söndag 7 september 2014

Vuxen



Vuxen. 

Katten Jam funderade. Han tänkte på sin barndom. Mycket hade han förträngt. Nu var det som om allt kom upp till ytan igen. Tom tyckte inte att Jam behövde gå i terapi. Umgänget med honom skulle vara som terapi i sig. Jam tvivlade. Hans bild var en helt annan. Nämligen att det var Tom som behövde psykoterapi. Jam ville gå mest för att få det avklarat. Så att ingen skulle kunna stoppa upp det i halsen på honom. Många erbjuder kognitiv psykoterapi idag. Jam vill i sådana fall gå i riktig hederlig terapi. Helst analys. Han hade läst en del av Freud, och en del av Jung. Drömtydning var intressant, tyckte han. Jungs arketyper lika så. Just nu var han trött. Han kom inte längre. Han bad Tom att berätta någonting. Tom tyckte alltid att det var roligt att berätta. Särskilt om Jam inte somnade under tiden. Han berättade. Petter Andersson Haberg var Farfars Morfars Far. Han föddes i Dungälv. Han var bosatt på Slangö i vuxen ålder. Petter flyttade till Slangö sjuttonhundra åttiosju, för att bli dräng hos Anders Olsson och Karin Bengtsdotter. Han fick nio barn. Tre pojkar. Sex flickor. Först Anders, som föddes sjuttonhundra nittio. De barn som var närmast Anders i ålder var Malena, född sjuttonhundra nittiotvå. Och Bryngel, som föddes sjuttonhundra nittiofyra. Petter var gift med Lena Persdotter, född sjuttonhundra sextiosex i Bjorlanda. Hon dog artonhundra trettiofem på Slangö. 

Petter var nummer tre i en syskonskara om fem barn. Det var tre flickor och två pojkar. Petters bror hette Olof, och var fyra år äldre. Närmst i ålder var Karin. Hon var två år äldre. Han fick två yngre systrar. Jam tyckte att berättelsen var intressant. Han ville höra mer. Berätta om Petters barndom, bad han. Tom gick och tog sig ett glas päronsaft. Sedan fortsatte han att berätta. Petters födelse gick bra. Hans Mamma, Lena, hade lätt för att föda. Hon var bred över höfterna, och hade nog klarat bra av fler barn, än vad hon fick. Petters Pappa hette Anders Aberg. Vid förlossningen var en kunnig, äldre kvinna med. Anders väntade oroligt i rummet utanför. Efter bara några timmar, kom kvinnan ut. Hon vinkade på Anders, och bad honom stiga in. Anders såg det lilla barnet. Han behövde inte fråga vad det blev. Han visste att det skulle bli en pojke. Så var det också. Petter döptes i Kongälvs kyrka. I den församling de hörde till. Anders var dräng på den största gården i stiftet. Han var mycket religiös. Det var ju alla på den tiden, men alla älskade inte religionen, så som Anders gjorde. Lena var piga i gården. Hon tålde Anders religiositet bra. ”Det är bäst att tiga”, tänkte hon ofta. 

Petter växte upp. Han lekte med sin bror, Olof. Gården de var på låg helt nära älven. Pappa hade en liten båt där. Det bästa de visste var att vara ute med båten. Ibland rodde Pappa mot strömmen. Älven delade sig en bit upp. En del, kallades ”Nordre älv”. Det var den delen som gick till gården. Den andra delen kallades ”Gota älv”. Den ledde ned till Söve, och Braeborg. När Pappa rodde upp i älven, kom de till det ställe där älven delade sig. Där hette det ”Bobus”. Därifrån kunde de driva med strömmen ned mot Söve. Det var mycket spännande. Vattnet var helt rent. Pappa sa att det kom från en stor sjö, som kallades ”Vunern”. Älven rann ut i havet. Där hade Petter, Olof och Pappa varit, några gånger. Det salta vattnet från havet, kunde komma in i älven. Där sött och salt vatten möttes, var det mycket vågor som krusades på ytan. Det var i Södre älvs mynning.  Det salta vattnet kom aldrig, särskilt långt upp i älven, även om den rann sakta ibland. En gång såg de krusningarna på vattenytan, ända uppe vid Körnhall, men det hörde till ovanligheterna, att havet nådde så långt in. Ibland fiskade de. I älven fanns många slags fiskar. Vanligast var ändå gädda, och abborre. Ibland fick de brax eller gös. Att fiska var alltid roligt och spännande. 

På gården fanns många sorters djur. Vid sommaren betade kor på ängarna. De unga korna, kvigorna, gick för sig själva. Pappa jobbade mycket med stängsel. I gamla tider byggde man gärdsgårdar av sten. Det var ett tungt slit. De använde fortfarande ängar som var inramade av sten, men det behövdes nya betesmarker. Pappa gjorde inhägnader av trä. Det var mycket jobb med det också. Tyvärr ruttnade träinhägnaderna också fort. Det var oftast björkslanor, fulla av säv. I en inhägnad för sig själv gick ungtjurar. De flesta skulle snart bli mat. Det visste Petter. I en stor hage gick fåren. Några var svarta, men de flesta var vita. Det var fest när pigorna klippte fåren. Några drängar hjälpte till. Det var tävling, om att klippa fortast. Det tyckte Petter var spännande att se. Det var också roligt att se lammen, bland fåren. De var så söta. Söta var också flickorna på gården. ”När jag blir stor skall jag gifta mig med Karin”, tänkte Petter. Karin var ett år yngre. Bra på det mesta, ljus och lockig. Han vågade inte säga någonting till sin bror. Då hade han blivit utskrattad. Hästarnas hage var också stor. Det var ”ardennerhästar”. De var grova och starka. Pappa brukade använda dem, när han släpade timmer från skogen. De kom också bra till pass när husbonn, med familj åkte till kyrkan. Pappa tyckte ändå att det var hans hästar. Tom drog efter andan. Han orkade inte berätta mer just nu. Det finns mer att säga om Petter, men vi får återkomma till det. Jam hade sitt retliga uttryck i ansiktet. Han var på väg att förstå var Tom fick alla sina historier från. Jag skall berätta det för dig när du är fullvuxen, sade han. Det är jag redan, svarade Jam. Visst var han fullvuxen?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar