt sämre. En dag ringde doktorn. ”Vi har hittat ett fel. Kan du komma hit imorgon? Du har ”hepatit C”. En form av gulsot. Blott en dag. Skrivaren fungerade inte. Den svarta färgpatronen var slut. Han grubblade. Skall han ringa till affären. Det vore retligt om den inte finns, när man tagit sig ända dit. Håret var nyklippt. Skägget rakat med trimmer. ”Om du skulle raka dig med hyvel innan du besöker din dotter”, sa Lena på hemtjänsten. Glädjande. En annan kvinna, frisörskan, tyckte att det var bra som det var. Bytte lakan idag. De kom överens om att skura kylen, och frosta av frysen, nästa vecka. Skönt att det har regnat. När det var som hetast, brann hans balkonglåda. Han fick panik, förstås. Rusade efter vatten. Hällde på elden. Hörde från våningen under ”min rena tvätt!”. Hon hatade honom. Sedan hittade de tre fimpar i balkonglådan. En rykte fortfarande. Till slut löste allt sig. Mannen ovanför fick skulden. Han har gjort bort sig tidigare, nämligen. På Spotify, finns en funktion, ”repeat”. Det är bra att den börjar om på första låten, efter den sista. Han lyssnade på hög volym, med repeat. Klockan tjugotvå och trettio. gick han och lade sig. Somnade. Musiken gick runt hela natten.
Här är extremt lyhört. Han hör när grannarna nyser, som om det var i ett annat rum bara. Alltså, sjukgymnasten utredde. Hon kom fram till att hans problem bottnar i dålig balans. Din pojke anser att alla dina symtom är inbillning, sa Jam. Kjell påstod att strängteorin rör sig med elva dimensioner, svarade han. Han ansåg att det var tolv. Flickan som ledsagade förstod ingenting av deras prat, sade hon. Han hade berättat lättsammare saker också. Han berättade om tiden i Haga. Om vilka kändisar som bodde där då till exempel. Han berättade också om restaurang Solrosen. Det var en vegetarisk restaurang som låg på Haga Bygata då. Snett under honom. Jag tror det var nummer fjorton, sade han. Han berättade hur de flög drake. Vi gick upp på Dansen Kranas berg. Våra drakar var av plast, med några träpinnar i. Ibland stred vi med drakarna. Då fäste vi rakblad på vingarna med tejp. Sedan försökte vi skära av varandras linor. Martinus trodde på olika världar, sade Jam. Jorden var en värld. Planetsystemet en annan. Universum var en värld. Spännande tankar sade Tom. Spännande sa Kjell på ett frågande vis. Ja, när de var nya, sade Tom. Kjell blev grubblande. Vad menar han, tänkte Kjell.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar